Det är sista dagen på jullovet för Clara och Sigge och vi vaknade i morse till tre decimeter nysnö som föll över natten. Frasse har farit omkring som en dammsugare i vår lilla trädgård för att leta efter sina tennisbollar som ligger gömda där under all snö. Calle har börjat jobba men jag har välförtjänt semester resten av veckan och ser fram emot en lugn avslutning på den här ledigheten. Det har varit så härliga dagar den senaste veckan. Vi har ätit goda middagar. Lyssnat på musik. Jag har bakat bröd. Barnen har åkt pulka. Frasse har vilat. Vi har tittat på film. Druckit drinkar. Gått promenader i en snötäckt skog. Har jag sagt att jag älskar vintern? Jag älskar vintern.

Alltså jag VET att jag lämnade den här någonstans…

Jag vet inte vad det är men jag är inte speciellt sugen på julmat i år. Eller ja, det är jag väl egentligen aldrig men tanke på att jag inte äter speciellt mycket på ett traditionellt julbord, men det här året är jag inte ens speciellt sugen på det jag brukar göra. Hur som helst, jag får vända den här trenden idag, dagen som i Skåne kallas för lillejulafton tillika dagen då vi har som tradition att smaka på julbordet. Jag har as we speak satt igång en stor laddning risgrynsgröt, hade batteriet till min lille högtalare inte varit dött hade jag satt igång lite julmusik och om jag hittar grahamsmjöl i skafferiet här hemma hos mamma och pappa ska jag sätta grunddegen till mitt vörtbröd. Åh, glöm det – hittade ju både mjöl och jäst i gömmorna här. Jag hittade även ett pepparkakshus i sitt oanvända paket så det får vi också ta och sätta ihop. Och ja, i kylskåpet har vi ju också en bit kvar av pepparkaksdegen vi satte för några dagar sedan!  Det artar sig, och verkar således bli jul även i år.

Vi är i Skåne och idag jobbade jag min sista dag för den här veckan. Pappa har tagit in granen, vi har varit ute med hundarna några varv och ikväll vågar vi vägra matlagning och hämtar istället hem thaimat. Imorgon däremot ska jag baka vörtbröd, göra saffranskola och koka risgrynsgröt. Jag har skamligt lite julkänsla det här året, men jag får nog dessvärre skylla på det bedrövliga vädret som Göteborg har bjudit på i december. Det har regnat, inte sällan heller från sidan eftersom det har blåst en hel del, och vår lilla gräsmatta har mer liknat en lerpöl. I fredags hade barnen dock skolavslutning och efter lunch på MG5 åkte vi hem och plockade fram Claras trangiakök och satte oss på trappen och gjorde krabbelurer. Det regnade nämligen inte, vilket i sammanhanget alltså kan anses vara ett mirakel av rang.

Igår stängde jag ner datorn redan vid halv fyra och tog ut Frasse på en eftermiddagspromenad. Jag behövde andas efter en ganska stökig vecka, och han ville som vanligt utforska kvarterens alla lukter. Och leta pinnar. Vi tog en sväng ner till kyrkan och gick upp för alla trappor och slogs av vilken otroligt maffig utsikt det är där uppifrån. Det har varit så mycket praktiskt och administrativt med flytten att jag knappt har hunnit reflektera, men igår konstaterade jag att vi fattade helt rätt beslut när vi bestämde oss för att köpa vårt lilla hus precis här. Även om det utifrån kan tyckas vara ett snabbt beslut ligger det många, många månaders analyser, känslor och tankar som har bearbetats i det tysta. Sen bara vet jag, och det är så… coolt på något sätt. När jag vet så vet jag. Så tack, magkänsla och intuition. Det bli oftast som bäst när jag lyssnar på er, och det ska jag påminna mig själv om att inte glömma för det är lätt att göra det ibland. När jag vet så vet jag.

Fredag, 16.18. Enveckasjubileum i lillhuset och premiär på fredagspizzan här. Det är regn och sol om vartannat och Frasse sover på min arm nära, nära. Jag har börjat baka surdegsbröd igen nu när jag äntligen har ett kök, och vi börjar så smått komma i ordning och i fas med våra nya rutiner. Idag blir det ett oktoberlevain, en gammal (och supergod) favorit jag ofta bakade innan. Nä, nu tar vi helg tycker jag!

