Jag är svag för det mesta som innehåller ost, som de flesta av er vet vid det här laget. Jag hade valt bort söta desserter för en bit ost vilken dag som helst, och hade jag kunnat hade jag tagit anställning som kvalitetssäkrande provsmakare för västerbottensost. Just därför är jag och de här små ostkakorna en match made in heaven. Receptet hittade jag hos Hanna.

Ostkex med chili
(Parmesan biscuits)

ca 25 st

100 g smör i kuber

100 g vetemjöl

salt, en nypa

cayennepeppar, en nypa

50 g lagrad ost (jag använde brännvinsost)

50 g parmesan

1 ägg, uppvispat

parmesan till topping

1 grön chili, skivad

Värm ugnen till 180°. Lägg smör och mjöl i en skål tillsammans med salt, cayennepeppar och den rivna osten. Blanda ihop ordentligt (gärna i matberedare) tills du har en ganska sammanhängande deg. Pressa samman till en degboll, klä i plastfolie och låt degen vila svalt i 30 minuter. Mjöla en bakyta och kavla ut degen tills den är 3-4 mm tjock. Ta ut kakor med ett mått, lägg på en plåt med bakplåtspapper. Pensla med ett uppvispat ägg och riv över lite parmesan. Toppa med en chiliskiva.

Trots att jag somnade (alldeles för) sent i natt vaknade jag för en timme sedan och var alldeles klarvaken. Det gör jag ofta, för övrigt – vaknar upp tidigt när jag väl har chans att sova ut. Och sova ut, det hade jag behövt för igår hade vi Calles släkt över på middag och som vanligt när vi träffas blev det en hejdundrande fest! Som jag önskar att Calles mormor hade varit med. Ibland glömmer jag alldeles av att hon inte längre finns, trots att det snart är ett år sedan hon gick bort. Jag tänker ofta på henne, på sättet hon muttrade farskons varje gång hon blev sur, eller hur vi bakade pepparkakor tillsammans. Sista gången vi hade julbak hemma hos henne tittade hon på mig och Calle som om vi var från en annan planet när vi bestämde oss för att fylla första plåten med grisar. ”Men ni kan väl inte börja med grisen?” sa hon och tittade på oss. ”Ni får ju börja med den runda formen!” Åh, som vi skrattade åt det. Hur som helst – från mormor till grönkålschips, för de här små rackarna bjöd vi på till bubblet igår. Enklast i världen att göra, och ack så nyttigt. Prova.

Jag kryddade mina med endast havssalt men lite chiliflakes hade nog varit gott på, tror jag. Det ska jag prova nästa gång!

Grönkålschips

massvis

en bunt färsk grönkål

olivolja, en bra variant

havssalt

Sätt ugnen på 150°. Skölj grönkålen och riv av lagom stora bitar (och släng den hårda mittenbiten!). Lägg grönkålen i en bunke, ringla över olivolja och massera in i grönkålsbladen. Lägg på en bakplåtspappersklädd plåt, strö över havssalt och grädda i mitten av ugnen i 15-20 minuter. Rör runt efter halva tiden så att de inte blir brända!

Det är lite pill med den här terrinen men när den är klar är den ack så värt besväret. Tanken är nog att den ska serveras som förrätt men vi gjorde lite mindre bitar och hade den istället som tilltugg. Receptet kommer från min favoritkokbok all time – Aromatiska Blad.

Basilikaterrin med getost och äpple

4 portioner

4 äpplen

75 g smör

8 skivor vitt formbröd

1 kruka basilika

200 g getost, en mild variant

salt, nymald svartpeppar

4 skivor bresaola, kanske några till

Skala äpplena, klyfta och skär bort kärnhuset. Skär klyftorna i fyra delar och stek dem gyllenbruna i smör. Lägg i en skål. Skär bort kanterna på brödet och mixa med basilikabladen i en mixer tills brödet är grönt. Lägg brödet i skålen med äpplena, tillsätt getost (skuren i mindre bitar), salta, peppra och blanda. Bred ut plastfilm på en bänk och lägg bresaolaskivorna bredvid varandra. Fördela äppelblandningen som en sträng i mitten, tryck till och rulla ihop. Ställ i kylen och skär upp precis innan servering.

