I helgen gjorde vi den här goda coleslawn, som till skillnad från många andra recept är en väldigt enkel och inte så fet variant eftersom den inte innehåller varken majonnäs eller matyoghurt. Jag tycker om coleslaw på typ alla sätt, men den här passade så himla fint till våra friterade tillbehör för en variant med majonnäs i hade helt enkelt blivit för stabbig.
Receptet kommer från ett nummer av Två Dagar, GP:s helbilaga.
Coleslaw, en annan slags variant
4 portioner
300 g spetskål
1 tsk salt
1 rödlök
1 morot
3 msk äpplecidervinäger
2 msk rapsolja
1 tsk råsocker
salt, nymald svartpeppar
slätbladig persilja, finhackad
koriander, finhackad
Skär kålen i tunna skivor och lägg ner i en bunke tillsammans med salt och låt stå i 10 minuter så att kålen mjuknar något. Skala och mandolin ner löken och moroten. Blanda ingredienserna till dressingen (jag höftade ihop dressingen utan mått och körde säkert det dubbla eftersom jag gillar mycket dressing på min coleslaw, och jag ökade också upp sockermängden något). Häll på dressingen och örterna och blanda med händerna tills alla grönsaker är täckta. Smaka av med salt och nymald svartpeppar.
Livet rullar på. Min roddkurs började igår och imorgon ska jag i vattnet för första gången med en båt, en instruktör och fyra andra nybörjare. What could possibly go wrong? Det som är på uppsidan är att min teknik på roddmaskinen var bra, så alla långa mil jag rott de senaste åren har inte varit helt förgäves. På nedsidan är min känsla av att det är stor skillnad att ro på maskin och att göra det i vatten, eftersom momenten är fler på vattnet. Inte vingla, positionera årorna och så vidare. Och jag som är kroniskt dålig på att följa instruktioner…
Hur som helst, har ett gäng bilder från i somras som jag behöver skriva om. Som min gröna coleslaw som jag har gjort innan (och skrivit om här) och som vi gjorde en variant på i somras. Typ samma recept som innan, men i dressingen blandade jag ner en stor matsked miso och några droppar soja. HERREGUD vad gott det blev! Jag köpte färdigskivad kål på påse, som är tjockare skuren, och det blev mycket bättre! Hyvlar du själv är det med andra ord ett bra tips att hyvla den tjockare än vad du brukar. Blanda på dressingen precis innan dessutom, så blir salladen inte så stabbig. Supergott till burgare!
Vi har spenderat dagen på havet, gjorde pizza när vi kom hem och ligger nu utslagna på soffan och tittar på Rear Window för tusende gången i ordningen. En av mina ABSOLUTA favoritfilmer genom tiderna. Den och The Birds, tror jag.
För några dagar sedan gjorde vi åter igen den här galet goda, ljumna pastasalladen signerat Jennie Walldén. En storfavorit här hemma!
Ljummen pastasallad med kronärtskocka och burrata
4 portioner
400 g pasta
1 zucchini
1 aubergine
1 röd paprika
1 rödlök
1 burk kronärtskockshjärtan
40 g rucolasallad
2 burratabollar
0,5 dl rostade mandlar, grovt hackade
olivolja (att ringa över grönsakerna vid rostning)
1 vitlöksklyfta, riven
parmesanost, riven eller hyvlad
salt & nymald svartpeppar
1 burk kronärtskockskräm
4 msk olivolja
0,5 dl vit balsamvinäger
1 vitlöksklyfta, riven
Sätt ugnen på 250 grader. Koka pastan och häll av vattnet i ett durkslag och häll sedan på kallt vatten så pastan blir sval. Ställ åt sidan. Skär zucchinin, auberginen, paprikan och rödlöken i lagom små bitar. Lägg i en ugnsform. Ringla över olivolja och riv över vitlök. Salta, peppra och vänd runt. Rosta i ugnen tills de blivit mjuka och fått lite färg, det tar ungefär 20-ish minuter. Vispa ihop alla ingredienser till dressingen och smaka av med salt och peppar. Låt de inlagda kronärtskockorna rinna av i en sil. Lägg pastan på ett stort fat. Lägg på grönsakerna, kronärtskockan, rucolan och hyvla över parmesan. Häll på dressingen och vänd runt salladen så att allt blir täck. Toppa med burrata och rostad mandel.
Det har varit bråda veckor. Det märks va? Jag kör work hard återhämta hard, och där emellan är det mest Clara som just nu använder min dator eftersom hennes har slutat att fungera. Bra för skärmtiden, dåligt för Matrepubliken. Mat har vi ju ätit, hur som helst, som den ljuvliga salladen med ugnsbakade rödbetor och chèvre chaud på bilden nedan.
