Jag kallar dem för Z Scout, eller kanske ska jag skriva att jag kallar oss för Z Scout. Ett litet gäng som träffades för att halva styrkan gick Z tillsammans på Chalmers när det begav sig. Barn har tillkommit, hundar likaså. Och nu har vi fått en fin liten vana av att träffas någon gång per termin, i en scoutstuga mitt ute i skogen med en ljuvlig liten sjö som granne.

Det finaste lilla gäng man kan tänka sig. Helt kravlöst. Prat om livet. Svårigheter och glädjeämnen. Ingen prestige. Bara fina vänner, god mat och för vissa ett bad (eller två).

April sprang bokstavligt talat förbi och helt plötsligt blev det maj. Det känns ju ofta så när schemat är fullt. Min dator har legat och skrotat på okänd plats i huset och jag har prioriterat annat. Som att fixa i vår lilla trädgård. Plantera om mina små träd. Njuta av vädret. Sitta på trappen och ta ett glas rosévin i väntan på att solen ska gå ner bakom grannhuset. Fira födelsedag. Träna. Fundera över livet. Köra i skytteltrafik till Fiori vid St Sigfridsplan för att köpa krukor, kryddväxter och allt annat man behöver till sin lilla trädgård. Hänga med barnen. Lite så ser livet ut just nu.

Calle bygger staket och Frasse är övertygad om att mitt (tilltänkta) fågelbad på baksidan är hans nya, jättestora vattenskål så cirka noll fåglar har hittills vågat sig dit. Undrar varför (inte). Trädgården börjar blomma ut och vi väntar på nya utemöbler som kommer vilken dag som helst. Som vi längtar efter det!

Vi har inlett sunkhakssafarin tillsammans med M&S. Eller ja, egentligen vore det synd att kalla det för sunkhak för vi har än så länge hamnat på en riktig pärla här i området. Frasse var med och skötte sig galant. Igår var jag och barnen tur och retur till Skåne för att vara med på konfirmation för F, som jag hade en äran att få vara en del av. Solsken och lunch vid poolen efteråt, en lunch extra allt som min otroligt grymma syster svängt ihop.

Det bjuds inte på så mycket solsken idag men en söndagsnegroni kanske vi får till ändå. Nu ska jag äta pannkaksfrukost och ta en sväng med Frasse innan vi får se vad vi tar oss för idag.

Påsken markerar ju ett slags skiftbyte mellan vinter och vår. Tjocka jackor kan hängas på vinden, man kan sitta på trappen i korta perioder och njuta av att solen värmer. Vinterplanteringen ut, vårblommor in. Jag och Clara åkte häromdagen till den gulliga lilla handelsträdgården i Kålltorp och köpte med oss lavendel, olivträd och murgröna som fick samsas i krukorna på framsidan. Det lilla fågelbadet har fyllts på med vatten och väntar på besökare som Frasse ivrigt spanar efter när tillfälle ges.

Vi spenderar påsken delvis på annat håll, men ser fram emot att landa hemma med fint väder efter helgen igen. Staket ska byggas, påsklov ska njutas av och uteplatserna ska förberedas inför att utemöblerna levereras om några veckor. Det finns att göra, med andra ord.

Det har varit en vecka med många minusgrader men också mycket sol, skratt och häng med familjen. Årliga pingisturneringen har gått av stapeln och vi har kämpat på i backen i den mån det har gått, trots iskyla. Hundarna har levt livet i snön och när vi har åkt skidor har de vilat hemma med mamma och pappa. Bastun har gått varm och kortleken likaså. Nu är det packning som gäller för imorgon bär det av mot västkusten igen, och jag måste nog ändå faktiskt säga att jag längtar lite hem till lillhuset. Det blir en veckas besök i vardagen innan det är dags för barnens sportlov, så det blir en lagom upptrappning.

Ett rent litet hus och tända ljus. Miles Davis Kind of Blue i LP-spelaren. Pizzadeg på jäsning och funderingar på vad vi ska ha för drink ikväll. Trött hund efter lång skogspromenad och fredagsmysiga barn som ser fram emot helg. Det gör jag med.

