En vecka av vardag har snart passerat. Min låsning i bröstryggen har släppt och jag har kunnat träna yoga. Jag har klippt mig och surfar-looken är ett minne blott. Störst av allt är väl nog ändå att Clara har börjat i en ny klass på Johannebergsskolan, och än så länge trivs hon fint i sin montessoriklass. Det gör mig alldeles varm i hjärtat, eftersom det här har varit en följetång utan dess like. För min del har jag har tagit det lugnt på jobbet och praktiserar återhämtning, och när vi i jobbgänget i onsdags diskuterade det senaste året arbetsmässigt var vi alla överens om att vi måste ta det lugnt och se till att vi håller ihop, för med vår arbetsbelastning är det lätt att krasst kontrastera att det är lätt att gå över gränsen. Jag är glad över diskussionen, och jag förstår varför den kommer nu för det är när man är ledig som man för en gångs skull har tid att stanna upp och reflektera över hur otroligt jobbigt och tufft det senaste året har varit. Jag tänker på hur många gånger jag har valt bort saker som jag egentligen tycker är roliga, men som har fått stå tillbaka för ett jobbsamtal, ett möte eller något annat som måste göras trots att jag egentligen gått för dagen.

Intentionen för det kommande halvåret får helt enkelt bli att göra lite mer av det jag tycker om, och hålla mina arbetstider till de tider jag faktiskt arbetar. Jag tänker träna mer yoga, ta mig ut på fler promenader på lunchen, stryka omkring i Saluhallen, jobba hemma när jag känner att jag behöver göra det, använda min telefon i mindre utsträckning och läsa fler böcker. Tur då att jag har beställt hem en riktig tegelsten om Oppenheimer, för den lär ta ett tag att ta ta sig igenom. Skämt åsido, ibland behöver jag påminna mig själv om att ett jobb är bara ett jobb. Glöm inte det, Charlotta.

Sista veckan på semestern började i stan och slutade på Orust. Vädret var ingen höjdare där i början men efter någon dags ihällande regn skärpte det till sig och vi fick några fina och soliga dagar som avslutning. Fint!

I måndags gjorde vi spaghetti carbonara.

I tisdags orkade vi inte laga mat så vi hämtade hem thaimat. Massamancurry med tofu till mig, någon kycklinghistoria med thaibasilika till de andra.

I onsdags gjorde vi en pasta (egentligen skulle det vara gnocchi men de var slut i affären och vi var för lata och sena i planeringen för att göra egna…) med ärtor och spenat, toppad med parmesan, valnötter och mascarponekräm med citron.

I torsdags lagade vi schnitzel, till mig gjorde jag en rotsellerischnitzel som jag panerade på samma sätt som vanligt. Tillbehör? Klassiska grejer som potatis, gröna ärtor och citron.

I fredags gjorde vi pizza.

I lördags blev vi bjudna på middag hemma hos vänner – gnocchi med grönkål, saffran, hasselnötter och parmesan. Gräddfilspannacotta till efterrätt.

Idag är det söndag och middag åt vi på Tyrolen eftersom vi svängde inom Liseberg på kvällskvisten. Intet nytt under solen – flammkuchen till mig, lammkorv till Calle och wienerkorv och pommes till barnen.

Jag kollar fotboll och planerar för att göra några långkok som vi kan plocka fram från frysen när vardagen tar vid igen. Den här veckan har vi både lagat och blivit bjudna på massor med god mat! Surdegspizzan i fredags kan vara favoriten, faktiskt.

I måndags gjorde vi två Ottolenghisallader – en med belugalinser och confiterad purjolök. Den andra var klassikern med tomater, granatäpple och rostad citron.

I tisdags gjorde vi ramen  som vi toppade med tofu, lättkokta ägg, pak choi och salladslök.

I onsdags var vi på middag hos vänner och de bjöd på en supergod och krämig svamppasta.

I torsdags åt de andra sous-viddad torskrygg och jag stekte pretzelpanerade spenatpinnar. Som tillbehör hade vi potatismos och en sallad med mandolinad spetskålssallad med fänkål.

