Jag vet inte riktigt vad jag tycker om 2013. Omvälvande, kanske kan vara rätt ord? När man är trettioett slutar en del av livet och en annan tar vid. Några får barn, andra flyttar och vissa köper hus utanför stan. Ibland brukar jag och Calle skämtsamt säga att vi känner oss som de två sista på en fest som håller på att dö ut. Och så är det ju klart lite när man lever i gränslandet mellan två epoker livet.

Det är stort att köpa ny och större lägenhet, och det gjorde vi för snart ett halvår sedan. Första gången vi kom in i den fina, något renoveringsbehoviga lägenheten som numera är vårt hem tänkte jag att om jag får vakna varje dag och titta på det här stora havet av fiskbensparkett kommer det inte finnas några dåliga dagar. Och vi, som egentligen letade efter något helt annat, lyssnade på magkänslan och såg potential i en lägenhet som andra ratade. När jag är gammal och ser tillbaka på mitt liv kommer jag fortfarande vara mallig när jag tänker på hur Calle play-it-safe-Ljungblad fick något vilt i blicken när han ringde till mäklaren och deklarerade att VI VILL HA DEN. Det är stort.

Dear Bushwick.

Vi har precis ätit en lång brunch och jag är alldeles fyrkantig efter all mat jag stoppat i mig. Äggröra, fattiga riddare, bröd med jordnötssmör och jordgubbssylt, bloody mary (-s) och smutti. Jag. Är. Mätt. För första gången bakade jag det haussade fusksurdegsbrödet som jag tror att Helena var först med och det var väldigt, väldigt gott.

Fusksurdegsbröd

3 baguetter

Julkänslan är slut, firandet är över och vi åker hem till Göteborg lite senare i eftermiddag. Efter en vecka borta från hemma ska det bli alldeles underbart att komma hem till lägenheten, min egen säng och lite rutiner igen. Vi har dessutom en helt oplanerad helg framför oss och jag ser fram emot att göra precis ingenting alls.

Förslag på vad ni kan göra med era julmatsrester har jag icke, men däremot sitter jag inne med ett recept på en riktigt fin brysselkålsgratäng som vi gjorde på landet för några dagar sedan. Kål, alltså. Något av det bästa som finns i matväg. Receptet har Bibbi klippt ut från en tidning, vilken är jag lite osäker på.

Brysselkålsgratäng

4 portioner

500 g brysselkål, helst färsk

1 gul lök

1 dl hackad dill

2 dl vispgrädde

2 ekologiska ägg

2 dl riven cheddar

1 ekologisk citron, rivet skal

salt, nymald svartpeppar

Sätt ugnen på 200 grader. Ta bort det yttersta bladet från brysselkålen och dela på hälften. Strimla lök och varva i en smord ugnsfast form tillsammans med brysselkålen och dillen. Rör samman grädde och ägg, salta och peppra. Häll i ugnsformen. Toppa med riven ost och grädda i mitten av ugnen tills gratängen har fått en fin färg, det tar ungefär 15-20 minuter. Toppa med rivet citronskal precis innan servering.

Igår morse hann vi med en stadig julgrötsfrukost tillsammans med Calles familj innan vi packade ihop oss och åkte mot Skåne. Jag åt (som alltid) min gröt med saftsås vilket, eh, förbryllade resten av sällskapet, som har mjölk till sin gröt. Mjölk? Helt främmande för mig. Hur gör ni?

Vi sladdade in hos mina föräldrar vid tre-tiden, lagom till glöggfikan. Mandelsmusslor, mjuk pepparkaka, lussebullar, pepparkakor och korintkakor tillsammans med glögg, lugn och Livet är Underbart. Bästa stunden på hela julafton, tycker jag.

Det här året blev det ett enkelt men ack så fint julbord som dukades upp. Alldeles lagom, för en gångs skull.

Isbjörnen fick en leksak som tre minuter senare var en skugga av sitt forna jag, sen däckade han (och vi andra) i soffan. Härligt. Alldeles perfekt julafton, om ni frågar mig. God fortsättning!

Med två dagar kvar till julafton måste jag säga att vädret är något tveksamt. Stormvindar, regn från sidan och grått, grått, grått vart man än tittar. Inte exemplariskt julväder i min bok, om man säger så. Vi kom till landet i fredags kväll och idag ska Calle och hans svåger Johan göra revben. Eller rävben, som Calle trodde att det var tills han var typ 14 år. Ja, precis. Rävben. Han förstod inte alls hur man fick dem att sitta ihop och ligga sådär bredvid varandra som de gör, vilket jag tycker är lika roligt varje gång han berättar det.

Det här året har Calles mamma Bibbi gått all in när det kommer till vegetarisk julmat. Jag har blivit bortskämd med massor av godsaker, och imorgon när vi firar lillejulafton har jag fått en alldeles egen variant på julskinka – en senapsgriljerad rotselleri. Hurra! Receptet kommer från min nya favorit-mattidning Mer Smak.

Senapsgriljerad rotselleri

8 portioner

1,5 kg hel rotselleri

1 msk olivolja

0,5 tsk salt

2 msk dijonsenap

1 msk sirap

1 ägg

1 dl hackad bladpersilja

1 dl ströbröd

Sätt ugnen på 175 grader. Skär bort skalet och lägg rotsellerin i en ugnsform. Ringla över olivolja och salta. Baka i ugn tills den är mjuk rätt igenom, det borde ta ungefär 2 timmar eller så. Höj ugnstemperaturen till 225 grader. Blanda senap, sirap, ägg och finhackad persilja. Bred blandningen på rotsellerin, strö över ströbröd.Griljera i mitten av ugnen tills ytan är gyllene, det tar ca 10 minuter.

