Det är fredag och vi åker alldeles snart mot Malmö för att hälsa på vänner. Den här helgen ska vi gå på 2-årskalas, handla på Green och insupa havsluft i Västra Hamnen. Yay! Men först – fredagslista. Trevlig helg!

Hej Matrepubliken! Fem snabba frågor. Vad finns alltid i ert kylskåp?

Förutom uppenbara evighetspjäser som picklad chili, pappas ättiksgurka och hasselnötssmör får jag nog säga filmjölk, en karaff med vatten (gärna med några gurkskivor) och minst ett kålhuvud. Andra saker som vi alltid försöker ha hemma är mozzarella, fetaost och en bit parmesan.

Den matrepublikanska standardrätten, vilken är det?

Du menar den man lagar när man kommer hem från jobbet och är hungrig som en varg? Då blir det ofta något texmexigt. Huevos rancheros, till exempel. Majstortillas har vi i frysen, svarta bönor likaså. Calle friterar majstortillasen, jag kokar ihop bönorna med lite vatten och reder av med mjöl. Steker ägg, plockar fram starka såser och gräddfil, och har vi tur finns det avokado hemma så vi kan äta en guacamole till.

Vilken är den senaste smaken du började tycka om?

Tror att chipotle har smugit sig på den senaste tiden, faktiskt. I perfekt avvägd mängd är den riktigt gott. En annan sak jag har lärt mig uppskatta på senare år är gorgonzola.

Kommande drömprojekt i köket?

Jag önskar att jag kunde lära mig att baka surdegsbröd på riktigt. Alltså inte bara kunna utan bli riktigt bra på det. Nåväl, ska sätta en ny surdegsgrund imorgon så vem vet… Någon gång, kanske.

Vad äter du till frukost?

I veckorna äter jag bara ett kokt ägg och dricker en kopp te, men på helgen äter jag gärna deluxe-frukost med hembakat bröd, fil och granola, pannkakor (med tillhörande evig diskussion eftersom jag vill ha tjocka med lönnsirap och Calle vill ha tunna med pressad citron och socker) och ett perfekt kokt ägg med krämig äggula.

När jag och min vän Edith skrev vårt exjobb på universitetet åt vi alltid frukost och drack te tillsammans innan vi satte igång med arbetet. Inte sällan drack vi ett te som heter Ipanema, direktimporterat av Edith från Sibyllans te- & kaffehandel i Stockholm. De senaste åren hade jag alldeles glömt av det där teet, men av olika anledningar seglade det upp i mitt medvetande igen och Calles mamma var snäll och köpte med sig just det här teet till mig när hon var i Stockolm. Tack snälla!

Jag har haft semester i fem veckor men den här sommaren har varit som ett av de där sommarloven man hade när man var liten, som aldrig någonsin tog slut. Jag känner mig pepp inför jobbstart, rutiner, träning och att komma hem till lägenheten i stan igen!

Den här sommaren har varit ute med båten en hel del, ibland själva, ibland med syskonbarn, ibland med kompisar. En av de finaste turerna den här sommaren var när vi trängde ihop oss, sex vuxna och tre barn, och åkte till en vik här i närheten. Vi hade orutinerat nog (det händer varje år…) glömt att ta med en vinöppnare så Caroline fick öppna vinflaskan med hjälp av ett fiskedrag men förutom det lilla missödet var det en helt fantastisk dag. Och kväll, för vilka varma sommarkvällar vi har haft! Vi har ätit middagar på trädäcket och suttit ute till sent på natten.

När vi hälsade på Alex och Adam i Pennsylvania åt vi mest god mat, åkte runt i the Poconos och hade traditionsenlig TP-turnering på kvällarna. Och så badade vi och kollade på björnar, jordekorrar och kalkoner såklart. Jag inledde en kärlekshistoria med plantains och upptäckte det geniala i att äta omelett (med hot sauce!) till frukost.

Några dagar var vi i Skåne och resten av tiden har vi varit på landet. Vi har gjort glass säkert fem gånger, vi har grillat, jag har bakat bröd och vi har strukit omkring runt odlingen för att äta upp morötter, brytärtor och vaxbönor. Den här sommaren går till historien som en av de bästa.

I lördags besökte vi den lilla och ack så gulliga staden Milford som ligger här i närheten. Vi gick till den italienska delin Frettas och köpte burrata, sfogliatella och tiramisù, spanade in heminredningsbutiker och åt lunch på Hotel Fauchère. Jag åt en rye sandwich med mozzarella, marinerad portabellosvamp och grillad paprika som var helt fantastisk. Brödet var alldeles fluffigt och saftigt och bakat med kumminfrön. (Mental notering – leta upp bra recept på marinerad svamp, baka mer bröd med kummin!)

Det bästa med att vara här (förutom att vi får hänga med våra vänner, såklart) är att vi alltid äter så himla mycket god mat. Helt klart. Nähäpp, nu ska jag skopa i mig resterna av den där tiramisùn.

Vi kom fram till Pennsylvania i förrgår trots motorkrångel med flygplanet och vissa felkörningar på vägen hit. Nåväl, nu är vi här och vi har redan hunnit med att äta god middag på verandan, ta ett dopp i poolen, se två björnar (!!!) och hinna hem i tid för att precis missa världens åskoväder som nyss drog förbi. Nu är det sol igen och vi ska åka till Farmer’s Market och bunkra lönnsirap och grönsaker.

Dagens lunch blev rester från gårdagens middag – Adams plantain fritters (ska tigga till mig ett recept, de var helt galet goda) och tomat- och mozzarellasallad. Ikväll blir det pasta med zucchini, tror jag. Trevlig helg!

