Det är alldeles för sällan vi äter dessert. Oftast är vi för mätta när vi väl ätit upp varmrätten, och om jag måste prioritera fortsätter jag egentligen hellre äta ost innan maten än att skippa det och äta dessert. Prioriteringar, osv. Men, med det sagt – det räcker ju med något litet och riktigt gott, och den här chokladmoussen med vit choklad och lakrits var näst intill perfekt. Eller nej, vet ni? Den VAR perfekt. Vi gjorde ganska små portioner och det var alldeles lagom.

Men OBS, det här är inget man slänger ihop direkt innan eftersom smeten ska stå kallt i 12 timmar innan man vispar upp den. Jag vispade dock upp den och spritsade ut den i små glas någon timme innan servering och garnerade precis innan vi skulle äta. Receptet kommer från Elisabeth Johansson och hennes fina kokbok om lakrits.

Vit chokladmousse med lakrits

6 portioner

100 g vit choklad

2,5 dl vispgrädde

2 tsk lakritsgranulat (eller 2 tsk lakritspulver)

hallon och havssalt till garnering

Hacka den vita chokladen och lägg i en bunke. Koka upp grädde och lakritsgranulat och vispa tils pulvret har lösts upp. Låt svalna några minuter och häll sedan ner i bunken. Rör om tills chokladen har smält. Täck bunken med plastfolie och låt stå i kylen i minst 12 tiimmar. Ta fram bunken och vispa upp den kalla gräddblandningen till en luftig och len mousse. Fördela i små portionsglas och garnera med havssalt, färska hallon och kanske lite extra lakritsgranulat.

Vilken härlig påskhelg vi har. Fix i trädgården, champagne på nya uteplatsen, matlagning i Faster Greta, goda middagar, praliner och påskgodis en masse och en massa tid för läsning. Skulle kunna tänka mig att ha påsk i en vecka till, minst… I matväg har veckan varit stabil och våra middagar finns som vanligt samlade nedan.

I måndags åt vi en ljummen sallad med puylinser, ugnsbakade morötter och fetaost. De andra hade fänkålssalciccia till, jag hade Findus spenatpinnar (som för övrigt var supergoda, namnet till trots).

I tisdags åt vi rigatoni arrabiata toppad med fint riven parmesan.

I onsdags åt vi vegokebab i libabröd.

I torsdags firade vi in påsken med årets första vita sparris. Den åt vi med en grapehollandaise, och de andra fick även en bit oxfilé till.

I fredags åt vi pizza (men oroa er inte, vi hade klassisk långfredagslunch tidigare på dagen).

I lördags var det påskafton och vi åt den här Aujalay-klassikern med ugnsrostade potatisar, tomater, svarta oliver, fetaost och rucola. De andra hade lammracks till och jag vegetariska biffar med spiskummin och citron.

Idag är det söndag och ikväll blir det trerätters. Löjroms (eller tångroms-) toast till förrätt, potatisgratäng, balsamicosky och lammytterfilé/marinerad quornfilé till varmrätt och en vit choklad- och lakritsmousse till dessert.

Jag har en längre tid velat ha två saker (förutom det uppenbara som friska närstående, fred på jorden osv) – ett utekök och en vedeldad uteugn. Varför? För att det är något magiskt med att laga mat utomhus. Så fort mitt utekök behagar komma in i lager igen (och vädret tillåter…) tänker jag laga mat här ute, men vi tänkte tjuvstarta redan ikväll med fredagspizzan. Peppen. Är. Total.

Igår när vi kom upp till landet stod ett jättepaket och väntade på oss utanför dörren, och efter lite släpande och monterande fick vi henne på plats på vår nybyggda uteplats. Åh, vad fin hon är! Återkommer med pizzaresultat, naturligtvis. Hoppas ni får en fin påskelg, vänner!

Idag är det sista hela arbetsdagen för min del innan påskhelgen tar vid. Vi firar som vanligt på landet men tyvärr utan resten av familjen eftersom läget ser ut som det gör. På långfredagen har vi traditionellt en stor påsklunch för vänner på landet men det är ju inte heller att tänka på, dessvärre. Det får bli en ovanlig påsk i år igen.

Biffar med spiskummin och citron

4 portioner

500 g formbar vegofärs, jag använder Anammas

1 ägg

1 vitlöksklyfta, riven

2 msk ajvar relish

0,5 msk mald spiskummin

1 kruka slätbladig persilja, hackad

0,5 citron, zesten

salt, nymald svartpeppar

Blanda alla ingredienser och forma till små biffar. Stek i olja och smör på medelvärme tills biffarna fått fin färg.

