När jag bodde i USA åt vi inte nattamat på McDonalds, Burger King eller annan slabbig hamburgerkedja. Nej, det bästa jag och Alex visste var att svänga in på en klassisk diner och beställa in varsin grilled cheese och två stora glas med osötat iste till. Those were the days.

Nu ser livet helt annorlunda ut och grilled cheese gör jag mest hemma nu för tiden. Oftast på det här sättet:

Grilled cheese

1 macka

2 skivor formfranska

en stor klick senap

1 skiva amerikansk cheddar

smör att steka i

Skär bort kanterna från brödet, bred på en stor klick senap och lägg på en skiva ost. Lägg på en skiva bröd på toppen och stek i smör på medelvärme tills osten har smält. Ät direkt.

I den här familjen lagar vi väldigt mycket texmex, och det innebär för det mesta långkok på olika köttbitar tillsammans med tortillas och ett gäng goda tillbehör. För mig är det alltid en utmaning att hitta på något som jag kan äta istället för långkoken och för ett tag sedan provade jag en riktigt klassiker – refried beans.

Det är lite som en bönröra med jalapenos, kan man säga. Jag gjorde min röra i slow cookern – en ganska stor sats – och frös in det som blev över. Perfekt att plocka fram vid behov.

Refried beans
massor

500 g torkade pintobönor, rensade

1 tsk salt

1 stor gul lök, skalad och grovt hackad

4 vitlöksklyftor, rivna

1 jalapeno, finhackad

1 msk vitvinsvinäger

Lägg bönorna i en stor gryta och täck med vatten. Låt det koka upp, lägg över ett lock och låt det koka i 15 minuter. Ta grytan från värmen och häll bönorna i ett durkslag. Lägg bönorna i slow cookern och täck dem med vatten. Snåla inte med vattnet, det gör inget om det är några centimeters marginal. Tillsätt salt, lök, vitlök och jalapeno. Lägg på locket och tillaga på hög i 4-6 timmar. När bönorna börjar bli mjuka (-re), ta ut 2 dl vatten från slow cookern och spara i en kopp. Häll över bönorna i ett durkslag och skaka lätt. Lägg sedan i en mixer eller i en matberedare tillsammans med vinäger (har du en liten mixer får du göra det här i omgångar!) och lite av vattnet du tog från slow cookern. Mixa tills du har en någorlunda jämn bönröra (jag tycker det är godast om det är lite bönbitar kvar!) och tillsätt mer vatten om det behövs. Smaka av med salt.

Det finns hopp om livet den här veckan med för jag jobbar en dag till, sen åker jag och Calle till Åland för att hälsa på våra vänner Minna och Manne. Vi ska prata bröllop, äta ålandspannkaka och spatsera omkring i Mariehamn. Åh, vad jag längtar! Kanske inte just efter att spatsera omkring i Mariehamn utan mer att träffa två vänner som vi inte har sett på alldeles för länge!

Men, nu skulle vi prata om majsbiffar. Jag fick det här receptet av Sara och i söndags, när resten av sällskapet åt texas chili, gjorde jag de här godingarna. Perfekta till guacamole, tortillabröd och stark sås!

Majsbiffar

2 portioner + matlåda

2 burkar majskorn (330 g avrunnen vikt)
1 pkt halloumi (riven)
1 röd chili (finhackad)
salt, nymald svartpeppar
2 ekologiska ägg
1-2 dl majsmjöl (lite sådär tills det känns bra)
1 tsk bakpulver

För att citera Saras instruktioner: ”blanda, blanda blanda! Steka, steka, steka!” Var försiktig när du vänder på biffarna så att de inte går i sönder.

Om det är något jag älskar att ha med i matlådan är det broccoligratäng. Smakar minst lika bra dagen efter (om inte bättre!) och tillsätter man lite extra valnötter på toppen är saken biff.

Jag har nästan alltid västerbottensost på toppen men har du inte det fungerar valfri, smakrik ost lika bra. Som jag skrev ovan är det fint att strö över lite extra valnötter innan servering. Vet ni vad som är gott till, dessutom? Tabasco! Det kunde ni väl aldrig tro? (Haha!)

