Idag har dett ösregnat sedan vi vaknade. Vår skogsrunda med hundarna (Stella är hos oss!) blev en blöt historia, men vi hittade massor av blåbär så det var det värt. Efter vår runda åkte vi till RJ och bunkrade upp med godsaker till köttätarna, så nu står jag här hemma och gör köttfärssås och lasagne till sommarens ständiga ”vad ska vi äta idag”-frågor. Samtidigt passar jag på att göra en stor sats granola, och ett bananbröd på de stackars bruna bortglömda bananerna som låg i fruktkorgen. Jag kommer vara väl värd en storslagen trerättersmiddag ikväll, med andra ord, men det är faktiskt få saker som ger mig så mycket tillfredsställelse som att (för en gångs skull) vara lite förberedd med matlådor.

Det här året har jag gräsligt sen semester, men midsommar markerar ändå alltid för mig starten på en period som är lite lugnare. Både på jobbet och hemma. Barnen har sommarlov och vi kan sova längre på morgonen, flera av mina kollegor har semester och vi har inga möten, vilket ger tid till att planera inför hösten. Hemma tar vi kvällarna lite som det kommer och låter vädret bestämma.

Midsommar firar vi på samma sätt som förra året, på Drakenberget, med en traditionell lunch och en otraditionell middag. Jag håller som bäst på att förbereda vad vi ska ha med oss. Jag ska baka en kavring (jag använder alltid det här receptet) och surdegsknäcke och kommer nog att göra en kall västerbottencheesecake istället för en vanlig paj. Till kvällen kommer vi att grilla och jag funderar på att göra de tallegiogratinerade portobellosvamparna som är så vansinnigt goda! Och någon stor sallad till det. Längtar redan.

Tänk ändå, att maj alltid ska vara så himla stressig? Och tänk ändå, att jag aldrig lär mig. Eller jag ska inte vara sådan, för det har jag faktiskt. Maj förra året var helt klart ett lågvattenmärke jämfört med hur jag mår idag. Jag tycker att jag har en klok och sund inställning till min egen återhämtning under intensiva perioder, och jag har en plan. Det är bra. Just den här långhelgen tog jag ledigt idag för att få en längre sammanhängande period med återhämtning, och eftersom vi är hos mamma och pappa i Skåne har jag maxat skogspromenaderna, vi har bastat, jag har legat på soffan på altanen och gjort absolut ingenting och jag har reflekterat mycket över livet. Idag åker vi vidare till Malmö för att hänga med M&M och fylla på återhämtningskontot. Det har vi längtat efter!

Nu kommer jag lägga i en lägre växel och glidflyga in i sommaren. Frasse då? Han börjar bli tonåring. Ben börjar lyftas när han kissar, han börjar bli sur på andra hanhundar som går förbi och han sover sämre. Hormoner all over the place med andra ord. Som tur är kan man ju inte säga annat än att han för det mesta är otroligt snäll och fin, så vi siktar på att ta oss igenom den här ganska vanliga stök- och spökperioden så gott det går. Vad vi har gjort i matväg då? Oj, ja vad har vi gjort. Jag har återupptäckt storheten med omeletter, och som tur är så är jag gift med en som råkar vara expert på just omeletter. Vi har också ätit en hel del linsgrytor eftersom Clara har en faiblesse för det. I drinkväg har vi siktat in oss på en hel del Negroni, men så har vi också druckit årets första Singapore Sling. Det har inte gått någon nöd på oss med andra ord.

Det är ju något ohederligt med att äta bär utanför säsong, men så fort vår och sol kickar in blir jag sugen på det mesta som hör sommaren till. Just därför dukade vi upp en fruktbricka till efterrätt i torsdags när vi hade VmVP. Hallon! Blåbär! Physalis! Jordgubbar! Och till det, livets mintchoklad som råkar vara min favorit just nu.

Annars? Sigge är snuvig så han, jag och Frasse kamperar hemma medan Calle och Clara är på Sparreviken och har fixarhelg och gör det fint. Igår låg vi som två kryss i soffan och tittade på film och åt popcorn, och ikväll blir det ungefär samma schema som igår. Välbehövligt, efter påskens alla bravader.