Det händer ofta att jag börjar skriva på inlägg som är väldigt personliga men så suddar jag ut, börjar om, suddar igen, omformulerar mig, suddar igen och skiter i allt och skriver inget alls. Precis som nu. Jag har lätt för att bara skriva om mat just för att det är så mycket enklare än att krångla in sig i inlägg om livet och allt där omkring men det är ju faktiskt så att det allt som oftast pågår saker runt om en utan att det nödvändigtvis märks.

Calles pappa somnade in igår. ALS är inget man (än så länge) vinner över och trots att vi har varit medvetna om det sedan han diagnostiserades för några år sedan är det likväl så ofattbart sorgligt när någon man håller av försvinner.

Jag skulle kunna skriva rad efter rad om allt som var så fint med Calles pappa. Som sättet han alltid skrattade så han grät. Hur han älskade dåliga göteborgsskämt. Hur helt galet smart han var, och vilken insats han har gjort som läkare, sjukhusdirektör och allt där emellan. Herregud, han är – var – nog den smartaste personen jag vet i denna värld. Hur han älskade att äta korv. Och dricka Manhattan. Gud, vad jag kommer att sakna dig, Ulf. Jag kan inte tänka mig något annat sätt att hylla dig än att öppna den finaste flaskan champagne vi har och skåla i ditt minne.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer. Fina och visa ord av Alf Henriksson.

2015 lider mot sitt slut och i enlighet med traditionen krävs en sammanfattning modell mindre från eder Matrepublikan. Det här året har för övrigt passerat i fast forward. Var det inte mars typ… igår?

Matåret 2015, hur har det varit?

Det har varit GRYMT. Jag har bakat mer bröd än någonsin, provat massvis med nya saker och upptäckt min nya, stora favorit Yotam Ottolenghi. Så mycket gott vi lagat från hans kokböcker det här året!

Hur gick det med ditt nyårslöfte från förra året? Blev det några huevos?

Ja, OM det blev. Vi gjorde helt galet goda huevos rancheros någon gång i somras, minst lika goda som de vi brukar äta på Life Café (kolla in receptet här). Bästa frukosten någonsin, tror jag.

Hur gick det med bloggandet då?

Jag tycker det har gått utmärkt, måste jag säga. Trots (säkert välmenande) kommentarer om att det inte kommer bli något bloggande nu när vi har ett litet barn, för har man barn har man ingen tid sägs det. Vilket jag inte alls känner igen mig i, om jag ska vara ärlig. Dock kommer jag alltid komma ihåg 2015 som året då matbloggosfären typ… dog. Hejdå, bloggar. Hej, Instagram! Funkar säkert för vissa men inte för mig så den här bloggen hänger kvar, kan jag meddela. Med det sagt behöver jag hitta ett nytt gäng inspirerande matbloggar att följa – tips, tack!

Har ni varit ute på krogen något, då?

Nja, sådär. I somras packade vi i och för sig ner Clara i vagnen och hängde på uteserveringar var och varannan kväll men någon fine dining har det inte direkt blivit. Finaste restaurangupplevelsen får nog dock bli lunchen på Vatten. Vilken underbar dag det var.

Bästa minnet från det här året?

Oj. Jag vet inte. Kanske vår resa till Alex och Adam i USA? Gud, vad jag längtar dit. Förutom det måste jag säga att hösten i Göteborg var helt otroligt fin. Jag promenerade i Trädgårdsföreningen typ varje dag.

Några resor inplanerade till nästa år?

Eh, ja… Kanske en sväng till Berlin i vår, förhoppningsvis en tur till Frankrike i sommar och någonstans på hösten ska vi försöka trycka in ett besök hos Alex och Adam i Pennsylvania och/eller Brooklyn.

Några matrelaterade planer för nästa år?

Jag ska fortsätta med ambitionen att baka allt vårt bröd själv (knäckebröd undantaget). Jag ska dessutom börja använda mina kokböcker lite mer, och jag ska bli bättre på att planera!

Vad kul! Gott nytt år då! 

Tack! Och gott nytt år till alla er som tittar in här! Vi ses 2016!

Jag kan ibland längta tillbaka till de jular jag och min familj firade när jag var liten. Min morfar kom alltid hem till oss, och inte sällan var det snö så att vi kunde åka spark på gatan, fram och tillbaka utanför huset. Ett år fick jag ett Nintento 8-bitar (!!) som pappa var tvungen att gömma i bilen för att någon (läs: jag) inte skulle stryka omkring bland julklapparna under granen och gissa vad det var. Ett annat år hade jag önskat mig the Beatles röda samlingsskiva och eftersom jag var så säker på att jag skulle få den (på tal om det där med att stryka omkring bland julklapparna under granen…) smet mina syskon upp på natten och bytte ut min fina, röda Beatlesskiva mot en Disco Explosion – the best from the 70’s. Paniken när jag öppnade den julklappen. Paniken.

Det är väldigt många som söker efter vegetarisk julmat just nu – helt förståeligt, för jag sitter själv och planerar vad jag ska bidra med för vegetarisk mat på årets julbord. Under kategorin Vegetarisk julmat hittar ni massor med recept som vi har provat genom åren, och under kategorin Jul – godis, bak & glögg hittar ni det söta (som till exempel receptet på Calles mormors pepparkakor som syns nedan).

En dag som den här går det inte att skriva om mat. Hela morgonen har vi följt rapporteringen från Paris och det som hänt känns så obeskrivligt sorgligt att jag nästan inte står ut. All kärlek till la ville lumière.