I fredags åt vi pizza.

I lördags gjorde vi gyozas, och halleluja – äntligen tycker även barnen om det.

Idag är det söndag och vad det blir för middag ikväll får vi se. Clara vill gå ut och äta, jag funderar på sötpotatis– och bönchili. Vi får väl se vad det blir.

Vi laddar batterierna här hemma. Rensar i barnens rum, skrotar omkring på stan, tar en tur till Saluhallen. På kvällarna äter vi middagar med vänner eller tittar på Harry Potter. En vecka kvar av semestern och jag känner att mitt batteri helt klart är mer fulladdat än innan jag gick på semester. Vädret är ändå helt ok, perfekt för enklare utflykter runt stan. I måndags blev det aldrig något besök vid Delsjön, men däremot gick vi upp till utkiksplatsen i Johanneberg och mumsade på krabbelurer och spanade på Liseberg.

Vi har bjudit på och blivit bjudna på massor med god mat. Idag har vi haft fredagsfeeling och varit hos Arash på Zeytoon och bunkrat oliver och ny fin-olivolja. Några ostar från Hildas slank också ner. Ikväll ska vi till V & S i Örgryte och ha pizzzakväll, det ska bli mysigt!

Det gör inget att det är sol och regnar om vart annat, för vi skrotar omkring här hemma och packar upp, tvättar och tittar på fotboll. Om det är uppehåll idag ska vi ta med oss Claras Trangiakök och gå en sväng vid Delsjön kanske, och göra krabbelurer och dricka flädersaft. Ikväll kommer vår efterlängtade T, som är hemma från London. Mat har vi ju lagat också, och igår provade vi att göra vispad ricotta som jag har velat göra länge. Jag hittade en bild för ett tag sedan hos Elin, och utgick helt enkelt från den.

Toppa kan man ju göra med lite vad som helst och egentligen skulle det varit något mer (mynta tror jag kanske?) men det glömde jag så vi hade honung och tunt skivad chili. Jag rostade tomatbröd och delade i stavar att skopa upp röran med.

Vispad ricotta med honung och chili
Lägg ricottan i en skål och vispa i några minuter tills den är något slätare och lite fluffig. Smält en matsked honung så att den blir rinnig i konsistensen och ringla över. Toppa med havssalt, svartpeppar, olivolja och fint hackad chili av valfri sort.

Borta bra men hemma bäst. Sista veckan på resande fot har varit toppen, men det är alltid lika skönt att komma hem till lägenheten igen. Middagar har vi ätit, vissa bättre än andra om man säger så. Hamburgare vill jag helst inte se på två år just nu, men det har varit det som har funkat för alla när vi har varit on the road, även om det vegetariska utbudet helt klart är skralare utomlands än vad det är i Sverige. Note to self till nästa gång vi ska resa.

I måndags lämnade vi Colmar och tog oss ända upp till Hannover. Middag åt vi på Autobahn – inget mer spännande än varsin burgare.

I tisdags kom vi hem till mamma och pappa och barnen hade beställt tacos.

I onsdags gjorde vi en stor laddning fransk potatissallad som vi åt med bratwurst/spenatpinnar.

I torsdags åt vi spaghetti och halloumifärs.

I fredags var vi hela gänget hos min syster och till middag gjorde vi bakad potatis som vi fyllde med grönsaker och olika röror.

I lördags gjorde vi Biff Tagliata. Marängtårta med hallon till efterrätt.

Idag är det söndag och till middag köpte vi hem vietnamesiskt.

Semestervecka nummer två fortskrider och vi skrotar omkring här hemma hos mamma och pappa. Idag vaknade vi till regn och har inga planer alls förutom att baka kanelbullar. Kanske jag och Calle går på bio ikväll och ser Oppenheimer. Vi har lyssnat på ett helt gäng poddar under bilresorna till och från Frankrike, och inte sällan har de haft koppling till kärnkraft och atombomber. P3 har några bra dokumentärer, både om katastroferna i Fukushima och Tjernobyl, men också ett avsnitt som handlar om kärnkraft i Sverige. Rekommenderas!

