2015 lider mot sitt slut och i enlighet med traditionen krävs en sammanfattning modell mindre från eder Matrepublikan. Det här året har för övrigt passerat i fast forward. Var det inte mars typ… igår?

Matåret 2015, hur har det varit?

Det har varit GRYMT. Jag har bakat mer bröd än någonsin, provat massvis med nya saker och upptäckt min nya, stora favorit Yotam Ottolenghi. Så mycket gott vi lagat från hans kokböcker det här året!

Hur gick det med ditt nyårslöfte från förra året? Blev det några huevos?

Ja, OM det blev. Vi gjorde helt galet goda huevos rancheros någon gång i somras, minst lika goda som de vi brukar äta på Life Café (kolla in receptet här). Bästa frukosten någonsin, tror jag.

Hur gick det med bloggandet då?

Jag tycker det har gått utmärkt, måste jag säga. Trots (säkert välmenande) kommentarer om att det inte kommer bli något bloggande nu när vi har ett litet barn, för har man barn har man ingen tid sägs det. Vilket jag inte alls känner igen mig i, om jag ska vara ärlig. Dock kommer jag alltid komma ihåg 2015 som året då matbloggosfären typ… dog. Hejdå, bloggar. Hej, Instagram! Funkar säkert för vissa men inte för mig så den här bloggen hänger kvar, kan jag meddela. Med det sagt behöver jag hitta ett nytt gäng inspirerande matbloggar att följa – tips, tack!

Har ni varit ute på krogen något, då?

Nja, sådär. I somras packade vi i och för sig ner Clara i vagnen och hängde på uteserveringar var och varannan kväll men någon fine dining har det inte direkt blivit. Finaste restaurangupplevelsen får nog dock bli lunchen på Vatten. Vilken underbar dag det var.

Bästa minnet från det här året?

Oj. Jag vet inte. Kanske vår resa till Alex och Adam i USA? Gud, vad jag längtar dit. Förutom det måste jag säga att hösten i Göteborg var helt otroligt fin. Jag promenerade i Trädgårdsföreningen typ varje dag.

Några resor inplanerade till nästa år?

Eh, ja… Kanske en sväng till Berlin i vår, förhoppningsvis en tur till Frankrike i sommar och någonstans på hösten ska vi försöka trycka in ett besök hos Alex och Adam i Pennsylvania och/eller Brooklyn.

Några matrelaterade planer för nästa år?

Jag ska fortsätta med ambitionen att baka allt vårt bröd själv (knäckebröd undantaget). Jag ska dessutom börja använda mina kokböcker lite mer, och jag ska bli bättre på att planera!

Vad kul! Gott nytt år då! 

Tack! Och gott nytt år till alla er som tittar in här! Vi ses 2016!

Jag kan ibland längta tillbaka till de jular jag och min familj firade när jag var liten. Min morfar kom alltid hem till oss, och inte sällan var det snö så att vi kunde åka spark på gatan, fram och tillbaka utanför huset. Ett år fick jag ett Nintento 8-bitar (!!) som pappa var tvungen att gömma i bilen för att någon (läs: jag) inte skulle stryka omkring bland julklapparna under granen och gissa vad det var. Ett annat år hade jag önskat mig the Beatles röda samlingsskiva och eftersom jag var så säker på att jag skulle få den (på tal om det där med att stryka omkring bland julklapparna under granen…) smet mina syskon upp på natten och bytte ut min fina, röda Beatlesskiva mot en Disco Explosion – the best from the 70’s. Paniken när jag öppnade den julklappen. Paniken.

Det är väldigt många som söker efter vegetarisk julmat just nu – helt förståeligt, för jag sitter själv och planerar vad jag ska bidra med för vegetarisk mat på årets julbord. Under kategorin Vegetarisk julmat hittar ni massor med recept som vi har provat genom åren, och under kategorin Jul – godis, bak & glögg hittar ni det söta (som till exempel receptet på Calles mormors pepparkakor som syns nedan).

En dag som den här går det inte att skriva om mat. Hela morgonen har vi följt rapporteringen från Paris och det som hänt känns så obeskrivligt sorgligt att jag nästan inte står ut. All kärlek till la ville lumière.

