Vad säger man egentligen om ett år som det här? Som har bjudit på allt från höga berg till djupa dalar, och lite där emellan. Som har varit annorlunda från allt annat jag någonsin varit med om. Som har inneburit att både jag och Calle har arbetat hemifrån sedan början av mars och som har gjort att vårt sociala liv har flyttat från fysisk form till något slags vacuum. Det har varit kämpigt stundals, kanske framför allt för för att vi så mycket saknar att träffa familj och vänner, precis som så många andra känner i dessa tider. Jag har försökt vara extra bra på att höra av mig, ibland kanske bara genom att ta mig tiden att skicka ett enkelt ”hur mår du?” eftersom jag själv blir så innerligt glad när någon gör samma sak för mig. Om det är något som 2020 lärt mig är det hur lätt det är att tappa kontakten om man inte anstränger sig.

Men tack 2020 för den här sommaren. Vi kunde träffa våra familjer på ett ansvarsfullt sätt. Vi kunde bo på landet prick hela semestern (och lite till) och åkte motvilligt därifrån. Vi fick några helt magiska kvällar på havet, några veckor med sol och kanske framför allt en slags välbehövlig paus från verkligheten och allt som händer i den.

I höstas kom vardagen tillbaka. Och det är fint det med! Clara har börjat skolan och fått nya vänner, och Sigge trivs på föris. Jag och Calle har gått ner i tid och firar in fredag genom att äta burgarlunch från 2112, hämta barnen tidigt och mestadels åka till landet. Kanske det bästa beslutet vi tagit någonsin. Sen har jag ju rott i land en grej på jobbet som gör mig jäkligt stolt, men nog om det – låt oss prata MAT och VIN och den traditionella nyårslistan.

Gott nytt år, Charlotta! Har du några guldkorn från 2020?

En dag minns jag extra väl. Vi åkte ut i Stigfjorden med barnen och åt middag på en klippa, alldeles ensamma med utsikt över havet. Vi drack rosévin och lyssnade på Bill Evans och gled sedan hem på ett stilla hav med kidsen inlindade i filtar i förpiken. Det kommer jag aldrig glömma.

Jaja, men i matväg då?

Den här frågan känns mycket svårare i år, av någon anledning. För min del har det stundtals varit kämpigt med mat. Noll inspiration, noll tid. Ungefär så. Men, så glimmar det helt plötsligt till och inspirationen flöder och då gäller det att hålla fast vid den känslan. Vi har ju knappt varit ute och ätit något av naturliga skäl, men en kväll för längesedan var vi på Bar la Lune och firade Calles stundande 40-årsdag och både maten och vinet (gamay från Fleurie!) var MAGISKT gott. Sen hade vi en fin kväll hos vänner i Långedrag i våras när vi satt ute, åt långbakad rotselleri med tillbehör och drack en Pouilly-Fuissé från deras vinkällare. Den kvällen var också himla fin.

Årets drink, vilken är det?

Efter diskussion med Calle och Bibbi som båda är med och korar årets drink har vi landat i (trumvirvel): Paloma. Vilken fin sommardrink det är! Nu på hösten och vintern har vi druckit ohemult många varianter av Manhattan, där nog faktiskt Red Hook slår högst.

Vi slänger in en ny fråga, tycker jag – årets bästa vin?

Hjälp, nästan HELT omöjligt att svara på, för vi har ju druckit så otroligt mycket gott. Men ok, vi kör. Kanske måste det bli en riesling från en av mina absoluta favoritproducenter Sybille Kuntz? Helt otroliga viner. Eller kanske chardonnayn från Stag’s Leap?. ELLER barolon (2016) från Josetta Saffirio? Ja, ni hör ju. Omöjlig fråga.

Har du upptäckt någon ny smak det här året?

Hm. Nej?

Hur gick det med eventuella nyårslöften?

Jag hade inget officiellt löfte mer än en förhoppnings om att använda glassmaskinen lite mer, och det får jag verkligen säga att jag har gjort. I somras gjorde jag glass i stora lass!

Till nästa år då? Några nya planer i matväg?

Bli bättre på lunch. Eftersom jag sitter hemma och jobbar blir det ofta smörgås och fil men nej. Det är för tråkigt. Bättring på den fronten.

Vad ska ni äta ikväll?

En massa gott – återkommer med vad.

Vi provar en hel del nya drinkar nu för tiden. På helgerna tar vi gärna en drink innan maten och en som åter har seglat upp som favorit är Sidecar, en klassiker från början av 1900-talet. Den här eleganta godbiten var vi inne på för några år sedan men så glömdes den bort. Nu är den tillbaka med råge – tack för det Calle, säger jag.

