Vi har spenderat dagen på havet, gjorde pizza när vi kom hem och ligger nu utslagna på soffan och tittar på Rear Window för tusende gången i ordningen. En av mina ABSOLUTA favoritfilmer genom tiderna. Den och The Birds, tror jag.

För några dagar sedan gjorde vi åter igen den här galet goda, ljumna pastasalladen signerat Jennie Walldén. En storfavorit här hemma!

Ljummen pastasallad med kronärtskocka och burrata
4 portioner

400 g pasta
1 zucchini
1 aubergine
1 röd paprika
1 rödlök

1 burk kronärtskockshjärtan
40 g rucolasallad
2 burratabollar
0,5 dl rostade mandlar, grovt hackade
olivolja (att ringa över grönsakerna vid rostning)
1 vitlöksklyfta, riven
parmesanost, riven eller hyvlad
salt & nymald svartpeppar

1 burk kronärtskockskräm
4 msk olivolja
0,5 dl vit balsamvinäger
1 vitlöksklyfta, riven

Sätt ugnen på 250 grader. Koka pastan och häll av vattnet i ett durkslag och häll sedan på kallt vatten så pastan blir sval. Ställ åt sidan. Skär zucchinin, auberginen, paprikan och rödlöken i lagom små bitar. Lägg i en ugnsform. Ringla över olivolja och riv över vitlök. Salta, peppra och vänd runt. Rosta i ugnen tills de blivit mjuka och fått lite färg, det tar ungefär 20-ish minuter. Vispa ihop alla ingredienser till dressingen och smaka av med salt och peppar. Låt de inlagda kronärtskockorna rinna av i en sil. Lägg pastan på ett stort fat. Lägg på grönsakerna, kronärtskockan, rucolan och hyvla över parmesan. Häll på dressingen och vänd runt salladen så att allt blir täck. Toppa med burrata och rostad mandel.

Äventyren i uteköket fortsätter. I morse tog jag med mig Ester och Calle ut på blåbärsjakt, och vi hittade några stycken trots att det var ganska utplockat. Några av dem åkte ner i ett gäng blåbärs- och kardemummabullar, som är ett recept jag har haft sparat i min telefon sedan typ 2016. Har numera gjort en lista på de recept jag ska prova, och bockar av efter hand så att jag kan bli av med lite bilder i telefonen.

Receptet kommer från ett gammalt nummer av Allt om Mat. I receptet ska man egentligen göra vanliga bullar (det vill säga skära upp och lägga i formar) men vi gjorde knutar istället. Eller rättare sagt, Bibbi gjorde och jag tittade på. Haha.

Blåbärs- och kardemummabullar
40-ish bullar

150 g smör
5 dl mjölk
50 g jäst
1 dl strösocker
0,5 tsk salt
2 tsk stött kardemumma
780 g vetemjöl

150 g mandelmassa
75 g smör, rumsvarmt
2 tsk stött kardemumma
3 dl blåbär
1 msk majsstärkelse

1 stort ägg (eller 2 små) till pensling
pärlsocker

Smält smöret. Tillsätt mjölken och värm tills det är fingervarmt. Smula jästen i en bunke och tillsätt degvätskan, socker, salt, kardemumma och mjöl (du kan spara lite till utbaket också). Arbeta degen smidig i några minuter och låt sedan jäsa övertäckt i 30 minuter. Finriv mandelmassan och blanda den med det rumsvarma smöret och kardemumman. Pudra majsstärkelsen över blåbären och vänd runt.

Dela degen i två delar och kavla ut till rektangulära plattor. Bred mandelmassablandningen på degplattan och toppa med blåbär. Vik ihop degen från ena kanten och vik sedan över den andra kanten. Kavla ut försiktigt och skär degen i två centimeter breda remsor. Snurra ihop till knutar eller rulla ihop degen till snäckor. Lägg på en bakplåtspappersklädd plåt och låt jäsa övertäckta i 30 minuter. Sätt ugnen på 250 grader.

Pensla bullarna med uppvispat ägg och strö över pärlsocker. Grädda i mitten av ugnen i 8-10 minuter och låt sedan svalna på galler.

Uteköket är någorlunda städat och jag har spenderat eftermiddagen med att prova lite nya recept som jag hittade i senaste numret av Allt om Mat, bland annat en tomatrelish som vi snart ska äta som tillbehör till middagen ikväll. För ovanlighetens skull höll jag mig till receptet och smaksatte med senapsfrön och mald koriander.

Salta ganska rejält när relishen har kokat färdigt, och ta eventuellt i lite mer chili också!