Jag är uppvuxen med både kåldolmar och kålpudding och min pappa är officiell leverantör. Vad gör man då i pandemitider när det går lång tid mellan gångerna man ses och man blir akut sugen på kålpudding? Man gör en egen. Det här receptet kommer från Tuvessonskan och jag har följt det ganska mycket till punkt och pricka, faktiskt.

Vi är på landet och har spenderat helgen med att förbereda. Dels inför påsk, och dels inför ankomsten av vår efterlängtade uteugn Faster Greta som beräknas komma i veckan, lagom tills vi ska vara långlediga. Hurra! Veckans middagar då? Nä, det blev ingen bra planering alls den här veckan, faktiskt. Nya tag nästa vecka.

I måndags köpte vi Änglamarks färdiga tomatsoppa som vi toppad med buffelmozza, pasta och färsk basilika. Olivbröd till det.

I tisdags plockade vi fram paninigrillen och gjorde varma mackor som vi fyllde med dijonsenap och cheddarost.

I onsdags gjorde vi crèpes som vi fyllde med avokadokräm.

I torsdags åt vi (säsongens sista?) Mont D’or. Syltlök, cornichons och baguette till det och i glasen Vin Jaune.

I fredags åt vi pizza.

I lördags åt vi Bibbis lammfärsbiffar (jag gjorde likadana på Anammas formbara färs) smaksatta med vitlök, ajvar och spiskummin. Till biffarna hade vi ugnsrostade grönsaker och tzatziki, och i glasen hade vi en rioja från 1999.

Idag är det söndag och till middag köper vi hem indiskt.

Torsdagar är på många sätt en helig dag. Jag har oftast en heldag med möten, Calle likaså men när klockan slår 17 korkar vi upp en flaska vin och glömmer jobbet. För det mesta provar vi något nytt och för det mesta gör vi det med vår kompis Viktor, och i torsdags drack vi något jag har velat prova ett bra tag, men eftersom det inte finns att beställa på Systembolaget fick jag snällt vänta tills det kom på släpp – Vin Jaune, eller gult vin om man översätter det.

Broccoli och ädelost är två av mina favorit-smakkompisar, gratäng är en riktigt vardagsräddare. Alla rätt till den här rätten (haha!) med andra ord. Går typ hem hos samtliga i familjen dessutom, barnen får en egen lite gratäng utan ädelosten eftersom det enligt dem är döden.

Den här veckan har vi varit bättre på att ligga steget före. Biffarna vi åt i tisdags gjorde vi i söndags kväll, sojafärsbullarna slängde jag ihop på lunchen osv. Klar förbättring jämfört med förra veckan. Vad vi har ätit finns samlat nedan, precis som vanligt.

I måndags gjorde vi burritos med svamp, svarta bönor och sötpotatis. Picklad rödkål och guacamole som tillbehör.

I tisdags åt vi zucchini- och quinoabiffar med soltorkade tomater, fetaost och basilika. Ugnsrostad potatis och tzatziki till det.

I onsdags åt vi sojafärsbullar med parmesan i tomatsås, och till det hade vi tagliatelle och färsk basilika.

I torsdags åt vi plock, eller tapas om man så vill. Saltrostade potatisar med mojo rojo och mojo verde, quesadillas med ost och Pimenton de la Vera, soltorkade tomater, färskostfyllda chilis, kallskuret, marconamandlar med havssalt och rosmarin och säkert en hel del annat som jag glömt.

I fredags åt vi pizza.

I lördags år vi pulled pork. Eller de andra åt det, jag hade pulled soja. Det åt vi med tortillabröd, picklad rödlök, gräddfil och koriander. Hot sauce i mängder till det.

Idag är det söndag och ikväll beställer vi hem indiskt.

Vi dricker aldrig spanskt vin. Inte för att vi inte tycker om det utan mer för att vi helt enkelt inte har hunnit dit ännu. Att utforska vinvärlden är ett oändligt projekt. När jag läste några artiklar av de vinskribenter jag följer blev jag nyfiken på Veronica Ortegas viner. Det är en kvinnlig vinmarkare (spännande) som håller till i Bierzo (måste googla var det är) och hon tillverkar vin utan filtrering eller klarning och med låga halter av sulfiter (sådant gillar jag). Calle haffade en flaska Quite på 100 procent mencía och den var faktiskt urgod. Så god att vi dagen efter haffade tre flaskor till.