Endiver, alltså. Sysslar ni med sådant? Jag tänker alltid på Calles syster Emma när jag köper hem ett paket eftersom hon åt endiver på längden och tvären (och hon var inte helt nöjd med detta faktum…) när hon pluggade i Frankrike. Gratin d’endives till höger och vänster låter sådär, men den här varianten när de får bräseras i tomatsås är ljuvlig!
Receptet hittade jag i kokboken Ekolådans recept som jag fick av Nina när hon hälsade på för några veckor sedan. Fantastiskt bra kokbok, för övrigt. Enkel och inte så krusidullig, precis som jag gillar det.
Endiver i tomatsås
2 portioner
2 endiver
1 vitlöksklyfta, finriven
2 msk olivolja
1 burk krossade tomater
12 svarta oliver
salt, nymald svartpeppar
oregano
en nypa socker
Halvera endiverna på längden och skär bort mittstocken. Fräs vitlök i olja i en kastrull i några minuter tills bitarna är mjuka och genomskinliga. Tillsätt tomaterna, rör ner oliverna och låt sjuda tills såsen kokat in. Vänd försiktigt ner endiverna och smaka av med salt, nymald svartpeppar, oregano och en nypa socker. Låt sjuda tills endiverna har blivit mjuka, vilket borde ta ungefär 10-15 minuter. Servera till exempelvis de här.
Frekventa läsare av den här bloggen har knappast missat att vi äter pasta ganska ofta. Det är få rätter som är så enkla att improvisera ihop och nästan vad som helst som ser tråkigt ut i kylskåpet kan få nytt liv i en pasta. Tveklöst bästa resträtten, med andra ord.
Det här receptet hittade jag i senaste Mer Smak (älskar den tidningen!) och eftersom jag är svag för det mesta med brynt smör var jag såklart tvungen att testa. Jag hade i lite för mycket citronjuice så smörsmaken kom inte riktigt fram så nästa gång ska jag ha i citronzest istället. Och jo, i sedvanlig ordning har jag ändrat lite i receptet…
Kantarellpasta med brynt smör
2 portioner + matlåda
4 portioner spaghetti
1 gul lök, finhackad
3 vitlöksklyftor, rivna
smör att steka i
400 g rensade kantareller
salt, nymald svartpeppar
parmesanost, riven
100 g smör
70 g rucola
1-2 msk pressad citronsaft
Koka pastan i vatten och massor med salt. Fräs lök och vitlök i en klick smör tills bitarna är mjukna. Skär kantarellerna i mindre bitar och vänd ner i löken. Stek på medelvärme tills vätskan ångat bort. Höj sedan värmen och stek lite till och smaka av med salt och peppar. Smält smöret i en kastrull tills det är gyllene och luktar sådär nötigt som brynt smör gör. Skölj rucolan och lägg i en stor skål. Häll över det brynta smöret och pressa ner citronsaften. Blanda ner spaghettin och kantarellerna och rör runt ordentligt. Riv över parmesan och servera på direkten.
Innan vi åkte till Köpenhamn hade jag kollat upp exakt vart vi skulle gå. Eftersom vi bara hade tjugofyra timmar på oss att maxa besöket var det helt klart en nödvändighet, och bäst på hela helgen (bortsett från att vi äntligen vann en omgång Pandemic, men det är en helt annan historia) var Øl & Brød. Det är ett ganska pyttelitet ställe med massor av öl, en hel del snaps och en relativt enkel (men ack så fin) meny bestående av framför allt smörrebröd men även mindre rätter och några efterrätter. Vi slog till på två smörrebröd var, några olika sorters öl (bland annat en suröl med mango, väldigt spännande) och snaps såklart.
Mitt ena smörrebröd bestod av danskt rågbröd, en krämig potatissallad, ägg, tunt skivad lök, kapris och vattenkrasse. Hello, smörrebrödshimlen!
Efter lunchen gick vi två steg bort och hamnade på Mikkellers bar och där drack vissa i sällskapet ännu en öl. En lille en, dock. Kan varmt rekommendera både Øl & Brød och den närliggande Mikkellerbaren om ni har vägarna förbi Köpenhamn! De ligger på Viktoriagade i Vesterbro, inte alls speciellt långt från Centralstationen.
Här kommer veckans baklängesmatsedel i elfte timmen pga lite trött efter helgens Köpenhamnbesök. Vi sladdade innanför dörren för några minuter sedan och ska snart sova. Men först – rapport från matveckan:
I måndags gjorde jag en stor laddning kikärts- och quinoabiffar som vi åt med kokt potatis, brunsås och stekt lök. De är galet goda de där biffarna, och smaksättningen kan man ju variera i all oändlighet.
I onsdags åt vi kantarellpasta med brynt rucolasmör efter ett recept jag hittade i Coops tidning Mer Smak. Till pastan hade vi morots- och jordnötsbiffar och riven parmesan på toppen.
I torsdags blev det comfort food – Calles übergoda raggmunkar som vi åt med rivna morötter och rårörda lingon. Calle hade även bacon till.