Inget revolutionerande, inget för märkvärdighetsministeriet, inget nytt – men ack så gott. Kanske en av de godaste salladerna jag vet? Och enklaste. Sallad på ett fat, toppa med vad du är sugen på (rödbetor! sparris! något annat som går att baka i ugn!) och blanda ihop en vinaigrette med olivolja, vinäger, dijonsenap och honung. Kanske lite svartpeppar också. Något gott bröd toppas med getost i skivor, pinjenötter och honung. Kör i ugnen tills allt fått färg, servera med salladen. Drick ett gott, vitt vin till. Sauvignon Blanc? Lär mig aldrig vilken druva det är som passar så fint till. Ni får googla.
Igår trotsade vi de isande vindarna utanför och åt sallad till middag. En riktig god historia dessutom med bland annat melon, mynta och pistagenötter. Kommer vara perfekt till sommarens grillmiddagar! Receptet hittade jag hos Food Pharmacy.
Vi hade även lite fetaost hemma, så det blandade jag ner. Och skippa inte myntan hörni, den är toppen till! Och nötterna, herregud vad goda de var.
Pistage- och melonsallad
4 portioner
1,5 dl röd quinoa
1,5 dl pistagenötter (+flytande honung och havssalt)
1 kg vattenmelon
1 stor bunte mynta
0,5 dl rapsolja
0,5 dl pressad citron
en gnutta honung
2 tsk sumac (vi hade nog lite mer för jag älskar sumac)
Koka quinoan enligt anvisningar på förpackningen (jag brukar ha i lite buljong också så smakar den mer). Skala och dela melonen i lagom stora bitar. Rosta pistagenötterna i en torr panna, ringla över honung och strö över lite havssalt. Låt svalna på bakplåtspapper. Lägg quinoan på en stor tallrik, toppa med resten av ingredienserna och ringla över dressingen.
Det har varit grå och bråda veckor det senaste. Jag har slarvat. Jobbat för mycket, tränat för lite och känt en allmän hopplöshet över det konstanta, grå och regniga vädret som har parkerat över Göteborg. Jag brukar aldrig bli så påverkad av vädret, och vill fortfarande hävda att årstider är något av det bästa som finns, men efter att ha kämpat mig till jobbet i motvind, ösregn, kyla, orkanvindar och allt där emellan måste jag ändå säga att en solig vår är mer än välkommet. Den här helgen är vi i Skåne för att fira pappa, Nelson och tvillingarna som har fyllt år, och jag ser fram emot att stänga av hjärnan lite och bara hänga hemma.
I matväg har det varit lite upp och ner, men några goda och enkla rätter har vi fått till det senaste. När vi hade MBT för några veckor sedan slängde jag ihop en enkel sallad som var väldigt god som tillbehör till vårrullarna vi åt, men jag kan tänka mig att den även passar bra till gyozas. Vi hade fryst avokado, men föredrar alltid färsk.
Avokadosallad med kålrabbi och pomelo
4 portioner
2 avokado
1 kålrabbi
0,5 pomelo
ponzu + furikakefrön
Gröp ur avokadon och lägg på ett fat. Skala och tärna kålrabbin och lägg på fatet med avokadon. Ta ut pomeloklyftorna och dela på hälften och lägg på avokadon och kålrabbin. Toppa med ponzu och furikakefrön, servera direkt.
I torsdags hade vi Oktoberfest. Lyssnade på oompa oompa, drack tysk öl (eller kall, krispig riesling för min del) och åt massor med tysk mat. Surkål, potatissallad, tysk senap, bretzels, saltgurka och till efterrätt – en enkel apfelstrudel på smördeg och äppelmos.
Vad som gör en potatissallad tysk är fortfarande lite oklart för mig, men efter inspiration från min halvtyska kompis tärnade jag saltgurka och blandade ner. Egentligen skulle det varit majonnäs i också, men jag var mer sugen på en klar sallad så jag skippade det.
Tysk-ish potatissallad
Blanda en vinaigrette på rapsolja, vitvinsvinäger och grovkornig senap i en stor skål. Tärna saltgurka och hacka rödlök fint. Tärna kokt potatis, och blanda ner alles i vinaigretten. Tillsätt eventuellt några kapris (jag älskar kapris!) och smaka av med salt och nymald svartpeppar. Låter du salladen stå ett tag innan servering kan det vara bra att döna över lite mer vinaigrette innan servering så att salladen inte blir torr.
