Igår packade vi in kidsen i bilen och körde ner till Manhattan. Vi har haft lite olika planer för att besöka stan (åka till Bushwick och bara hänga i Brooklyn, ta färjan från Weehawken, åka PATH från Hoboken) men till slut landade vi i att köra ner och hålla oss i de delar vi tycker allra bäst om. Vi rattade igenom Holland Tunnel och hade bokat parkering på Mercer St (för typ 20 USD för en dag, helt galet billigt) och från där traskade vi till Washington Sq Park som ligger precis i närheten. Det här området har alltid varit en av mina favoritoaser i stan och åker man med kids är det perfekt. Massor med gröna plättar att hänga på, en fontän man kan bada i och flertalet fina lekplatser.
Vi mötte upp en kär gammal vän som bor i stan och hade picknick. Banh Mi och sommarrullar från Saigon Shack, solsken och lätt vind. En inte så tråkig lunch, om man säger så #lifegoalz
Efter det spatserade vi upp till Union Sq och vidare upp mot Eataly där vi köpte fika i form av oliver och kallskuret. Eataly var sig likt. Jättefint, jättedyrt och jättemycket folk (men alltid värt ett besök).
Innan vi åkte hemåt gick vi ner till Murray’s Cheese på Bleecker St för att bunkra godsaker att ta med hem. Lyckan, alltså. Vi åt varsin pizza slice på Joe’s Pizza innan vi hämtade ut bilen och körde hemåt. Efter att ha kommit två kvarter på en timme lyckades vi äntligen ta oss igenom Holland Tunnel och sladdade in på uppfarten hos Alex och Adam strax efter klockan nio.
Den där stan, alltså, som man på något sätt både älskar och blir ofantligt trött på. Vi har varit där så många gånger att jag tappat räkningen, men aldrig slutar jag häpna över hur den där jättestan fungerar och liksom lever sitt eget liv. Det är fint att komma tillbaka med jämna mellanrum men det är om möjligt ännu skönare att åka därifrån. Haha. (Ja, vi har blivit gamla…)
Nu ska vi äta frukost innan vi ska ha en välbehövligt lugn dag vid poolen. Jag hoppas ni får en riktigt fin helg, vänner. Vi ska kramar ur det sista av vår resa, av sommarvärmen och av vår semester för snart bär det av hemåt mot verkligheten igen. Vi hörs!
På fyra dagar hinner man sitta på taket och njuta av solnedgången, kolla in hus i Pennsylvania, bli expert på renovering av nyinköpt hus, äta huevos rancheros på Life Café fyra (!) gånger, dricka flera liter iste, köpa alldeles för mycket pyttesmå kläder, strosa omkring på the Strand och besöka några av våra absoluta favoritställen i den här stan.
Men – idag är det söndag och vi åker hemåt igen. Hejdå, Bushwick, studion och rooftopen! Vi ses snart igen!
När vi gifte oss för två år sedan var det på tapeten att vi skulle äta bröllopsmiddag på Vinegar Hill House men så valde vi istället River Café och jag glömde alldeles av den lilla restaurangen i närheten av DUMBO – fram tills för några veckor sedan när jag letade efter en fin, lugn och mysig restaurang att fira Alex och Adams för-bröllopsdag på.
Jag är ju svag för det flesta innergårdar med lanternor och träd så bättre placering kunde vi knappast önska. Menyn är väldigt enkel men fylld med så mycket spännande att det tog en mindre evighet att komma överens om vad vi skulle äta.
Alex och Adam delade på en kycklinglevermousse till förrätt och jag och Calle beställde in varsin sallad. Min hade picklade äpplen, en mild variant av ranch-dressing och majsbrödskrutonger och jag gjorde en mental notering på de där syrliga äpplena. Väldigt fint ihop med de lite söta krutongerna, kan jag meddela.
Till varmrätt åt vi alla olika saker – Calle åt fjällröding som han var löjligt nöjd med, Adam pork chops, Alex ravioli och jag en enkel men ack så god pasta med fetaost och pistagenötter. Till det, nästan bäst av allt, majsbröd med jalapenohoung och smör.
Vi hade stora planer på att ta in dessert (snickerdoodle ice cream, behöver jag säga mer?) men vi var så mätta att vi nöjde oss med kaffe och te (och whisky och grappa för de andra) efter maten. Vinegar Hill House ligger på 72 Hudson Avenue, kolla in hemsidan här och gå för all del hit om ni är i New York – det här är en riktig pärla.
Igår hade vi en heldag med blivande herr-och-fru-jobbar-nästan-alltid för att fira deras kommande bröllopsdag lite i förtid. Den senaste tiden har våra vänner förberett kommande utställningar så standardsvaret när man ringer och frågar vad de gör är “we’re painting…”. Men, när vi kommer på besök brukar vi passa på att ta dom till ställen som vi vet att de älskar men som de sällan hinner besöka – som Central Park, till exempel.