Vegetarisk variant

Jag provade att skiva gurka tunt på längden och fyllde sedan på samma sätt som ovan. Var lite svårt att få rullen att hålla ihop så sätt en tandpetare i så håller den sig.

Den där känslan man får ungefär en timme innan middagen när man är löjligt hungrig och vet att det är drink och tilltugg på gång – den känslan gillar jag. De där tilltuggen ska helst vara enkla att göra för om de råkar ta slut måste man kunna göra nya på några sekunder, och på landet har jag hittat just the thing – bruschettamix. Bibbi hade en hel burk (med betoning på hade) i skafferiet och den försvann i ett nafs.

Torkad bruschettamix

Ta önskad mängd bruschettamix, droppa i vatten och/eller olivolja och låt stå ett tag. Klicka ut på crostinis och servera direkt (så inte crostinisarna blir mjuka). Tyvärr vet jag ingen specifik butik som säljer bruschettamixen men om du ramlar över en – bunkra upp. Ordentligt, för det här är livräddaren vid jaha-vad-ska-vi-tugga-på-till-champagnen-funderingarna som kan uppstå vid spontanmiddagar.

Recept med västerbottensost suger jag åt mig som en svamp, så när jag hittade det här receptet på västerbottensostmousse i Aromatiska Blad för några år sedan (!) gick jag bananas. Har jag lagat det sedan dess? Nej. Gjorde jag det för första gången i lördags? Ja. Skamligt, med tanke på att detta är tilltuggens tilltugg. My cup of tea, helt klart!

Västerbottenmousse med gräslök
(Västerbotten mousse with chives)

tilltugg nog för 4 personer

100 g västerbottensost, riven

2 dl vispgrädde

2 gelatinblad

50 g gräslök

nymald vitpeppar

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten. Riv osten, värm grädden i en kastrull och tillsätt osten. Låt den smälta på svag värme och tillsätt gelatinbladen. Rör om ordentligt, smaka av med nymald vitpeppar (och salt om så önskas). Täck en form med plastfilm och häll i ost-och-gräddsmeten (lagret bör vara ungefär 1,5 cm tjockt). Låt stelna i kyl över natten (eller ungefär 4 timmar om du inte har så lång tid på dig att vänta). Finhacka gräslöken. Lyft upp moussen ur formen (med hjälp av plasten, se till så att den sticker ut långt utanför formens kanter)  och skär i mindre bitar. Rulla i gräslöken och servera direkt.

Vi är på landet igen, och trots att det varnas för åskväder, ösregn och gudvetvad hade vi en alldeles underbar kväll igår. Det är då något speciellt med svenska sommarkvällar när man kan sitta ute till midnatt utan att frysa. Idag hade jag planerat att ta med mig Calle ”Sälen” Ljungblad ner till bryggan för ett morgondopp men efter att ha tittat ut tänkte jag om. Det får bli imorgon istället. Men hörni! Jag har hittat världshistoriens enklaste (och godaste!) recept på drinktilltugg! Bibbi bjöd på de här till ett glas Aperol Spritz och jag vill bara utfärda en liten varning – det kan vara så att det är svårt att sluta äta de små godsakerna när man väl börjat. Säg inte att jag inte varnat er.

Bibbis brödpinnar

många…

1 paket tunnbröd (sviktat fullkorn)
olivolja av den finare varianten

havssalt, franska kryddor

Sätt ugnen på 225°. Pensla med olivolja på båda sidorna, strö över havssalt och kryddor. Klipp i smala remsor. Grädda i ca 4 minuter tills brödpinnarna har fått fin färg.