Broccoligratäng

2 portioner + matlåda

2 broccolibuketter

4 ekologiska ägg

4 dl grädde

2 dl västerbottensost

salt, nymald svartpeppar

1 dl valnötter

Sätt ugnen på 200°. Skär broccolin i mindre bitar och koka någon minut i lättsaltat vatten. Jag gillar min broccoli superkrispig så jag tar upp den ganska snabbt. Smörj en form, lägg i broccolin. Grovhacka nötterna och strö över. Blanda äggstanningen och smaka av med salt och peppar. Häll i formen (om inte broccolin blir tillräckligt täckt kan du blanda 1 ägg och 1 dl grädde till och hälla över) och strö över osten. Grädda i ungefär en kvart och låt gratängen sätta sig lite innan servering.

Vilken helg. Jag har sovit alldeles för lite, och i natt vaknade jag typ fem gånger eftersom (stackars) Calle har legat bredvid mig med frossa. När jag åkte till jobbet i morse låg han utslagen i sängen och jag var pyttelite besviken för att det inte var jag som låg kvar. (Måndagar, ni vet.)

Temperaturen börjar krypa uppåt, solen skiner och Göteborg visar sig från sin bästa sida! Tänk om alla dagar kunde vara såhär. Mitt hjärta slår lite extra snabbt när jag tänker på att våren är på väg. Picknick i trädgårdsföreningen, uteservingar, promenad vid Delsjön, att läsa bok på en filt i gräset, sitta på trädäcket på landet och titta på båtarna som åker förbi, häng vid Röda Sten… Håll ut, vi är snart där.

I helgen bjöd min mamma på mat inspirerad av Jamie Oliver, en focaccia (recept hittar ni här) fylld med en röra på finhackade tomater, kapris, ugnsrostad paprika och cornichons. Till det hade vi en rotsellerisallad, lite slaw-ig i sin konsistens, som var väldigt, väldigt god. Rotselleri använder vi lite då och då men att ha den i sallad, det har vi inte provat förrän nu.

Slaw med morötter och rotselleri

4 portioner

450 g morötter, skalade

350 g rotselleri, skalad

1 citron, juicen

6 msk majonnäs

3 msk dijonsenap

3 msk slätbladig persilja, finhackad

salt, nymald svartpeppar

Riv morötter och rotsellerin. Lägg i en skål och pressa över citronsaften. Blanda majonnäs, senap och persilja i en separat skål och blanda sedan med grönsakerna. Smaka av med salt och svartpeppar.

God morgon! Jag kollar femmilen, planerar årets odling (återkommer i den frågan) och ligger just nu nerbäddad på soffan och njuter av en lugn och stilla söndagsmorgon. Den här stunden ska jag komma ihåg om några timmar när vi tittar på hockey hemma hos min storebror för både han och Calle har en tendens till att bli lite, eh, upprörda och nervösa när det vankas stora sportevenemang som det här. Men oj, vad spännande det ska bli! Heja, heja!

Om det är något jag har fått dille på den senaste tiden så är det mexikansk mat. Inte den svenska varianten av mexikansk mat och inte den amerikanska texmex-varianten utan riktig mexikansk mat. Sådan man hittar i Mexiko och New York City. Ja, jag vet – sist jag kollade var NYC inte en del av Mexiko, men 1. bortsett från vår resa på den amerikanska västkusten är detta så nära Mexiko jag har kommit just nu, och 2. enligt säkra källor går det att få tag på riktigt bra mexikansk mat i NYC.

Men, framför allt så har jag upptäckt storheten med huevos rancheros till frukost. (Och bloody marys, men det är en annan historia. Haha. Skämtar bara.) Jag har gjort lite reserach, och det verkar som att det finns lika många recept på huevos rancheros som det finns mexikaner i denna värld. Jag är dock övertygad om att den de serverar på 983 i Bushwick är den absolut bästa. Såklart. Sist vi var där tog jag en bild för att noggrant kunna studera innehållet och laga till likadana nu nu när jag är hemma. Inte helt enkelt, har jag konstaterat, eftersom jag inte har allt som behövs. Som de stora, hårda majstortillasen, till exempel. Eller quesa fresca, och jag är inte helt säker på vilken sorts salsa de använder. Men, bönor, ägg och ris ska jag nog kunna ordna. Och jag återkommer så fort jag har fått till något som liknar det där på bilden, ok?