Vi packade picknick, köpte med oss macarons från Ladurée på vägen och gick till the Boat House och gav oss ut på den lilla sjön. Vi hittade en perfekt lite dunge där vi kunde lägga till och skålade sedan i champagne, åt picknick och hade bröllopsquiz. Innan vi åkte vidare till nästa anhalt stannade vi till på uteserveringen vid the Boat House och beställde in drinkar. Jag och Calle var på the Boat House förra året och var inte alls speciellt imponerade av deras mat men uteserveringen är en riktigt pärla, måste jag säga!
Efter picknicken tog vi tunnelbanan söderut för att besöka Pegu Club och ta en drink innan middagen. Jag och Calle var på där för första gången i januari och blev väldigt förtjusta (tack Johan för tipset!) och den här gången blev vi inte heller besvikna. Jag beställde in en alkoholfri strawberry daiquiri och de andra festade till det med allt från whiskydrinkar till någon Manhattan-variant.
Kvällen avslutades på Vinegar Hill House i Brooklyn men mer om det vid ett annat tillfälle för nu ska vi åka till B&H och införskaffa ett nytt objektiv till kameran. Efter det åker vi mot Pennsylvania för att kolla in våra vänners nyinköpta hus, hurra! Hoppas att ni alla får en fin helg!
En restaurang med giant pretzel på menyn är en bra restaurang, som man brukar säga. Just därför tvärnitade vi båda när vi gick förbi Flatiron Beer Hall på väg till ett helt annat ställe – jag för att jag såg pretzels och Calle för att han såg en massa tappar med spännande öl. Win-win-situation som man brukar säga.
Som ni ser på bilden ovan var det där med giant pretzel ingen överdrift och till och med jag, som annars kan äta nästan hur mycket pretzel som helst, var tvungen att lämna en liten bit. Calle åt en sallad med hanger steak som såg väldigt fin ut (men naturligtvis inte i närheten av min lilla pretzel-installation…) Vill ni baka egna pretzels har jag recept på det här, vill ni besöka Flatiron Hall gör ni det på 38 W 26th St.
Igår kväll landade vi i ett sensomrigt New York och den här gången kändes det lite extra i hjärtat när vi satt i taxin på väg mot Brooklyn. Nästa gång vi kommer hit har våra vänner nämligen flyttat en timme norrut till ett stort hus i en liten stad i Pennsylvania och vin på taket i Bushwick har bytts ut mot vin på verandan och det, mina vänner, känns inte alls dumt. Studion i stan har de ju kvar och Bushwick ligger där det ligger så när längtan efter storstadshetta, Life Café och Grattan St blir för stor är det bara att återvända när vi känner för det.
Efter att vi stuvat in oss i lägenheten mötte vi upp Alex och Adam på Dear Bushwick och festade till det med drinkar (för de andra), limeade (för mig) och m-a-s-s-o-r med god mat. Krispig (grillad?) brysselkål, till exempel, och morötter med pesto, färskostcurd med marnierad zucchini och grillad majskolv. På väg hem gick vi inom Hops & Hocks och köpte med oss öl på tapp – himmelriket för Calle, needless to say…
Trots att vi var här senast i januari känns det som att det var en hel livstid sedan – kanske på grund av alla stora och livsomvälvande saker som har hänt det senaste halvåret. Alex och Adam förlovade sig i vintras och gifter sig på Hawaii i februari men eftersom vi inte kan vara på plats har vi utsett torsdagen den 4 september till deras för-bröllopsdag som ska firas ordentligt, såklart. Picknick och champagnefrukost i någon park i Williamsburg, drinkar på Pegu Club, bröllopsquiz (vad är egentligen Pennsylvanias delstatsdryck? Ja, fundera på det ni) och på kvällen blir det middag på en restaurang jag har velat besöka länge – Vinegar Hill House. Spännande! Nu ska jag väcka Calle så vi kommer iväg till Life Café för att äta huevos rancheros (om jag har längtat!) innan vi åker in mot stan. Idag blir det parkhäng, ta-dagen-som-det-kommer och ett långt besök på Whole Foods. Hej sålänge!
I Calles telefon har vi en karta över NYC där vi sätter små röda prickar på platser och restauranger vi blivit tipsade om. Pegu Club fick en liten röd prick efter att vår vän Johan varit där för några år sedan och druckit makalöst goda drinkar och, ja, ni känner ju oss. Klart vi skulle gå dit. Men, först av allt – INNAN vi gick dit hade vi gått bananas i ostaffären på Bleecker St. Fram tills nu har vi kallat den för Bleecker Cheese men det namnet har vi tydligen hittat på för butiken heter Murray’s. Gå dit. (Och om ni går till ett fancy drinkställe efteråt, se till att osten är väl inpackad så att det inte kommer lite märkliga dofter från påsen vid diverse, erm, olämpliga tillfällen.)
Pegu Club är väldigt elegant, ett sådant ställe man helst vill gå till när man har på sig kavaj, fina skor och en nätt liten väska. Vi kom dit efter en hel dag på stan och hade minst fem påsar var – varav en med stinkande ostar – i släptåg. Vi läste noggrant igenom drinkmenyn och beställde tre väldigt olika drinkar och min var godast. Faktiskt. En mint julep-variant som var väldigt, väldigt frisk och syrlig.