I fredags åkte vi mot Skåne och när vi kom ner hade mamma förberett en riktig klassiker, den festliga åttiotalsrisrätten med svamp, sparris, ris och ett fluffigt täckte med ägg och majonnäs. De andra har även räkor i sin.
I lördags åkte vi mot Köpenhamn och på kvällen åt vi middag på Almanak, en typisk dansk modern-nordisk-mat-restaurang som ligger vid jazzklubben the Standard. Drinkarna innan var inte direkt något att jubla över men maten var desto bättre. Jag åt bland annat majrova och getost till förrätt, och till varmrätt fick jag en pumpatrilogi med lingon, lakrits (!) och äpple. Syrligt och gott!
Idag är det söndag och vi kom nyss hem till Göteborg igen. Till middag hade mina föräldrar lagat potatis, brunsås och köttbullar (eller vegetariska biffar) till oss vilket var p-e-r-f-e-k-t såhär dagen efter.
Lite senare idag åker vi till Skåne för en snabb övernattning och på lördag morgon åker vi vidare mot Köpenhamn. Calle fyller trettiofem och vi ska fira med lunch på Öl & Bröd, drinkar på Ruby och middag och jazz på the Standard. Tjugofyra timmar av ungdomlig dekadens i världens bästa stad tillsammans med våra vänner Caroline och Fredrik. Peppen, alltså. Om jag ser fram emot det här? Inte det minsta.
Sista-minuten-tips i Köpenhamn mottages alltid tacksamt, speciellt om de innehåller god mat, grymma drinkar och/eller gott kaffe. Trevlig helg!
Jag älskar hela grejen med vegetariska biffar och är nästan alltid på jakt efter nya recept att prova. För några veckor sedan blev jag bjuden på den här varianten med kikärtor och quinoa (och mycket mer!) hos Magnus och Sara och sedan dess är jag fast! Jag har gjort biffarna några gånger hemma nu och de är verkligen grymt goda. Receptet kommer härifrån och i sedvanlig ordning har jag ändrat lite.
Jag använde röd quinoa men jag gissar att det går bra med vilken färg som helst. Att blanda i oliver i smeten (kanske 1 dl eller så, bäst är nog att dela oliverna på hälften) var en riktig höjdare!
Kikärts- och quinoabiffar
2 portioner + några att frysa in
1,5 dl (okokta) gröna linser
1,5 dl (okokt) röd quinoa
1 burk kikärtor
1 gul lök, finhackad
2 ägg
4-5 msk maizena (eller potatismjöl)
salt, nymald svartpeppar, chiliflakes
Koka linserna i rikligt med saltat vatten i 25 minuter under lock. Blanda ner quinoan när det är 15 minuter kvar av koktiden och rör runt ordentligt. Skölj kikärtorna och mosa lätt med en gaffel. Slå av quinoan och linserna i ett durkslag, låt svalna en liten stund och blanda sedan med resten av ingredienserna. Smaka av med salt, peppar och chiliflakes. Smält rikligt med smör i en stekpanna och stek biffarna i några minuter på varje sida tills de har fått en fin, gyllenbrun färg.
Den här salladen hade Åsa med sig när vi hade MBT med Ottolenghitema för några veckor sedan och jag var fast vid första tuggan. Jag är vansinnigt förtjust i citroner i mat och den här kombinationen med lite bittersöta citronskivor med granatäpplesirapen och tomaterna, alltså. Och löken till det! Hallelulja, säger jag bara.
Det är väl kanske i senaste laget men i vår affär finns det fortfarande fina tomater att tillgå. Och just det, se till att använda ekologiska citroner för annars kan skalet vara väldigt, väldigt beskt.
Sallad med ugnsrostad citron och tomat
4 portioner
1 ekologisk citron, halverad och tunt skivad
1 msk salviablad, grovt hackade
0,5 tsk socker
2 msk olivolja
1 msk granatäpplesirap
havssalt, nymald svartpeppar
700 g blandade tomater
1 liten rödlök, tunt skivad
1 dl slätbladig persilja, grovt hackad
1 dl myntablad, grovt hackade
Värm ugnen till 160°C. Koka citronskivorna i en kastrull med vatten i ungefär två minuter. Häll av vattnet och torka av skivorna lite lätt. Blanda citronerna med 1 msk olivolja, salvia och socker och rör runt ordentligt så att alla citronskivorna får röran på sig. Lägg sedan skivorna på en plåt med bakplåtspapper och ställ in i ugnen i ungefär 15-20 minuter tills de har torkat något (och fått fin färg). Rör ihop granatäpplesirap med resterande olivolja. Tillsätt citronerna, tomater, lök, persilja och mynta. Blanda ordentligt och smaka av med salt och peppar.
Den här veckan har vi fortsatt med operation kylskåpsrens vilket har resulterat i både tempuragrönsaker och quinoabiffar. Jag har i och för sig varit på Coop två gånger, men det är en klar förbättring med tanke på att vi brukar hänga där, eh, varje dag. Såhär gick det:
I måndags fortsatte alltså kylskåpsrensandet och det resulterade i tempuragrönsaker (vi hade brysselkål, fänkål, blomkål och purjolök hemma) med tre dipsåser – en sojabaserad med ingefära, vitlök och muscovadosocker och två majonnäser, en med chili och en med wasabi. Till grönsakerna stekte vi tofu som vi hade salt och sesamfrön på.
