Ännu en vecka har passerat och jag har kommit till vissa insikter – som att träningsvärk kan sitta i typ fem dagar, till exempel. Plågsam insikt. Den här veckan har vi inte ätit pizza – hör och häpna, men däremot festade vi till det med tacos hemma hos mamma och pappa i fredags kväll. Kolla in veckans middagar nedan.

I måndags åt vi en sallad med ugnsrostade grönsaker och linser som vi toppade med en slags paprikapesto och karamelliserad lök.

I tisdags gjorde vi en blomkålsgratäng (med massor av ost och en gnutta färskriven muskotnöt). De andra fick även falukorv till.

I onsdags åt vi en av mina favoriträtter – eggplant parmigiana toppad med buffelmozzarella. Tomat- och löksallad till den.

I torsdags åt vi tagliatelle med kantareller, en skvätt grädde, slätbladig persilja och massor av pecorino.

I fredags åt vi tacos!

I lördags åt vi potatisgratäng, lins- och ädelostfylld portabello (kött till de andra) och pappas magiska rödvinssås till det.

Idag är det söndag och till middag köper vi hem något.

Jag ligger på soffan hemma hos mamma och pappa i Skåne och tittar ut på skyfallet som just nu drar förbi. Calle spelar golf med min bror, Sigge sover, Clara leker med sina kusiner och resten av familjen skrotar omkring här hemma. Min syster kommer också hit om några timmar så ikväll blir det en efterlängtad reunion!

Texmex i alla dess former går alltid hem hos samtliga i den här familjen. Förra veckan gjorde vi en jättesallad med vegofärs och grönsaker och på salladen ringlade vi den här enkla men ack så krämigt goda dressingen med bland annat avokado och koriander.

Den här veckan har det varit högt och lågt i matväg. Vissa dagar har planeringen varit på topp, andra not so much. Haha. Bra har det blivit ändå, och vi har fått till några vansinnigt goda middagar – som getostsalladen i torsdags, eller lördagens cacio e pepe. AH. Baklängesmatsedeln återfinns i vanlig ordning här nedanför.

I måndags gjorde vi en texmexsallad med kryddad vegofärs, grönsaker, massor med färsk koriander och en dressing på avokado, yoghurt och koriander.

I tisdags åt vi en curry med blomkål, kikärtor och spenat. Till den hade vi picklade citroner, libabröd och ris.

I onsdags fick de andra potatismos, prinskorv och senap och jag var på yoga och åt istället mat när jag kom hem – danskt rågbröd toppat med hummus, edamamebönor, tomater och babyspenat.

I torsdags gjorde vi en stor sallad toppad med friterad getost.

I fredags åt vi pizza.

I lördags åt vi ett gäng ostar innan maten, burrata med hallon och korianderfrön till förrätt, och cacio e pepe till varmrätt. Choklad med kanderade hasselnötter till efterrätt.

Idag är det söndag och till middag hämtade vi hem Claras nya favoritmat – sushi. Alla nöjda, alla glada.

Det är fredag och efter lunch åker vi till landet. Jag har bunkrat ost och oliver, köpt choklad, packat ihop några flaskor vin som ska upp på lagring och snart väntar traditionsenlig burgarlunch från 2112. Även om helg alltid är något att se fram emot har faktiskt torsdagar seglat upp som en stark utmanare till bästa dagen på veckan. För att fira in kommande ledighet brukar vi äta något extra gott och prova nytt vin till, och igår var inget undantag. Eller well, det var faktiskt inget nytt vin utan en sauvignon blanc från Sancerre som vi druckit innan och som är magisk. Vi drack den iskall till en stor sallad toppad med hallon, rostade bovetefrön och friterad getost – need I say more?

Det är lika bra att vi fortsätter på kantarellspåret. Förra helgen åt vi ju som bekant den här goda kantarellpastan, och de kantareller som inte åkte ner i såsen syltade jag. Jag tycker om det mesta som är syltat, och kantareller är knappast något undantag. Superfint tillbehör till det mesta som är lite höstigt, typ någon gryta eller pannbiffar eller åh, kanske till vegobullar i en gräddig sås med lingon och enbär? Det ska jag laga så fort det blir lite kallare ute.

När kantarellsäsongen nämrar sig tänker jag ofta att ok, kanske är det här året när vi går ut i skogen och hittar svamp? Sen tänker jag igen och kommer på att nej, det är inte det här året (heller). Vi hittar liksom aldrig svamp, och jag tror att vi sammanlagt har ramlat över typ 3,5 kantareller under alla år vi har varit tillsammans. Tur då att vi har snälla grannar som i fredags kom över med en påse kantareller de plockat på sitt sommarställe. Vilken lyx för oss usla svampplockare!

Det har varit en fin vecka tillbaka i stan. Vi har ätit saker vi har saknat – som till exempel falafel och gyozas – och druckit några riktigt goda viner. Så helt plötsligt blev det söndag och imorgon drar allt igång igen. Kolla in veckans middagar nedan!

I måndags gjorde vi falafel! De åt vi i pitabröd med isbergssallad, hummus, picklad rödkål och saltgurka.

I tisdags gjorde vi tofu cashew (som gick hem hos samtliga i familjen, hurra!) som vi åt med ris.

I onsdags fick Clara sin favoritmat eftersom hon fixat sin första dag i skolan! Det blev spaghetti (eller långpasta som hon kallar det) med tomatsås, kapris och mozzarella. Färsk salsiccia till det. Jag tränade däremot yoga mitt i middagen och åt istället piroger med svarta bönor och koriander när jag kom hem.

I torsdags åt vi gyozas! Till det drack vi en chardonnay från Jura. (Match made in heaven.)

I fredags åt vi pizza.

I lördags gjorde vi spaghetti med kantareller, parmesan och rostade hasselnötter.

Idag är det söndag och ikväll har Clara beställt sushi, så sushi blir det.

Jag kommer ihåg när jag började skolan. Som om det var igår, faktiskt. Jag hade på mig en marinblå- och vitrandig sjömansklänning (där kragen alltid hamnade lite på sned) och vita strumpor med små spetsdetaljer på. Mamma var med mig, min fröken hette Eva och jag var nervös. Igår var det min tur att vara med när min Clara började i sin skola. Det är en helt annan tid och en helt annan värld men likväl stod vi där, hon och jag. Utan randiga sjömansklänningar men med hennes lilla hand i min, lite nervösa båda två. I min familj är ett klassiskt drag att vi inte är sådana som första dagen på något nytt liksom slänger oss in och känner oss helt trygga med en massa nya människor, och Clara är inget undantag. Mina gener, helt klart. Hon känner in, är svårflörtad, kollar av läget. Pratade länge och förståndigt med fröken om att hon faktiskt är lite blyg. Men det gick bra! För mig med (haha). Det kändes fint med pedagogerna från första stund och det känns tryggt att veta att det är med just de tre som Clara kommer spendera sitt första år i skolan. Och skolan, det är en liten pytteskola med inte speciellt många elever. Den ligger på en höjd uppe i Landalabergen med utsikt över Vasastan, och promenaden dit var riktigt fin. Det ska nog bli bra, det här!

Vi har en lugn första vecka efter semestern. Sigge smygstartade på föris idag och imorgon börjar Clara i förskoleklass. Helt nya vänner, helt nya pedagoger. Det fixar vår coola, lugna och modiga flicka alldeles galant såklart. Mamman däremot – inte så cool. Eller lugn. Eller modig heller, för den delen. Tänk om hon inte trivs? Tänk om hon inte hittar bra kompisar? Nä, nu får jag sluta. Det löser sig alltid. (Väl?)