Från äkta, mexikansk mat till raka motsatsen. Det här är nämligen en rätt som jag kom på när jag var typ 16 år, och min uppfattning om mexikansk mat då var… ingen alls. Det här är såklart inget recept för märkvärdighetsministeriet i bloggosfären men det är en av de standardrätter jag drar till med när inspirationen tryter och det är precis lika gott nu som det var när jag var en ung liten matrepublikan. (Det var tider, det!)

Sent i går kom vi hem från Idre och tidigt i morse åkte Calle till NYC för att jobba i några dagar. Det är snabba vändningar i den här familjen just nu, som ni märker. Jag jobbar några dagar och sedan åker jag och min partner-in-crime Malin över och möter upp Calle hos våra vänner i Brooklyn. Vi ska titta på konst, äta god mat och lyssna på Postal Service längst upp i Empire State Building, precis som vi alltid sa att vi skulle göra när vi var yngre. (Come down now, but we’ll stay…)

I min ensamhet lagade jag ikväll en rätt från min Star Wars-kokbok: Greedo’s burrito. Har ni inte koll på er Wookiepedia kan jag upplysa om att Greedo är en bounty hunter som jobbar för Jabba the Hut, den otrevliga slemklumpen som tillfångatar Han Solo.

Greedo´s burrito, något modifierad

2 portioner + ev matlåda

300 g quornfärs

tacokrydda + paprikapulver

2 dl svarta bönor (på burk)

1 dl riven ost, en stark variant

1 tomat, finhackad

1 dl svarta oliver, skivade

1 salladslök, skivad

1 avokado

stark sås, vilken som

fullkorntortillas, köpta eller hemmagjorda

Stek quornfärsen i lite olja, tillsätt kryddor (du kan ju ta precis vad du känner för men just idag ville jag ha lite tacostuk på det hela) och lite vatten och låt puttra en stund under lock. Skiva/hacka grönsakerna, lägg det hela på ett tortillabröd tillsammans med färsen och toppa med (massor av) stark sås och riven ost.

Mina. Vader. Huga, säger jag bara. Att vara sjuk i ungefär hela december är knappast en bra uppladdning inför en skidsemester, kan jag meddela. Nåväl, med frekventa pauser i backen (alla behöver ju värma upp sig med en, erm, varm choklad lite då och då) kan jag överleva lite träningsvärk den här veckan.

Jag har nog aldrig följt ett recept på lasagne. Någonsin. Snarare kör jag man-tager-vad-man-haver-principen och slänger ihop lite vad jag känner för. Den här gången hade jag rucolasallad, spenat och keso som låg och skräpade i  kylskåpet och de gjorde jag en liten röra på istället för att göra bechamelsås. Det hela toppade jag såklart med – wait for it – västerbottensost. Svårt att räkna ut, jag vet.

Lasagne nr 325345345345

4 portioner + matlåda

600 g quorn- eller nötfärs

2 gula lökar

2 stora vitlöksklyftor

1 liten röd chili

2 dl rödvin

nästan 1 dl tomatpuré

1 burk cocktailtomater

1 burk krossade tomater

salt, nymald svartpeppar

grönsaks- eller kalvfond, någon matsked

tabasco, några skvätt

500 g keso

1 påse rucolasallad

1 påse bladspenat

1 vitlök

salt, nymald svartpeppar

lasagneplattor

riven västerbottensost

Gör såsen först – stek lök, vitlök, chili och färs. Häll på resten av ingredienserna och låt småkoka så länge du bara kan, gärna en timme eller så. I en annan panna – stek rucolasallad och bladspenat i lite smör, riv i en vitlöksklyfta och salta och peppra. Blanda i en skål med keso och ställ åt sidan. Sätt ugnen på 225° och plocka fram en stor form och smörj med lite olja. Lägg sås på nedersta lagret, lägg på lasagneplattor och lägg sedan på ett lager keso-rucola-spenat-blandning. Upprepa så många gånger det går innan formen är full. Toppa lasagnen med stora mängder riven västerbottensost, skjuts in i ugnen – ungefär 20 minuter. Lasagne är ju klart godast dagen efter så låt den svalna och ställ den i kylen över natten om du har tid med det. Annars – ät direkt, gärna med rivna morötter (med pressad citron på, såklart!) och en enkel sås på crème fraiche, riven parmesanost och riven vitlök.