Det är varmt i Göteborg. Igår spenderade jag och Sigge nästan hela dagen i Vasaparken, först på den lilla lekplatsen och sen på en filt under ett träd. Vi åt sushi med en vän, vilade en stund och kollade spårvagnarna på Aschebergsgatan innan vi traskade hemåt igen. Hade det varit ett vanligt år hade stan varit fylld till bredden med handbollsspelande ungdomar eftersom Partille Cup brukar gå av stapeln just den här veckan, men istället är det ganska tyst och stilla. Ja, så tyst och stilla det nu blir i Göteborgs innerstad, vill säga.
På kvällen åt vi panzanella, drack rosévin och njöt av den lilla anrättningen på bilden ovan – burrata med nektariner, svartpeppar och en gräsig olivolja. Men HALLÅ vad gott! Linda hade med sig något liknande på vår senaste MBT och jag var såld vid första tuggan. För extra gojs kan du dra isär burratan och blanda med nekatinerna, och för en lite mer matig version kan du blanda ner rucola. Nä hörni, nu ska jag och Sigge gå ner till Saluhallen och handla ost och oliver. Hoppas att ni får en fin helg, eller kanske till och med semester?
Vi har lugna dagar på landet. Efter två dagars lite-av-allt-väder (tänk: solsken, moln, skurar, åska, vindstilla och orkan) har vi nu istället ösregn av typen som aldrig någonsin verkar ta slut. Vi håller oss med andra ord inne så jag och Vera håller as we speak på att förbereda kvällens middag. Gott ska det bli!
Förrätt blir det ingen men ska ni festa till det ikväll kan jag rekommendera de här enkla, messmörskaramelliserade svartrötterna. Galet goda. Receptet kommer från Tommy Myllymäkis grymma kokbok Grönsaker, Tillbehör & Garnityr.
Svartrot karamelliserad i messmör
4 portioner
8 svartrötter
4 timjankvistar
4 msk matolja
50 g messmör
salt
Skala svartrötterna noga och skölj dem väl. Råstek med timjankivstarna i oljan i en stekpanna på medelvärme i 5-10 minuter tills svartroten är gyllenbrun och börjar bli mjuk. Tillsätt messmör och rör ihop och stek några minuter tills såsen karamelliserats och lagt sig runt svartroten. Smaka av med salt och servera genast.
Det var längesedan vi lagade något från Ottolenghis kokböcker, men för några helger sedan gjorde vi den här förrätten som jag har haft sparat i min läslista ungefär hur länge som helst. Burrata och korianderfrön verkar vara lite av en favorit hos Ottolenghi, för i somras åt vi den här varianten med hallon istället för blodapelsin. Otroligt fin, och kanske något otippad kombination i båda fallen!
Lavendeln ger en subtil, blommig ton men den tar inte över (sa jag även lugnande till Calle när vi skulle äta den här rätten eftersom han är av den fasta övertygelsen att allt med lavendel smakar tvål…)
Burrata med blodapelsin
4 portioner till förrätt
2 msk olivolja
1,5 tsk flytande honung
0,5 tsk torkad lavendel
0,5 vitlöksklyfta, liten och krossad
1 msk korianderfrön, rostade
2 blodapelsiner
440 g burrata (ungefär 4 bollar)
några basilikablad
havssalt, nymald svartpeppar
Lägg oljan i en kastrull tillsammans med honung, lavendel, vitlöksklyftan och en nypa salt på medelvärme tills det börjar bubbla lätt. Ta från plattan, rör runt ordentligt och låt kallna. Skala och filea apelsinerna och lägg på ett fat tillsammans med burratan. Blanda lavendeloljan med de rostade korianderfröna och häll den försiktigt på burratan. Garnera med basilika och strö över havssalt och svartpeppar.
Alltså, HUR spännande kan ett val bli? Jag står inte ut. Har spenderat dagen med att försöka göra allt annat än att ständigt kika på uppdateringar på Fivethirtyeight, men det har gått sådär. GULP. Sov två timmar i natt pga var så spännande så ska alldeles strax gå och lägga mig men först – ett recept på en riktig godbit som vi åt till förrätt när vi firade Calles 40-årsdag med middag på landet.