Nu har Frasse bott hos oss i lite mer än två månader, och som vanligt när livet förändras känns det både som att det alltid har varit såhär och som att det hände igår. På samma gång. Han väger 23 kg, är otroligt tillgiven och har en viss förkärlek för att jaga fåglar. Tonårsperioden har helt klart satt igång, och andra hundar är något av det mest intressanta som finns. Men, trots att han har sina dagar när han drar, inte vill gå hem (då sätter han sig ner mitt på gatan eller vart vi nu kan tänkas vara) och inte lyder när han ska sitta ner när andra hundar går förbi är han faktiskt väldigt duktig för det mesta. Tonårsperioden till trots.

Han älskar att vara med barnen och sover gärna på golvet bredvid Claras säng. I alla fall till halv sju, för då kommer han till mig eller Calle och stirrar på en tills man ger honom mat. Han älskar att bli kliad på magen, att äta ankpinnar och att vara med ungefär överallt där vi är. Han har varit i Malmö, Hässleholm, på Orust, på diverse middagar hemma hos vänner, på fredagar äter han lunch med oss på 2112, han har varit i Malmö Saluhall (i alla fall utanför där vi kunde sitta med honom) och han har varit med och hjälpt till att flytta när Bibbi skulle installera sig i sin nya lägenhet.

Sova är en annan favoritsyssla. Eller att gå ut 0645 en lördagmorgon när stan har festat natten innan och det ligger oändligt mycket halvätna hamburgare typ överallt, så en annan får springa efter som en tok och se till att han inte äter något. Vilket i princip är omöjligt, som ni säkert förstår. Humor har han, vår Frasse, och jag är så glad att han är just min.

Jag önskar att varje julafton kunde börja med skidåkning. Kanske ett nyårslöfte för egen del? Vi hade en jättehärlig dag! Åkte skidor, Sigge spanade in och fick ett par nya stavar, vi bastade, delade ut julklappar, åt julmat, kollade på Kalle Anka, Karl-Bertil, Grinchen och sista avsnittet av julkalendern (åh, så bra den var!) men nu är det en ny dag och jag och barnen tar det lugnt här hemma eftersom skidvädret är lite sisådär.

Att fira jul i fjällen har jag velat göra sedan jag var liten, men det har aldrig blivit så. Men tänk, så glad jag är att det blev så det här året! Här är massor med snö, inte speciellt många måsten, fin skidåkning, etthundra procent hundmys, underbara omgivningar och fina, fina vänner. All I want for Christmas is you, fjällen, med andra ord.

Stressveckornas vecka är avklarad men fick ett tråkigt slut efter en sorglig händelse på jobbet som jag varken orkar, kan eller vill gå in på. Nu har jag loggat ut för dagen och är på väg hem till mamma, pappa och Pälsson för att fira jul lite i förtid. Nästa lördag åker vi ju till Hemsedal för att fira julhelgen där tillsammans med V&S, och det är något vi alla ser fram emot. Först blir det dock champagne, bastubad, pyjamas, popcorn och godis i soffan, ohemult mycket mys med min Isbjörn och mammas goda julkakor på det. Nu checkar jag ut från Internet några dagar och återhämtar mig. Var rädda om er.

Jag har varit tokförkyld den här veckan. Ingen yoga, inget kontoret, inget MBT. Jag har legat på soffan, tittat på Nobody Wants This och sista säsongen av Emily in Paris. Vilat. Ställt in nästan alla möten. Fått gulliga samtal och krya på dig-hälsningar av kollegor och medarbetare. Det går med små myrsteg framåt och nästa vecka ser jag fram emot att vara pigg igen, men tills dess tar jag en lugn helg med återhämtning på schemat.

Det är speciellt vid den här årstiden när man ser stora hav av fåglar som flyger synkroniserat över himlen, fram och tillbaka och fram igen. Jag och Clara fick se ett magiskt skådespel på torget i Hässleholm i måndags när vi var och handlade.