Innan vi gick på semester lagade vi en supergod och snabb pasta med halloumifärs. Vi blev bjudna på det här hos våra vänner på Orust, och det var en riktig höjdare måste jag säga! Kommer bli en stående favorit när vardagen drar igång igen.

Halloumifärs
4 portioner

1 gul lök
1 stor vitlöksklyfta
3 msk tomatpuré
2 paket halloumi
1 burk krossade eller passerade tomater
salt, nymald svartpeppar
paprikapulver
torkad oregano
chiliflakes

Finhacka lök och vitlök och fräs i olivolja i en stekpanna. Rör ner tomatpuré och paprikapulver och låt fräsa med i några minuter (och tillsätt eventuellt mer olivolja om det blir för torrt). Riv halloumi grovt och rör ner i pannan. Stek i några minuter så att halloumin får lite färg, rör sedan ner en burk krossade tomater och rör runt. Smaka av med salt, nymald svartpeppar, torkad oregano och eventuellt mer paprika. Toppa med chiliflakes.

Vi kom till Skåne igår kväll efter två långa dagar on the road. Eller on the Autobahn snarare, för det var rejält med köer och för oss som hade lagt en lite för aggressiv plan om att ta oss ända till Hannover från Heidelberg kom fram strax innan midnatt efter att ha slingrat omkring på småvägar i mörkret på den tyska landsbygden efter det var kö och totalstopp på Autobahn. Andra dagen gick i jämförelse som en dröm, och vi sladdade in på uppfarten hos mamma och pappa lagom till middag. Borta bra men hemma bäst osv.

Nu är vi kvar i Skåne till söndag, sen ska vi hem-hem och låta vädret styra resten av ledigheten. Kanske lite städning på vinden, hänga med vänner vi inte har sett på länge och, om Clara får bestämma, filmkväll med popcorn, drink och dippa.

Ingen vecka att skriva hem om när det kommer till vad vi har ätit den här veckan, för menyn har varit enligt följande – ost, ost och ost. Ungefär så haha. Jag gör ett försök.

Måndag och tisdag åt vi ostar med tillbehör, barnen åt pasta, tomatsås och någon fransk, torkad korv som Calle tyckte var toppen.

I onsdags gjorde Calle crêpes som vi åt med en kall avokadokräm eller med socker och pressad citron (gissa vem som valde vad haha).

I torsdags kom vi till Beaune och åt middag på ett brasserie. Chèvre chaud till mig, någon känd fransk kycklinghistoria till Calle och barnen åt fish and chips.

I fredags ville Clara ha korv med bröd, så det lagade vi till barnen. Jag och Calle köpte på oss ostar på väg hem från stan (Comté, Münster och någon krämig historia från Jura) som vi åt med baguette och cornichons från Edmond Fallot. Till efterrätt åt vi macarons.

I lördags kom vi till Colmar. Åt såklart tarte flambée och drack riesling.

Idag är det söndag och ikväll blir det middag ute. Oklart vad än så länge.

Igår morse lämnade vi Beaune och körde mot Colmar. Vi hade god tid på oss så vi körde på den kända Route des Grand Crus som går från Santenay till Dijon. Vi kom till Colmar på eftermiddagen och installerade oss snabbt i lägenheten och drog sedan ut på stan och spanade på allt som finns att titta på – och det är en hel del. Korsvirkeshus, bland annat – se nedan för en liten stilstudie. Som hämtat ur en tyskfransk saga!

Man märker att det är på gränsen till Tyskland (och att Colmar för övrigt har varit just tyskt ett flertal gånger under historiens gång) och inte minst på restaurangernas menyer. Man äter choucroute (surkål) och bretzels, tarte flambée och spätzle. Med undantag för Calle är ju resten av familjen tokiga i bretzels, så vi satte i oss ett helt gäng igår. Idag ska vi fortsätta spana på stan, men imorgon bär det av hemåt med ett kort stopp i Heidelberg.