Vi åt det här på Bar la Lune och kopierade helt ogenerat rätten rakt av. Kombinationen av burratan med de ugnsrostade tomaterna, den salta tapenaden och det knapriga bovetet är magisk.
Burrata med ugnsrostade tomater
Lägg ett gäng småtomater på en plåt, ringla över olivolja och baka i 150 grader i typ 1 timme tills tomaterna blivit mjuka. Lägg en näve helt bovete i en ugnssäker form och blanda ner en skvätt olivolja och lite havssalt. Rosta tillsammans med tomaterna i ungefär 10 minuter tills de blivit knapriga. Lägg burratan på ett fat, lägg på en klick tapenade och tomaterna och strö över bovete. Ringla över en riktigt fin olivolja och strö på lite extra havssalt.
När vår kompis Johan fyllde 40 år för några veckor sedan firade vi honom med champagne, middag och ett gäng goda viner. Till förrätt åt vi en magisk burrata med hallon, rostade korianderfrön och mängder med riktigt fin olivolja. Märklig kombination? Ja, man kan tycka det, men så ofta när det gäller Ottolenghis recept blir man överraskad över hur vissa smakkombinationer liksom bara fungerar.
Använd en olivolja med hög kvalitet och gärna en som är lite gräsig och pepprig i smaken – det gör stor skillnad.
Burrata med hallon och korianderfrön
Låt burratan rinna av i ett durkslag och rosta korianderfrön i en torr stekpanna tills de fått lite färg och börjar dofta. Lägg burratan på en tallrik, strö över korianderfrön och en stor näve hallon. Ringla över olivolja och smula över lite flingsalt. Servera direkt.
Livet lunkar på, trots att världen är upp och ner men det som innan kändes mer avläset börjar krypa allt närmre. För mig som jobbar inom offentlig förvaltning är det skarpt läge och bråda dagar, men för många av våra vänner är det desto värre. Måtte det här bli bättre snart, för just nu längtar jag efter vardag. Nåväl, äta bör man osv och den här lilla rätten tipsade Johan och Johannah om efter att ha ätit den på Bar la Lune för ett tag sedan. Det här en tydligen en riktig 70-talsklassiker, som jag dock aldrig har hört talas om innan.
Jag använder pappas übergoda saltgurka men har ni inte en sådan burk i kylskåpet, då går det tyvärr inte att göra den här rätten. SKOJA BARA. Köp en burk då, det går ju bra det med.
Saltgurka, smetana & honung
Bred ut smetana på en tallrik. Skiva saltgurkan på längden och lägg på tallriken, avsluta med att ringla över flytande honung.
Den här enkla mandelpotatissoppan åt vi som förrätt på nyår och den var fantastiskt fin i smaken. Jag tycker ju väldigt mycket om det där enkla utan allt för mycket krusiduller och den här soppan är precis så. Mandelpotatis är för övrigt en av mina favoritpotatisar och i soppa gör den sig perfekt. I originalreceptet toppas soppan även med ett pocherat ägg men vi skippade det eftersom det blev lite för matigt för oss.
Receptet kommer från Arla och Klas Lindberg som var Årets Kock 2012. De krossade potatischipsen på toppen var för övrigt geniala!
Skummig mandelpotatissoppa
4 portioner
200 g mandelpotatis
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 dl vitt vin
2 dl grönsaksbuljong
0,5 dl vispgrädde
salt, nymald svartpeppar
gräslök, rödlök
citronzest
krossade potatischips
Skala och skär potatis, lök och vitlök i bitar. Fräs i smör i en kastrull i några minuter och tillsätt sedan vin och buljong. Koka upp och låtkoka tills potatisen är mjuk. Tillsätt grädden och mixa soppan helt slät och skummig. Smaka av med salt och nymald svartpeppar. Häll soppan i tallrikar och toppa med fint hackad lök, citronzest och grovt krossade och salta potatischips.
Håll i hatten, här kommer ett recept på en tartar på tomat som vi lagade förra sommaren hemma hos Johan och Johannah. Tomatsäsongen har ju legat i träda under vintern och receptet föll i glömska, men nu kommer det ju snart svenska tomater igen.
