Johannas knäckebröd i bakgrunden!

Nä, hörni, jag gör det lätt för mig. Jag hann nämligen ta ungefär tre kort under bröllopsbonanzan innan kameran lades undan så kolla in hos vår kompis Jennie för där kan ni se otroligt fina bilder från kvällen! Men vad säger ni, ska vi diskutera det viktigaste – maten och drycken?

Det första vi bestämde i matväg var att vi ville ha snaps och öl till förrätten. Intressant ände att börja i kanske, men jag tycker att snaps är en bra start på nästan alla middagar, speciellt de av väldigt festlig karaktär. Valet föll på OP eftersom det råkar vara min favoritsnaps, och ölen bryggde vi själva. Sistnämnda gjorde helt klart succé, speciellt eftersom Manne hade gjort världens finaste etiketter. Till ölen och snapsen åt vi Ljungbladröra (eller gubbröra om man vill vara tråkig och kalla den så) på Johannas fina bröllopsknäcke.

Foto: Jennie Svensson.

Eftersom vi var runt 100 personer på bonanzan bestämde vi oss för att ha en stor buffé istället för bordsservering. Tillsammans med cateringfirman bestämde vi vad vi ville ha på buffébordet och det blev pyttelite fisk, lagom med kött och mycket vegetariskt. Till maten serverade vi tre olika sorters rödvin (det vita vinet glömde vi helt av…) som vi ställde på borden så gästerna fick servera sig själva. Perfekt tycker jag eftersom det aldrig satt någon med tomt glas.

Som många av er redan vet hade vi en stor kak-och-tårtbuffé till efterrätt. Paradtårtan var såklart en spiddekaga (komplett med Han Solo och Leia på toppen) som mina föräldrar fraktat med upp från Skåne. Tack till alla er som bakat och hjälpt till, och extra stort tack till Ann-Louise och Åsa som bidrog med vegansk tårta och finfina kakor som båda gick åt som smör i solsken.

Till drinkbordet hade vi valt två klassiker och en nostalgitrip: GT, cosmo och Galliano Hot Shots. Sistnämnda var helt klart det som gick åt mest, och min bror – Hot Shotsens mästare – var lyrisk.

Summan av bonanza-kardemumman, då? Well, det är verkligen ett jättejobb att ordna en sådan här stor fest från… inget. Vi har fixat precis allt själva, såklart med hjälp av våra vänner och familjer. Hyra tält, catering, porslin, dukar, dekorationer, boende, tårtgafflar, vin… Men, det blev himla bra till slut. Även om det har varit en något krokig väg till destinationen, så att säga. Vill man göra det enkelt för sig är det här helt klart inte vägen man ska gå, men om man vill få det precis som man vill så är det perfekt.

Vi hade för övrigt önskat oss vin och champagne i bröllopspresent, och ni kan inte ana hur mycket godsaker vi numera har i vår lilla vinkällare! Vissa av godbitarna ska lagras, men några har vi tagit hem för att prova inom kort. Stay tuned.

Vigseln, 14 juli. Skrattfest.

Många har undrat om det där med att åka iväg och vigas. Varför gör man det? Well, det är inte alla som drömmer om det där stora kyrkbröllopet. Det var precis såhär vi ville ha det, och vigseln är något som alltid kommer vara ett speciellt minne för oss, Alex och Adam. Det är fint det.

Nu är det slut med bröllop i Matrepubliken. Tack alla som har hjälpt oss med det här jätteprojektet, och såklart världens största tack till Minna och Manne som har hjälpt oss med ungefär hur mycket som helst. Ni är bäst!

Festen är över. Äntligen skulle jag kunna säga för trots att vi hade en otroligt fin kväll igår är det slitsamt att planera en bröllopsbonanza i nästan ett års tid. Klockan fem i morse staplade vi hemåt efter en helkväll med ett fyllt dansgolv sedan första låten. Det är våra vänner, det. De bästa man kan ha. För att inte tala om familjen! Men, jag får berätta mer en annan gång för nu måste jag sova. Sov så gott!

Först av allt – TACK för alla fina hälsningar som har trillat in, jag blir alldeles varm i kroppen när jag vet att så många av er tänkte på oss igår. För det andra – ja, det är sant. Vi har utvecklat ett allvarligt ta-bilder-med-instant-photo-kameran-beroende. Märks det?

Igår var, som ni säkert förstår, en av de bästa dagarna. Ever. Jag är alldeles för trött för att berätta allt om vårt “hippie wedding” men låt oss säga såhär: någonstans runt tvåtiden stod fyra vänner på taket och dansade Calles flamingodans till högljudda toner av den här sången.

Nu ska vi sticka ner till Robertas och äta en stor brunch, och imorgon bär det av mot västkusten och två veckors roadtrip. Vi hörs senare, kompisar!

Vi startar dagen med en flaska Moët & Chandon, hurra för oss idag!

För att få gifta sig i NYC måste man ha en marriage license, och den hämtar man (och betalar $34 för) hos the office of the City Clerk (vi gick till kontoret på 141 Worth St på Manhattan). Trots skräckhistorier om långa köer gick det snabbt och smärtfritt för vi behövde bara vänta i 30 minuter innan det var vår tur. Med licensen i hand är vi all set inför vigseln – på lördag är det dags, klockan 3pm i Brooklyn Bridge Park.

Att bestämma vilket vin som ska serveras på bröllopsbonanzan har helt klart varit en utmaning. Vi har tyckt att det är svårt att välja endast ett vin som ska passa till den stora sommarbuffén och just därför har vi bestämt oss för att istället bjuda på tre olika viner som våra gäster får välja mellan. Ett av våra favoritviner, Campolieti Ripasso, har varit självskrivet från början. Det har blivit lite av vårt vin (ostigt, jag vet!) som har hängt med vid högtidligheter som lägenhetsköp och födelsedagskalas. Det andra vinet hittade Calles föräldrar – Mas de Langlade, Côtes du Rhône och det tredje hittade Calle – Wolfblass Eaglehawk, en cab från Australien.

Alkoholfritt då? Jag tog såklart hjälp av Sofie, som har skrivit en del om de alkoholfria alternativ hon provade när hon var gravid. Hon rekommenderade Arc-en-Ciel, ett alkoholfritt rosévin från Frankrike. Done deal, säger vi eftersom våra kunskaper om alkoholfritt vin är i det närmsta obefintliga.

Nähä, nu ska jag väcka Calle, vi ska åka till Hagabadet och bada, slappa och läsa Batmanserier. Hoppas ni får en fin lördag!

Picki efterlyste bröllopsbloggande och bröllopsbloggande ska hon få. Om lite mer än en månad åker vi på en månads semester som börjar med vigsel i Brooklyn och slutar med sömnlös i Seattle – bokstavligt talat eftersom vårt flyg hem lyfter okristligt tidigt. Vi vigs den 14 juli någonstans i mitten av Manhattan Bridge Park och Brooklyn Bridge Park. Vi kommer ha en kort ceremoni, jag kommer ha en vit klänning och efteråt kommer vi skåla i champagne (i brun prasselpåse, såklart). Vi kommer äta middag på River Café och efter trerätters middag och ännu mer champagne dricker vi antagligen drinkar tills vi vinglar hem vid femsnåret.

4 dagar efter vi att vi landat i Sverige har vi fest för 104 personer i Svanesund på Orust där Calles föräldrar har sitt sommarhus. Vi kommer bland annat att äta Johannas knäckebröd, skåla med hembrygd öl och dricka Galliano hot shots framåt småtimmarna. Vad säger du, Picki? Är informationsbonanzan tillräcklig?