Julhelgen går mot sitt slut och veckan som kommer ska jag jobba några timmar innan nästa ledighet tar vid. Vi har inte gjort många knop de senaste dagarna, hela högen skrotar mest omkring här på landet och äter, tittar på film och provar nya drinkar. Ungefär så. Kolla in baklängesmatsedeln, julupplagan, nedan!

I måndags åkte vi upp till landet och till middag köpte vi med oss kantarellcrèpes som vi köpte från delikatessen på Coop Avenyn. Till våra crèpes hade vi en enkel mâchesallad som vi dressade med olivolja, svartpeppar och citronzest.

I tisdags gjorde jag en stor laddning gulaschsoppa med vegfärs som vi åt med smetana, persilja och färdigt vitlöksbröd.

I onsdags var det lillejulafton och vi smakade på julbordet. Brysselkålssallad med kanderade valnötter, grönkålspaj med rödlök och valnötter, smördegsflarn med Stilton, färska fikon och rosmarin som vi ringlade balsamicokräm över – ungefär så såg mitt julbord ut. De andra hade även en uppsjö av sill och lax.

I torsdags var det julafton och vi dukade åter upp julbord. Intet nytt utan samma som på lillejulafton, men till efterrätt åt vi en polkasemifreddo med blodapelsinsallad.

I fredags åt vi pizza.

I lördags åt vi kyckling (till de andra) och broccolibiffar (till mig) med en sås på bland annat grädde, citron, rosmarin och svarta oliver.

Idag är det söndag och ikväll ska vi äta tagliatelle med svamp och färsk tryffel. Till det dricker vi barolo från Josetta Saffirio.

Vi har en lugn och stilla julhelg på landet tillsammans med Calles mamma. Det är tomt utan resten av familjen här, såkart, men igår hade vi skål och snapsvisa på facetime och det funkade fint! Idag är det juldagen och vi har strålande sol och minusgrader. Känns exotiskt med tanke på den senaste månadens konstanta regnväder… Igår gick vi ner till havet en sväng och det var kallt, blåsigt och alldeles underbart. Vi spanade efter båtar och njöt av solen.

Tidigare idag ställde jag in jobbmailen på autosvar och loggade ut för några dagars välförtjänt ledighet. HURRA! Kanske extra välbehövligt just det här året, faktiskt. Vi har julstökat lite under dagen och imorgon är det lillejulafton då vi traditionsenlligt smakar på julbordet. Innan maten ska vi skåla i en av våra nya favoritdrinkar – en klassisk champagnecocktail som skapades i slutet av 1800-talet.

Vi har två arbetsdagar kvar innan julledigheten tar vid, men jag tror att vi båda har checkat ut mentalt och laddar nu för några veckors häng på landet. Baklängesmatsedeln finns samlad nedan!

I måndags gjorde vi en stor laddning med ratatouille som vi åt med penne och ett lager av fint riven parmesan.

I tisdags insisterade Clara på att hon ville ha korv med bröd, så vi köpte hem mat från Lasse på Heden (oklart vem av Clara och Calle som var gladast). Blandad kompott till samtliga.

I onsdags åt vi stuvade makaroner, falukorv (och vegkorv till mig), rivna morötter och kikärtor med furikake.

I torsdags åt vi en stor laddning med nachos som vi toppade med ost, färska jalapenos, svarta bönor, gräddfil och salsa.

I fredags åt vi pizza.

I lördags åt vi Biff Rydberg och istället för kött hade jag smörstekta morötter och kidneybönor med olivolja, havssalt och furikakefrön. Som tillbehör hade vi senapsmousse och äggula.

Idag är det söndag och ikväll ska vi äta Ottolenghis quesadillas med svarta bönor. Till quesadillasen ska vi ha salsa molcajete och guacamole (och en kall michelada såklart).

Nu för tiden finns det ju en uppsjö av recept och inspiration med vegetarisk julmat men annat var det för några år sedan när man fick suspekta blickar om man inte åt av julskinkan och sillen. Det här året firar vi jul i mini-format tillsammans med Calles mamma på landet så vi kommer ha ett litet julbord, högst troligt med fokus på fisk och vegetariskt. Jag har lite olika funderingar på vad vi ska ha och för min del är det helt klart principen less is more som gäller. Kan få panik av alla jätte-julbord där man äter pyttelite av varje rätt som sedan får åka in och ut ur kylskåpet resten av julhelgen. Nej tack. Hellre några få, väl genomtänka rätter som man slipper äta en vecka i streck.

Någon form av sallad
Jag är barnsigt förtjust i den här bryssekålssalladen med apelsindressing och kanderade valnötter och gör den år efter år. Det här året funderar jag dock på att variera mig och göra en sallad jag hittade i Mer Smak – en grönkålssallad med fikon, apelsin och saffransdressing som lät otroligt god.