Orutinerat nog glömde vi att ta en bild på drinklistan (den var lång!) så det är nog bäst att vi går dit en gång till när vi kommer till NYC nästa gång så att jag berätta för er vilka skatter som finns där inne. Vill ni gå dit själva kan ni kolla adress och öppettider på deras hemsida.
DET HÄR MÅSTE JAG GÖRA NÄR JAG KOMMER HEM tänkte jag minst tio gånger när noggrant studerade menyn på den lilla restaurangen Tiny Fork på södra delen av Manhattan. Vi gled av en händelse in där för att äta lunch och hittade en riktig pärla som jag vill återvända till. Typ nu.
Men alltså, bara det att göra caesarsallad på grönkål istället för romansallad. GENIALT. Om ändå grönkålssäsongen kunde vara lite längre i Sverige. Jag brukar göra min casesardressing med rapsolja, äggula, dijonsenap, riven vitlök, vitvinsvinäger och lite citronsaft. Och nymald svartpeppar och en gnutta salt, såklart. En bunte grönkål, massor med dressing, krutonger, ett stort lass parmesanost och du är i hamn.
Corn on the cob aka majskolv är något jag nästan alltid äter med en klick smör och havssalt. Oj, vad tråkigt, när det finns den här varianten med majonnäs, lime, adobokrydda och mexikansk cojita-ost. Är det svårt att hitta adobokrydda eller cojitaost kan man ju säkert ersätta med precis vad som helst som man gillar. Jag ska prova med vår mexikanska kryddblandning och parmesanost, tänkte jag.
Nästan bäst av allt? Den varma cidern med kanelstång, hela nejlikor och en skvätt bourbon. Värmer gott när man vandrar omkring i valfri, iskall del av världen och det känns som att benen ska ramla av när som helst. Det kommer vara vinter i flera månader till (nåja, nästan i alla fall) så det finns ingen ursäkt att inte prova det här. Ok?
Igår kväll lämnade vi New York, i morse vaknade jag i Amsterdam och i förmiddags kom vi innanför dörren här hemma. Trötta, onekligen, för efter tre timmar av nehej-då-somnade-benet-i-den-här-sovställningen-OCKSÅ beslutade jag mig för att hålla mig vaken resten av resan. Semesterbluesen gjorde sig påmind samtidigt som vi lämnade Brooklyn och på grund av diverse anledningar som jag inte orkar eller vill gå in på känns livet här hemma just nu lite sådär.
Någon frågade mig hur många gånger jag har varit i New York, men ska jag vara ärlig har jag ingen aning. Jag har helt enkelt tappat räkningen. Andra frågar om vi inte ska flytta dit men mitt bestämda svar på det är nej. Aldrig i livet. Jag har gjort den där grejen redan, och trots att både jag och Calle älskar att komma dit skulle jag aldrig någonsin byta ut det vi har här hemma mot det som finns där. Dessutom – om vi ska vara ärliga – är vi inte så bra på att verkligen använda staden. Vi sitter mest hemma hos våra vänner och dricker vin, äter ost och pratar om livet, och de gånger vi gör något håller vi oss oftast i området där vi bor eftersom utbudet där är precis lika bra som på Manhattan. Ja, ni hör ju sjävla.
Men – hör och häpna – för några dagar sedan tog vi med oss våra vänner till Manhattan för att rulla hatt på vårt sätt, vilket oftast innebär en runda på The Met och promenad i Central Park. Adam tog med oss till en bar jag aldrig varit på, en gömd liten pärla vid Columbus Circle vid sydvästra hörnet av Central Park. Inte det billigaste stället direkt men drinkarna var väldigt, väldigt goda (jag drack päronbellini) och de små rätterna som de hade på menyn var riktigt bra. Jag åt en finare variant av klassikern grilled cheese med tjocka skivor smält italiensk ost och svart tryffel, och vid sidan av fick man en liten skål med fikonmarmelad som bröt av fint mot osten. Tycker ni om tryffel? För mig är det något som pendlar mellan att vara ljuvligt och -i för stora mängder – vidrigt, men i den här varianten fungerade det alldeles perfekt. Har ni vägarna förbi hittar ni hemsida och kontaktuppgifter här. (Och, hörni, det här stället är värt ett besök nästan enbart för den fina utsikten!)
Senare idag aker vi tillbaka till Goteborg och jag kan dra vissa slutsatser fran den har resan: 1. Jag hade glomt hur kallt har ar pa vintern. Trots att Goteborg kan stoltsera med Sveriges trakigaste vintervader (naja, for det mesta i alla fall) ar det piece of cake jamfort med de isiga vindarna som blaser i den har staden. 2. Nar det kommer till mat ar den har staden outstanding. Med lite research kan du hitta det mesta. 3. Jag har fatt dille pa mexikansk mat och konstiga drinktillbehor. Med i packningen? Adobo och Mint bitters. Vad jag ska ha det till? Ar inte riktigt saker pa det annu.
Nu maste jag packa mina saker sa att vi hinner med traditionsenlig lunch pa 983 innan vi aker mot JFK. Vi hors fran Sverige!