Det är varmt ute, men löven på träden börjar bli gula. Ett säkert hösttäcken i matväg är att Mont d’Or är tillbaka i butik igen efter en tids uppehåll. Såhär tidigt på hösten upplever jag att den är ganska mycket mildare än den man äter på slutet av säsongen, men likväl lika gott ändå. En riktig Vin med Viktor-favorit som har blivit lite av en tradition att äta tillsammans.

Vi åt den som alltid med baguette, cornichons, pappas picklade grönsaker, min systers plommonchutney, surkål och soltorkade tomater. Köttätarna hade även kallskuret till. Till osten drack vi Vin Jaune, det ganska speciella men ack så goda vinet från Jura som passar som handen i handsken till osten. En riktig höstfavorit!

Det är fredag och vi åker som vanligt upp till landet efter lunch. Bibbi har lovat korintkakor, jag ska baka vörtbröd och barnen ska få julpyjamaser i adventspresent. Den här helgen är ju det officiella startskottet för min absoluta favorithögtid och även om det är mycket som inte är som det brukar det här året tänker jag att december i alla fall kan bli någorlunda normal. Julfilmer, pepparkaksbak, öl-adventskalender, julmusik och allt annat som hör julen till.

De dagar vi inte vet vad vi ska äta till lunch eller middag (ganska ofta med andra ord…) blir det oftast sallad och någon form av protein. Det kan vara färsk korv till de andra, men för min del blir det ofta ost. Halloumi är ingen storfavorit hos mig, även om den har hämtat upp lite det senaste, men en mild fetaost går alltid hem.

Jag tycker om att stiga ur min bekvämlighetszon lite då och då – typ små enkla grejer som att välja en annan matta på yogapasset, att smaka något nytt eller att inte alltid välja samma ost. Nu är det inte direkt så att jag kommer hem med exakt samma bitar varje fredag, men det finns vissa som har hängt med ett tag – och som antagligen kommer hänga med livet ut för att de är så löjligt goda – till exempel Cabrioulet, Beaufort eller Pecorino di Farindola.

Jag ligger fasligt mycket bakom när det gäller att skriva ner recept, om man säger så. Den här friterade getosten åt vi i våras någon gång… Jag har för övrigt fått dille på just getost den senaste tiden och är på Hildas var och varannan dag för att köpa en bit av VGG* som råkar vara min och Calles just nu absoluta favoritost.

Igår var en sådan dag som började med ett hysteriskt Liseberg (hur orutinerade är vi som går dit en fredag vid öppning? Vi är ju alltid på Liseberg typ torsdag kväll när köer inte existerar och man får åka Rabalder fem gånger på raken för att det är så lite folk. Oh well, nu vet vi…) och avslutades med bubbel, ost och pizza hemma hos våra nyinflyttade vänner som (äntligen!) kommit till västkusten.

Jag och Calle fick feeling när vi var på Hildas tidigare på dagen och köpte med oss en bit Beaufort, en bit semihård getost och – håll i hatten – en BRIE. Jag är verkligen ingen Briefantast pga smakat allt för många gummiliknande historier och bad därför om en bit som skulle få över mig på rätt sida, och VILKEN godbit vi fick med oss. Brie de Favières. Lägg det på minnet! Helt fantastiskt god.

Nu ska jag väcka resten av familjen med banana walnut pancakes, sen ska vi på konfirmation. Hoppas ni får en fin helg, vänner!

Jag är med kidsen i Skåne och laddar batterierna. Solen skiner, vi har haft årets första utefika på altanen och ikväll blir det bakad potatis med vegetarisk skagenröra. Yay! Det finns hopp om livet.