Fredag kväll, Calle och resten av våra gäster har gått ut för att ta en drink och jag är kvar hemma med två sovande barn. Ganska nöjd, faktiskt med att ligga på soffan i PJ, titta på ostig film (Brudens Far på Disney Plus, älskade den när jag var liten) och äta popcorn.

Igår kom vänner över på drink och tilltugg innan middagen och till Calles French 77 serverade vi bland annat några prästost- och hasselnötsfyllda smördegssnurror som var otroligt goda. De ska vi göra igen, helt klart! Och note to self – man måste inte alltid äta just ost innan middagen – tilltugg av annat slag kan vara riktigt trevligt det med… Haha. Plötsligt händer det, osv.

Jag kommer ihåg exakt när vi åt de här godbitarna, kanske mest för att det var pre-corona och sista middagen med våra vänner innan den sociala distansieringen tog fart. Vi får planera för en precis lika fin middag när vi kan träffas alla igen, post-corona tänker jag.

Livet lunkar på, trots att världen är upp och ner men det som innan kändes mer avläset börjar krypa allt närmre. För mig som jobbar inom offentlig förvaltning är det skarpt läge och bråda dagar, men för många av våra vänner är det desto värre. Måtte det här bli bättre snart, för just nu längtar jag efter vardag. Nåväl, äta bör man osv och den här lilla rätten tipsade Johan och Johannah om efter att ha ätit den på Bar la Lune för ett tag sedan. Det här en tydligen en riktig 70-talsklassiker, som jag dock aldrig har hört talas om innan.

Vi har tagit julfirandet till Skåne och hela familjen sitter as we speak och dricker Bloody Marys och kollar på en fantastiskt fin dokumentär om Patrik Swayze. Ikväll har vi (äntligen!) skippat julmaten och gjorde istället ett helt gäng olika tapas – bland annat dillmarinerade kronärtskockor som blev SÅ goda.

När vi hade kalas för Clara bjöd vi på det här enkla tilltugget som dessutom går utmärkt att förbereda. Jag tärnade osten dagen innan och stoppade ner i en glasburk med marinaden, så fick den stå tills någon timme innan det var dags för gästerna att komma.

Precis innan servering toppade jag med krasse och solroskärnor. Receptet hittade jag hos Helena.

Saffransmarinerad västerbottensost

10 bufféportioner

0,5 g saffran (1 paket)

0,5 dl kallpressad rapsolja

1 tsk citronsaft

2 tsk flytande honung

300 g Västerbottensost

1 ask krasse

nymald svartpeppar, havssalt

0,5 dl rostade solrosfrön

Blanda saffran och rapsoljan, rör sedan i citronsaft och flytande honung. Skär osten i små kuber och blanda med marinaden. Salta och peppra efter smak och tycke. Låt stå och dra en stund om du inte kör en långmarinering som vi gjorde. Strö över nyklippt krasse och solrosfrön precis innan servering.

Det är bara början på veckan men jag längtar redan efter fredag eftermiddag då vi brukar fira #flamingofredag med bubbel eller drink och någon form av tilltugg, inte sällan chips av något slag och då helst från Torres. Favoriten hos samtliga i familjen (minus Sigge) är tryffelchipsen (de är MAGISKA) men på senare tid har den här varianten med rökt paprika seglat upp som ny favorit.

Den här veckan har sprungit iväg. Att komma hem med en ny liten kompis är ju en omställning för oss alla och vi har hunnit med hela spektrat – lugn och ro, lite mindre lugn och ro men på det stora hela går det ju riktigt fint. Sigge har sovit sig igenom sin första vecka kan man säga, och vi har tagit långlunch på At Park, druckit kaffe på Viktors, fredagshandlat i Saluhallen och druckit bubbel på uteservering. För att ge er lite perspektiv kan jag meddela att vi även har haft kvällar när vi fått den briljanta idén att steka köttbullar typ klockan kvart över fem, för visst hade det varit gott med den där såsen med kantareller och lingon? Ja den gör vi! Och det kan ju vara en fin idé, om man är lite förutseende och rullar köttbullar någon helt annan gång än just när barnet vill ha mat, mamman får blodtrycksfall och pappan står med den nyfödda i sele på magen och roddar köttbullar, vegobullar, potatis, långpasta och sås. Haha!

Vi var på landet en snabb sväng i helgen, primärt för att köra båten till vinterförvaringen men också för att skörda det som fanns kvar på våra tomat- och chiliplantor. Och det var en hel del, kan jag meddela. Det här året har chiliskörden varit enorm, och vi fick med oss en stor påse hem. Det är framför allt citronhabanero och cheyenne som vi fått mängder av, och de flesta har vi torkat och mixat till chiliflakes men några har Calle gjort någon slags fermenterad chilisås på efter tips från våra chili-guruvänner i Stockholm. Den chilisåsen står as we speak och gottar till sig i köket och slutresultatet kan vi smaka på om två veckor.

Förutom att skörda chili och tomater märkte jag att vår lilla kryddhörna hade gått bananas efter de senaste veckornas regn så jag klippte av ett helt gäng salviablad och tog med till stan. Salvia är för övrigt en sådan där krydda som vi envisas med att odla varje år, och varje gång vi står där med en jätteplanta vet vi inte riktigt vad vi ska göra med den. Fram tills nu vill säga, för i söndags friterade vi de salviablad vi tog med hem till stan och det blev verkligen jättegott. Det här ska vi helt klart göra igen.

Friterade salviablad

4 portioner

2 ägg

1 krm salt

2 dl vetemjöl

2 dl mjölk

1 msk smält, avsvalnat smör

2 dl färska salviablad

havssalt

ungefär 7 dl rapsolja att fritera i

Vispa ihop ägg, salt och mjöl. Tillsätt lite mjölk i taget under vispning och rör ner smöret. Hetta upp oljan till 180 grader i en kastrull. Doppa salviabladen i smeten och sänk ner dem i oljan. Fritera några i taget tills de blivit gyllene, det tar någon minut. Lägg på ett fat med papper så att de får rinna av och strö över havssalt.

Något som är bra med att vara på landet är att jag tar mig tid till att prova alla recept jag sparar på mig under veckorna. Den senaste månaden har vi ju bott växelvis i stan och på landet eftersom vädret har varit alldeles ljuvligt och jag, Calle, Bibbi och Clara har provat oss igenom ett helt gäng olika luncher. Senast ut var den här tarten vars recept jag hittade i ett gammalt nummer av Allt om Mat.