Ibland kan jag avundas folk som är befriade från nostalgi. Sådana som bara lever framåt, inte tänker på det som varit och framför allt inte längtar tillbaka. Ungefär så som Calle är, nu när jag tänker efter. Haha. Jag är ganska mycket tvärtom, och när vi är hos mamma och pappa i Hässleholm tänker jag ofta på vänner jag haft, saker jag vi gjort och att jag nu helt plötslgt ligger i mitt gamla rum fast med två barn och en Calle och är… vuxen. Det finns många fina aspekter med att vara vuxen men hallelulja, vad det hade varit skönt att få vara barn igen lite då och då. Ligga på soffan en hel dag. Dansa en hel natt och gå hem i gryningen och lyssna på fågelkvitter. Äta chips till kvällsmat. Slippa betala räkningar. Åka till Hemmakväll och hyra film.

På tal om det fick jag och Calle ett ryck och skulle göra just det ikväll – hyra film, alltså. Av nostalgiska skäl. HUR mysigt var det inte back in the days när man åkte någonstans och tog typ en timme på sig för att välja vad man skulle titta på? Nä, jag ska börja hyra film igen. Och hade gjort det ikväll om det inte vore för det faktum att det har varit Power Meet i Hässleholm vilket innebär att alla vägar in till stan var avstängda och att jag och Calle hamnade mitt emellan en De Soto och en Mustang, körandes i snigelfart i någon slags karavan innan vi kunde svänga av och köra kringelikrokvägar för att komma hem till mamma och pappa igen. Så kan det också gå, en kväll i Hässleholm.

Idag är det fredag och jag ska snart traska ner till Saluhallen med kidsen. En ledig helg på hemmaplan ser vi alla fram emot och jag hoppas vi ska få till lunch på Burgersson (de har för övrigt öppnat en lill-Burgersson i Saluhallen, spana in!) och kaffe på Viktors (alltså hur förutsägabara är vi? Jätteförutsägabara. Haha!) Förutom det tänker jag laga något gott att äta, dricka en suröl eller två och kanske titta på någon film om vi får feeling.

Jag är med kidsen i Skåne och laddar batterierna. Solen skiner, vi har haft årets första utefika på altanen och ikväll blir det bakad potatis med vegetarisk skagenröra. Yay! Det finns hopp om livet.

Vi har strukit omkring på stan idag. Promenerat genom Haga, ätit lunch på Wrapped vid Skanstorget, fyllt på förrådet av majstortillas hos Extreme Food på Kungshöjd, bunkrat te på Théhuset och dessutom sprungit in i en gammal vän som vi inte sett på länge. Nu har vi landat hemma och ska alldeles strax dricka te och äta pralin och fundera på vad vi ska bjuda på ikväll när mitt äldsta syskonbarn Tilda (mer känd som Basen hemma hos oss) kommer på besök.

2018 har varit ett speciellt år på många sätt. Vi har firat ankomsten av vår lille Sigge, sörjt Isbjörnen som lämnat oss och däremellan upplevt en varm sommar som både för tankarna till ljuvligt ljumma kvällar och klimatångest. Nu är snart året slut och vi kör en traditionsenlig nyårslista, tycker jag. Gott nytt år kompisar!

Gott nytt år, Charlotta! Har du några guldkorn från 2018?

Det har jag absolut. Natten mellan den 7 och 8 oktober när jag, Calle och den då nyfödda Sigge satt i förlossningssalen och åt smörgåsar, drack te och lyssnade på Bill Evans Lucky to be me. Den natten glömmer jag aldrig. Eller den där kvällen i somras när jag, Calle och Clara fick feeling och tog en tur med båten efter middagen och det råkade vara sommaren absolut finaste kväll och vi gled omkring i Havstensfjorden på ett stilla hav. Ah, those were the days.

Jaja, men i matväg då?

Har du upptäckt någon ny smak det här året?

Ikväl firar vi nyår på landet med Johan och Johannah + kids och vi ska öppna en efterlängtad flaska med Egly-Ouriet som vi ska äta med ett gäng ostar som vi har införskaffat på Hildas (Saint Maure och Tonneau D’Alpage). Till förrätt fortsätter vi med bubblet och ska till det äta smörstekt brioche med vispad smetana, finhackad rödlök och tångrom. Till varmrätt blir det ravioli med skogschampinjoner, tryffelskum och hyvlad tryffel och till det ska vi öppna en flaska Barolo som vi fick i bröllopspresent av Johan och Johannah. Till efterrätt blir det crème brûlée med japansk soja och till det moscato d’asti (Nivole, en av mina favoriter).

