Tidigare i december hade vi Nobelmiddag hemma. Vi kikade på Nobelporträtten på SVT, såg på banketten och åt en enkel trerätters middag. Väldigt spännande tyckte Clara och Sigge! Till förrätt åt vi deras absoluta favorit, det vill säga smörstekt bröd med crème fraiche-ägg, fint hackad gräslök och dill. Till varmrätt gjorde vi en enkel långbakad kål med smörsås. För att göra det lite matigare hade vi belugalinser till. Receptet kommer från Katarina König och jag har haft det sparat i min Instagram-mapp i en evighet.

En enkel och lyxig middag – kanske något för nyår?

Bakad vitkål, smörsås, krasse & tångrom
2 portioner

2 portioner belugalinser
1 vitkålshuvud, delat i fyra delar
1 dl olivolja
salt, nymald svartpeppar

100 g smör
3 dl smetana
0,5 citron, zest + saft
salt

0,5 dl rostade hasselnötter
1 paket smörgåskrasse
70 g röd tångrom

Sätt ugnen på 200 grader varmluft och lägg spetskålskvartarna på en plåt. Ringla över olivolja och salta och peppra. Baka i nedre delen av ugnen tills kålen är mjuk men ändå litet tuggig, det borde ta ungefär en halvtimme – kanske lite till beroende på ugn. Koka linserna enligt anvisningarna på paketet (jag brukar koka med en buljongtärning och lite extra salt). Bryn smöret i en kastrull, tillsätt sedan citronsaft, citronskal och smetana och tag av från värmen. Smaka av med salt. Lägg beluganliser på en tallrik, lägg på en kålbit och toppa med smörsås, krasse, tångrom och hasselnötter.

Trots att vi gör gyozas lite titt som tätt har jag aldrig kommit mig för att skriva ner receptet här. Perfekt att göra det idag då, eftersom Clara har beställt det här till middag. Skal köper vi färdiga på Saigon i Nordstan (tror märket heter Happy Belly, och det kallas för gyoza skins).

Till dipp har vi oftast bara enkel ponzu (som är soja smaksatt med citrus) och den köper vi också färdig på Saigon, men ibland får Calle feeling och gör någon egen variant med typ soja och pressad lime. Det finns inget exakt recept att tala om här, utan mer en intention haha. I min bas är det vitkål, salladslök, svamp, tofu och smaksättning. I Calles (och Claras) blandar de även i rå fläskfärs som sedan ångas färdig när de tillagas.

Gyozas
Börja med att pressa tofun i minst en halvtimme innan den ska tillagas. Hacka vitkål fint och stek i matolja tills den är mjuk. Tärna svampen fint och stek även den i matolja, och blanda sedan ner med kålen i en stor skål. Tärna tofun smått och stek i rikligt med olja så att den får färg på samtliga sidor. Blanda ner med kål- och svampröran och riv ner några vitlöksklyftor. Skiva salladslök och blanda ner, och smaksätt det hela med riven ingefära, soja, gochugaru (mycket!) och färsk, fint hackad röd chili. Fyll skalen med röran och vik ihop fint – det här är Calles ansvarsområde så jag råder er att googla på hur man gör det så kommer ni säkert hitta någon bra video som hjälper er med det. Ånga i en bambuångare i 5-10 minuter, och sen tycker jag om att steka dem i en stekpanna med olja för att få lite frasig yta på dem. Det behöver man dock inte göra, utan är mer en smaksak. Servera direkt.

Den här salladen gjorde vi första gången i julas, sen har den hängt med här hemma och jag gör ofta en veckosallad som jag plockar fram och har som tillbehör till både lunch och middag. Receptet hittade vi hos Zeina. Såklart kan man göra den som man vill och på vilken kålsort som helst, men jag tycker verkligen att rödkål gör sig fint i en sådan här veckosallad.

Skippa inte senapsfröna, de blir en fin kontrast till resten av salladen! Har du nötter hemma kan du toppa med det också, men jag föredrar den nästan alltid precis som den är.

Rödkålssallad med senapsfrön
1 stor burk

1,5 kg rödkål
1,5 dl äpplecidervinäger
0,5 dl socker
0,5 dl rapsolja
0,5 dl olivolja
1 msk senapsfrön, bruna
1 msk salladskrydda
1 msk örtsalt

Strimla rödkålen i matberedare eller med en mandolin. Lägg kålen i en stor burk. Blanda alla ingredienser till dressingen i en kastrull och koka upp under omrörning. Låt sjuda någon minut till sockret lösts upp. Häll den varma dressingen över kålen och blanda ordentligt – jag brukar sätta på locket och skaka burken ordentligt. Låt stå några timmar innan servering (och salladen håller sig hela veckan i kylen).

Ett av mina största problem (i matväg…) stavas LUNCH. Målet är att ha med mig lunch två dagar i veckan och äta ute en dag, men det är inte alltid det blir så. Vi har dock just kommit tillbaka till kontoret och håller på att komma in i vårt hybridarbete så jag får väl ge mig själv en ärlig chans att komma in i de nya rutinerna. Återkommer i frågan om några veckor.

Noll struktur den här veckan. Hade en plan för vad vi skulle äta men den sprack i måndags förmiddag och helt plötsligt är det full rulle på jobbet igen och livet kastar små omysiga utmaningar till mig som jag känner att jag varken har ork eller lust att hantera just nu. Herregud, är det konstigt att man ibland längtar efter att vara typ tjugo igen? De problem man hade då var ju knappt märkbara jämfört med hur det är nu.

Sedan jag hade covid i vintras har mitt smaksinne varit lite upp och ner. Bra för det mesta – om än inte toppen – och helt ok ibland. Lite sämre emellanåt, som nu till exempel. Kaffe luktar märkligt bränt, lök likaså. Det har det inte gjort innan. Hur det känns för en matälskare som mig? Ledsamt. Jag försöker att inte tänka i banor som “tänk om det aldrig försvinner?”, med betoning på försöker.

De senaste dagarna har vi haft alldeles magisk skidåkning. Vindstilla, snöfall (massor) och pudersnö. Ljuvligt! Nu har vi två skiddagar kvar innan pjäxorna får vila till nästa år. Skidsemester, alltså. Bäst!

Jag har snöat in på att långbaka grönsaker. Blomkål, rotselleri, you name it. Förra veckan – när jag oturligt nog skar av mig fingertoppen när jag skulle förbereda just den här middagen – långbakade vi spetskål på låg temperatur i några timmar och det blir magiskt.