I tisdags gjorde jag ett gäng quinoa- och kikärtsbiffar med gröna linser, mozzarella och oliver, nästan precis sådana som jag fick hos Magnus och Sara i söndags. SÅ GODA. Till biffarna hade jag endiver som jag bräserade i tomatsås och en enkel sallad.
I onsdags köpte vi med oss mat från Wrapped och gick upp en sväng till Calles pappa. Jag är barnsligt förtjust i den vegetariska burriton så en sådan fick det bli till mig med limeris, svarta bönor, grönsaker och pickad rödkål. Calle tog också en burrito fast med kyckling.
I torsdags kom mina två äldsta syskobarn på mat-och-spelkväll så till middag gjorde vi det bästa de vet – tacos. Såklart. Med paprika (tydligen jätteviktigt) och absolut inte tomat. Själv är jag inne i en period med hårda skal och banan på toppen…
I fredags var det i sedvanlig ordning pizza och #flamingofredag som gällde. Varför ändra ett vinnande koncept, tänker jag…
I lördags åkte vi hem till Caroline, Fredrik och Ville och till middag blev det kokosdaal med picklade citroner och ett gäng papadums. Till efterrätt åt vi något av det bästa jag vet – shrikand, som är yoghurt som man blandar med florsocker, hackade pistagenötter och kardemumma. Låt dra en stund i kylen innan servering så blir den perfekt!
Idag är det söndag och vi har just ätit veckans med okomplicerade middag – ostfyllda tortellinis med tomatsås, svarta oliver och mozzarella på toppen. Och så några starka jalapenos till det, såklart!
De här kroppkakorna är inte speciellt lika den traditionella varianten som alltid innehåller kött och kryddpeppar. Låter helt förfärligt i mina öron, om jag ska vara ärlig, så min variant innehåller lök, svamp och vitkål.
…DET däremot var en riktig höjdarkombination! Och kroppkakor, alltså, det ska jag helt klart göra igen snart. Smidigt att förbereda, dessutom, och ha på lut i kylskåpet.
Vegetariska kroppkakor
2 portioner + matlåda
10 potatisar, en mjölig variant
2,5 dl vetemjöl
1 ägg
1 tsk salt
2 gula lökar
0,5 vitkålshuvud
200 champinjoner
smör att steka i
salt, nymald svartpeppar
1 msk sirap
Skala och koka potatisen. Pressa den i en purépress och låt svalna lite. Tillsätt vetemjöl, ägg och salt och rör ihop till en deg. Skala och tärna löken, vitkålen och svampen (det ska vara pyttebitar!) och fräs i massor med smör på ganska låg värme. Smaka av med salt, peppar och sirap och fortsätt steka tills bitarna är ordentligt mjuka. Forma potatisdegen till en rund boll och gör en urgröpning. Lägg i fyllning och förslut igen. Koka upp vatten och salt och lägg ner kroppkakorna i vattnet. Sjud i ungefär 10 minuter och lägg sedan på ett fat. Värm rikligt med smör i en stekpanna och stek kroppkakorna så att det blir gyllenbruna runt om. Servera med brynt smör, gröna ärtor och rårörda lingon.
Det var i somras som jag hittade tunnskalig paprika i affären. Hurra tänkte jag, och letade omedelbart upp ett recept på biber dolmasi – fyllda paprikor med ris, pinjenötter och mynta. Jag tycker de mättar bra men vill man ha i något mer tror jag att en burk kikärtor hade passat perfekt!
På många håll har jag sett att man kan (ska?) ha i russin i risröran men jag är en stark motståndare till russin i mat (rrrys) så det hoppade vi. Jag hade däremot lite sumak i, det blev finfint!
Fyllda paprikor – biber dolmasi
2 portioner + matlåda
6 paprikor med tunt skal
1 gul lök, finhackad
1 tomat, tärnad
1 dl olivolja
60 g pinjenötter
1 kruka färsk mynta
2 msk citronjuice
2 portioner ris, en fluffig variant
salt, nymald svartpeppar
kanel, en gnutta
vatten till formen
Sätt ugnen på 200°. Koka riset enligt anvisningarna på paketet. Rosta pinjenötterna i en torr stekpanna, tillsätt sedan generöst med olivolja och stek löken i några minuter tills bitarna blivit mjuka och genomskinliga. Tillsätt tomatbitarna. Blanda i riset och smaka av med salt, peppar och kanel. Tillsätt finhackad mynta och citronjuice och blanda ordentligt. Skölj paprikorna, skär av toppen och ställ i en smord, ugnsfast form. Fyll med risröran, lägg på locken igen och fyll formen med kokande vatten så paprikorna är täckta halvvägs. Täck med plastfolie och låt dem stå i ugnen i ungefär 30 minuter tills paprikorna har mjuknat. Vi åt dem varma men de är lika goda kalla – perfekt matlådemat, med andra ord. Servera med yoghurt, några chiliflakes och torkad mynta.
