ÄNTLIGEN. Endast några dagar kvar till första advent och jag kan plocka fram adventsfålen, juldekorationer och nejlikepyntade apelsiner utan att skämmas. Jag längtar efter den lille gubben som säljer granar på Heden men i år ska jag försöka att välja ut en gran som är lite mindre än den vi fraktade hem förra året. Den var, eh, något större än vi hade tänkt oss och gick ända upp till taket (och vi har 3,25 i takhöjd så ni kan kanske föreställa er hur stor den var…) Snart,

Calles senaste kreation är en Bloody Calle-soppa med ganska bra untz, om jag får säga det själv. Toppad med friterad bacon, gurk-och-pepparrotsis och rotselleri. Och en hutt med vodka, såklart. Han serverade den som amuse till vårt för-nyårsfirande så den kommer passa perfekt om ni vill ha ett roligt tillugg (eller som förrätt!) när det vankas riktigt (tror ni, ja…) nyårsfirande!

Bloody Calle

6 amuse-portioner

3 dl tomatjuice

2,5 msk citronjuice

0,5 tsk worchestershiresås

1-2 stänk tabasco

3 nypor sellerisalt

svartpeppar efter smak

pyttelite vodka (om man så önskar…)

0,5 gurka, skalad

1 msk citronjuice

fin-finriven pepparrot

1 skiva bacon skuren i små, små skivor

1 rotselleriskiva, tunt skivad

olja till fritering

Blanda alla ingredienser till soppan och låt den stå ett litet tag så att smakerna sätter sig. Mixa gurkköttet med citronjuicen. Tillsätt pepparroten och smaka av. Frys i små knäckformar. Värm olja till 170°. Lägg försiktigt ner rotsellerin och fritera tills den är gyllenbrun. Låt rinna av på papper. Upprepa samma procedur med baconet. Häll upp soppan i små koppar, lägg i gurkisbiten och garnera med bacon och rotselleri.

Vad som kommer bli mitt topp-3-tilltugg i jul? Enkelt. Den här karamelliserade brieosten som jag toppade med valnötter och åt typ tretton bitar av förra helgen. Receptet hittade jag på Systembolagets hemsida. Och just det, brieosten matchas riktigt bra av den här ölen, som dessutom råkar vara Calles stora favorit för tillfället.

Jag fingrar på lådan med julsaker och funderar på när det egentligen är ok att plocka fram det lilla pynt vi har. Idag? Imorgon? Nästa vecka? Jag kanske får hålla mig till första advent så att Calle Grinchen Ljungblad inte får ett nervöst sammanbrott av min Frank Sinatra-julskiva som brukar gå på repeat här hemma. Nåväl, en vecka kvar. Det kan jag överleva.

Det där kryddbrödet jag skrev om i söndags, det toppade jag med två olika röror. Jag är ju barnsligt förtjust i vispad cream cheese så jag utgick från det och smaksatte en med getost och en med blåmögelost. Jag har inga exakta mått på någon av rörorna men jag gjorde ungefär såhär:

Vispad cream cheese med getost

Vispa 1 paket philadelphiaost (jag använde den lite lättare varianten!) i några minuter med elvisp. Tillsätt grädde, ungefär 1 dl, och fortsätt vispa tills det är en fluffig smet. Blanda i en mjuk getost (jag använde en rulle av Président chèvres doux) och vispa tills det inte längre är klumpigt. Lägg en klick på brödskivan och toppa med en skiva grönt äpple.

Vispad cream cheese med blåmögelost

Vispa 1 paket philadelphiaost (den tjocka varianten!) tillsammans med en bit gorgonzola (det finns en alldeles ljuvlig gorgonzola med mascarpone, ta den om du hittar!) tills det är en fluffig ostkräm.

Så blev det ett nytt för-år och det här årets firande blev av det lugnare slaget – i alla fall för min del. Hela planeringen har ju legat lite på is eftersom det har tillkommit en ny liten deltagare och vi har en på väg men efter några om och nåra men blev det av, bestämt lite hastigt och lustigt men ack så bra det blev ändå!

