Vi har haft en ganska sval och regnig vår i Göteborg och den här helgen verkar dessvärre inte bli något undantag. Vädret till trots är det ju ändå en av de finaste årstiderna just nu och jag blir alltid lika glad när jag vaknar upp på landet och hör fågelkvitter utanför fönstret. I stan är det mest fiskmåsar som… kvittrar gapar. Syrenerna har börjat slå ut här och vi har ett hav av lila blommor i trädgården som ramar in både uteköket och trädäcket. Magiskt, inget annat än magiskt.

Trots regn har vi kunnat använda vår uteugn Faster Greta ganska ofta sedan vi köpte den tidigare i vår. Framför allt gör vi pizza, men jag har även bakat bröd, gjort paj, ugnsrostat grönsaker och kolgrillat spetskål. Jag längtar tills regnet avtar och jag kan börja använda uteköket, men tills dess behöver jag plocka ihop redskap, koppla in vattnet och ta hit en elektriker som kan installera ett eluttag till induktionsplattan och fritösen. I våra pallkragar ser vitlöken ut att må bra, och vi har även satt ner gul lök, morötter och zucchini. Vi har även köpt ett gäng tomatplantor och några chilis, men de får än så länge stå inne i lillhuset tills det blir lite varmare.

För mig hör rosévin våren till, och det här året har vi lagt några riktiga godbitar på kylning. Vanligtvis har franska roséviner varit det vi druckit mest, men på senare tid har det svagt svängt över mot Italien istället. Jag är väldigt förtjust i bland annat Girolamo Russos Etna Rosato, och den här Langhe Rosaton från Josetta Saffirio är en annan favorit. Så friskt och jordgubb-igt med frisk syra. Finns i beställningssortimentet!

Vår uteugn Faster Greta har gått varm i helgen, och bland annat gjorde vi den här goda smördegspajen som toppades med parmesanfrangipane, sparris och tomater. Perfekt lunch med en god sallad (och ett glas rosé). Det är ju himla smidigt att göra paj på färdig pajdeg – perfekt sommarlunch tänker jag.

Receptet kommer från Svenska Dagbladet. Och man behöver ju inte toppa pajen med just sparris och tomater, ta vad som finns hemma (men skippa för allt i världen inte den salta frangipanen som man breder ut på smördegen för den är magisk).

Sparris- och tomatpaj på smördeg
6 portioner

400 g smördeg
125 g grön sparris
100 g röda och gula småtomater, halverade

Salt frangipane
100 g smör, rumstempererat2 pressade vitlöksklyftor2 ägg1 äggula till pensling35 g vetemjöl65 g mandelmjölminst 35 g parmesan, fint rivenVärm ugnen till 190 grader. Rulla ut smördeg på en bakplåtspappersklädd plåt och vik över 2 cm deg runt kanterna. Gör frangipanen genom att lägga det rumstempade smöret i en skål och vispa det lätt och fluffigt. Tillsätt vitlök och ägg, ett i taget, och en stor sked mjöl med varje ägg. Tillsätt resten av mjölet, mandelmjöl och parmesan och blanda väl. Använd en slickepott och bred ut frangipanen jämt över smördegen. Lägg på sparris (jag förstekte mina tills de var halvmjuka) och körsbärstomater. Blanda äggula med 1 tsk vatten och pensla kanten. Grädda i 40 minuter eller tills pajen fått en gyllene färg. Ringla eventuellt över balsamicokräm.

Den här veckan har i matväg markerat startskottet för salladssäsongen. Jaja, jag vet att sallad kan ätas året runt men det är ju faktiskt extra gott när det varmt ute. Så är det bara. Vi hann bara med två middagar i stan innan vi åkte till landet men är uppe har jag använt vår Faster Greta flitigt och har både bakat foccacia och en smördegspaj med parmesanfrangipane – och så har vi gjort pizza såklart. Veckans middagar finns samlade här nedan, som vanligt.

I måndags gjorde vi en caesarsallad och som tillbehör hade vi färdiga sötpotatis- och quinoabiffar (färdiga från frysdisken – de smakade dessvärre inte smakade så mycket).

