Det är alldeles för sällan vi äter dessert. Oftast är vi för mätta när vi väl ätit upp varmrätten, och om jag måste prioritera fortsätter jag egentligen hellre äta ost innan maten än att skippa det och äta dessert. Prioriteringar, osv. Men, med det sagt – det räcker ju med något litet och riktigt gott, och den här chokladmoussen med vit choklad och lakrits var näst intill perfekt. Eller nej, vet ni? Den VAR perfekt. Vi gjorde ganska små portioner och det var alldeles lagom.

Men OBS, det här är inget man slänger ihop direkt innan eftersom smeten ska stå kallt i 12 timmar innan man vispar upp den. Jag vispade dock upp den och spritsade ut den i små glas någon timme innan servering och garnerade precis innan vi skulle äta. Receptet kommer från Elisabeth Johansson och hennes fina kokbok om lakrits.

Vit chokladmousse med lakrits

6 portioner

100 g vit choklad

2,5 dl vispgrädde

2 tsk lakritsgranulat (eller 2 tsk lakritspulver)

hallon och havssalt till garnering

Hacka den vita chokladen och lägg i en bunke. Koka upp grädde och lakritsgranulat och vispa tils pulvret har lösts upp. Låt svalna några minuter och häll sedan ner i bunken. Rör om tills chokladen har smält. Täck bunken med plastfolie och låt stå i kylen i minst 12 tiimmar. Ta fram bunken och vispa upp den kalla gräddblandningen till en luftig och len mousse. Fördela i små portionsglas och garnera med havssalt, färska hallon och kanske lite extra lakritsgranulat.

För mig är crème caramel ett kärt barndomsminne och jag tycker fortfarande att det är en av de godaste efterrätterna man kan äta. Jag känner nästan ingen som tycker om det här förutom jag (många har ju svårt för den puddingliknande konsistensen…) men Bibbi gjorde tummen upp så jag får väl passa på att göra det här när vi är på landet tillsammans för Calle var inte imponerad, to say the least.

I sann semesteranda flyter dagarna ihop här. Vi skrotar mest omkring här hemma (på landet) och gör lite vad som faller oss in. Eftersom vädret är lite upp och ner åker vi ut med båten så ofta vi kan så igår förberedde vi lunch, lade till vid en liten ö och åt zucchinipaj med grönmögelost och drack rosévin och spanade ut över Havstensfjorden. Sämre kan man ha det.

Jag kommer antagligen att för evigt förknippa s’mores med en helg vi spenderade i Woodstock, NY sommaren 2013. En av våra vänner hade just köpt ett sommarställe upstate och vi packade in oss i Alex jeep och rattade bilen ut ur Brooklyn (och resan dit var en upplevelse om man säger så, men det är en helt annan historia). Bredvid huset fanns en grillplats och där satt vi till långt in på natten och drack vin och grillade just s’mores och diskuterade viktiga saker som huruvida en s’more egentligen är en s’more om kexet är runt istället för fyrkantigt. #snillenspekulerar

Yotam Ottolenghi, sällan blir man besviken när man lagar något från hans kokböcker. Den här kakan serverade vi som efterrätt när vi hade vänner över på middag och den är magisk. Kanske kan vara något för påsk? Köp rosvatten av bra kvalitet för de lite billigare smakar tvål.

November är så mörkt, det är så tråkigt, årets värsta månad buhuuu. Alltså va? Jag förstår ingenting. Kanske är det min kärlek till att bo i ett land där vi faktiskt har säsonger som gör att jag uppskattar kyla och mörker? Jag menar, en anledning till att krypa upp i soffan, tända ljus i öppna spisen och äta ohemula mängder äppelchips – hur kan man inte gilla det? Helt oförståeligt.

Äppelchips

30-40 stycken

1 dl vatten

2 msk färspressad citronjuice

1 dl strösocker

2 röda äpplen

Koka upp vatten, citronjuice och strösocker i en kastrull och sjud till sockret lösts upp. Låt kallna. Skiva äpplena tunt – jag använde min mandolin – och lägg skivorna i lagen. Låt stå i 30 minuter och låt sedan rinna av i ett durkslag. Lägg skivorna på en bakplåtspappersklädd plåt och torka i mitten av ugnen på 100 grader i ungefär 3 timmar tills de har blivit krispiga som chips. Dra försiktigt bort från bakplåtspappret.

Calle står as we speak och ”bollar” deg till morgondagens pizzafredag (vi provar en ny slags pizza imorgon – återkommer med resultatet) och jag ska snart gå och lägga mig. Idag har vi inte gjort så mycket mer än att inhandla nödvändigheter som exempelvis oliver, salta macadamianötter (en av mina stora laster i livet) och burrata. För oss är det semestermode i några dagar till, sen är det inte många jobbdagar kvar innan vi åker till USA för att hälsa på Alex och Adam.

Idag regnar det hos oss här på landet och vi skrotar omkring inomhus och gör inte speciellt mycket alls. Lite senare i eftermiddag kommer några vänner över på bubbel och ikväll ska vi förhoppningsvis få till något avsnitt av Stranger Things om våra nattsuddare till barn behagar somna i någorlunda rimlig tid. #ingenvetsäkert

Jag hoppas på att komma iväg och plocka jordgubbar den här veckan. Vi har inte ätit jordgubbar med grädde och socker en enda gång den här sommaren, för på midsommar var vi lite wild and crazy och åt jordgubbar – vanliga och picklade – med mascarponekräm och rosmarin. Det var otroligt gott, och rosmarin och jordgubbar är en oväntat fin smakkombination måste jag säga.

Förvara jordgubbarna i en burk i kylen så håller de upp till tre veckor. Receptet kommer från ett gammalt nummer av Buffé.

Picklade jordgubbar med vanilj och rosmarin

5 dl-ish

500 g färska jordgubbar

1 rosmarinkvist

0,5 vaniljstång

1 dl äppelcidervinäger

1 dl vatten

1 dl strösocker

Ansa och skölj jordgubbarna. Dela på mitten och lägg tillsammans med vaniljstången och rosmarinkvisten i en väl rengjord glasburk med tätslutande lock. Koka upp vinäger, vatten och socker. Häll den varma lagen i burken. Låt svalna och ställ sedan i kylen i minst 12 timmar.

I helgen plockade jag rabarber hemma hos mamma och pappa och gjorde en rabarberkompott som vi åt till eftermiddagskaffet. Herreminje, så gott! En dessert som passar mig perfekt eftersom jag inte är överförtjust i när det blir för sött.