Imorgon börjar Calle jobba igen och jag och Sigge ska fördriva dagarna tillsammans. Med tanke på hur mycket han sover känns det som att jag kommer ha oceaner av tid framför mig men på något sätt går ju tiden alltid snabbt när man har en två veckor gammal bebis hemma. Nu ska vi packa in oss i bilen och åka till Kåhög och köpa mjölk, men först – baklängesmatsedeln för vecka 42.

I måndags åt vi vår favorit-broccoligratäng med småtomater och till gratängen hade vi en sallad dressad med rapsolja, sherryvinäger, dijonsenap och furikake.

I tisdags gjorde vi långbakad rotselleri som vi körde på låg värme i några timmar och sedan blandade ner i en sallad med ärtskott, rucola, rostade hasselnötter, hyvlad parmesan och olivolja. Till salladen hade vi biffar med buffelmozza, persilja och ajvar relish.

I onsdags åt vi fänkål kokt i tomatsås. Den åt vi med gremolata och biffar med quinoa och kikärtor.

I torsdags hade vi besök och bjöd då på Calles raggmunkar med rårörda lingon, bacon och kikärtor marinerade i olivolja, pressad citron och furikakefrön.

I fredags åt vi pizza och eftersom vi hade ett gäng tomater hemma som passerat bäst-före kokade jag ihop en tomatsås och no offence burktomater men det är ju så himla mycket godare med tomatsås på färska tomater! Förutom tomatsås hade vi buffelmozza, pinjenötter, svarta oliver, lök och chiliflakes.

I lördags var det ostfest deluxe eftersom vi hade en ask Mont D’or som stått i kylskåpet ett tag och väntat på rätt tillfälle att bli uppäten. Den doppade vi baguette i och som tillbehör hade vi Ottolenghis sallad med fänkål, päron, kummin, rucola och pecorino.

Idag är det söndag och till middag ska vi äta tacos enligt önskemål från resten av familjen. Tortillabröd, tacokryddad färs, grönsaker, någon god salsa, en klick guacamole och riven ost brukar vi ha på. Och massor med stark sås, såklart!

Trots att vi har varit lediga i två hela veckor tillsammans infaller ändå en särskild fredagsfeeling när det är helg på intåg. Vi åt lunch på Viktors (en ljuvlig sötpotatissoppa till mig och Reuben Sandwich till Calle) innan vi traskade ner till Saluhallen för att fylla på kylskåpet inför helgen (oliver! gorgonzola! mozzarella! kapris!) och snart ska vi korka upp en flaska Bollinger (tack Björkarna) och äta tryffelchips för att lite mer på riktigt fira att Sigge har kommit till oss.

Ikväll blir det som vanligt pizzafredag och till efterrätt har vi köpt choklad från Kanolds och när Clara har somnat blir det några avsnitt av Vår tid är nu som jag och Calle har plöjt de senaste veckorna. Så himla bra serie (kolla om ni inte sett)! Trevlig helg kompisar!

Den senaste tiden har jag knappt köpt hem något köttsubstitut alls. Jag tror det är en kombination av att jag lite har tröttnat (för egentligen smakar väl alla fabriksframställda substitut ungefär samma?) och att jag ofta istället använder baljväxter och andra naturliga proteinkällor istället. Det finns dock två produkter jag alltid har hemma pga goda och enkla att använda – tzayspett (perfekt till wok) och Anammas formbara färs (perfekt till köttbullar, biffar).

Jag ska snart lägga mig raklång på soffan och titta på ett avsnitt av Timjan, tupp & tårta men först en sammanfattning av veckans middagar. Favoriten? Alltså, kvällens falafelfest är ju svårslagen, måste jag säga. Provade Zeinas recept från programmet ovan, och jag har sällan fått till så saftig falafel! Återkommer med recept. Baklängesmatsedeln at your service:

I måndags kom vi hem från BB och eftersom hela familjen var ganska trötta (!) köpte vi hem mat. Calle och Clara hämtade hamburgare med pommes och dippa till oss och det smakade riktigt fint!

I tisdags gjorde vi en omelett signerad Mathias Dahlgren, med svamp, rökt paprikapulver och krossade potatischips.

I onsdags dammade vi av en gammal favorit och gjorde burritos som vi fyllde med stekt lök- och paprikablandning, svarta bönor, picklad rödkål, avokado och gräddfil.

I torsdags stekte Calle köttbullar/vegobullar som vi åt med kokt potatis och en gräddsås med kantareller och lingon.

I fredags kom vänner över på pizzafredag! På pizzan hade vi tomatsås, mozza, pinjenötter, oliver, basilikaolja och stark salami för de som önskade det.

I lördags åkte vi till min familj och till middag lagade vi potatisgratäng som vi åt med kyckling till de andra och smörstekta rotselleriskivor till mig, rödvinssås och en grönsallad med dijonvinaigrette.

Idag har söndagsmiddagen bestått av falafel, snabbsyrad rödkål, tahinisås, saltgurka och grönsaker som vi stoppade ner i libabröd.

Den här veckan har sprungit iväg. Att komma hem med en ny liten kompis är ju en omställning för oss alla och vi har hunnit med hela spektrat – lugn och ro, lite mindre lugn och ro men på det stora hela går det ju riktigt fint. Sigge har sovit sig igenom sin första vecka kan man säga, och vi har tagit långlunch på At Park, druckit kaffe på Viktors, fredagshandlat i Saluhallen och druckit bubbel på uteservering. För att ge er lite perspektiv kan jag meddela att vi även har haft kvällar när vi fått den briljanta idén att steka köttbullar typ klockan kvart över fem, för visst hade det varit gott med den där såsen med kantareller och lingon? Ja den gör vi! Och det kan ju vara en fin idé, om man är lite förutseende och rullar köttbullar någon helt annan gång än just när barnet vill ha mat, mamman får blodtrycksfall och pappan står med den nyfödda i sele på magen och roddar köttbullar, vegobullar, potatis, långpasta och sås. Haha!

