Förr i tiden åt vi pasta bolognese var och varannan dag, men så hände det oundvikliga – Vi Jag tröttnade. Sedan dess har den här rätten legat i skamvrån, fram tills några veckor sedan när jag fick feeling. Och oj, vad gott det här blev! Välkommen tillbaka, bolognesen.

Mitt förhållande till fänkål, har varit ganska, eh, frostigt de senaste åren men så helt plötsligt kommer jag på att det ju är ganska gott ändå. Speciellt i en pasta och speciellt tillsammans med getost.

Hur många varianter finns det på pesto? Hundratals? Här kommer en till, i alla fall, en med persilja och solroskärnor. Det är våra vänner Johan och Johannah som bjudit oss på det här och allt sedan dess är vi fast. Supergott!

Frekventa läsare av den här bloggen har knappast missat att vi äter pasta ganska ofta. Det är få rätter som är så enkla att improvisera ihop och nästan vad som helst som ser tråkigt ut i kylskåpet kan få nytt liv i en pasta. Tveklöst bästa resträtten, med andra ord.

Att gräva i kylskåpet eller skafferiet och laga något på det jag hittar, det är lite av min nya grej. Oftast resulterar det i någon slags pastarätt, inte sällan med tomatsås som grund. Lite ost på det så är saken biff.

Vi hade en period för några år sedan när vi gjorde canneloni i tid och otid, sen tröttnade vi (surprise, surprise!) och cannelonin hamnade i skamvrån – fram tills Minna och Manne bjöd på den här varianten med kronärtskocka (!!!!). Alltså, om det är något jag älskar i denna värld så är det kronärtskocka. Kan sätta i min en hel burk om jag får chansen.

Egentligen ska man han färska kronärtskockor i det här receptet men det orkade jag inte fixa med så jag köpte en burk kronärtskockshjärtan och det funkade alldeles utmärkt.

Canneloni med kronärtskocka och spenat

4 portioner

3 msk olivolja

1 burk kronärtskockshjärtan

1 gul lök, tunt skivad

2 vitlöksklyftor, tunt skivade

1 tsk finhackad rosmarin

1 dl torr vit vermouth (eller torrt vitt vin)

250 g spenat, sköljd och torkad

4,5 dl vispgrädde

75 g parmesanost, riven

en gnutta riven muskot

250 g lasagneplattor

smör till formen

salt, nymald svartpeppar

Häll olivoljan i en kastrull och fräs kronärtskockorna och löken på medelvärme i fem minuter. Smaka av med salt och peppar. Tillsätt vitlök och rosmarin och låt fräsa lite till, häll sedan i vätskan och låt reducera i några minuter. Tillsätt spenat och rör runt tills den har mjuknat. Tillsätt 3 dl av grädden och koka upp, tillsätt sedan hälften av parmesanosten och muskoten. Koka pastaplattorna i en kastrull med vatten och lite olivolja i ungefär 10 sekunder (om den är färsk, använder du torkad får den koka i ungefär 5 minuter) . Torka av plattorna lite lätt med en kökshandduk så att de är någorlunda torra när du ska rulla cannelonisarna. Värm ungnen till 180° och smörj en ugnsfast form. Lätt ut plattorna på arbetsbänken och lägg på en klick fyllning på varje. Rulla ihop varje platta till en tjock rulle och lägg i formen med skarven neråt. Häll över resten av grädden, strö över parmesanosten, dra några varv med pepparkvarnen och grädda i mitten av ugnen i ungefär en halvtimme tills cannelonisarna har fått fin färg. Låt stå i några minuter innan servering så sätter den sig lite.

Lunch, middag, frukost, ska jag inte baka något? Min hjärna är konstant upptagen av mat. Den här pastan åt vi till lunch igår och jag längtar redan tills nästa gång vi ska äta den. Det är sant. Precis så god är den.

Receptet hittade jag hos Helena och i sedvanlig ordning har jag ändrat om lite. Längtar tills våra tomater är mogna så vi kan göra det här med egenodlade tomater istället, det kommer bli episkt.

Pasta med kall tomatröra

4 portioner

4 portioner pasta

500 g romanticatomater

1 vitlöksklyfta

0,5 blodgrape, saften

1 msk flytande honung

2 msk olivolja

1 kruka färsk basilika

1 kruka färsk mynta

1 paket buffelmozzarella

flingsalt, nymald svartpeppar

tabasco

Koka pastan i rikligt med salt och lite olivolja. Halvera tomaterna och lägg i en bunke. Skiva vitlöksklyftan tunt, pressa ner en halv blodgrape och tillsätt honung och olivolja. Plocka bladen från basilikan och myntan och hacka grovt. Salta och peppra. Krama tomatröran med händerna så att allt mosas ihop och göttar till sig. Blanda i pastan och rör runt ordentligt. Riv över mozzarella, ringla över olivolja och toppa med några stänk tabasco (och mer salt och peppar om det behövs).

