Startsida Om mig Kontakt
Årets novello

Köpte årets novello-olivoljaZeytoon förra veckan. Den är alldeles illgrön och pepprig och smakar helt ljuvligt! Blandade en jättegod vinaigrette på just novello, vitvinsvinäger, dijonsenap och honung, som vi hällde på mâchesallad. Magiskt, magiskt.

Pizzafredag

Jag vet ärligt inte hur länge vi har haft pizzafredag, men det började någon gång när vi bodde på Lundgrensgatan i vår fina tvårumslägenhet som jag för övrigt grät när vi lämnade. Kan det ha varit 2008? Jag minns att jag låg på soffan en kväll, för det här var på den tiden vi inte hade barn och således kunde ligga på soffan en hel kväll och titta på serier, och Calle föreslog att vi skulle äta pizza. Det lät ju trevligt tyckte vi, så det gjorde vi. Sen gjorde vi det igen. Och igen. Och igen. Och på den vägen är det. Nu står jag as we speak i vårt kök här i stan, och Calle och kidsen fixar kvällens pizza. Ikväll blir det den vanliga kavla-ut-varianten eftersom Calle var borta igår kväll och inte kunde sätta den napolitanska degvarianten, men det gör mig inte så mycket. Jag är lika förtjust i båda varianterna, eller egentligen allting som är platt med tomatsås, mozzarella och basilika på. Nu tar vi helg, vänner!

Calle 43!

I tisdag fyllde Calle år, och på morgonen väckte vi honom med sång och presenter. Av barnen fick han en ny pepparkvarn från Peugeot, eftersom den andra tyvärr gått i graven. Modellen vi har haft finns inte längre, så det fick bli en klassisk svart historia med reglage för malningsgraden. Av mig fick han sex stycken low ball-glas från Bobo som är lövtunna och magiska att dricka ur. Till middag hade Clara önskat att vi skulle äta trerätters, så först slog vi till på rårakor med smetana och fint hackad rödlök (tångrom glömde jag handla…) och till varmrätt åt vi en biffpanna (nötfärs till det andra, vegofärsbiffar till mig) med messmörsås, kantareller och lingon. Glassbåt till efterrätt, eftersom det är Calles favorit. En fin kväll!

Veckans bästa stund

Det är lite magi över fredagar, tycker jag. Jag tränar yoga på morgonen, äter frukost och tar en kopp te när jag kommer hem och jobbar undan tills jag och Calle (och ibland Sigge som brukar vara hemma på fredagar för att få lite extra långhelg) traskar ner till 2112 och äter burgare till lunch. På väg hem brukar jag pipa förbi Berzelii Choklad och köpa några praliner till helgen, och så en sväng till Saluhallen för att köpa ost och oliver.

Nu sitter jag här med en kopp te och en pralin, och tittar ut över ett blåsigt Heden. Ikväll ska vi hem till V & S och äta pizza, imorgon skulle vi egentligen på middag men det blev inställt så istället blir det fest hemma med (enligt Claras önskemål) drink, gyozas, Halloweenfilm, godis, popcorn och dip. På söndag ska jag och B på Operan och se Mytomania, det ska bli spännande! Det är en fin helg som väntar.

Tankar om det senaste

Det har varit en ganska intensiv vecka. Jag har sovit dåligt. Många tankar som har snurrat i huvudet, många långa och oplanerade möten, orkanvindar, alldeles för lite läsning men en hel del yoga. Även den har varit tuff att hålla fri från tankar, men vissa veckor är ju också så ibland. Och så får det vara. I måndags tog jag med mig min Oppenheimerbok till Roots på Statsbiblioteket och drack te och läste några kapitel, innan jag traskade hemåt igen och startade igång jobbdagen. I tisdags förbannade jag vädergudarna när jag och Clara stretade iväg till hennes orkester, bussen fastnade på Vasaplatsen och vi fick traska omkring i ösregnet i jakt på spårvagn till Järntorget. Igår var M & S här och åt pizza, och trots att jag var så innerligt trött innan blev det en väldigt fin kväll med väldigt fina vänner.

Jag vaknade tidigt idag, men sov i alla fall hela natten. Lyssnade på orkanvindarna utanför en stund innan Clara vaknade. Det första hon sa var “vart ska vi äta lunch idag? Det har jag tänkt på hela morgonen”. Haha. Att hon är lik mig finns det ingen tvekan om. Ikväll ska jag och Calle på CLEO på Nef Jazz. Det ser jag fram emot för Jojje Wadenius var magisk när vi såg honom sist. Imorgon ska vi på Halloween på Liseberg och skrota omkring bland pumporna. På kvällen blir det söndagsmiddag hos B. Men först – helgfrukost med pannkakor, tända ljus i öppna spisen, uppdukat vid stora middagsbordet (mycket viktigt enligt Clara), några koppar te och GP med helgbilaga (mycket viktigt enligt mig).

Sigges födelsedag

En av de bästa sakerna med att skriva dagbok är att jag lätt kan bläddra tillbaka till den ganska varma oktoberdagen 2018 när Sigge kom till världen. Han kom precis som Clara på utsatt datum, precis som Clara den 7:e, och precis som med Clara gick det i rekordfart. Idag fyller han alltså fem år, vår lillpojk med det lockiga och rufsiga håret. Han är en fin och känslig liten kompis, med hög integritet, underfundig humor och med en stor förkärlek för Pokémon. Han är en funderare som inte gillar när det blir för stökigt, och som gärna skrotar omkring hemma och myser med familjen. Han har ett stort hjärta och är omtänksam, och inte minst är han Pälssons beskyddare när jag skäller på honom för att han har sprungit ut i trädgården med min innesko (vilket händer en del…)

Det har varit lite fram och tillbaka med hans firande, men idag har vi ett litet kalas hemma hos mamma och pappa i Hässleholm. Vi har hela dagen planerad – hämta Calle på Centralen vid lunch, äta något gott, gå till leksaksaffären och välja present, handla mat till ikväll (“mamma, INTE potatis”) och kanske det viktigaste – marängsviss och en födelsedagssång. Och det ska han såklart få, vår älskade pojke. Stort grattis, Sigge!

