Tropikvarmen har bestamt sig for att stanna, och vi fortsatter i samma stil som innan – plockmat. Det ar kallt, enkelt och kraver ingen tid framfor spisen (naja, om vi bortser fran majsen som vi kokade). Perfekt. Capresehamburgarna som Adam gjorde var sa fina och goda i all sin enkelhet och det ar da nagot speciellt med den heliga treenigheten mozzarella, tomat och basilika.
De dar fikonen som Alex och Adam kopte med sig fran sin roadtrip till Hamptons – wow. Jag har i arlighetens namn aldrig fattan grejen med fikon, men efter den har religiosa fikonupplevelsen ar jag fralst. Alldeles sota och sa perfekta till den stinkigaste av alla stinkiga ostar vi kopt.
Min nya grej ar ra blomkal som jag dippar i ranchdressing. Den dar dressingen ater jag for ovrigt nastan med sked nar jag far chansen (har finns den ju pa menyn precis overallt!) men i Sverige har jag aldrig hittat nagon bra variant. Den har gangen ar det jag som packar vaskan full innan vi aker hem. Eller ber om ett bra recept.
Men alltsa, majsen har. Direktimporterad fran valfritt majsfalt en times bilfard utanfor stan. Jag har aldrig smakat sa krispig majs, nagonsin. Att ata majskolv ar for ovrigt en sadan sak som jag ofta glommer bort, trots att jag tycker att det ar sa otroligt gott. Den har majsen at vi precis som den var, utan vare sig salt eller smor. Majsbrodet sprang jag forbi pa Whole Foods och i en heat-of-the-moment rakade det slinka ner i var vagn. Hoppsan. Jag har ett helt gang majsbrodsrecept hemma som jag ska prova sa fort vi ar tillbaka i Sverige igen. Langtar redan.