Enligt originalreceptet (som kommer från Mathias Dahlgrens fina kokbok Rutabaga) ska det vara en tomatsort som heter Oxhjärta men well, det är inget som finns i vår lokala affär om man säger så. Kör på vad som finns, men se till att det är väl moget.
Tartar på tomat
4 smakportioner
2 stora tomater (kanske 3-4 om du tar vanliga kvisttomater)
en nypa salt
1 tsk strösocker
1 avokado, skalad och urkärnad
4 msk finhackad silverlök
2 msk fint skuren salladslök
2 tsk finhackad grön chili
2 msk olivolja av det finare slaget
2 limefrukter, skalet
salt, nymald svartpeppar
(som tillbehör föreslås även rökig majonnäs och picklade senapsfrön)
Dag 1
Skär ett kryss i tomaten vid fästet där kvisten har suttit och dra sedan av skalet med en kniv. Skär resten av tomaten i små, fina bitar och lägg i en skål och salta och sockra lätt. Blanda och låt stå i en halvtimme. Häll tomatbitarna i en finmaskig sil och placera över en skål. Täck med plastfolie och låt rinna av i kylen över natten.
Dag 2
Forma tomatköttet till ett ägg med hjälp av en liten sked och lägg i en djup tallrik. Lägg resten av ingredienserna runtom. Ringla över olivolja, krydda med salt och peppar och raspa över limeskal.
Förra veckan hade vi MBT med tema ost och jag funderade länge på vad jag skulle bjuda på. Till sist var det kylskåpsrensandet som avgjorde det, för vi hade massor med buffelmozzarella i kylskåpet som behövde användas upp. Stackars oss (inte).
Kombinationen buffelmozza och blodgrape hade jag aldrig kommit på själv men tack Strandvägen 1 och Maud Onnermark för inspirationen! Ljuvligt var det (och i sedvanlig ordning har jag ändrat lite i receptet).
Buffelmozzarella med grapefrukt
4 förrätts-portioner
4 bollar buffelmozzarella
2 blodgrape
40 g pinjenötter
1-2 msk honung
2 msk fin olivolja
1 näve basilikablad
bröd att servera till (vi hade focaccia)
Låt mozzabollarna rinna av i ett durkslag. Skär bort skalet från blodgrapen och skär ut hinnfria klyftor. Rosta pinjenötterna i en medelvarm panna – se till så att de inte bränns vid! Riv osten i mindre bitar och fördela på ett fat. Fördela grapefrukten över mozzan, strö över pinjenötter och ringla över honung och olivolja. Avsluta med basilikablad, nymald svartpeppar och lite flingsalt.
Igår baxade jag in Clara, Sigge och deras två kusiner Melker och Madicken i bilen och körde till Skåne för att hälsa på mamma och pappa i några dagar. Mitt lilla crew skötte sig utmärkt under resan och nu inväntar vi resten av familjen som kommer imorgon eftersom vi ska ha kalas för mamma som fyllde år tidigare i veckan.
Jag ska snart kolla in Anne Lundberg och Paul Svensson på SVT men först – recept på den här Ottolenghisalladen med päron och pecorino som vi faktiskt åt för första gången på nyårsafton förra året. Så. Himla. God. Vi åt den som tillbehör till en ostbricka för några veckor sedan och den var exakt så god som jag kom ihåg den. Prova!
Sallad med päron och pecorino
2 portioner
3 msk citronjuice
1 msk sherryvinäger
1 stor fänkål, mandolinad
2 msk olivolja
1,5 tsk hel kummin
1 tsk lönnsirap
salt, nymald svartpeppar
10 g färsk dill
75 g rucolasallad
3 päron (gärna conference)
60 g pecorino, hyvlad
Blanda citronjuice och sherryvinäger i en stor skål. Blanda ner fänkålen och låt dra i några minuter och rör runt lite då och då. Blanda olja, kummin, lönnsirap, salt och nymald svartpeppar i en mindre skål och tillsätt citronen och sherryvinägern från den stora skålen. Blanda ner finhackad dill, rucolasallad, tunt skivade päron och hyvlad pecorino med fänkålen, häll över dressing och blanda lätt med händerna. Lägg upp på tallrikar och toppa med extra pecorino.
