Här har vi ätit mat, fast man inte kan tro det. Lägenheten är upp och ner med flyttlådor i varje hörn, vartannat köksredskap är nedplockat och det blir inte några kulinariska mästerverk i köket direkt. Två veckor kvar, två veckor kvar är devisen vi lever efter just nu. Just därför var det extra skönt att komma ner till Skåne för några dagar sedan och få träffa mamma, pappa och Pälsson igen efter ett långt uppehåll eftersom Pälsson haft eksem och inte fått leka med andra hundar. Han och Frasse är klistrade på varandra och leker mest hela dagarna och där emellan tar vi skogspromenader, badar bastu (utan hundarna haha) och idag var vi på badhuset till barnens stora lycka. Nu är det pizzafredag in the making och senare blir det film, popcorn och dip som alltid på fredagar. Det vet ni vid det här laget.

Annars? Jag har varit på Bruk för att fira vår älskade MBT-Pernilla och som vanligt var ju drinkarna något utöver det vanliga. Middag åt vi på Alba vid Järntorget (där maten tog otroligt lång tid att få trots ganska låg beläggning) och night cab drack vi på Draken (i lobbybaren eftersom takbaren hade så galet hög volym att vi vände i dörren) och sen var det hem och sova. Mätta, trötta och glada.

Calle, barnen och Frasse har åkt iväg och jag har till imorgon lunch på mig att vara alldeles ensam. Jag tar ett glas vin och tittar ut över ett regngrått Heden, och planerar att starta dagen imorgon tidigt, tidigt med ett besök på Lilla Hagabadet och frukost på Steinbrenner & Nyberg. Kan inte minnas när jag var ensam senast? Så längesedan att det inte räknas, i alla fall. Den här veckan då? Jag har varit on fire på jobbet med alla olika projekt som jag ska ro i land. Jag har också haft tid för reflektion och funderingar över framtiden. Vad vill jag egentligen? Jag vet nog inte det. Vet någon det? Säkert. Tänk vad skönt det vore om man var en sådan som inte grubblade så mycket på alla stora beslut man ska ta i livet. Tur att jag är gift med en sådan, haha. Oh well, nu ska jag ut på äventyr utanför Matrepubliken.

Fin utsikt på gårdagens promenad till dagens första möte.

Halv fem, en fredag kväll. Jobbdatorn är nerstängd, det vankas drink och lite senare pizza. Jag älskar den här stunden. Tända några ljus, gå en promenad med Frasse, hoppa i några mjuka kläder, få en Calle-drink i handen och sätta sig ner och prata med barnen om hur dagen har varit. Jag har haft ett bra besök hos min psykolog, vi åt efterlängtad fredagslunch på MG5 och Frasse skötte sig utmärkt på både dit- och hemvägen. Underbart. Nu ska jag skaffa mig en lika fin helg. Imorgon åker vi till Orust och tankar energi med skogspromenader, trädgårdsfix och något extra gott vin. På söndag är det söndagsmiddag och några avsnitt av nya säsongen av Only Murders. Tack livet för den 12 september 2025.

Vi åt tydligen ingen mat förra veckan eftersom jag helt missade att rapportera om veckans middagar, men det senaste har livet mest kretsat kring försäljning av lägenhet och allt runt det. Igår blev dock allt klart och äntligen, äntligen kan vi börja planera ordentligt inför flytten. Det är lustigt ändå att man känna så mycket glädje och sorg på samma gång, för även om jag känner mig redo för att flytta är det något vemodigt med att sälja vår älskade lägenhet som vi har bott i de senaste tolv åren. Men, som Clara så klokt sa igår – nu får vi ta med oss våra gamla, fina minnen och skapa nya i vårt fina hus. Och precis så är det ju.

En av de bästa sakerna med augusti är att kvällarna blir lite mörkare, och när det börjar bli lite svalare passar vi på att tända vår Faster Greta, grilla marshmallows (och göra s’mores såklart!) och titta upp på himlen och kika efter stjärnfall.

Jag säger inte att sommaren är över, långt ifrån, men för mig är det alltid ett tydligt skifte när jag sakta går från full-on semestermode till att sakta, sakta längta efter rutiner igen. Och där är jag nu. Efter nästan sex veckor på Orust var det fint att komma hem till lägenheten för några dagar sedan, och sätta igång med det monumentala vindsrensarprojektet som vi behöver ta tag i eftersom vi flyttar om två månader. Och innan dess ska vi få sålt vår lägenhet, och köpa flyttkartonger, och jag ska ha lönerevision, och så… Ja, ni fattar. Och så den mentala biten på det, för även om jag verkligen ser fram emot att flytta in i vårt lilla radhus är det med blandade känslor jag stänger dörren till vår lägenhet. Mitt hem, min borg och min trygga plats under hela tolv år. För vissa kanske det bara är att säga hejdå och stänga dörren, men för mig är det en mental processen som behöver bearbetas. Och jag vet ju att det kommer bli bra när vi väl har flyttat. Jag får bo i ett helt otroligt fint funkishus. Barnen får egna rum. Calle får en snickarboa (eller ja, ett litet pytterum i källaren med en arbetsbänk…) och Frasse får en gräsmatta. Tänk ändå, ett putsat hus med originalgolv, varsamt renoverat och med karaktär. Nästan så att jag får nypa mig i armen.

