Jag vaknade upp för ett litet tag sedan bland målarburkar, penslar och tavlor. Flygresan gick fint, taxiresan likaså och vi kom till Brooklyn lite efter 20 igår. Adam hade lagat middag och vi spenderade kvällen med att gå igenom precis allt som har hänt de senast månaderna. Idag ska vi äta brunch, bestämma vad vi ska äta för mat på juldagen och dessutom sätta en snabb-glögg. Återkommer med recept, såklart.

Hur kan jag ha glömt att skriva om Panna II? Det är ju en av de mest spektakulära restauranguppleverser jag har haft! Och då menar jag inte spektakulärt på NOBU-sättet. Dagen innan vi gifte oss hade Alex och Adam fixat en liten överraskning till oss. Vi gick till affären, köpte två flaskor vin och gick bort till Panna II, en indisk restaurang som liknar inget annat jag har sett. På hemsidan står det “where chili pepper lights meet christmas tree lights” och det är väl lite av en underdrift att påstå något annat. Det är c-l-a-z-y.

Men alltså. Fyra rätter till fyra personer och slutnotan landar på typ 500 kr. Det är galet billigt. Maten var dessutom riktigt, riktigt god. Jag drömmer fortfarande om vegetable fritters som jag åt till förrätt (Amy, sitter du kanske inne på något recept?!) som var små friterade vegetariska knyten med en liten, liten hint av någon typ av pepparkakskrydda (nejlika? kanel?). Vinet tar man med själv och betalar en corking fee för. Och just det, fyller ni år kan ni räkna med en… speciell… överraskning. I say no more. 93 1st Av. Hemsida här.

Efter Panna II rullade vi till 178 7th Ave för att gå på Village Vanguard, en av de fina gamla jazzklubbarna som finns kvar i stan. Vi kollade in Heath Brothers, drack armagnac och var alla något upprörda för att vi inte gått dit innan. Man förflyttas nämligen minst 70 år tillbaka i tiden när man kommer in på den här klubben och om man är det minsta intresserad av jazz är det svårt att inte bli imponerad. Gå dit.

Först av allt – TACK för alla fina hälsningar som har trillat in, jag blir alldeles varm i kroppen när jag vet att så många av er tänkte på oss igår. För det andra – ja, det är sant. Vi har utvecklat ett allvarligt ta-bilder-med-instant-photo-kameran-beroende. Märks det?

Igår var, som ni säkert förstår, en av de bästa dagarna. Ever. Jag är alldeles för trött för att berätta allt om vårt “hippie wedding” men låt oss säga såhär: någonstans runt tvåtiden stod fyra vänner på taket och dansade Calles flamingodans till högljudda toner av den här sången.

Nu ska vi sticka ner till Robertas och äta en stor brunch, och imorgon bär det av mot västkusten och två veckors roadtrip. Vi hörs senare, kompisar!

Vi startar dagen med en flaska Moët & Chandon, hurra för oss idag!

THE burger.

När Calle misstänksamt snabbt vet vad han ska beställa när vi är ute och äter vet man att det är en hund begraven någonstans. När sedan servitrisen på Little Owl frågade om vi hade hittat dit via killen från Flippin’ Burgers i Stockholm såg jag ut som ett frågetecken samtidigt som Calle nickade ivrigt och sa att ja, det var vi. Var vi? Ja, tydligen. Eftersom vi inte bor i Stockholm har jag inte följt hypen kring den lilla hamburgerrestaurangen med den långa kön, men som jag har förstått det har ägaren rest runt i USA för att leta efter den perfekta burgaren, och den på Little Owl är tydligen en av dem.

Jag beställde majssoppa med grön sparris (grymt god!) till förrätt och en stor omelett till varmrätt. Och ok, tre kulor glass och ett glas moscato d’asti till dessert. Underbar (men liten!) restaurang med otroligt trevlig personal. Vi hade bästa servitrisen ever som gav oss massor med tips på andra bra restauranger att kolla upp. Återkommer i den frågan.

PS. Tydligen användes huset som restaurangen huserar i som exterior shot i tv-serien Vänner, så bli inte förvånad om det står horder med turister utanför som fotograferar och pekar. DS.

Sist vi besökte Eataly blev jag frälst. Inte undra på det, för det är verkligen svårt att vandra omkring bland alla fina produkter och inte bli imponerad. Den här gången svängde vi förbi för att äta lunch och bestämde oss för att prova pastan. Men, meh, jag vet inte. Min pasta med tomatsås var helt ok, men jag får nog säga – väldigt blygsamt – att min och Calles tomatsås slår den vi fick på Eataly. Big time.

Men, resten av Eataly är verkligen ett mecka för matintresserade. Man kan hitta allt! Vi nöjde oss dock med att köpa hem lite ost och kallskuret, för i den här värmen är det inte direkt något annat som känns lockande.

Innan vi åkte tillbaka till Brooklyn gick vi såklart till Birrerian för att ta en öl (when in Eataly som man brukar säga…) och den här gången provade jag en med smak av timjan. Mycket spännande men knappast det godaste jag har smakat. Summan av Eataly-kardemumman? Det är verkligen väl värt ett besök, men håll dig borta från pasta pomodoro om du tycker att det där med tomatsås är din grej i köket.

För att få gifta sig i NYC måste man ha en marriage license, och den hämtar man (och betalar $34 för) hos the office of the City Clerk (vi gick till kontoret på 141 Worth St på Manhattan). Trots skräckhistorier om långa köer gick det snabbt och smärtfritt för vi behövde bara vänta i 30 minuter innan det var vår tur. Med licensen i hand är vi all set inför vigseln – på lördag är det dags, klockan 3pm i Brooklyn Bridge Park.

Tacos på riktigt.

En av de bästa sakerna med vår del av Brooklyn är att det finns riktigt bra mat riktigt nära. Igår besökte vi den lokala Taquerian och åt för första gången mexikansk mat fast på riktigt. Säg hejdå till tacokrydda, färdig salsa och hårda skal, säg hej till ris, svarta bönor och tomatillos!

De stadiga frukostarna på Brooklyn’s Natural fortsätter. Igår var det L train-wrap med avokado, tomat, mozarella och olivolja som gällde. Till det? Snapple och en stor ask hallon. Och vilka hallon, sen!

Igår spenderade vi dagen på the Met och efter det hade vi picknick på en gräsplätt i Central Park. Innan vi åkte hem tog vi en drink på The Boathouse, en av oaserna i parken. Underbart ställe om du frågar mig, och väl värt ett besök enbart för att kolla in de fina sköldpaddorna i den lilla (och väldigt gröna) sjön.

The sauna system.

Hann även med ett stopp på Radegast Hall, ett av våra favoritställen i Brooklyn. Åt pretzel (jag är beroende) med stark senap och riven pepparrotsost, åt drack såklart en übertysk öl till det. Idag är det ny dag, nya tag och vi ska åka ut till Rockaway Beach (ja, samma som Ramones-låten) och svalka av oss. För här, mina vänner, är det sauna style weather varje dag. Idag? 37 grader varmt.

PS. På grund av jag-orkar-inte-släpa-upp-kameran-för-att-ta-bilder-sjukan får ni hålla till godo med Instagram-bilder, ok? DS.

Kolla in storleken på den här tomaten som jag hittade när jag strök omkring bland tomathyllorna på Whole Foods vid USQ igår. Det är som de säger – allt måste vara stort i USA (och i det här fallet gillar jag det!)