”Ni får välja en ingrediens var och så hittar jag på en amuse efter det” deklarerade Minna vågat i lördags morse innan vi for iväg för att handla till kvällens förnyårsfirande. Hon är djärv, den där Minnan, och när varukorgen fylldes med grönt äpple, pepparrot, philadelphiaost, julmust (!) och rödlök blev jag något tveksam (och lätt illamående).

Men, så sitter vi till bords och ut kommer Minna med den här fina skapelsen, serverad på sked och allt, och så var den så in-i-helskottas-god. Karamelliserad lök med pepparrotscrème och rivet äpple visade sig vara en riktig fullträff, och ack så fint serverad. Hatten av för dig, Minna!

Minnas magiska mix

Skiva rödlöken i tunna skivor och fräs i en stekpanna med lite olja. Häll i julmusten när löken mjuknat, kanske 1 dl eller så. Koka på hög värme, rör runt lite då och då och häll på lite socker om du känner för det. Blanda philadelphiaost med pepparrot, salta och peppra. Montera det hela på en sked modell större och toppa med en klutt rivet äpple.

Jag har gått från halsont, feber och tillfrisknande på mindre än ett dygn. Kan det vara världsrekord i kortast förkylning någonsin? Tror det är personbästa, i alla fall. Men hörni, innan vi börjar diskutera det här med vad vi åt på förnyårsafton vill jag säga TACK till alla er som bidrog med en slant till vår insamling för Musikhjälpen. Hurra för er!

Så, maten då? Jag var en av de tre som serverade förrätts-amuse, och mitt bidrag var världshistoriens enklaste variant av vichyssoise, en potatis- och löksoppa som är fantastiskt god i all sin enkelhet. Inspirationen kommer från Mathias Dahlgrens fantastiska kokbok Bon Lloc.

Vichyssoise
6 amuse-portioner (små, med andra ord)

150 g skalad potatis
50 g purjolök (den vita delen)
2 dl grädde
1 tärning ekologisk grönsaksbuljong
1 dl mjölk
salt, nymald vitpeppar
finhackad gräslök till garnering

Skala potatisen och skiva den och purjolöken tunt. Lägg i kastrull, fyll på med grädde och mjölk och smula i en buljongtärning. Koka tills allt är mjukt. Mixa med mixerstav och sila för att få den riktigt slät. Salta och peppra. Låt svalna. Späd med mjölk om soppan tjockar i kylen. Garnera med finhackad gräslök precis innan servering.

Att säga att jag är pigg är en överdrift. För-nyårsfirande tar på krafterna men ack så trevligt vi hade det igår! Mycket skratt, lite tårar och ett hejdundrande tolvslag med tomtebloss, Ring klocka ring och högtidligt in-skålande av det nya året. Vi åt som vanligt otroligt mycket god mat (recept kommer!) och amuserna var alldeles ljuvliga.

Men, på varmrättsfronten intet nytt. Konceptet potatis, sås, rödbetsbiffar och/eller köttbit tillämpades även i år och ack så gott det blev. Jag höftade ihop en rotfruktsgratäng i små portionsformar som blev riktigt god – perfekt att förbereda, dessutom.

Rotfruktsgratäng

6 portionsformar

1 morot

1 bit rotselleri

2 palsternackor

4 potatisar

2 dl grädde, kanske lite mer

2 dl mjölk

västerbottensost, riven

salt & nymald svartpeppar

Sätt ugnen på 225°. Skala och skiva rotfrukterna i tunna skivor. Lägg allt i en kastrull och fyll på med mjölk och grädde så att allt är täckt. Koka på låg värme tills rotfrukterna är mjuka, det borde ta ungefär 20 minuter. Smaka av med salt och peppar. Smöra formarna, fördela rotfrukterna och strö över riven ost. Grädda i ca 15-20 minuter tills gratängerna har satt sig. Ta ut och låt vila lite innan servering.

Idag är dagen innan för-nyår och jag och Calle kom ner till Skåne för några timmar sedan. Upplägget inför morgondagen ser ut som sig bör: bastubad, för-champagne, tre förrätts-amuser, varmrätt och tre dessert-amuser. Där emellan blir det såklart vin, På Året och Grevinnan och Betjänten. Jag älskar för-nyår.

Jag gör i år en av de tre förrätts-amuserna och den står förberedd och klar i kylen. Återkommer såklart med bild och recept. Calle gör en dessert-amuse och jag kan berätta att det kommer bli, eh, spektakulärt. Trevlig helg till er alla! Och gott nytt för-år, såklart!

När Calles mormor levde bakade vi alltid pepparkakor tillsammans med henne. Hon vaktade spisen, Calle kavlade deg och jag tryckte ut grisar för glatta livet. Those were the days. Nu är det bara jag och Calle kvar, och ikväll är det dags. Degen står i kylen (recept hittar ni här) och jag ska alldeles strax leta fram pepparkaksformarna som vi fick ärva efter henne.

Vi har hunnit med att göra en hel del annat i julbaksväg – När Malin var här senaste bakade vi julgodis ungefär hela dagen (och åt så mycket deg att vi hamnade i någon sorts matkoma innan maten) och en av sakerna Malin gjorde var saffransknäck. Jag hade tänkt att det skulle bli sådär guldigt gula (som allt annat som innehåller saffran) men icke…

Saffransknäck

massvis

2 dl ljus sirap

2 dl socker

2 dl grädde

1 pkt saffran

Mortla saffran med lite socker, blanda med resten av ingredienserna i en kastrull. Koka upp, rör om och sänk värmen lite när det börjar koka. Knäcken ska bli ungefär 125 grader, häll sedan upp i ett tomt gräddpaket (eller mjölkpaket eller något annat med hällpip) och häll upp i knäckformar. Låt svalna och förvara i lufttät burk.