Och nära till det här…

Det är nästan hisnande att tänka på att vi snart är inne i augusti. Vi loggade ut med autoreply på jobbmailen igår, packade in oss i bilen och åkte mot Malmö eftersom det idag är självaste förnyårsafton. Igår kom vi ner till ett hett Västra Hamnen och drack bubbel och grillade innan vi drog ner till havet och badade. Det var solnedgång över Öresundsbron och Köpenhamn kokade i bakgrunden, barnen hoppade från kanten och Frasse hade fullt sjå med att spana in alla hund-damer som strosade omkring i området. En fin kväll!

Idag har dett ösregnat sedan vi vaknade. Vår skogsrunda med hundarna (Stella är hos oss!) blev en blöt historia, men vi hittade massor av blåbär så det var det värt. Efter vår runda åkte vi till RJ och bunkrade upp med godsaker till köttätarna, så nu står jag här hemma och gör köttfärssås och lasagne till sommarens ständiga ”vad ska vi äta idag”-frågor. Samtidigt passar jag på att göra en stor sats granola, och ett bananbröd på de stackars bruna bortglömda bananerna som låg i fruktkorgen. Jag kommer vara väl värd en storslagen trerättersmiddag ikväll, med andra ord, men det är faktiskt få saker som ger mig så mycket tillfredsställelse som att (för en gångs skull) vara lite förberedd med matlådor.

Det här året har jag gräsligt sen semester, men midsommar markerar ändå alltid för mig starten på en period som är lite lugnare. Både på jobbet och hemma. Barnen har sommarlov och vi kan sova längre på morgonen, flera av mina kollegor har semester och vi har inga möten, vilket ger tid till att planera inför hösten. Hemma tar vi kvällarna lite som det kommer och låter vädret bestämma.

Midsommar firar vi på samma sätt som förra året, på Drakenberget, med en traditionell lunch och en otraditionell middag. Jag håller som bäst på att förbereda vad vi ska ha med oss. Jag ska baka en kavring (jag använder alltid det här receptet) och surdegsknäcke och kommer nog att göra en kall västerbottencheesecake istället för en vanlig paj. Till kvällen kommer vi att grilla och jag funderar på att göra de tallegiogratinerade portobellosvamparna som är så vansinnigt goda! Och någon stor sallad till det. Längtar redan.

Tänk ändå, att maj alltid ska vara så himla stressig? Och tänk ändå, att jag aldrig lär mig. Eller jag ska inte vara sådan, för det har jag faktiskt. Maj förra året var helt klart ett lågvattenmärke jämfört med hur jag mår idag. Jag tycker att jag har en klok och sund inställning till min egen återhämtning under intensiva perioder, och jag har en plan. Det är bra. Just den här långhelgen tog jag ledigt idag för att få en längre sammanhängande period med återhämtning, och eftersom vi är hos mamma och pappa i Skåne har jag maxat skogspromenaderna, vi har bastat, jag har legat på soffan på altanen och gjort absolut ingenting och jag har reflekterat mycket över livet. Idag åker vi vidare till Malmö för att hänga med M&M och fylla på återhämtningskontot. Det har vi längtat efter!

Nu kommer jag lägga i en lägre växel och glidflyga in i sommaren. Frasse då? Han börjar bli tonåring. Ben börjar lyftas när han kissar, han börjar bli sur på andra hanhundar som går förbi och han sover sämre. Hormoner all over the place med andra ord. Som tur är kan man ju inte säga annat än att han för det mesta är otroligt snäll och fin, så vi siktar på att ta oss igenom den här ganska vanliga stök- och spökperioden så gott det går. Vad vi har gjort i matväg då? Oj, ja vad har vi gjort. Jag har återupptäckt storheten med omeletter, och som tur är så är jag gift med en som råkar vara expert på just omeletter. Vi har också ätit en hel del linsgrytor eftersom Clara har en faiblesse för det. I drinkväg har vi siktat in oss på en hel del Negroni, men så har vi också druckit årets första Singapore Sling. Det har inte gått någon nöd på oss med andra ord.