Igår stängde jag ner datorn redan vid halv fyra och tog ut Frasse på en eftermiddagspromenad. Jag behövde andas efter en ganska stökig vecka, och han ville som vanligt utforska kvarterens alla lukter. Och leta pinnar. Vi tog en sväng ner till kyrkan och gick upp för alla trappor och slogs av vilken otroligt maffig utsikt det är där uppifrån. Det har varit så mycket praktiskt och administrativt med flytten att jag knappt har hunnit reflektera, men igår konstaterade jag att vi fattade helt rätt beslut när vi bestämde oss för att köpa vårt lilla hus precis här. Även om det utifrån kan tyckas vara ett snabbt beslut ligger det många, många månaders analyser, känslor och tankar som har bearbetats i det tysta. Sen bara vet jag, och det är så… coolt på något sätt. När jag vet så vet jag. Så tack, magkänsla och intuition. Det bli oftast som bäst när jag lyssnar på er, och det ska jag påminna mig själv om att inte glömma för det är lätt att göra det ibland. När jag vet så vet jag.

Fredag, 16.18. Enveckasjubileum i lillhuset och premiär på fredagspizzan här. Det är regn och sol om vartannat och Frasse sover på min arm nära, nära. Jag har börjat baka surdegsbröd igen nu när jag äntligen har ett kök, och vi börjar så smått komma i ordning och i fas med våra nya rutiner. Idag blir det ett oktoberlevain, en gammal (och supergod) favorit jag ofta bakade innan. Nä, nu tar vi helg tycker jag!

Oj, vilken vecka vi lägger bakom oss. Det sista slitet med flytten, själva flytten och sedan det roliga – att packa upp och komma i ordning. Huset ser ut som ett bombnedslag på sina ställen men vi börjar så smått komma i ordning i några hörn i alla fall. Att sammanfatta våra middagar är knappast lönt, för jag minns inte om jag ska vara ärlig. Det mest minnesvärda var i och för sig shakshukan vi åt i lördags, och den skopade vi upp med våra vänner magiska surdegsbröd. Igår var jag på Operan och åt middag i pausen, och i fredags var vi helt färdiga så vi köpte med oss thaimat från den lokala lilla thairestaurangen. Supergott! Nu har jag några lediga dagar framför mig där jag ska boa in oss ännu mer, och då blir det äntligen också lite mer matlagning i vårt nya lilla kök. Som jag längtat!

Pausbild från landet!

Jag, barnen och Frasse är på landet och inatt drog stormen Amy in med allt hon hade. Ganska mysigt när man är inomhus, måste jag ändå säga. Vi har tänt ljus och väntar på våra nattjästa frallor som snart ska in i ugnen. Frasse var inte speciellt intresserad av en promenad men vi tog en sväng upp för grusvägen, sen sprang han hem igen. Haha.

Här har vi ätit mat, fast man inte kan tro det. Lägenheten är upp och ner med flyttlådor i varje hörn, vartannat köksredskap är nedplockat och det blir inte några kulinariska mästerverk i köket direkt. Två veckor kvar, två veckor kvar är devisen vi lever efter just nu. Just därför var det extra skönt att komma ner till Skåne för några dagar sedan och få träffa mamma, pappa och Pälsson igen efter ett långt uppehåll eftersom Pälsson haft eksem och inte fått leka med andra hundar. Han och Frasse är klistrade på varandra och leker mest hela dagarna och där emellan tar vi skogspromenader, badar bastu (utan hundarna haha) och idag var vi på badhuset till barnens stora lycka. Nu är det pizzafredag in the making och senare blir det film, popcorn och dip som alltid på fredagar. Det vet ni vid det här laget.

Annars? Jag har varit på Bruk för att fira vår älskade MBT-Pernilla och som vanligt var ju drinkarna något utöver det vanliga. Middag åt vi på Alba vid Järntorget (där maten tog otroligt lång tid att få trots ganska låg beläggning) och night cab drack vi på Draken (i lobbybaren eftersom takbaren hade så galet hög volym att vi vände i dörren) och sen var det hem och sova. Mätta, trötta och glada.