Jag ska snart gå och lägga mig men har ju viktiga grejer att dela med mig av – som det här receptet på pankopanerad tofu med rökt paprika som blir helt löjligt gott. Jag och Calle var båda överens om att de här var de godaste bunsen vi gjort, alla kategorier, och förutom att ha i pankopanerad tofu hade vi även kimchi och yuzumajonnäs.

I söndags kväll kom han, vår Sigge, med rekordfart och skeptisk blick precis som sin storasyster. Vi skrotar mest omkring här hemma och lär känna vår nya familjemedlem och han ligger as we speak på min mage och gör knorrande små ljud och rynkar pannan på det där sättet som endast nyfödingar gör.

Den här lediga veckan har jag bakat en hel del bröd, experimenterat med ramenbuljong och snöat in på vilken som är den bästa mison. Vi har också rullat hatt, hämtat hem mat och ätit något av det bästa jag vet – raggmunkar. Veckans bästa? Kanske ramenbuljongen faktiskt, den blev fantastiskt god. Baklängesmatsedeln at your service!

I måndags åt vi smörrebröd på hembakat, danskt rågbröd. Ett toppade vi med sallad, pankopanerad tofu och remouladsås, ett med kall, kokt potatis, syltlök och rostad lök (och rostbiff) och ett med Gamle Ole, tunt skivat päron och krasse.

I tisdags kokade jag en ramenbuljong som fick puttra under dagen. När det var dags för middag toppade vi med sobanudlar, pak soi, salladslök, rödbetsgroddar och svamp.

I onsdags orkade vi inte laga mat så på väg hem från barnmorskan svängde vi inom Farelli’s. Calle och Clara tog varsin burgare och jag en vegetarisk club sandwich med halloumi (JAG äter halloumi, förstår vilken skräll det är för er som känner mig eftersom jag inte är någon stor halloumiälskare om man säger så… Den här var riktigt god dock och långt ifrån de där sega skosulorna man blir serverad ibland). Jag har sagt det innan men säger det igen – Farelli’s kanske inte har den roligaste maten även om i alla fall jag alltid varit nöjd, men deras service är oslagbar. Alltid grym personal!

I torsdags beställde jag raggmunkar till middag eftersom Calle råkar göra de godaste raggmunkarna i världen. Clara och Calle fick bacon till och förutom det hade vi rårivna morötter och  kikärtor med havssalt, olivolja och furikake.

I fredags kom Bibbi över på pizzafredag! Intet nytt under solen när det kommer till topping utan sedavanlig tomatsås, buffelmozza, tunt skivad lök, svarta oliver, svamp och pinjenötter. Till efterrätt delade vi på ett gäng praliner från Kanolds.

I lördags köpte Calle räkor som han åt med baguette och majonnäs, och jag gjorde istället en chèvresmörgås med honung och pinjenötter. Clara fick rester – pasta med pesto och salciccia.

Idag är det söndag och till middag hämtar vi hem något – kanske blir det thaimat, kanske blir det burgare. Ingen vet säkert.

Eftersom Sigge kan komma typ nu och två veckor framöver tar vi det lugnt och håller oss i närheten av hemma. Idag har vi ätit lunch på Poh-Khe på Teatergatan, druckit kaffe på Viktors och spenderat eftermiddagen på Stadsbiblioteket. Det är för övrigt en mycket märklig upplevelse att vänta på att en förlossning ska dra igång. ”Var det där något? Nä men DET var nog. Eller nä, kanske inte, men det då?” Ungefär så går jag runt typ hela tiden. Eftersom jag inte har haft en normal förlossning innan (hej världsrekord förra gången med under två timmar från första värk tills att Clara kom ut, och dessutom råkade vi vara inlagda när vattnet gick och allt satte igång) känns det ytterst spännande/läskigt att snart få reda på om 1. jag behöver föda barn här hemma 2. det kommer ta jättelång tid den här gången och 3. om vi hinner in till sjukhuset. #ingenvetsäkert

En stor anledning till att både jag och Calle är så intresserade av matlagning är för att vi båda är ohemult nyfikna. Det är just den där nyfikenheten som ofta leder till att vi båda snöar in på allt från mozzarella till drinkar och för mig är den senaste grejen något så enkelt och vardagligt som kryddor. Jag ramlade nämligen över en artikel om kanel (min favoritkrydda, alla kategorier) där det diskuterades vad som är riktig kanel, om kanel är giftigt och om det är nyttigt. Jag bryr mig egentligen inte om kanel är giftigt eller vilka hälsofördelar som finns för jag är övertygad om att det är stora mängder som ska konsumeras innan det blir giftigt, men det jag däremot började fundera över är vad det skulle kunna vara för smakskillnad mellan den ”vanliga” kanelen och den som kallas för kanelen med stort k – ceylonkanel.

När vi var i Saluhallen i fredags köpte jag med mig en påse ceylonkanel hem och bara genom att lukta på den kan jag konstatera att jo, det helt klart är skillnad på kanel och kanel. Ceyolankanelen har en mycket sötare smak, och blir aldrig besk på samma sätt som den ”vanliga” kanelen kan bli i för stora mängder. Jag tycker dock att ”vanlig” kanel är god den med men kan konstatera att de båda antagligen gör sig bäst i olika användningsområden. Spännande!