1. Bubbel! 2. Förnyårs yngsta deltagare, Betty. 3. Ståtliga Manne!

Varje åt lottar vi om man ska göra en förrätts- eller efterrättsamuse, och det här året fick jag i uppdrag att göra en förrättsvariant. Jag bakade ett kryddbröd, ett sorts pain d’epice, som jag toppade med olika röror och det hela blev kanske lite för stort för att egentligen definieras som en amuse bouche men ack så gott ändå. Brödreceptet skickade Mårtenssons till mig – tack för hjälpen!

Kryddbröd

10 portioner

Så flög den här helgen förbi och helt plötsligt var det måndag igen. Imorgon åker jag till Skåne för att hänga hos mamma, pappa och Isbjörnen ett par dagar. Jag ska virka klart den där (jäkla) kaninen jag började på i typ juni, vakna av att Isbjörnen står vid sängkanten och stirrar uppfordrande på mig vid fem-snåret (LEKA! LEKA! LEEEEKA!!!!) och kanske baka några vetebullar. Åh, längtar!

Som färdkost på väg ner (mkt viktigt, för övrigt) har jag de här pizzabullarna som jag slängde ihop för några veckor sedan. Perfekt att ha i frysen och plocka fram vid behov! Fyllningen kan ju varieras i all oändlighet men jag föredrar den enkla varianten med tomatpuré, ost och lite champinjoner.

Mitt bidrag till förra veckans MBT med tema kalas var våfflor med västerbottensost och hjortronsylt. Rebecka kommer ju från Åre så de här våfflorna blev en lite hyllning till henne. Att det sedan är en bit mellan Åre och Burträsk, Västerbottensostens hemviste, är ju en helt annan femma…

Jag googlade runt lite på olika smakkombinationer på våfflor och såg att man på Låktatjåkko Fjällstation i Björkliden serverar våfflor med just västerbottensost och hjortronsylt. Vinnande kombination, tänkte jag, och ack vad gott det var! Istället för att hyvla över skivor använde jag riven ost som jag blandade i smeten.

Västerbottenvåfflor med hjortronsylt

tilltugg för sisådär 10 personer

50 g smör

4 dl vetemjöl

2,5 dl kallt vatten

1 tsk salt

2 dl vispgrädde

2 dl mjölk

100 g riven västerbottensost (spara resten till att piffa med!)

hjortronsylt

Smält smöret och låt det svalna. Rör ihop mjöl, vatten och salt till en jämn smet. Tillsätt grädde och mjölk och vispa tills smeten är helt klumpfri. Blanda i osten och det smälta smöret. Hetta upp våffeljärnet och lägg en klick smör före du gräddar den första våfflan. Klicka i 1,5-ish dl smet och bred ut lite. Grädda tills våfflan har fått fin färg och lägg sedan på galler för att svalna. Glöm inte att röra runt i smeten mellan varje gräddning så att osten inte lägger sig på botten! Skär våfflorna i bitar, klicka på lite hjortronsylt och piffa med lite riven västerbottensost.

Om några månader utökas Matrepubliken med en ny invånare eftersom jag och Calle ska bli föräldrar till en liten flicka i början av december. Lite mer än halva graviditeten har alltså passerat och vissa av er vet och vissa av er har kanske gissat men att jag inte har berättat har nog mest att göra med att jag känner att det är så, jag vet inte, privat på något sätt.

