Ah, att natta Sigge alltså. Inte som för de som bara “nä men jag lägger barnet och så somnar hen på två minuter sen har jag hela kvällen själv” osv. Ni förstår, man lägger Sigge, vi snackar lite, sen börjar det. Evigheten. Han ska snurra runt, leka tittut, “kolla mamma, fluga!”, uttrycka sitt missnöje över att behöva sova, sjunga lite och leka med sin Pingù för att sedan bli knäpptyst så att man börjar få upp hoppet om att han somnat. Jag försöker smyga ut, dörren knarrar och någon sätter sig upp i sängen och viskar “mamma, vart skaaaa du”. Ok, då börjar vi om igen… Så fortsätter det tills han pang bom slockar och jag nöjt kan smyga ut och få en timme för mig själv innan jag själv går och lägger mig. Med det sagt ska jag kanske också tillägga att det där med att natta barn är något av det mysigaste som finns.

Snart är den där timmen för mig själv slut så låt oss prata vegetarisk Bolognese. Vi äter inte det superofta eftersom jag tycker att vegetarisk färs ofta kan bli ganska tråkig och lite för mjuk i en sådan här sås, men den här såsen blev väldigt god faktiskt. Vi åt den häromdagen med strangolapreti och ett berg av parmesan.

Jag är uppvuxen med både kåldolmar och kålpudding och min pappa är officiell leverantör. Vad gör man då i pandemitider när det går lång tid mellan gångerna man ses och man blir akut sugen på kålpudding? Man gör en egen. Det här receptet kommer från Tuvessonskan och jag har följt det ganska mycket till punkt och pricka, faktiskt.

“Har vi någonsin ätit en god ugnspannkaka? Har vi någonsin lagat en god ugnspannkaka? Finns det ens en god ugnspannkaka?” frågade jag Calle tidigare i veckan och fick svaret “Nej. Nej. Nej.” Trots det bestämde vi oss för att prova, för något magiskt måste det ju vara med den här rätten som så många (barnfamiljer) håller som en riktig vardagsfavorit. Jag gillar hela grejen med att just den här varianten var väldigt fluffig för den där stabbiga varianten vi fick i skolan var ingen höjdare faktiskt och jag tror att vi säkert kommer att göra ugnspannkaka igen för det var helt ok, men vi får nog klura lite till på hur vi kan göra den något mer, well, intressant.

Den här förrätten åt jag och Calle för flera veckor sedan och blev så förtjusta att vi även hade den som förrätt på nyår. Kombinationen med rödbetor, kapris och den lättvispade dijongrädden är himmelsk! Tartaren går ju även utmärkt att förbereda dagen innan.

Rödbetstartar

4 portioner

500 g rödbetor

1 schalottenlök

1 msk små kapris

2 msk olivolja av den finare sorten

2 tsk dijonsenap

salt, nymald svartpeppar

1,5 dl vispgrädde

2 tsk dijonsenap

1 tsk flytande honung

salt, nymald svartpeppar

4 äggulor

cocktailkapris

Koka rödbetorna med skalet på i lättsaltat vatten tills de är helt genomkokta, det tar ungefär en timme. Låt betorna svalna och skala sedan under rinnande vatten. Skala löken och finhacka den, rödbetorna och småkaprisen. Tillsätt olja, senap och citronsaft. Smaka av med salt och peppar. Låt tartarsmeten stå kallt i minst två timmar. Lättvispa grädden tillsammans med de andra ingredienserna och smaka av med salt och peppar. Tryck ut fyra runda rödbetstartarer med hjälp av en pepparkaksform (eller annat redskap som kan funka) och toppa med grädden. Garnera med cocktailkapris och servera äggulan i ett snapsglas bredvid.

