Vecka två på halsont/allergi/oklart. Här om dagen vaknade jag dessutom med någon slags ögoninflammation, och jag som hade tänkt bli frisk typ… nu. Snarast. Oh well, vi får hoppas det går över snart. Tills dess kan vi drömma om Pinsa, som vi bjöd på för några veckor sedan när vi hade VmVP. En genialisk liten brödbit, om ni frågar mig.
Har sett mängder med olika toppings man kan ha på, men vi körde på en vit variant.
Pinsa med grön sparris
Bred crème fraiche på brödet. Toppa med skivad tallegio, lätt stekt grön sparris och nymald svartpeppar. Grädda enligt anvisningar på förpackningen och lägg på färsk basilika och fint riven parmesan precis innan servering.
Jag vet ärligt inte hur länge vi har haft pizzafredag, men det började någon gång när vi bodde på Lundgrensgatan i vår fina tvårumslägenhet som jag för övrigt grät när vi lämnade. Kan det ha varit 2008? Jag minns att jag låg på soffan en kväll, för det här var på den tiden vi inte hade barn och således kunde ligga på soffan en hel kväll och titta på serier, och Calle föreslog att vi skulle äta pizza. Det lät ju trevligt tyckte vi, så det gjorde vi. Sen gjorde vi det igen. Och igen. Och igen. Och på den vägen är det. Nu står jag as we speak i vårt kök här i stan, och Calle och kidsen fixar kvällens pizza. Ikväll blir det den vanliga kavla-ut-varianten eftersom Calle var borta igår kväll och inte kunde sätta den napolitanska degvarianten, men det gör mig inte så mycket. Jag är lika förtjust i båda varianterna, eller egentligen allting som är platt med tomatsås, mozzarella och basilika på. Nu tar vi helg, vänner!
Jag har en längre tid velat ha två saker (förutom det uppenbara som friska närstående, fred på jorden osv) – ett utekök och en vedeldad uteugn. Varför? För att det är något magiskt med att laga mat utomhus. Så fort mitt utekök behagar komma in i lager igen (och vädret tillåter…) tänker jag laga mat här ute, men vi tänkte tjuvstarta redan ikväll med fredagspizzan. Peppen. Är. Total.
Igår när vi kom upp till landet stod ett jättepaket och väntade på oss utanför dörren, och efter lite släpande och monterande fick vi henne på plats på vår nybyggda uteplats. Åh, vad fin hon är! Återkommer med pizzaresultat, naturligtvis. Hoppas ni får en fin påskelg, vänner!
Mat för mig är nästan alltid förknippat med så många minnen. Som en så enkel grej som pizzasallad, till exempel. Min pappa gör världens godaste. Jag kommer exakt ihåg hur den smakade när jag var liten, fint riven med hjälp av matberedaren, med mycket vitvinsvinäger och svartpeppar. Mycket svartpeppar. Pappas pizzasallad är fortfarande den godaste och sist vi var nere fick jag med mig en stor bunke upp som nu försiktigt portioneras ut vid varje måltid så att den ska hålla så länge som möjligt. Den här omgången värmde han på vätskan innan han hällde den över kålen och då blir den mjuk och fin i smaken.
Pappa strimlar sin kål med osthyvel men jag kör oftast med mandolin. Och just det, i originalreceptet ska det egentligen vara vitvinsvinäger men pappa har istället vit balsamvinäger.
Pappas pizzasallad
4 portioner
400 g fint strimlad vitkål
1 röd paprika, tunt skivad
0,5 dl varmpressad rapsolja
2 msk vatten
2 msk vit balsamvinäger
salt, nymald svartpeppar
några stänk citronsaft
Lägg strimlad vitkål och röd paprika i en stor bunke. Värm upp vinäger, olja, salt, peppar och vatten och häll sedan över vitkålen och blanda ihop. Stänk över lite pressad citron och smaka av med ytterligare salt och nymald svartpeppar och låt salladen gotta till sig ett tag.
Att äta pizza på fredagar är en tradition vi har haft sedan långt tillbaka. Pizzorna har ändrats i takt med att vi har upptäckt nya recept men traditionen består. De första pizzorna vi gjorde hade ugnsrostad tomatsås och en blandning av både mozzarella och riven ost, sen var det en period då vi ofta gjorde kallrörd tomatsås och helt enkelt bara mixade krossade tomater med kryddor och olivolja. De senaste åren har jag oftast gjort tomatsås på färska tomater genom att koka ner dem tillsammans med lök och sedan smaksätta med salt, svartpeppar från kvarn och en gnutta socker. Vi har även experimenterat en hel del med vita pizzor vilket vi har gått bananas med i sommar, faktiskt.