Calle, barnen och Frasse har åkt iväg och jag har till imorgon lunch på mig att vara alldeles ensam. Jag tar ett glas vin och tittar ut över ett regngrått Heden, och planerar att starta dagen imorgon tidigt, tidigt med ett besök på Lilla Hagabadet och frukost på Steinbrenner & Nyberg. Kan inte minnas när jag var ensam senast? Så längesedan att det inte räknas, i alla fall. Den här veckan då? Jag har varit on fire på jobbet med alla olika projekt som jag ska ro i land. Jag har också haft tid för reflektion och funderingar över framtiden. Vad vill jag egentligen? Jag vet nog inte det. Vet någon det? Säkert. Tänk vad skönt det vore om man var en sådan som inte grubblade så mycket på alla stora beslut man ska ta i livet. Tur att jag är gift med en sådan, haha. Oh well, nu ska jag ut på äventyr utanför Matrepubliken.

Fin utsikt på gårdagens promenad till dagens första möte.

Halv fem, en fredag kväll. Jobbdatorn är nerstängd, det vankas drink och lite senare pizza. Jag älskar den här stunden. Tända några ljus, gå en promenad med Frasse, hoppa i några mjuka kläder, få en Calle-drink i handen och sätta sig ner och prata med barnen om hur dagen har varit. Jag har haft ett bra besök hos min psykolog, vi åt efterlängtad fredagslunch på MG5 och Frasse skötte sig utmärkt på både dit- och hemvägen. Underbart. Nu ska jag skaffa mig en lika fin helg. Imorgon åker vi till Orust och tankar energi med skogspromenader, trädgårdsfix och något extra gott vin. På söndag är det söndagsmiddag och några avsnitt av nya säsongen av Only Murders. Tack livet för den 12 september 2025.

Vi åt tydligen ingen mat förra veckan eftersom jag helt missade att rapportera om veckans middagar, men det senaste har livet mest kretsat kring försäljning av lägenhet och allt runt det. Igår blev dock allt klart och äntligen, äntligen kan vi börja planera ordentligt inför flytten. Det är lustigt ändå att man känna så mycket glädje och sorg på samma gång, för även om jag känner mig redo för att flytta är det något vemodigt med att sälja vår älskade lägenhet som vi har bott i de senaste tolv åren. Men, som Clara så klokt sa igår – nu får vi ta med oss våra gamla, fina minnen och skapa nya i vårt fina hus. Och precis så är det ju.

En av de bästa sakerna med augusti är att kvällarna blir lite mörkare, och när det börjar bli lite svalare passar vi på att tända vår Faster Greta, grilla marshmallows (och göra s’mores såklart!) och titta upp på himlen och kika efter stjärnfall.

Jag säger inte att sommaren är över, långt ifrån, men för mig är det alltid ett tydligt skifte när jag sakta går från full-on semestermode till att sakta, sakta längta efter rutiner igen. Och där är jag nu. Efter nästan sex veckor på Orust var det fint att komma hem till lägenheten för några dagar sedan, och sätta igång med det monumentala vindsrensarprojektet som vi behöver ta tag i eftersom vi flyttar om två månader. Och innan dess ska vi få sålt vår lägenhet, och köpa flyttkartonger, och jag ska ha lönerevision, och så… Ja, ni fattar. Och så den mentala biten på det, för även om jag verkligen ser fram emot att flytta in i vårt lilla radhus är det med blandade känslor jag stänger dörren till vår lägenhet. Mitt hem, min borg och min trygga plats under hela tolv år. För vissa kanske det bara är att säga hejdå och stänga dörren, men för mig är det en mental processen som behöver bearbetas. Och jag vet ju att det kommer bli bra när vi väl har flyttat. Jag får bo i ett helt otroligt fint funkishus. Barnen får egna rum. Calle får en snickarboa (eller ja, ett litet pytterum i källaren med en arbetsbänk…) och Frasse får en gräsmatta. Tänk ändå, ett putsat hus med originalgolv, varsamt renoverat och med karaktär. Nästan så att jag får nypa mig i armen.

Och nära till det här…