Något med ägg
Jag äter inte speciellt mycket ägg längre, men på julen är det ett måste med deviled eggs! Det ska vara extra mycket tabasco och dijonsenap i röran så att det blir extra untz.

Något med rödbetssallad
Förra året åt vi det här till lunch och det var SÅ gott. Färdigt briochebröd (finns på Willys och Hemköp bland annat) som fylls med rödbetssallad, veg-bullar och persilja.

Vörtbröd och cheddarost
Det ska vara mormors vörtbröd med porter eller den här varianten från Pain de Martin. Gärna cheddarost med en twist – förra året hade vi en med smak av gin & tonic som var magisk.

Mandelmusslor med grädde och sylt till Kalle
När vi firar hos mina föräldrar är det lag på att man äter mammas mandelmusslor med lättvispad grädde och sylt till Kalle. Det kommer jag sakna i år, helt klart (kan ni skicka mamma?!)

Kanske en liten minipaj (eller två)
Jag gillar konceptet med mini eftersom det genererar mindre svinn hemma hos oss så ofta gör vi små mini-pajer istället för en stor. Den här varianten med grönkål och cheddar är magisk!

Janssons Frestelse, den vegetariska versionen
Jag ÄR inte jätteförtjust i Jansson egentligen, men den här varianten med kapris och svarta oliver är faktiskt otroligt god.

Polkasemifreddo till efterrätt
Finns det plats för efterrätt tycker jag väldigt mycket om den här polkasemifreddon. Ibland gör vi istället en marinerad apelsinsallad som är lite lättare. Finns det inte plats för något av alternativen dukar vi bara upp med praliner som Calles kusin Malin brukar göra till jul.

Drickbart
Öl är ju gott men jag dricker helst inte det till mat eftersom jag blir så ohemult mätt då, så det här året tänker jag korka upp en flaska gamay, tror jag. Snaps och vin kanske inte direkt går hand inte hand men det spelar inte mig så stor roll, faktiskt. Till efterrätten blir det en moscato d’asti från La Spinetta. Och innan maten blir det chamapgne – troligtvis den här nyfunna favoriten från Palmer.

De här biffarna, signerade Siri Barje, är frasiga och påminner lite om en slags falafelbiff fast med annan smaksättning. Supergoda! Perfekt med typ ugnsrostade grönsaker och en kall sås.

Smaksätta kan man ju i sedvanlig ordning göra som man själv vill, men dijonsenapen är ett måste. Det är sant.

Gulärtsbiffar

4 portioner

200 g torkade gulärtor (som legat i blöt över natten)

1 gul lök

1 msk dijonsenap

1 vitlöksklyfta

1 näve slätbladig persilja

2 msk olivolja

salt, nymald svartpeppar

rapsolja till stekning

Hacka löken. Mixa ärterna grovt (jag kör med matberedare eller en stark stavmixer) och tillsätt lök, fint riven vitlök och resten av ingredienserna. Låt smeten vila en liten stund och forma sedan till biffar – lägg i lite ströbröd om smeten är för lös, eller lite vatten om den är för hård. Stek i rikligt med olja på medelvärme tills de fått fin färg på båda sidorna. De går också att fritera i fritös om man vill.

I måndags fyllde Clara år och den här veckan har varit ett enda långt firande, kan man säga. Med tanke på rådande läge är kalas inte att tänka på, så vi har istället firat extra mycket över hela veckan. Baklängesmatsedeln finns samlad nedan, precis som alltid.

I tisdags åt vi tacos.

I onsdags köpte vi hem sushi.

I torsdags åt vi rotselleripuré, långbakade rödbetor, friterad getost, picklad pumpa och rostade bovetefrön. Till det drack vi en sauvignon blanc från Sancerre.

I fredags åt vi pizza.

I lördags åt vi tagliatelle med svamp, timjan och parmesan. Till pastan drack vi Barolo (2016) från Josetta Saffirio.

Idag är det söndag och till middag ska vi köpa hem indiskt. Kikärtsgryta med mynta till mig, butter chicken till de andra. Papadoms och naan till samtliga.

Första gången vi smakade ett vin från Sybille Kuntz var det kärlek vid första klunken. Jag har alltid varit svag för riesling eftersom det går så himla fint ihop med lite kryddig mat och de här vinerna, jämfört med många andra rieslingviner vi provat, de är liksom på en helt annan nivå. De smakar citrusfrukter, gröna päron och kanske lite persika? Magiskt är det, hur som helst. Vi har provat två stycken godbitar – Qualitätswein Trocken Lieser (2018) och Kabinett Trocken Lieser Schlossberg (2016) och båda finns i BS på Systembolaget.