Tropikvarmen har bestamt sig for att stanna, och vi fortsatter i samma stil som innan – plockmat. Det ar kallt, enkelt och kraver ingen tid framfor spisen (naja, om vi bortser fran majsen som vi kokade). Perfekt. Capresehamburgarna som Adam gjorde var sa fina och goda i all sin enkelhet och det ar da nagot speciellt med den heliga treenigheten mozzarella, tomat och basilika.

De dar fikonen som Alex och Adam kopte med sig fran sin roadtrip till Hamptons – wow. Jag har i arlighetens namn aldrig fattan grejen med fikon, men efter den har religiosa fikonupplevelsen ar jag fralst. Alldeles sota och sa perfekta till den stinkigaste av alla stinkiga ostar vi kopt.

Min nya grej ar ra blomkal som jag dippar i ranchdressing. Den dar dressingen ater jag for ovrigt nastan med sked nar jag far chansen (har finns den ju pa menyn precis overallt!) men i Sverige har jag aldrig hittat nagon bra variant. Den har gangen ar det jag som packar vaskan full innan vi aker hem. Eller ber om ett bra recept.

Men alltsa, majsen har. Direktimporterad fran valfritt majsfalt en times bilfard utanfor stan. Jag har aldrig smakat sa krispig majs, nagonsin. Att ata majskolv ar for ovrigt en sadan sak som jag ofta glommer bort, trots att jag tycker att det ar sa otroligt gott. Den har majsen at vi precis som den var, utan vare sig salt eller smor. Majsbrodet sprang jag forbi pa Whole Foods och i en heat-of-the-moment rakade det slinka ner i var vagn. Hoppsan. Jag har ett helt gang majsbrodsrecept hemma som jag ska prova sa fort vi ar tillbaka i Sverige igen. Langtar redan.

Vi fastnar ganska ofta i ok-vi-kör-väl-crostini-och-tapenade-ikväll-igen-träsket när vi ska bjuda på tilltugg vilket är konstigt med tanke på att jag har en uppsjö av recept här på bloggen. Men, well, ibland orkar jag helt enkelt inte vara kreativ och då är det fint med genvägar. Som de här tunnbrödschipsen, till exempel. Jag tror att det var Bibbi (aka Callemamman) som först introducerade de här godbitarna under en skidsemester i Åre och allt sedan dess dyker de upp lite här och var i den Ljungbladska familjen. För ett tag sedan upptäckte jag att de (bland annat) finns på vårt lokala Konsum på Avenyn och köpte hem en påse. Lycka. Har ni provat? Gjort egna kanske? Berätta!

Priset för bästa namn på amuse bouche går till… Manne såklart, för på förnyår serverade han En dragen japan i Norrland. Need I say more? Jag, som hade en liten specialare, fick hommous med lingon (så gott, prova!) och massor av chili, edamamebönor, furikakefrön och en bit pepparkaka. De andra hade en bit pulled pork tillagad med teryakisås, och det gör man enligt Manne såhär: Låt en bit fläskkarré ligga och dra i teriyakisås, 7-8 timmar i 125°. Stek köttet, lägg det i en serveringsskål. På med edamebönor, lingon, mer teriyakisås, tunt skuren salladslök, furikake och toppa med pepparkaka. Jag har förstått att pulled pork är lite av årets grej år 2012 i matbloggosfären, kul med en annorlunda variant!

Daniels amuse, mer känd som Geta-ostburgaren (Geta är en kommun på Åland för er som inte vet) var en av mina favoritamuser under hela förnyårskvällen. Lagom liten, galet god och alldeles perfekt att servera som drinktilltugg. Enkelt är det, dessutom: blanda en del philadelphiaost med två delar krämig getost och en liten klick flytande honung, lägg en klick på ett chips (lantchips med havssalt, eller gör egna om du är ambitiös), lägg på en liten bit röd chili och klipp över lite gräslök. Toppa med ännu ett chips. Eat and weep, vänner. Eat and weep.