I tisdags åt vi burritos som vi fyllde med en röra på överblivet ris, stekt svamp, grön tomatillosalsa och smaksatt med mald koriander, salt och nymald svartpeppar. Förutom röran hade vi även i riven cheddar, picklad rödkål, svarta bönor och gräddfil.

I onsdags kom vi upp till landet och Bibbi hade lagat mina favoritbiffar med zucchini, soltorkade tomater och quinoa. Till biffarna hade vi ugnsrostade grönsaker och tzatziki.

I torsdags grillade vi (under markisen eftersom det drog förbi ett åskoväder just när vi skulle börja laga mat haha). Grönsaksspett med oumph, smashade potatisar, grillade tomater och en kall sås med ramslök och citron.

I fredags åt vi pizza.

I lördags regnade det prick hela dagen så vi gjorde det enda rätta och svängde ihop en riktigt god potatisgratäng som vi åt med rödvinssky och morots- och halloumibiffar/flankstek och sparris med parmesan och balsamvinäger. Crème brûlée till efterrätt.

Idag är det söndag och till middag har barnen beställt sushi.

Vi har lugna dagar på landet. Efter två dagars lite-av-allt-väder (tänk: solsken, moln, skurar, åska, vindstilla och orkan) har vi nu istället ösregn av typen som aldrig någonsin verkar ta slut. Vi håller oss med andra ord inne så jag och Vera håller as we speak på att förbereda kvällens middag. Gott ska det bli!

Ah, att natta Sigge alltså. Inte som för de som bara ”nä men jag lägger barnet och så somnar hen på två minuter sen har jag hela kvällen själv” osv. Ni förstår, man lägger Sigge, vi snackar lite, sen börjar det. Evigheten. Han ska snurra runt, leka tittut, ”kolla mamma, fluga!”, uttrycka sitt missnöje över att behöva sova, sjunga lite och leka med sin Pingù för att sedan bli knäpptyst så att man börjar få upp hoppet om att han somnat. Jag försöker smyga ut, dörren knarrar och någon sätter sig upp i sängen och viskar ”mamma, vart skaaaa du”. Ok, då börjar vi om igen… Så fortsätter det tills han pang bom slockar och jag nöjt kan smyga ut och få en timme för mig själv innan jag själv går och lägger mig. Med det sagt ska jag kanske också tillägga att det där med att natta barn är något av det mysigaste som finns.

Snart är den där timmen för mig själv slut så låt oss prata vegetarisk Bolognese. Vi äter inte det superofta eftersom jag tycker att vegetarisk färs ofta kan bli ganska tråkig och lite för mjuk i en sådan här sås, men den här såsen blev väldigt god faktiskt. Vi åt den häromdagen med strangolapreti och ett berg av parmesan.

Det är regn över Göteborg och det är ett trött gäng som skrotar omkring här hemma. Lite så har hela veckan varit faktiskt, men trots det har vi fått ihop lite gott i matväg. Vad vi har ätit finns sammanfattat nedan, precis som vanligt på söndagar.

I måndags köpte vi färdig tortellini, slängde ihop en pesto och rev över parmesan. De andra hade även kallskuret till.

I tisdags åt vi lasagne. Till den hade vi tomat- och löksallad.

I onsdags köpte vi hem indiskt. Chana masala till mig, butter chicken till barnen och någon lammhistoria till Calle. Naan, papadoms och (vrålstarka) pickles till det.

I torsdags gjorde vi gyozas som vi fyllde med svamp, spetskål, salladslök och ingefära. Till våra gyozas hade vi edamamebönor som vi kryddade med havssalt, tajin och koreansk peppar.

I fredags åt vi pizza.

I lördags bjöds vi på puylinser med långbakad aubergine och småtomater (aaah, vad gott det är!). Till efterrätt sumakbakade jordgubbar med yoghurt. Rullade hem från Långedrag, som ni hör.

Idag är det söndag och jag håller på att förbereda strangolapreti, små spenatdumplings som vi ska äta med tomatsås.

Vi spenderar helgen i stan och det känns minst sagt exotiskt. Igår bakade jag för första gången på evigheter ett surdegsbröd så till frukost vankas det snart en avokadosmörgås toppad med ett berg av mozzarella, tomater och chiliflakes. Jag älskar helfrukost! Det var evigheter sedan vi gjorde pannkakor så det ska barnen få, och så har jag köpt en stor bit Comté som jag ska hugga in på. Jamen ni hör ju.