Jag blir alltid nostalgisk vid jul. Eller mer än vanligt ska jag kanske säga, för jag är mästare på att dagdrömma om hur det var innan. När man var liten och inte hade ett bekymmer i världen och julen innebar att skrota omkring i pyjamas och spela Nintendo med mina syskon, att morfar kom på besök, en massa snö (kan vara en efterkonstruktion att det var massor med snö på jul när jag var liten men jag minns det så…) och LUCIA. Those were the days. Helt plötsligt är man nämligen 36 år och har två egna barn och man undrar lite vart alla år tog vägen? En klyscha kanske, men inte desto mindre sann. Tiden går snabbt.

Trots att vi har varit lediga i två hela veckor tillsammans infaller ändå en särskild fredagsfeeling när det är helg på intåg. Vi åt lunch på Viktors (en ljuvlig sötpotatissoppa till mig och Reuben Sandwich till Calle) innan vi traskade ner till Saluhallen för att fylla på kylskåpet inför helgen (oliver! gorgonzola! mozzarella! kapris!) och snart ska vi korka upp en flaska Bollinger (tack Björkarna) och äta tryffelchips för att lite mer på riktigt fira att Sigge har kommit till oss.

Ikväll blir det som vanligt pizzafredag och till efterrätt har vi köpt choklad från Kanolds och när Clara har somnat blir det några avsnitt av Vår tid är nu som jag och Calle har plöjt de senaste veckorna. Så himla bra serie (kolla om ni inte sett)! Trevlig helg kompisar!

I söndags kväll kom han, vår Sigge, med rekordfart och skeptisk blick precis som sin storasyster. Vi skrotar mest omkring här hemma och lär känna vår nya familjemedlem och han ligger as we speak på min mage och gör knorrande små ljud och rynkar pannan på det där sättet som endast nyfödingar gör.

Eftersom Sigge kan komma typ nu och två veckor framöver tar vi det lugnt och håller oss i närheten av hemma. Idag har vi ätit lunch på Poh-Khe på Teatergatan, druckit kaffe på Viktors och spenderat eftermiddagen på Stadsbiblioteket. Det är för övrigt en mycket märklig upplevelse att vänta på att en förlossning ska dra igång. “Var det där något? Nä men DET var nog. Eller nä, kanske inte, men det då?” Ungefär så går jag runt typ hela tiden. Eftersom jag inte har haft en normal förlossning innan (hej världsrekord förra gången med under två timmar från första värk tills att Clara kom ut, och dessutom råkade vi vara inlagda när vattnet gick och allt satte igång) känns det ytterst spännande/läskigt att snart få reda på om 1. jag behöver föda barn här hemma 2. det kommer ta jättelång tid den här gången och 3. om vi hinner in till sjukhuset. #ingenvetsäkert

Förkylningen har börjat ge med sig och idag vinkade jag hejdå till mina kollegor som jag inte kommer att träffa regelbundet fram tills årsskiftet. Vad märkligt det känns. De har ju varit med mig exakt hela graviditeten och hejaropat och peppat och sett till så att jag tagit det lugnt (inte min bästa egenskap…) och det var med vemod jag satte mailen på autosvar fram till den 3 januari 2019. Nåväl, nu är det en ny verklighet som väntar och det ska bli spännande!

Vi har firat in föräldraledigheten med en traditionsenlig runda i Saluhallen. Vi fick med oss ölkorv (Claras fredagsnöje…) och tysk, stark senap från Hasselbacken, buffelmozza från Hildas, svarta oliver, pinjenötter och spanska mandlar från Zeytoon, ceylonkanel från Josefinas, bretzels från Steinbrenner & Nyberg och, nästan viktigast av allt, praliner från Kanolds. Såklart. Min favoritsmak är just nu mint, och för Claras del är det “den med pepparkakssmak” vilket innebär kanel, ingefära och kardemumma.

Idag blev det med andra ord bretzels med senap som tilltugg till fredagsdrinken! Hurra för #flamingofredag! Nu ska jag ta mig ur pizzakoman och se om jag kan lura vår lilla nattsuddare i säng (säkert…) Hoppas att ni får en fin helg, kompisar!