Nu har vi precis börjat experimentera med att göra napolitansk pizza, som är ganska olik den sortens pizza vi har gjort innan. Calle är degansvarig, och till skillnad från den vanliga pizzadegen vi brukar göra ska den här jäsa lää-hääänge – 24 timmar ungefär, och tomatsåsen består enbart av San Marzanotomater på burk som man varsamt kramar ihop med lite salt och toppingen är spartansk. Min favorit, marinara, har endast tomatsås, tunt skivad vitlök, oregano och färsk basilika, och en klassisk margarita har ju tomatsås, mozzarella och färsk basilika. För att få till en bra cornicione (degkanten runtom) får man (om man som vi inte har tillgång till en vedeldad pizzaugn…) till genom att köra ugnen på högsta värme med grillfunktionen igång.
Vill ni prova att göra själva kan jag rekommendera er att köpa boken som killarna bakom Lilla Napoli skrivit. Det är en djupdykning i pizzans olika beståndsdelar och förklarar dessutom ingående hur du kan bygga en egen vedeldad ugn. Om ni får feeling.
Att vi äter pizza nästan varje fredag kommer nog inte som en chock för de som läst här ett tag. Vi ÄLSKAR pizza, ingen tvekan om det och nu på sommaren är det ljuvligt att kunna hämta ingredienser från vår odling på landet. För några veckor sedan toppade vi med bland annat nyskördad rucola och tunt skivad vitlöksblast och när tomaterna mognar blir det en oslagbar tomatsås.
Den bästa pizzadegen hittar ni här, men det där med att knåda i 10 minuter innan saltet tillsätts brukar jag hoppa över när vi är på landet och inte har tillgång till en assistent. Blir lika bra ändå, för det mesta hänger på bakstenen. En riktigt het baksten gör krisp på det mesta.
Tomatsås
Nu för tiden gör jag bara tomatsås på färska tomater, på enklast möjliga vis. Jag hackar en liten lök, fräser i rikligt med olivolja och tillsätter två nävar halverade småtomater (det är lag på att man använder svenska tomater när de finns i butik…) och låter puttra ihop i en halvtimme ungefär. Jag kryddar inte med något alls utan låter den bara svalna och mixar sedan så att den blir någorlunda slät.
Crème fraiche
När vi gör vit pizza toppar vi allt som oftast med en fet crème fraiche, rikligt med riven parmesan och nymald svartpeppar.
Fänkål och dill
Mandolina fänkålen tunt och stek mjuk i smör. Supergott att toppa på vit pizza tillsammans med lök och mozzarella. Lägg på dillen när pizzan har kommit ut ur ugnen. Har du fänkålsolja hemma är det supergott att ha på också. Och svartpeppar!
Tallegio och syrad sommarvitkål
Strimla kålen med mandolin och lägg på en skärbräda. Salta och låt stå en liten stund. Sköj och kramar ur och lägg i en burk, häll på lite ättika och massera in i kålen tills den blir mjuk. Toppa pizzan med crème fraiche, Tallegio, mozzarella och lök och lägg på den syrade kålen när pizzan är ute ur ugnen. Toppa med grönt (rucola, babygrönkål eller babyspenat är gott).
Ugnsrostad citron och rucola
Dela en citron på hälften och skär i tunna skivor (ta bort kärnorna). Koka upp vatten och lägg ner i två minuter. Torka av citronskivorna och lägg på en plåt, ringla över olivolja och strö över socker och blanda runt. Grädda i ugnen på 160 grader i 15-20 minuter tills skivorna fått färg. Toppa pizzan med crème fraiche, mozzarella, parmesan, ugnsrostad citron och lök. Lägg på rucolan när pizzan är ute ur ugnen.
Gorgonzola, päron och pinjenötter
En gammal klassiker som jag v-e-r-k-l-i-g-e-n älskar. Toppa med crème fraiche, lägg på gorgonzola, mozzarella, päron och pinjenötter. Riv av några rosmarinkvistar och strö över.
Getost, pinjenötter, balsamico
Toppa med crème fraiche, lägg på bitar av getost och strö över pinjenötter. Lägg på rucola när pizzan är ute ur ugnen och ringla över en riktigt fin balsamico (jag är besatt av den här).
Vi har precis haft pizzafredag och jag är så m-ä-t-t. Ikväll blir det soffläge med Stranger Things 2 (för tredje gången, jag vet) och ett stort glas isvatten. Imorgon åker vi till Skåne i några dagar för att hänga med min familj, ha poolparty och göra lite utflykter till bland annat Mölle och Österlen, om tid och ork finns.
Men, åter till pizzan och ett rykande färskt tips från mig till er för att göra pizzan extra god – när ni tar ut den ur ugnen, låt den svalna något och riv sedan över ett lager av riktigt fin pecorino eller tryffelpecorino. Herregud, vad gott det är. Trevlig helg, vänner!
Något som är bra med att vara på landet är att jag tar mig tid till att prova alla recept jag sparar på mig under veckorna. Den senaste månaden har vi ju bott växelvis i stan och på landet eftersom vädret har varit alldeles ljuvligt och jag, Calle, Bibbi och Clara har provat oss igenom ett helt gäng olika luncher. Senast ut var den här tarten vars recept jag hittade i ett gammalt nummer av Allt om Mat.