Tomatrelish
5-ish dl

500 kvisttomater
1 rödlök
1 röd chili
2 msk rapsolja
0,5 dl balsamvinäger
0,5 dl rårörsocker
1 msk gula senapsfrön
1 tsk mald koriander
salt, nymald svartpeppar att smaksätta med

Skär tomaterna i små tärningar och ta bort blomfästet. Lägg tomathacket i ett durkslag och låt rinna av i 10 minuter. Skala och finhacka löken. Kärna ur och finhacka chilin. Fräs lök och chili i olja i en kastrull. Tillsätt vinäger, socker, senapsfrön och koriander. Blanda ner tomaterna och låt koka utan lock i 20 minuter, kanske något mer. Smaka av med salt och peppar och ställt svalt så att relishen kallnar innan servering.

Jo, ätit har vi ju också gjort, även om det har varit radioskugga i Matrepubliken. Jag nästan längtar efter att få laga mat och använda mitt utekök på Orust, vilket jag planerar att göra så snart jag bara kan. Until then kommer en sedvanlig sammanfattning av veckans middagar.

I måndags befann vi oss i Tyskland på väg upp mot Danmark och sladdade in trötta och hungriga på en pizzeria precis innanför danska gränsen. Ingen höjdare.

I tisdags kom vi hem till mamma och pappa, och de hade så snällt förberett kokt potatis, pappas köttbullar, brunsås och lingon. Barnen jublade, och vi med.

I onsdags gräddade vi våfflor som vi toppade med gräddfil, rödlök, riven västerbottensost, fint hackad dill och tångrom.

I torsdags var det fint väder så vi passade på att grilla. Criss cut fries, flankstek, champinjoner med olivolja och havssalt, bearnaisesås och en stor sallad till det.

I fredags åt vi pizza.

I lördags hade vi stort kalas för min syster som fyller 50 år på måndag, och det bjöds på en gigantisk buffé med olika sallader, kött, fisk, pajer, ost och kex. Tårta till efterrätt, såklart.

Idag är det söndag och ikväll ska vi hem till kompisar och äta middag. Det utlovas grill!

Vi har varit på resande fot i snart tre veckor, och det är ingen överdrift att påstå att det var alldeles ljuvligt att komma hem till lägenheten i stan tidigare idag efter att ha rest åtskilliga hundratals mil, sovit i olika sängar och vaknat på olika ställen. Jag har pratat franska, översatt till svenska, drömt på engelska och emellanåt blandat ihop alla tre språk. Min redan kaotiska hjärna bubblar nästan över haha. Är det le salad? La salade? Vad heter hundkoppel? Varför är det au café och inte à café? Dear God, vad det snurrar.

Fångade dagen i en kanot i Vittsjö.

Första delen av semestern är avklarad. Nu blir det återhämtning, återhämtning och åter återhämtning för vår del. Ska bli skönt att stänga av hjärnan innan skolan, jobbet och alla rutiner drar igång igen. Även om jag längtar efter det med.

The Frankrike-edition av matsedeln har bjudit på ganska mycket ost och vin, som det brukar vara när det är varmt och orken till matlagning är ungefär noll. Nu är vi i Tyskland på väg mot Danmark, och där blir det ett sista stopp innan vi är tillbaka i Sverige igen.

I måndags grillade vi burgare.

I tisdags gjorde vi en stor grönsallad dressad med honungsdijonvinaigrette. Getost som tillbehör för mig, kyckling till de andra.

I onsdags gjorde vi fish tacos, och istället för fisk hade jag panerad getost (men hallå, vad gott). Tortillabröd, grönsaker och salsa som tillbehör.

I torsdags dukade vi upp en stor plockbricka med kylskåpsrester (Epoisses! Tomme! Comté!) och en massa annat gott plock. Oliver, cornichons, baguette, fikonmarmelad och såklart lite rött beaujolaisvin till det.

I fredags grillade vi. Kött till de andra, vegbiff till mig. Pommes och bea som tillbehör, och tomat– och mozzarellasallad och kronärtskocka som vi doppade i citronsmör.

I lördags kom vi till Dijon och på kvällen åt vi på en restaurang som låg nära vårt boende. Pizza till samtliga (vår hade tomatsås, färsk tomme, grillad aubergine och, det låter konstigt men var gott, saffranssenap ringlad över).

Idag är det söndag och vi kom till Willingen tidigare ikväll. Middag åt vi på ett hypertyskt ställe nere i byn. Schnitzel till Calle, ost-spätzle till mig (som en tysk Mac-n-cheese typ, jättegott!), väldigt otysk pasta med tomatsås till barnen.