Det är sista dagen på jullovet för Clara och Sigge och vi vaknade i morse till tre decimeter nysnö som föll över natten. Frasse har farit omkring som en dammsugare i vår lilla trädgård för att leta efter sina tennisbollar som ligger gömda där under all snö. Calle har börjat jobba men jag har välförtjänt semester resten av veckan och ser fram emot en lugn avslutning på den här ledigheten. Det har varit så härliga dagar den senaste veckan. Vi har ätit goda middagar. Lyssnat på musik. Jag har bakat bröd. Barnen har åkt pulka. Frasse har vilat. Vi har tittat på film. Druckit drinkar. Gått promenader i en snötäckt skog. Har jag sagt att jag älskar vintern? Jag älskar vintern.

Alltså jag VET att jag lämnade den här någonstans…

Jag vet inte vad det är men jag är inte speciellt sugen på julmat i år. Eller ja, det är jag väl egentligen aldrig men tanke på att jag inte äter speciellt mycket på ett traditionellt julbord, men det här året är jag inte ens speciellt sugen på det jag brukar göra. Hur som helst, jag får vända den här trenden idag, dagen som i Skåne kallas för lillejulafton tillika dagen då vi har som tradition att smaka på julbordet. Jag har as we speak satt igång en stor laddning risgrynsgröt, hade batteriet till min lille högtalare inte varit dött hade jag satt igång lite julmusik och om jag hittar grahamsmjöl i skafferiet här hemma hos mamma och pappa ska jag sätta grunddegen till mitt vörtbröd. Åh, glöm det – hittade ju både mjöl och jäst i gömmorna här. Jag hittade även ett pepparkakshus i sitt oanvända paket så det får vi också ta och sätta ihop. Och ja, i kylskåpet har vi ju också en bit kvar av pepparkaksdegen vi satte för några dagar sedan!  Det artar sig, och verkar således bli jul även i år.

Vi är i Skåne och idag jobbade jag min sista dag för den här veckan. Pappa har tagit in granen, vi har varit ute med hundarna några varv och ikväll vågar vi vägra matlagning och hämtar istället hem thaimat. Imorgon däremot ska jag baka vörtbröd, göra saffranskola och koka risgrynsgröt. Jag har skamligt lite julkänsla det här året, men jag får nog dessvärre skylla på det bedrövliga vädret som Göteborg har bjudit på i december. Det har regnat, inte sällan heller från sidan eftersom det har blåst en hel del, och vår lilla gräsmatta har mer liknat en lerpöl. I fredags hade barnen dock skolavslutning och efter lunch på MG5 åkte vi hem och plockade fram Claras trangiakök och satte oss på trappen och gjorde krabbelurer. Det regnade nämligen inte, vilket i sammanhanget alltså kan anses vara ett mirakel av rang.

Igår stängde jag ner datorn redan vid halv fyra och tog ut Frasse på en eftermiddagspromenad. Jag behövde andas efter en ganska stökig vecka, och han ville som vanligt utforska kvarterens alla lukter. Och leta pinnar. Vi tog en sväng ner till kyrkan och gick upp för alla trappor och slogs av vilken otroligt maffig utsikt det är där uppifrån. Det har varit så mycket praktiskt och administrativt med flytten att jag knappt har hunnit reflektera, men igår konstaterade jag att vi fattade helt rätt beslut när vi bestämde oss för att köpa vårt lilla hus precis här. Även om det utifrån kan tyckas vara ett snabbt beslut ligger det många, många månaders analyser, känslor och tankar som har bearbetats i det tysta. Sen bara vet jag, och det är så… coolt på något sätt. När jag vet så vet jag. Så tack, magkänsla och intuition. Det bli oftast som bäst när jag lyssnar på er, och det ska jag påminna mig själv om att inte glömma för det är lätt att göra det ibland. När jag vet så vet jag.

Fredag, 16.18. Enveckasjubileum i lillhuset och premiär på fredagspizzan här. Det är regn och sol om vartannat och Frasse sover på min arm nära, nära. Jag har börjat baka surdegsbröd igen nu när jag äntligen har ett kök, och vi börjar så smått komma i ordning och i fas med våra nya rutiner. Idag blir det ett oktoberlevain, en gammal (och supergod) favorit jag ofta bakade innan. Nä, nu tar vi helg tycker jag!