Vid den här tiden brukar jag vanligtvis träna yoga men eftersom jag har två sjuklingar här hemma ville det sig annorlunda idag. Så blir det ibland. Tur då att jag råkar sitta inne på vårt nya favoritrecept på belugabolognese, alltså en helt vanligt köttfärssås fast med belugalinser istället. Supergott! Prova det här.

Belugabolognese

2 portioner + matlåda

1 gul lök, finhackad

2 vitlöksklyftor, finhackade

olivolja att steka i

2 msk tomatpuré

2 dl torkade belugalinser

800 g krossade tomater (2 burkar)

2 dl vatten, kanske lite mer

salt, nymald svartpeppar, socker

färsk basilika, grovt hackad

chiliflakes

parmesan, stora mängder

Fräs lök och vitlök i olivolja i en stekpanna. Tillsätt tomatpurén och stek med i någon minut. Rör ner linser, krossade tomater och vatten och krydda med salt, peppar och socker. Låt småputtra under lock i 25 minuter tills linserna blivit mjuka (men inte för mjuka, al dente är det bästa tycker jag). Späd eventuellt med mer vatten om såsen blir för tjock och smaka av med mer salt, nymald svartpeppar och en gnutta socker om det behövs. Servera med pasta och toppa med chiliflakes, färsk basilika och massor med grovt riven parmesan.

Jag ska alldeles strax lägga mig raklång på soffan och kolla på några avsnitt av West Wing, oerhört välbehövligt efter en vobb-dag som började klockan sex i morse. Jag är trött, needless to say.

(Veg-) biff Stroganoff

4 portioner

250-300 g valfritt köttsubstitut

(jag använde Anammas filéer som jag stekte och sedan skivade innan jag lade ner dem i grytan)

2 gula lökar

2 klyftor vitlök

100 g champinjoner

1 dl vitt vin

1 msk koncentrerad grönsaksfond

2 tsk dijonsenap

3 msk tomatpuré

salt, nymald svartpeppar

3 dl crème fraiche

1 kruka slätbladig persilja

saltgurka

Hacka löken och vitlöken fint och skär champinjonerna i kvartar. Stek filéerna i olja tills de har fått yta och ställ åt sidan. Stek svampen tills den har vätskat av sig, tillsätt sedan löken och vitlöken och stek på medelvärme tills den mjuknat något. Slå på vitt vin och låt det det koka upp och in i grönsakerna. Tillsätt grönsaksfonden, senapen och tomatpuré. Smaka av med salt och peppar och tillsätt crème fraiche och fint hackad persilja. Blanda ner filéerna precis innan servering och ät tillsammans med ris och massor med saltgurka.

En av de bästa kylskåpsrensningarna man kan göra är pytt i panna, tycker jag. Vi har allt som oftast rotfrukter liggandes i kylen, i frysen har vi Anammas vegobitar, i kylen har vi inlagda rödbetor och, om man har tur, en klick crème fraiche som man kan blanda ihop med lite dijonsenap och svartpeppar till en dijoncrème som är himla god att ha till.

I lördags festade Bibbi och Calle till det med kalvschnitzel (och vilka schnitzlar, stora som tallrikarna!) och jag panerade istället rotselleriskivor och stekte i massor med smör. Ibland steker jag rotselleri rakt upp och ner och har som tillbehör men det blir verkligen gott med paneringen.

Greetings från Idre! Vi spenderar några dagar i fjällen och har det oförskämt bra. Vi lever storfamiljslivet deluxe och trots fyra (och ett halvt) barn i sällskapet går det över förväntan när det gäller maten. Idag hade vi planer på att göra raggmunkar men sen insåg vi att ekvationen elva personer + två dåliga gjutjärnspannor = nja.

Förr i tiden åt vi pasta bolognese var och varannan dag, men så hände det oundvikliga – Vi Jag tröttnade. Sedan dess har den här rätten legat i skamvrån, fram tills några veckor sedan när jag fick feeling. Och oj, vad gott det här blev! Välkommen tillbaka, bolognesen.