Oj, vilken vecka vi lägger bakom oss. Det sista slitet med flytten, själva flytten och sedan det roliga – att packa upp och komma i ordning. Huset ser ut som ett bombnedslag på sina ställen men vi börjar så smått komma i ordning i några hörn i alla fall. Att sammanfatta våra middagar är knappast lönt, för jag minns inte om jag ska vara ärlig. Det mest minnesvärda var i och för sig shakshukan vi åt i lördags, och den skopade vi upp med våra vänner magiska surdegsbröd. Igår var jag på Operan och åt middag i pausen, och i fredags var vi helt färdiga så vi köpte med oss thaimat från den lokala lilla thairestaurangen. Supergott! Nu har jag några lediga dagar framför mig där jag ska boa in oss ännu mer, och då blir det äntligen också lite mer matlagning i vårt nya lilla kök. Som jag längtat!

Pausbild från landet!

Jag, barnen och Frasse är på landet och inatt drog stormen Amy in med allt hon hade. Ganska mysigt när man är inomhus, måste jag ändå säga. Vi har tänt ljus och väntar på våra nattjästa frallor som snart ska in i ugnen. Frasse var inte speciellt intresserad av en promenad men vi tog en sväng upp för grusvägen, sen sprang han hem igen. Haha.

Här har vi ätit mat, fast man inte kan tro det. Lägenheten är upp och ner med flyttlådor i varje hörn, vartannat köksredskap är nedplockat och det blir inte några kulinariska mästerverk i köket direkt. Två veckor kvar, två veckor kvar är devisen vi lever efter just nu. Just därför var det extra skönt att komma ner till Skåne för några dagar sedan och få träffa mamma, pappa och Pälsson igen efter ett långt uppehåll eftersom Pälsson haft eksem och inte fått leka med andra hundar. Han och Frasse är klistrade på varandra och leker mest hela dagarna och där emellan tar vi skogspromenader, badar bastu (utan hundarna haha) och idag var vi på badhuset till barnens stora lycka. Nu är det pizzafredag in the making och senare blir det film, popcorn och dip som alltid på fredagar. Det vet ni vid det här laget.

Annars? Jag har varit på Bruk för att fira vår älskade MBT-Pernilla och som vanligt var ju drinkarna något utöver det vanliga. Middag åt vi på Alba vid Järntorget (där maten tog otroligt lång tid att få trots ganska låg beläggning) och night cab drack vi på Draken (i lobbybaren eftersom takbaren hade så galet hög volym att vi vände i dörren) och sen var det hem och sova. Mätta, trötta och glada.

Calle, barnen och Frasse har åkt iväg och jag har till imorgon lunch på mig att vara alldeles ensam. Jag tar ett glas vin och tittar ut över ett regngrått Heden, och planerar att starta dagen imorgon tidigt, tidigt med ett besök på Lilla Hagabadet och frukost på Steinbrenner & Nyberg. Kan inte minnas när jag var ensam senast? Så längesedan att det inte räknas, i alla fall. Den här veckan då? Jag har varit on fire på jobbet med alla olika projekt som jag ska ro i land. Jag har också haft tid för reflektion och funderingar över framtiden. Vad vill jag egentligen? Jag vet nog inte det. Vet någon det? Säkert. Tänk vad skönt det vore om man var en sådan som inte grubblade så mycket på alla stora beslut man ska ta i livet. Tur att jag är gift med en sådan, haha. Oh well, nu ska jag ut på äventyr utanför Matrepubliken.

Fin utsikt på gårdagens promenad till dagens första möte.

Halv fem, en fredag kväll. Jobbdatorn är nerstängd, det vankas drink och lite senare pizza. Jag älskar den här stunden. Tända några ljus, gå en promenad med Frasse, hoppa i några mjuka kläder, få en Calle-drink i handen och sätta sig ner och prata med barnen om hur dagen har varit. Jag har haft ett bra besök hos min psykolog, vi åt efterlängtad fredagslunch på MG5 och Frasse skötte sig utmärkt på både dit- och hemvägen. Underbart. Nu ska jag skaffa mig en lika fin helg. Imorgon åker vi till Orust och tankar energi med skogspromenader, trädgårdsfix och något extra gott vin. På söndag är det söndagsmiddag och några avsnitt av nya säsongen av Only Murders. Tack livet för den 12 september 2025.