Igår packade vi in kidsen i bilen och körde ner till Manhattan. Vi har haft lite olika planer för att besöka stan (åka till Bushwick och bara hänga i Brooklyn, ta färjan från Weehawken, åka PATH från Hoboken) men till slut landade vi i att köra ner och hålla oss i de delar vi tycker allra bäst om. Vi rattade igenom Holland Tunnel och hade bokat parkering på Mercer St (för typ 20 USD för en dag, helt galet billigt) och från där traskade vi till Washington Sq Park som ligger precis i närheten. Det här området har alltid varit en av mina favoritoaser i stan och åker man med kids är det perfekt. Massor med gröna plättar att hänga på, en fontän man kan bada i och flertalet fina lekplatser.

Vi mötte upp en kär gammal vän som bor i stan och hade picknick. Banh Mi och sommarrullar från Saigon Shack, solsken och lätt vind. En inte så tråkig lunch, om man säger så #lifegoalz

Efter det spatserade vi upp till Union Sq och vidare upp mot Eataly där vi köpte fika i form av oliver och kallskuret. Eataly var sig likt. Jättefint, jättedyrt och jättemycket folk (men alltid värt ett besök).

Innan vi åkte hemåt gick vi ner till Murray’s Cheese på Bleecker St för att bunkra godsaker att ta med hem. Lyckan, alltså. Vi åt varsin pizza slice på Joe’s Pizza innan vi hämtade ut bilen och körde hemåt. Efter att ha kommit två kvarter på en timme lyckades vi äntligen ta oss igenom Holland Tunnel och sladdade in på uppfarten hos Alex och Adam strax efter klockan nio.

Den där stan, alltså, som man på något sätt både älskar och blir ofantligt trött på. Vi har varit där så många gånger att jag tappat räkningen, men aldrig slutar jag häpna över hur den där jättestan fungerar och liksom lever sitt eget liv. Det är fint att komma tillbaka med jämna mellanrum men det är om möjligt ännu skönare att åka därifrån. Haha. (Ja, vi har blivit gamla…)

Nu ska vi äta frukost innan vi ska ha en välbehövligt lugn dag vid poolen. Jag hoppas ni får en riktigt fin helg, vänner. Vi ska kramar ur det sista av vår resa, av sommarvärmen och av vår semester för snart bär det av hemåt mot verkligheten igen. Vi hörs!