ÄNTLIGEN. Endast några dagar kvar till första advent och jag kan plocka fram adventsfålen, juldekorationer och nejlikepyntade apelsiner utan att skämmas. Jag längtar efter den lille gubben som säljer granar på Heden men i år ska jag försöka att välja ut en gran som är lite mindre än den vi fraktade hem förra året. Den var, eh, något större än vi hade tänkt oss och gick ända upp till taket (och vi har 3,25 i takhöjd så ni kan kanske föreställa er hur stor den var…) Snart,

Calles senaste kreation är en Bloody Calle-soppa med ganska bra untz, om jag får säga det själv. Toppad med friterad bacon, gurk-och-pepparrotsis och rotselleri. Och en hutt med vodka, såklart. Han serverade den som amuse till vårt för-nyårsfirande så den kommer passa perfekt om ni vill ha ett roligt tillugg (eller som förrätt!) när det vankas riktigt (tror ni, ja…) nyårsfirande!

Bloody Calle

6 amuse-portioner

3 dl tomatjuice

2,5 msk citronjuice

0,5 tsk worchestershiresås

1-2 stänk tabasco

3 nypor sellerisalt

svartpeppar efter smak

pyttelite vodka (om man så önskar…)

0,5 gurka, skalad

1 msk citronjuice

fin-finriven pepparrot

1 skiva bacon skuren i små, små skivor

1 rotselleriskiva, tunt skivad

olja till fritering

Blanda alla ingredienser till soppan och låt den stå ett litet tag så att smakerna sätter sig. Mixa gurkköttet med citronjuicen. Tillsätt pepparroten och smaka av. Frys i små knäckformar. Värm olja till 170°. Lägg försiktigt ner rotsellerin och fritera tills den är gyllenbrun. Låt rinna av på papper. Upprepa samma procedur med baconet. Häll upp soppan i små koppar, lägg i gurkisbiten och garnera med bacon och rotselleri.

Jag fingrar på lådan med julsaker och funderar på när det egentligen är ok att plocka fram det lilla pynt vi har. Idag? Imorgon? Nästa vecka? Jag kanske får hålla mig till första advent så att Calle Grinchen Ljungblad inte får ett nervöst sammanbrott av min Frank Sinatra-julskiva som brukar gå på repeat här hemma. Nåväl, en vecka kvar. Det kan jag överleva.

Det där kryddbrödet jag skrev om i söndags, det toppade jag med två olika röror. Jag är ju barnsligt förtjust i vispad cream cheese så jag utgick från det och smaksatte en med getost och en med blåmögelost. Jag har inga exakta mått på någon av rörorna men jag gjorde ungefär såhär:

Vispad cream cheese med getost

Vispa 1 paket philadelphiaost (jag använde den lite lättare varianten!) i några minuter med elvisp. Tillsätt grädde, ungefär 1 dl, och fortsätt vispa tills det är en fluffig smet. Blanda i en mjuk getost (jag använde en rulle av Président chèvres doux) och vispa tills det inte längre är klumpigt. Lägg en klick på brödskivan och toppa med en skiva grönt äpple.

Vispad cream cheese med blåmögelost

Vispa 1 paket philadelphiaost (den tjocka varianten!) tillsammans med en bit gorgonzola (det finns en alldeles ljuvlig gorgonzola med mascarpone, ta den om du hittar!) tills det är en fluffig ostkräm.

Efter lunch landade vi i Sverige igen och resten av dagen har jag gjort det som jag absolut inte skulle göra – sovit. Som en sten, dessutom. Flygresan hem gick bra men som jag ser fram emot att inte flyga på ett tag, om vi säger så. När vi kom innanför dörren till vår lägenhet möttes vi av det obligatoriska lagret med damm som numera täcker minsta lilla yta och jag ser fram emot att ha ett färdigt badrum om några dagar.

Foto: Fredrik Samuelsson

Nåväl. Slut på evighetslånga semesterinlägg och gnäll om badrum – vad sägs om ett recept? Ok, vi kör på det. Jag råkar nämligen sitta inne på ett riktigt höjdarrecept på en getostcheesecake som vi åt när vi firade vår kompis Malin för några veckor sedan. Perfekt som förrätt eller på buffébordet – går utmärkt att förbereda några dagar innan och plocka fram när det är dags. Recept från Allt om Mat.

”Ni får välja en ingrediens var och så hittar jag på en amuse efter det” deklarerade Minna vågat i lördags morse innan vi for iväg för att handla till kvällens förnyårsfirande. Hon är djärv, den där Minnan, och när varukorgen fylldes med grönt äpple, pepparrot, philadelphiaost, julmust (!) och rödlök blev jag något tveksam (och lätt illamående).

Men, så sitter vi till bords och ut kommer Minna med den här fina skapelsen, serverad på sked och allt, och så var den så in-i-helskottas-god. Karamelliserad lök med pepparrotscrème och rivet äpple visade sig vara en riktig fullträff, och ack så fint serverad. Hatten av för dig, Minna!