Tarte flambée är ju egentligen en slags pizzahistoria från Alsace, men i den här varianten har den blivit vegetarisk och vårig eftersom den toppas med godsaker som ramslök och sparris.
Tarte flambée med sparris
4 tartes
3 dl vatten
50 g jäst
1 tsk salt
1 tsk strösocker
1 msk olivolja
420 g vetemjöl special (7 dl)
1 näve ramslök, grovt hackad
250 g grön sparris, delad på hälften
2 dl crème fraiche
1 citron, skalet
2 dl grovt riven parmesanost
olivolja
havssalt, nymald svartpeppar
1 kruka finbladig grönkål
Värm vattnet till 37 grader. Rör ut jästen i vattnet. Tillsätt socker, salt, olja och nästan allt vetemöl (men spara lite till utbaket!) och arbeta degen tills den är slät och smidig. Jäs övertäckt i ungefär 40 minuter. Blanda crème fraiche med citronskal och smaka eventuellt av med salt och nymald svartpeppar. Sätt ugnen på 250 grader (och skjutsa in bakstenen om du har en sådan). Rulla fyra bollar av degen på mjölat bakbor och kavla ut rundlar, ca 20 cm i diameter. Lägg på bakplåtspapper (eller på pizzaspateln om du har en sådan). Bred crème fraicheröran på bottnarna, toppa med ramslök, sparris och parmesanost. Grädda i ungefär 10 minuter. Ta ut och garnera med grönkål och ringa över olivolja. Toppa med havssalt och peppar.
Jag vet att det här kanske kommer som en chock men vi har ju börjat variera oss lite när det kommer till pizzatopping. Galet, jag vet…
Vi köpte även en grillsten för några veckor sedan men den har vi bara hunnit använda en gång, än så länge. Förutom att variera toppingen har jag även börjat göra en tomatsås med ugnsrostade tomater som blir alldeles ljuvlig. Spana in ett gäng tips nedan:
Ugnsrostad tomatsås
Halvera småtomater, gul lök, chili (ta bort kärnorna om du inte vill ha den så stark) och vitlök och lägg på en bakplåtspappersklädd plåt. Låt gå i ugnen på ganska låg värme, 150 grader eller så, tills de är ordentligt mjuka och gottiga. Lägg sedan allt i en bunke, mixa med stavmixer och smaka av med salt och svartpeppar.
Parmesancrème
Gott istället för tomatsås! Riv typ 2 dl parmesanost och värm i en kastrull tillsammans med 1 dl (-ish) grädde tills osten har smält. Smaka av med salt och peppar och lägg i en skål och låt svalna.
Getost- och nektarintopping
Vit pizza (med parmesancrème) är gott att toppa med skivad getost, mandolinad nektarin, rostade pinjenötter och svarta oliver.
Zucchini- och svamptopping
Mandolina zucchini och dela ostronskivling i mindre bitar. Stek hastigt, var för sig, i het stekpanna. Grunda med ugnsrostad tomatsås och toppa med zucchini, svamp, pinjenötter och svarta oliver.
Portlandpizza
Har skrivit om denna innan men den är värd att nämna igen. Parmesancrème, svarta oliver, halverade ekologiska vindruvor och rostade pinjenötter. Ohemult gott, jag lovar.
Det har ju knappast undgått någon som läst den här bloggen ett tag att vi äter pizza (minst) en gång i veckan. Vi älskar pizza i den här familjen och jag håller den här pizzafredagstraditionen varmt och hjärtat. Degen gör vi alltid efter samma recept, men den senaste tiden har vi faktiskt uppdaterat det en aning. Galet, jag vet… (sådana är vi).
Istället för vanligt vetemjöl använder vi oss av ett tipo 00-mjöl, ett italienskt finmalt vetemjöl som man hittar lite överallt (i Göteborg bland annat på Aldardo eller Fratelli Gridelli). Tips från coachen? Använd baksten, grädda pizzan i så hög temperatur du bara kan och frys in degen som blir över. Vi lägger degen i påsar och måttar upp hur många pizzor det blir av den och skriver en stor siffra på fryspåsen.
Calles superoptimoptiska pizzadeg, 2.0
5-6 pizzor, ungefär
25 g jäst
0,5 dl vatten + 2 dl vatten
2 msk olivolja
6 dl tipo 00-mjöl
0,5 tsk salt
Lös upp jästen i en halv deciliter vatten. Tillsätt resten av vattnet, olivoljan och mjölet. Knåda degen i minst 13 minuter innan du tillsätter saltet. Knåda i sedan i 10 minuter till. Låt degen jäsa i ungefär 45 minuter och kavla sedan ut på ett mjölat bakbord. Forma till pizzor, toppa med vad du vill och grädda på hög, hög värme på baksten.