Vår kompis J är ohotad mästare på att göra sallader av alla dess slag. Sist vi var där gjorde hon en sallad med vår gemensamma kålfavorit kålrabbi, och den salladen var så krispig, syrlig och en gnutta söt att jag var tvungen att göra den hemma några dagar senare.
Den gick hem även hos V när vi åt det förra torsdagen, och den passade fint ihop med vårrullarna. Jag hade på skivad chili på toppen för extra untz.
Krispig kålrabbisallad
Skär morötter, kålrabbi och gurka i tunna stavar. Skiva rödlök och sockerärtor. Pressa över en hel lime (och kanske en halv till beroende på hur saftiga de är) och strö över lite socker eller agavesirap. Droppa över lite sesamolja. Blanda ordentligt och låt stå till sig lite innan servering så att sockret löser upp sig helt.
Den här salladen gjorde vi första gången i julas, sen har den hängt med här hemma och jag gör ofta en veckosallad som jag plockar fram och har som tillbehör till både lunch och middag. Receptet hittade vi hos Zeina. Såklart kan man göra den som man vill och på vilken kålsort som helst, men jag tycker verkligen att rödkål gör sig fint i en sådan här veckosallad.
Skippa inte senapsfröna, de blir en fin kontrast till resten av salladen! Har du nötter hemma kan du toppa med det också, men jag föredrar den nästan alltid precis som den är.
Rödkålssallad med senapsfrön
1 stor burk
1,5 kg rödkål
1,5 dl äpplecidervinäger
0,5 dl socker
0,5 dl rapsolja
0,5 dl olivolja
1 msk senapsfrön, bruna
1 msk salladskrydda
1 msk örtsalt
Strimla rödkålen i matberedare eller med en mandolin. Lägg kålen i en stor burk. Blanda alla ingredienser till dressingen i en kastrull och koka upp under omrörning. Låt sjuda någon minut till sockret lösts upp. Häll den varma dressingen över kålen och blanda ordentligt – jag brukar sätta på locket och skaka burken ordentligt. Låt stå några timmar innan servering (och salladen håller sig hela veckan i kylen).
Calle är borta i helgen och jag och barnen skrotar mest omkring här hemma och gör inget alls. Någon är lite hängig, någon är trött och en annan behöver sortera skidkläder inför att vi åker till Idre nästa helg. Förutom det har jag tänkt att vi ska baka bagels idag, och kanske förbereda en gryta eller två att ta med oss till fjällen.
I torsdags var Viktor hos oss på middag och vi åt Biff Tagliata. Det här är ju en klassisk italiensk historia, men jag har utgått från Jennie Walldéns recept. Hittar för övrigt så mycket inspiration hos henne, så har ni inte seglat in på hennes Instagramkonto innan är det ett bra tips. Tagliatan serverade vi med ryggbiff till de som äter kött, och med en vegetarisk biff till mig. Genial bjudrätt! I originalreceptet är det rostad vitlöksmajonnäs, men jag tycker det är godare med basilikamajonnäs så det hade vi istället.
Biff Tagliata
4 portioner
900 g mandelpotatis
250 g småtomater
3 skivor av valfri köttbit/vegetarisk biff
65 g rucolasallad
50 g parmesan, fint riven
50 g pinjenötter, rostade
balsamicokräm
olivolja
1 (helt) ägg
1,5 tsk dijonsenap, kanske lite mer
1 msk syra, typ pressad citron eller vitvinsvinäger
2,5-3 dl neutral olja, typ raps
salt, svartpeppar från kvarn
0,5 kruka basilika (kanske lite mer…)
Sätt ugnen på 200 grader, Lägg potatisen i en ugnsform tillsammans med tomaterna. Ringla över olivolja och salta och peppra. Rosta i ugnen i 30-ish minuter – jag gillar när potatisarna har ordentligt med färg och brukar höja temperaturen mot slutet så att de blir knapriga.
Använd en bunke som är hög, smal och har raka kanter. Knäck ner ägget och lägg även i dijonsenap och pressad citron. Börja mixa genom att ställa stavmixern på botten och sätta igång den och tillsätt sedan oljan i en tunn stråle och mixa tills du har en tjock majonnäs. Blanda ner basilika och mixa tills den blir slät. Smaka av med salt och svartpeppar från kvarn.
Salta och peppra ditt val av kött och stek som du föredrar det. Lägg rucolan på ett stort fat. Skär ditt val av kött i skivor och fördela över rucolan tilsammans med potatisen och tomaterna. Klicka på basilikamajonnäs och strö över riven parmesan. Toppa med rostade pinjenötter, balsamicokräm och eventuella basilikablad som blev över från majonnäsen. Ringa över olivolja.