Eftersom Sigge kan komma typ nu och två veckor framöver tar vi det lugnt och håller oss i närheten av hemma. Idag har vi ätit lunch på Poh-Khe på Teatergatan, druckit kaffe på Viktors och spenderat eftermiddagen på Stadsbiblioteket. Det är för övrigt en mycket märklig upplevelse att vänta på att en förlossning ska dra igång. “Var det där något? Nä men DET var nog. Eller nä, kanske inte, men det då?” Ungefär så går jag runt typ hela tiden. Eftersom jag inte har haft en normal förlossning innan (hej världsrekord förra gången med under två timmar från första värk tills att Clara kom ut, och dessutom råkade vi vara inlagda när vattnet gick och allt satte igång) känns det ytterst spännande/läskigt att snart få reda på om 1. jag behöver föda barn här hemma 2. det kommer ta jättelång tid den här gången och 3. om vi hinner in till sjukhuset. #ingenvetsäkert
Oh well, livet fortskrider “som vanligt” och jag hann tänka “måtte han inte komma innan mitt surdegsbröd är gräddat” i morse när jag gick upp. Haha, rimligheten i det! Nu ska jag snart börja fixa med kvällens middag, men tänkte bara skicka en mental notering om att furikakefrön är gott på typ ALLT. Furikake är en japansk strö-över-typ-allt-blandning med svarta- och vita sesamfrön och sjögräs som är förbenat god! Man kan säkert göra egen men vi har köpt vår från Renée Voltaire. Trevlig helg, kompisar! (Och håll tummarna.)
