Både jag och min syster är sålda på saltgurka, så till den milda grad att pappa gör en rejäl laddning till oss varje år. Jag känner många som tycker saltgurka är svårt, och det kan det vara – de man köper är nämligen inte ens i närheten av så goda som de min pappa gör. Hans har rejält med untz och gör skäl för sitt namn om man säger så.

Så vad äter vi saltgurka till? Eh, allt, men helst som tillbehör till typ hamburgare, grillade smörgåsar, pytt i panna eller som på bilden ovan, till veg Stroganoff. Suhuupergott!

Pappas saltgurka

2 burkar saltgurka

1 kg hela Västeråsgurkor

10 dillkronor

20 blad av svarta vinbär

100 g pepparrot, tunna skivor

1 liter vatten

2.5 dl ättiksprit, 12 procent

0,5 dl grovt salt utan jod

1 msk socker

1 gul lök, skivad

en liten bit torkad, hel ingefära

1,5 tsk hel vitpeppar

0,5 tsk alun

Rensa, skölj och borsta Västeråsgurkorna. Lägg gurkorna i en saltlag (pappa tar en skål eller hink, lägger i 1 dl salt och fyller upp med vatten – lite oklara mått men det spelar inte så stor roll – och lägger sedan i gurkorna och lägger på en tallrik så att gurkorna är täckta med vatten) och låt stå över natten, eller ett par timmar om du har ont om tid. Skölj av gurkorna och stick sedan tre hål i varje gurka med en potatissticka. Skala och tärna pepparroten i små kuber. Koka upp lagen av vatten, salt, socker och ättiksprit tills allt löst sig. Låt svalna. Varva gurkorna i en väl rengjorda burkar upp till ca 2 cm från kanten. Toppa med några tärningar pepparrot, blad och dillkronor. Toppa burkarna med lagen och se till så att den täcker. Sätt på lock och låt gurkorna stå och mogna i ett svalt och mörkt utrymme i minst ett dygn men gärna i en hel månad. Förvara en öppnad burk i kylen.