Wicked

Förra söndagen var jag och Bibbi på Operan för att se Wicked. Det är första gången den sätts upp i Sverige, och för mig som inte var direkt påläst innan mer än att jag visste att den handlade om häxorna i Oz-böckerna, var det en fin överraskning. Herregud, vilka duktiga musikalartister, och vilken uppsättning! Jag planerar att se den igen, och då ta med Clara som jag tror kommer tycka om den. Jag är så glad för att jag har skaffat ett abonnemang, för jag älskar ju både opera, musikal och allt där emellan. Förutom föreställningarna som jag har valt i mitt abonnemang har vi bokat två föreställningar med barnen – En Julsaga (vår favorit!) i december och Sandvargen i mars. Sandvargen är baserat på en bok som Clara har läst när hon gick i förskoleklass så den är hon verkligen pepp på att se.

Annars? Det börjar så sakteliga gå mot höst. En årstid som passar mitt personlighetsdrag bäst, och som är en tid jag verkligen tycker om. Den här helgen har vi varit på Orust för att hjälpa till med att ta in alla utemöbler, skörda äpplen från trädet och behandla trädäcket. Igår mjukstartade vi Halloweensäsongen med att titta på Monsters Inc. Barnen har fått Halloweenpyjamaser och tidigare i veckan plockade vi fram det lilla Halloweenpynt vi har, det vill säga våra små självlysande skelett som hänger i vår skraltiga lilla trollhasselkvist. Vi gick till butiken runt hörnet och införskaffade även en liten pumpalykta i porslin och några servetter med pumpamotiv, så nu är vi helt klart redo för oktober.

Tid för återhämtning


Det känns som att de senaste två veckorna har gått åt till att kalibrera vardagen. Aktiviteter för Clara, vem hämtar där, kan jag gå på min yoga där, vad ska vi äta osv. Tycker ändå att det är skönt att ha det mesta gjort i början av veckan, så finns det tid för återhämtning i slutet. Kanske har jag maxar det sociala kontot lite väl det senaste med  kräftskivor och middagar, men idag och imorgon är det lugn och ro som gäller. Kanske en promenad, men resten av dagen ska spenderas hemma. Imorgon har jag tagit semester på förmiddagen och har bokat in mig på Hagabadet, där jag mellan doppen och bastubadet ska lägga mig raklång i en loungefåtölj och spendera kvalitetstid med min Oppenheimerbok. Gud vad skönt det ska bli.

Laleh – Ullevi 2023

Barnen och några av storkusinerna fick Lalehbiljetter i julklapp och igår var det dags. Förfest och uppvärmning hemma hos oss, sen traskade vi bort till livets första konsertupplevelse för de här fina kompisarna. Sigge somnade efter sin favoritlåt Bara få va mig själv och det första han sa när han vaknade i morse var “kan vi titta på Laleh ikväll igen?” haha. Clara ville aldrig att det skulle ta slut och sjöng med i nästan alla låtar.

Första gången jag var på Ullevi var 1997 när jag fick följa med Maria och hennes kompisar för att titta på U2, som då var mitt absoluta favoritband. Det var inget annat än en magisk upplevelse, precis så som kidsen upplevde det igår.

Återhämtning

En vecka av vardag har snart passerat. Min låsning i bröstryggen har släppt och jag har kunnat träna yoga. Jag har klippt mig och surfar-looken är ett minne blott. Störst av allt är väl nog ändå att Clara har börjat i en ny klass på Johannebergsskolan, och än så länge trivs hon fint i sin montessoriklass. Det gör mig alldeles varm i hjärtat, eftersom det här har varit en följetång utan dess like. För min del har jag har tagit det lugnt på jobbet och praktiserar återhämtning, och när vi i jobbgänget i onsdags diskuterade det senaste året arbetsmässigt var vi alla överens om att vi måste ta det lugnt och se till att vi håller ihop, för med vår arbetsbelastning är det lätt att krasst kontrastera att det är lätt att gå över gränsen. Jag är glad över diskussionen, och jag förstår varför den kommer nu för det är när man är ledig som man för en gångs skull har tid att stanna upp och reflektera över hur otroligt jobbigt och tufft det senaste året har varit. Jag tänker på hur många gånger jag har valt bort saker som jag egentligen tycker är roliga, men som har fått stå tillbaka för ett jobbsamtal, ett möte eller något annat som måste göras trots att jag egentligen gått för dagen.

Intentionen för det kommande halvåret får helt enkelt bli att göra lite mer av det jag tycker om, och hålla mina arbetstider till de tider jag faktiskt arbetar. Jag tänker träna mer yoga, ta mig ut på fler promenader på lunchen, stryka omkring i Saluhallen, jobba hemma när jag känner att jag behöver göra det, använda min telefon i mindre utsträckning och läsa fler böcker. Tur då att jag har beställt hem en riktig tegelsten om Oppenheimer, för den lär ta ett tag att ta ta sig igenom. Skämt åsido, ibland behöver jag påminna mig själv om att ett jobb är bara ett jobb. Glöm inte det, Charlotta.