Tidigt i morse åkte vi mot Dijon, och efter en kort resa från Juliénas lyckades vi ta oss in till city utan några större problem. Jag har inte varit i Dijon på många år (om jag ens har varit det under en av alla våra resor hit när jag var yngre, lite oklart) så det var roligt att lära känna en helt ny stad. En fantastiskt fin sådan, dessutom! Vi bokade ju boende bara för några dagar sedan och fick tag på en lite men ack så gullig lägenhet via Air BnB nära centralen.

I Dijon hittar man ugglor i varje hörna i princip, och det finns även små plaketter om man kikar ner på trottoarkanten. En fransman förklarade för mig att ugglan är Dijons symbol, och det är för att det finns en liten uggla på Notre Dame de Dijon som man, enligt legenden, ska röra för att den ska bringa lycka. Ugglan finns på Rue de la Chouette, och eftersom det är ganska många händer som har rört den lilla stenugglan ser den ut mer som en liten uggleformad sten som sitter på kyrkans vägg. Gulligt! Lika gulliga är kidsen som fick välja varsin uggla i en affär vi passerade på väg till kyrkan.

Dijon kallas ju lite ostigt för gastronomins huvudstad, men jag måste ändå säga det – det finns spännande mat- och vinbutiker i var och varannan hörna! Vi var både på Maille (svindyrt) och Edmond Fallot (mycket billigare och bättre) för att handla senap till familjen där hemma, och Crème de Cassis och spännande kryddor finns i nästan varje hörna. Ljuvligt!

I vårt område finns en promenad längst med floden L’Ouche som rinner genom staden. Lite längre bort hittade vi ett fint, nybyggt kvarter med restauranger, matbutiker och livemusik. Vi åt middag på Bamagotchi, en biergarten med bland annat pizza och öl. Trevligt! Nu ska vi se klart på Supermariofilmen här i vår lilla lägenhet, sen ska vi sova – imorgon bär det av tidigt mot Tyskland med ett stopp på vägen hos Sybille Kuntz i Lieser.

Det är svårt att inte bli vansinnigt förtjust i det här området. Jag har varit här som barn, ungdom och nu vuxen och det är som man brukar säga – gammal kärlek rostar ju faktiskt inte. Det är milsvida, böljande kullar med vinranka efter vinranka prydligt på rad efter varandra. Det är fransmän som pratar begränsat med engelska – perfekt för mig eftersom jag språkbadar när jag är här – och det är vingård efter vingård och dessutom nära till ett gigantiskt Carrefour med hylla efter hylla med ost och andra franska godsaker.

Imorgon lämnar vi alltså den här oasen och börjar ta oss hemåt igen, och jag längtar redan efter nästa gång vi kommer till Frankrike, när det nu blir. Au revoir, Beaujolais. Je t’aime!

Dagarna går fort när man är ledig. Vi kom till Juliénas i lördags, och har sedan dess hunnit med en hel del. Att fira franska nationaldagen, till exempel, och vår tolfte bröllopsdag! Vi har också provat en hel del vin och ätit massor med god mat. Poolen används flitigt, och barnen tycker det är toppen (även om vissa av oss andra tycker det är lite kallt emellanåt haha).

Vi har besökt Domaine Chignard, Domaine Perrachon et Fils och såklart Domaine Cordier i Fuissé. Nu är det två dagar av häng i huset innan vi åker vidare till Dijon i någon dag innan vi slingrar oss hemåt genom Tyskland och Danmark igen.

Vi kom fram till Juliénas igår och jag måste sätta mig ner och skriva ner alla vingårdar vi har besökt och kommer att besöka, men tills dess – en sedvanlig sammanfattning av veckans middagar. The rese-edition, version Beaujolais 2024.

I måndags gjorde vi gyozas, som vi som vanligt fyllde med tofu, kål, svamp och ingefära.

I tisdags åt vi pizza på väg ner till Skåne.

I onsdags grillade vi korv och hade potatissallad till.

I torsdags åt vi middag på hotellet i Tyskland. Grillbuffé med allt möjligt gott.

I fredags köpte vi med oss ostar, oliver och plock med till hotellrummet.

I lördags kom vi ner till Juliénas och till middag dukade vi fram ostar, plock, kallskuret och baguette. Min favorit-Bourgogneost med svartpeppar fanns till min lycka kvar på Carrefour!

Idag är det söndag och vi har firat vår tolfte bröllopsdag! Flankstek på grillen till de som sysslar med kött, pestopotatis med parmesan och tomat– och mozzarellasallad som tillbehör. Även lite hummus vi hittade i kylskåpet.