När kantarellsäsongen nämrar sig tänker jag ofta att ok, kanske är det här året när vi går ut i skogen och hittar svamp? Sen tänker jag igen och kommer på att nej, det är inte det här året (heller). Vi hittar liksom aldrig svamp, och jag tror att vi sammanlagt har ramlat över typ 3,5 kantareller under alla år vi har varit tillsammans. Tur då att vi har snälla grannar som i fredags kom över med en påse kantareller de plockat på sitt sommarställe. Vilken lyx för oss usla svampplockare!

Det har varit en fin vecka tillbaka i stan. Vi har ätit saker vi har saknat – som till exempel falafel och gyozas – och druckit några riktigt goda viner. Så helt plötsligt blev det söndag och imorgon drar allt igång igen. Kolla in veckans middagar nedan!

I måndags gjorde vi falafel! De åt vi i pitabröd med isbergssallad, hummus, picklad rödkål och saltgurka.

I tisdags gjorde vi tofu cashew (som gick hem hos samtliga i familjen, hurra!) som vi åt med ris.

I onsdags fick Clara sin favoritmat eftersom hon fixat sin första dag i skolan! Det blev spaghetti (eller långpasta som hon kallar det) med tomatsås, kapris och mozzarella. Färsk salsiccia till det. Jag tränade däremot yoga mitt i middagen och åt istället piroger med svarta bönor och koriander när jag kom hem.

I torsdags åt vi gyozas! Till det drack vi en chardonnay från Jura. (Match made in heaven.)

I fredags åt vi pizza.

I lördags gjorde vi spaghetti med kantareller, parmesan och rostade hasselnötter.

Idag är det söndag och ikväll har Clara beställt sushi, så sushi blir det.

Jag kommer ihåg när jag började skolan. Som om det var igår, faktiskt. Jag hade på mig en marinblå- och vitrandig sjömansklänning (där kragen alltid hamnade lite på sned) och vita strumpor med små spetsdetaljer på. Mamma var med mig, min fröken hette Eva och jag var nervös. Igår var det min tur att vara med när min Clara började i sin skola. Det är en helt annan tid och en helt annan värld men likväl stod vi där, hon och jag. Utan randiga sjömansklänningar men med hennes lilla hand i min, lite nervösa båda två. I min familj är ett klassiskt drag att vi inte är sådana som första dagen på något nytt liksom slänger oss in och känner oss helt trygga med en massa nya människor, och Clara är inget undantag. Mina gener, helt klart. Hon känner in, är svårflörtad, kollar av läget. Pratade länge och förståndigt med fröken om att hon faktiskt är lite blyg. Men det gick bra! För mig med (haha). Det kändes fint med pedagogerna från första stund och det känns tryggt att veta att det är med just de tre som Clara kommer spendera sitt första år i skolan. Och skolan, det är en liten pytteskola med inte speciellt många elever. Den ligger på en höjd uppe i Landalabergen med utsikt över Vasastan, och promenaden dit var riktigt fin. Det ska nog bli bra, det här!

Vi har en lugn första vecka efter semestern. Sigge smygstartade på föris idag och imorgon börjar Clara i förskoleklass. Helt nya vänner, helt nya pedagoger. Det fixar vår coola, lugna och modiga flicka alldeles galant såklart. Mamman däremot – inte så cool. Eller lugn. Eller modig heller, för den delen. Tänk om hon inte trivs? Tänk om hon inte hittar bra kompisar? Nä, nu får jag sluta. Det löser sig alltid. (Väl?)

Imorgon börjar vardagen igen och efter sex veckor på landet känns det helt klart märkligt att vara tillbaka i stan. Vår sista semestervecka har vi gjort allt man kan önska och lite till – åkt båt, badat, ätit god mat och slappat. Kolla in veckans middagar nedan.

I måndags gjorde vi zucchinibiffar med parmesan som vi åt med ugsnrostad potatis och citronyoghurt med honung.

I tisdags åt vi spaghetti med en gräddig sås med vitt vin, kantareller, parmesan och slätbladig persilja.

I onsdags gjorde vi enklast möjligast – en pastasallad med pesto, purjolök, fetaost och småtomater.

I torsdags var vi ute med båten så vi åt vi middag på en klippa ute i Stigfjorden. Vi hade med oss den här pajen med karamelliserad lök och svarta oliver, och en grönsallad till det.

I fredags åt vi pizza.

I lördags festade de andra till det med räkor, aioli och baguette och jag åt västerbottenpaj toppad med en klick gräddfil och rödlök.

Idag är det söndag och vi är tillbaka i stan. Ikväll hämtar vi definitivt hem mat, och vad det blir återstår att se – kanske indiskt, kanske thai. Eller sushi! Ingen vet säkert.