Den här dagen, alltså. Det har varit kallt. Det har regnat. Jag har frusit. Jag har frusit lite till. Vad ÄR det med vädret nu för tiden? Fan, det är maj. MAJ. Sluta bete dig som februari, vädret. I matväg har jag lagt sallader och sparris på hyllan och återgått till soppor, grytor och varma mackor. Som den här übergoda mackan med svamp, ricotta och pocherat ägg. Herregud, vad gott det här var! Helt galet.

Så kom äntligen lite fint väder lagom till helgen när vi har haft operation göra-klart-uteplats på landet. Hjälp, vad vi har planterat! Och vad fint det har blivit. Vi har såklart också använt vår Greta, grillat och druckit bubbel eftersom mina föräldrar har varit på landet och hälsat på. Nä hörni, nu ska jag stupa i säng så här kommer veckans middagar samlade. Hoppas att ni har haft en fin vecka!

I måndags gjorde vi en halloumipytt med senaps- och äpplekräm.

I tisdags köpte vi hem thaimat.

I onsdags gjorde vi en stor tacosallad som vi åt med vegofärs, tortillachips, guacamole och salsa.

I torsdags firade jag min trettionionde födelsedag! Årets födelsedagsmiddag blev risotto med grön sparris, brynt smör och rostade hasselnötter. Hallonmoussebakelser till efterrätt!

I fredags åt vi pizza.

I lördags ugnsrostade vi potatis och blomkål i Gretan och det blandade vi med haricot verts, tomater och sparris till en ljummen sallad. De andra hade flat iron steak till, jag en vegetarisk schnitzel. Glass från Gelaterian till efterrätt.

Idag är det söndag och vi åt middag på landet innan vi åkte mot stan igen. Vi körde en gjutjärnspanna på grillen med lök och paprika som vi kryddade med salt och mald koriander. De andra värmde på resterna av köttet från lördagens middag och det hela åt vi i mjuka tortillabröd. Tillbehör? Massor. Salsa molcajete, riven ost, svarta bönor, gräddfil och picklad rödlök.

För mig är Matrepubliken en dagbok. En slags dokumentation över mitt liv ur ett matperspektiv med livets alla aspekter inbakade. Livet när det bara var jag och Calle, alla resor vi har gjort, barnen, människor som har lämnat oss, vår vardag, ledsamheter, roligheter och allt där emellan. Jag har alltid älskat att dokumentera saker, och att minnas. Jag älskar att minnas. Hur det luktade hos farmor och farfar när jag blev bjuden på köttbullar i deras kök, vad vi åt till brunch första gången vi var på Roberta’s i Bushwick, hur den magiska pinot noiren smakade som vi drack på den gulliga restauranger i Newport, RI när vi var på bröllopsresa… och tänk, vad fint att ha det samlat här.

Idag fyller jag trettionio år och Matrepubliken har varit med mig sedan 2009. Det är stort. Det är ju ofta många som undrar varför jag fortsätter skriva här men ni förstår, att sluta skriva dagbok hade för mig varit som att ta bort en livsviktig del av mig själv. För det mesta glömmer jag av att jag delar min livshistoria med den som vill ta del av den och ibland önskar jag att den här sidan var bara för mig, men så vet jag också hur mycket glädje mina samlade recept ger många, så det slutar alltid med att Matrepubliken får fortsätta hålla öppet för allmänheten. Det hade ju varit sorligt om inte alla recept jag har samlat på mig hade fått komma till användning för någon annan.

Hur är det att fylla trettionio då? Det är bra. Jag har lärt mig mycket om mig själv under årens gång, och jag är glad över hur jag har det. Ska jag vara helt ärlig är jag nog precis där jag önskade att jag skulle vara. Jag har Calle, mina barn och min familj. Jag bor mitt i stan. Vi har landet. Jag gillar verkligen mitt jobb. Jag har på många sätt samma inställning till livet som jag hade när jag var yngre och är fortfarande samma rebell-Charlotta som jag var innan – bara i en lite klokare och något äldre version.

Ikväll ska jag fira min födelsedag med min familj, en god flaska champagne och massor med god mat. Grattis till mig! Och tack livet, för allt du bjudit på hittills.