Men, så börjar tanken på livet med en till i den här familjen sjunka in och det känns cool. Det första många frågar mig efter ”hur mår du?” är ”vad har du för cravings” och det har varken varit murbruk eller saltgurka, som vissa tydligen brukar få. Jag tror egentligen inte att det har varit något alls förutom möjligtvis kolhydratstinna maträtter och det har varit en relativ enkel graviditet (både för mig och Calle, hrm) förutom en liten incident som vi numera refererar till som våffelincidenten. Let’s leave it to that. Jag äter fortfarande getost lite då och då, festar till det med en alkoholfri öl och lever ungefär som jag alltid har gjort och so far verkar den lilla kompisen i magen nöjd. Pigg på kvällen, trött på dagen och verkar inte vilja göra saker på beställning (i det här fallet sparka när någon har handen på magen). Redan en kopia av Calle, med andra ord. Det blir spännande, det här.

Oj, vilken helg. I söndags morse staplade vi hem vid fem-snåret, lyckades somna trots att det var ljust och vaknade sex timmar senare, knappt utvilade. Precis som det ska vara när ens bästa vänner har gift sig. Vilken magisk dag och kväll det var!

Att ha bröllopsfest på Pommern var magiskt. Jag kände mig lite som en sjöman hela kvällen och fick hålla mig från att brista ut i spontandans och sjunga Anchors away.

Jag och Calle gjorde snittarna som vi åt till champagnen och förutom fröknäcke, piroger och parmesankex  gjorde vi en hemmasnickrad variant av västerbottenpaj som blev väldigt god!

Västerbottensnittar
ett helt gäng…

färdiga smördegsplattor
philadelphiaost
riven västerbottensost
salt, nymald svartpeppar
cocktailtomater, tunt skivade
finhackad gräslök
(ägg till pensling)

Sätt ugnen på 225°. Blanda philadelphiaost och riven västerbottensost, smaka av med salt och peppar. Låt stå en stund i kylskåp så att röran sätter sig. Ta fram frysta, färdiga smördegsplattor och lägg på en plåt. Låt tina något. Pensla med ett uppvispat ägg och bred sedan på västerbottenröran. Lägg på tomater och grädda i ugn i ungefär 15-20 minuter. Låt svalna på galler och skär i mindre bitar.

Idag har jag tagit mig igenom årets första träningspass och med tanke på förkylning i nästan hela december, julfriande, nyår, vin, snaps och en och annan påse chips känns det som en bedrift. När jag kom hem gjorde jag ännu en träskgrön juice i råsaftcentrifugen och den här gången blev det en riktig kylskåpsrensare med morot, ingefära, äpple och selleri. Och just det, en gammal citron en bortglöm blodapelsin slängde jag också ner! Den här maskinen är ju perfekt när det kommer till ett av mina mål – att slänga mindre mat.

Men, nu var det misslyckade, träskgröna (nåja, nästan i alla fall) västerbottenkex vi skulle prata om. De här små godingarna skulle jag slänga ihop lite snabbt och lätt dagarna innan nyår men istälet för att få en fin, fast deg fick jag en smulig, torr deg. Vet inte vad som hände där, men det kan ha något att göra med att jag kanske, eh, slarvade lite vid något av momenten. Ni får originalreceptet så får ni prova själva, för goda är de kan jag lova. Receptet kommer från Västerbottensostens alldeles egna hemsida.

Västerbottenkex med basilika

lite oklart hur många det blir…

4 dl riven Västerbottensost

2 dl basilikablad

100 g smör, rumsvarmt

3,5 dl vetemjöl

0,5 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 200 grader. Mixa snabbt osten och basilikabladen till en grön massa. Tillsätt smöret, mjölet och bakpulvret och blanda snabbt ihop till en deg. Kavla ut på mjölad bakyta så att degen blir ungefär 1 cm tjock och stansa ut kakor med hjälp av valfri pepparkaksform. Grädda i mitten av ugnen i ca 10 minuter. Låt svalna på galler.

Så kom vardagen igen och jag försöker komma in i rätt fredagskänsla. Det går sådär. Med jul, nyår och allt annat blir det lite upp och ner med vardag, rutin och sådant som jag vanligtivs mår bäst av men med två jobbdagar i bagaget börjar det ordna upp sig igen. Skönt.