Minnas magiska mix

Skiva rödlöken i tunna skivor och fräs i en stekpanna med lite olja. Häll i julmusten när löken mjuknat, kanske 1 dl eller så. Koka på hög värme, rör runt lite då och då och häll på lite socker om du känner för det. Blanda philadelphiaost med pepparrot, salta och peppra. Montera det hela på en sked modell större och toppa med en klutt rivet äpple.

Jag har gått från halsont, feber och tillfrisknande på mindre än ett dygn. Kan det vara världsrekord i kortast förkylning någonsin? Tror det är personbästa, i alla fall. Men hörni, innan vi börjar diskutera det här med vad vi åt på förnyårsafton vill jag säga TACK till alla er som bidrog med en slant till vår insamling för Musikhjälpen. Hurra för er!

Så, maten då? Jag var en av de tre som serverade förrätts-amuse, och mitt bidrag var världshistoriens enklaste variant av vichyssoise, en potatis- och löksoppa som är fantastiskt god i all sin enkelhet. Inspirationen kommer från Mathias Dahlgrens fantastiska kokbok Bon Lloc.

Vichyssoise
6 amuse-portioner (små, med andra ord)

150 g skalad potatis
50 g purjolök (den vita delen)
2 dl grädde
1 tärning ekologisk grönsaksbuljong
1 dl mjölk
salt, nymald vitpeppar
finhackad gräslök till garnering

Skala potatisen och skiva den och purjolöken tunt. Lägg i kastrull, fyll på med grädde och mjölk och smula i en buljongtärning. Koka tills allt är mjukt. Mixa med mixerstav och sila för att få den riktigt slät. Salta och peppra. Låt svalna. Späd med mjölk om soppan tjockar i kylen. Garnera med finhackad gräslök precis innan servering.

Jag frågade efter våffelrecept och Nina föreslog en glutenfri variant och Remsan kom med idén att ha västerbottensost i smeten (you had me at Västerbottensost…). Jag gjorde en kombination av de båda och fick såklart en win-win situation.

Våfflor med västerbottensost

2 portioner + lite till

2 ekologiska ägg

3 dl mjölk

2 msk smält smör

3,5 dl majsstärkelse (mjölet, INTE redningen)

2 tsk bakpulver

1 gnutta salt

Blanda majsstärkelse, bakpulver och salt. Vispa äggen med hälften av mjölken och smöret. Häll i äggblandningen i majsblandningen. Vispa ner resten av mjölken tills det blir en slät smet. Grädda (och vispa i smeten för mjölet sjunker till botten när smeten får stå ett tag!) i massor med smör och servera med gräddfil, rödlök och tångkaviar.

Calles mamma Bibbi är fantastisk duktig på att prova nya recept. Det är inte jag, trots att jag har massor med kokböcker fyllda med inspiration så att det både räcker och blir över. Den här rätten hittade hon i Marcus Aujalays fina lilla bok Med mycket grönt och den boken har jag, trots att jag har den hemma, inte bläddrat i på ett bra tag. Jag tror helt enkelt att jag har fått lite av en kokbok overload den senaste tiden och jag har i ren protest bestämt mig för att inte köpa en enda kokbok till.

Rödbetor, rucolasmör och pinjenötter

4 portioner

2 knippor med små rödbetor

2 klyftor vitlök

2 lagerblad

4 msk olivolja

3 msk rödvinsvinäger

1-2 msk rostade pinjenötter

100 g smör, rumstempererat

50 g rucola

1 citron, skalet och saften

salt, nymald svartpeppar

Koka betorna i saltat vatten med vitlök och lagerblad tills de är genomkokta. Skala dem medan de fortfarande är varma. Blanda olja och vinäger och häll över betorna precis innan servering och strö över rostade pinjenötter. Vispa smöret luftigt. Kör lite av smöret med rucola, citronskal och citronsaft i en mixer. Smaka av med salt och peppar.

Igår var jag och Calle ute i skogen och hittade massor med kantareller Igår var jag och handlade och i grönsaksdisken såg jag ett gäng fina kantareller. Oj. Sådant kan man ju inte bara gå förbi, så jag köpte med mig ett gäng som vi gjorde kantarelltoast av. När det gäller kantareller är det bara en sak som gäller – steka, salta, på med grädde, steka lite till, steka på brödet, lägga kantareller på brödet och äta. Det finns liksom ingen anledning till att krångla till det. Hur gör ni? Krånglar? Kör på det enkla? Äter inte kantareller? (yeah, right…)

Lördag, solen skiner och jag packar upp i vårt nya kök. Senare idag ska vi måla och sen, äntligen, kan vi börja ställa alla saker på plats i de andra rummen också. Ikväll blir det eventuell premiärmiddag (om jag lyckas hitta besticken innan dess…) och då ska vi äta något av det bästa jag vet – polkabetor. Det enkla är det bästa:

Polkabetor, helt enkelt

Skala betorna, skiva tunt och lägg på ett stort fat. Ringla över en fin olivolja, strö över havssalt och nymald svartpeppar.

Tjock, tjock vit sparris med tjock, tjock hollandaisesås och lite havssalt. Oj, vad gott det är. Tack för påminnelsen Bibbi, och ni andra – gör det här.