Både jag och min syster är sålda på saltgurka, så till den milda grad att pappa gör en rejäl laddning till oss varje år. Jag känner många som tycker saltgurka är svårt, och det kan det vara – de man köper är nämligen inte ens i närheten av så goda som de min pappa gör. Hans har rejält med untz och gör skäl för sitt namn om man säger så.

Så vad äter vi saltgurka till? Eh, allt, men helst som tillbehör till typ hamburgare, grillade smörgåsar, pytt i panna eller som på bilden ovan, till veg Stroganoff. Suhuupergott!

Pappas saltgurka

2 burkar saltgurka

1 kg hela Västeråsgurkor

10 dillkronor

20 blad av svarta vinbär

100 g pepparrot, tunna skivor

1 liter vatten

2.5 dl ättiksprit, 12 procent

0,5 dl grovt salt utan jod

1 msk socker

1 gul lök, skivad

en liten bit torkad, hel ingefära

1,5 tsk hel vitpeppar

0,5 tsk alun

Rensa, skölj och borsta Västeråsgurkorna. Lägg gurkorna i en saltlag (pappa tar en skål eller hink, lägger i 1 dl salt och fyller upp med vatten – lite oklara mått men det spelar inte så stor roll – och lägger sedan i gurkorna och lägger på en tallrik så att gurkorna är täckta med vatten) och låt stå över natten, eller ett par timmar om du har ont om tid. Skölj av gurkorna och stick sedan tre hål i varje gurka med en potatissticka. Skala och tärna pepparroten i små kuber. Koka upp lagen av vatten, salt, socker och ättiksprit tills allt löst sig. Låt svalna. Varva gurkorna i en väl rengjorda burkar upp till ca 2 cm från kanten. Toppa med några tärningar pepparrot, blad och dillkronor. Toppa burkarna med lagen och se till så att den täcker. Sätt på lock och låt gurkorna stå och mogna i ett svalt och mörkt utrymme i minst ett dygn men gärna i en hel månad. Förvara en öppnad burk i kylen.

När vår kompis Johan fyllde 40 år för några veckor sedan firade vi honom med champagne, middag och ett gäng goda viner. Till förrätt åt vi en magisk burrata med hallon, rostade korianderfrön och mängder med riktigt fin olivolja. Märklig kombination? Ja, man kan tycka det, men så ofta när det gäller Ottolenghis recept blir man överraskad över hur vissa smakkombinationer liksom bara fungerar.

Vi ska snart förbereda middag och packa in oss i båten men först – veckans middagar sammanfattade, såklart. Hoppas att ni har haft en fin helg! Vi hörs snart igen, vänner.

I måndags åt vi en potatis- och blomkålssallad med ärtpesto, kronärtskocka och tomater. De andra grillade flankstek till och jag portabellosvamp som jag toppade med parmesan. Till det drack vi en Rioja från 2005 som Bibbi haft i vår vinkällare ett, eh, tag.

I tisdags var vi hos vänner på middag. Till förrätt bjöds det på en vegetarisk ceviche (med ordentligt med chilihetta – supergott), till varmrätt åt vi pasta med pesto, parmesan och semitorkade tomater och till efterrätt hade jag med mig en key lime pie.

I onsdags åt vi råstekt potatis med purjolök och till det hade de andra kotletter och jag åt broccolibiffar. Till det hade vi även färskost med vitlök och örter.

I torsdags slirade vi in upp uppfarten lagom till middagstid efter en heldag på havet. Vi slängde ihop en cesarsallad som vi toppade med extra mycket dressing och krutonger. Till efterrätt åt vi mögelost och drack eiswein.

I fredags åt vi pizza.

I lördags gjorde vi hamburgare som vi toppade med ost, jalapenomajonnäs, grönsaker och jalapenomarmelad. Till burgarna friterade vi pommes.

Idag är det söndag och ikväll drar vi ut med båten och äter middag på någon klippa i Stigfjorden. Vad vi tar med oss är något oklart, antagligen skaldjur till Calle och västerbottenpaj till mig.

Så plötsligt tog vädret sitt förnuft till fånga. Äntligen. Värme, båtturer, middagar på trädäcket, dopp i havet och iste. Äntligen. Vi har vänner på besök här på landet och de andra åkte just ut en runda med båten och jag och Sigge hänger hemma. Det vill säga Sigge sover och jag svalkar mig i skuggan på trädäcket med ett glas iste och en white chocolate macadamia nut cookie. Det ni.

Ok, friterad avokado alltså. JESUS vad gott. Det enda negativa? Att det ska vara så förbannat svårt att hitta bra avokados…