Solen har äntligen hittat hit och vi har passat på att ta årets första tur med båten. Så. Himla. Skönt. Inte för varmt och inte för kallt, bara sådär lagom. Vi hade med oss enkel lunch i form av pastasallad (surprise, surprise…) och bäst av allt – en stor flaska med flädersaft.

MEN nu var det ju pasta vi skulle prata om. Det blir en hel del snabba och enkla luncher när vi är här på landet och för några dagar sedan slängde jag ihop den här pastan, som – om jag väldigt blygsamt (!) får säga det själv – blev fantastiskt god.

Tunt skivad broccoli, alltså. DET ska jag helt klart börja äta mer. Måste vara grymt gott att blanda ner i en sallad!

Pasta med sparris, broccoli och lök

2 portioner 

2 portioner pasta

1 knippe grön sparris

1 broccolistånd

1 stor gul lök

2 dl grädde

(lite kokvatten från pastan)

1 grönsaksbuljongtärning

salt, nymald svartpeppar

Koka pastan. Bryt av nedersta delen av sparrisen och dela sedan sparrisen i mindre (men inte för små!) bitar. Skiva broccolin tunt och skär löken i skivor. Stek i olja på ganska hög värme i några minuter så att grönsakerna får färg. Häll på grädden, smula i buljongtärningen och låt koka upp några minuter. Blanda i ungefär 1 dl av pastavattnet och tillsätt sedan pastan och rör runt ordentligt så att den blir helt täckt med sås.

Det här med öppen lasagne är inget vi har sysslat med i det här hemmet förut. Vanlig lasagne gör vi däremot lite då och då (även om det faktiskt var ett tag sedan sist…) men så ramlade jag över ett recept på öppen lasagne och vi var såklart tvugna att prova. Jag var fullkomligt lyrisk efter första tuggan men Calle var lite mer försiktig med lovorden (som det brukar vara hos oss…) men jag lovar, det här är r-i-k-t-i-g-t gott.

Receptet är ett hopkok kan man säga, men originaltanken kommer från Zeta och mandelröran kommer från Lotta Lundgren. Resten improviserade vi fram! Skippa för allt i världen ICKE västerbottencrèmen, den är fantastisk. Grönsakerna kan ni variera precis som ni vill men vårlöken den stannar. Ok? Inget fusk!

Öppen lasagne med aubergine och svamp

4 portioner

1 sats pastadeg
1 aubergine

(olivolja att steka i)
salt, nymald svartpeppar

100 g svamp

1 burk soltorkade tomater

1 knippe vårlök

1 kruka färsk oregano

0,5 dl vispgrädde

1 dl mascarpone

1 dl riven västerbottensost

0,5 dl mandel

25 g smör

1 citron (skalet)

0,5 tsk honung

Gör pastadegen och låt den vila under tiden som du gör fyllningen. Skär auberginen i skivor och stek gyllenbruna i olja. Salta och peppra. Koka upp mascarpone och vispgrädde i en kastrull, ta bort från värmen och lägg i västerbottensosten. Ställ åt sidan. Skiva svampen och stek på hög värme. Skiva vårlöken. Rosta mandel i torr stekpanna och kör i mixer. Smält smöret och separera det klara smöret från den grumliga bottensatsen. Låt det klara smöret bubbla någon minut på låg värme tills det doftar knäck. Tvätta citronen och riv av zesten. Rör samman mandel, smör, zest och honung. Smaka av med salt och några droppar pressad citron. Ställ åt sidan.

Kavla ut pastadegen till ett stort, tunt ark. Skär ut 8 st lasagneplattor och koka i några minuter i saltat vatten. De ska vara al dente! Lägg en platta i botten, lägg på svamp och aubergine. Toppa med ostkräm, soltorkade tomater, vårlök och mandelröran. Garnera med några blad färsk oregano och lägg en lasagneplatta på toppen.

Jag har åter igen blivit någon form av badrumsrenoveringszombie för om några veckor är tanken att renoveringen av vårt andra badrum sätter igång. Två badrumsrenoveringar inom loppet av ett år – klarar vi av det här klarar vi allt, tror jag. På dagarna sitter jag klistrad framför datorn och googlar viktiga saker som exempelvis ”inkaklat+badkar”, ”marmor+mosaik” och ”badrumsrenovering för dummies” och på kvällarna mäter vi, funderar, funderar lite till och mäter lite till. Ungefär så ser livet ut just nu. Men – nu var det MAT vi skulle prata om. Det är ju inte badrumsrepubliken den här bloggen heter.

Ört- och fetaostbollar

2 portioner + matlåda

1 ägg

1 dl ströbröd

1 dl riven gul lök

1 dl hackade färska örter (jag använde oregano!)

2 dl mandelmjöl

2 dl smakrik, riven ost

150 g smulad fetaost

nymald svartpeppar, chiliflakes

olivolja att steka i

Blanda alla ingredienser förutom oljan och smaka av med nymald svartpeppar och eventuellt pyttelite salt (det är ganska bra drag i fetaosten!) och några chiliflakes. Stek på låg temperatur i ungefär 8 minuter. Servera tillsammans med en smakrik tomatsås och pasta.