Lite senare idag åker vi till Skåne för en snabb övernattning och på lördag morgon åker vi vidare mot Köpenhamn. Calle fyller trettiofem och vi ska fira med lunch på Öl & Bröd, drinkar på Ruby och middag och jazz på the Standard. Tjugofyra timmar av ungdomlig dekadens i världens bästa stad tillsammans med våra vänner Caroline och Fredrik. Peppen, alltså. Om jag ser fram emot det här? Inte det minsta.

Imorgon åker vi tillbaka till Sverige igen och det känns som att sommaren officiellt börjar lida mot sitt slut. Vi lägger några fina veckor bakom oss och jag är så glad och tacksam för att vi har haft möjligheten att vara hemma tillsammans hela sommaren. Det har varit varma dagar, kalla dagar, glada dagar, ledsna dagar. Vår resa i USA har gått så otroligt bra och det har som alltid varit så himla fint att träffa våra vänner och nu när jag sitter här på trädäcket utanför Alex och Adams hus känns det lite vemodigt att lämna det här. Men, så vet jag att jag, som vän av ordning, reda och rutiner, kommer vara glad när hösten kommer.

De senaste veckorna har det trillat in en hel del nya läsare och här kommer ett stort HEJ till er! Ni som har läst bloggen länge vet ju ganska mycket om mig redan, men för er som nyligen hittade hit kommer här en kort lär-känna-eder-Matrepublikan-intervju only for you.

Hej Charlotta! Du måste åka till en öde ö, typ nu på direkten. Vad tar du med dig i matväg (förutom det uppenbara som vatten, en kall öl osv)?

På direkten? PANIK! Jag hade nog packat ner hasselnötssmöret och ett stort paket Wasa Frukostknäcke, båda står högt i kurs just nu.

Hasselnötssmör? Eh, ok. Vad får dig att skratta? Jättehögt?

Alltså, det roligaste jag har sett den senaste tiden (förutom klippet när Björn Hellberg ska dreja – den är episk!) är den här emu-attacken. Skrattar så jag gråter. Varje. Gång. MÅSTE SES.

En emu, alltså. Ok. Vad lyssnar du på för musik?

Oj, svår fråga – jag lyssnar på mycket. De senaste åren har jag snöat in på exempelvis Beach Fossils, Wild Nothing, Neil Young, Little Dragon och Small Black (men för det mesta lyssnar jag egentligen mest på jazz som Miles Davis, Monica Zetterlund och Jan Johansson).

Imorgon firar vi Claras ankomst till denna värld med kalas för de allra närmsta och vi ska bjuda på snittar, bubbel och tårta. Det behöver ju inte vara mer komplicerat än så tänker vi, så ikväll ska vi förbereda maten, äta pizza och dricka en drink – det är ju trots allt #flamingofredag…

Vet ni om att jag älskar dalahästar? Nej, det gör ni antagligen inte men då kan jag berätta det nu – jag älskar dalahästar. Den pastelliga pållen på bilden ovan har jag köpt till Clara som minne av hennes födelse. Så, då var rapporten från Barnrepubliken över – åter till #flamingofredagen. Vi tjuvstartade faktiskt igår och drack varsin Bloody Mary och är ni sugna på att göra det ni med hittar ni receptet här. Trevlig helg!

Det finns dagar och så finns det dagar. Lördagar är ju klart en favorit eftersom även Calle kan vara hemma och skrota hela dagen lång, och just precis har vi ätit frukost och funderat på vad vi ska bjuda på ikväll när våra vänner Jonas och Nina kommer över på middag. Jag föreslår öppen lasagne, Calle rynkar på näsan. Jag föreslår asiatiskt, Calle rynkar på näsan. Det går bra det här, som ni hör.

Annars? Jag har varit i Skåne hela veckan, och när jag kom hem fick jag omedelbar snart-är-det-vår-feeling av tulpanerna som Calle hade köpt. En månad kvar, sen är det inte långt kvar till solsken, fågelkvitter och lite mindre slask. Hurra! Hoppas att ni alla har en fin helg!

Vi kom fram till Idre igår kväll och jag har redan hunnit ta typ femtio bilder på utsikt i motljus. Det blir ingen skidåkning för mig i år men jag deppar inte för det – det är helt ok att ta långa promenader, supa in frisk fjälluft och kolla på den vidunderliga utsikten.

Jag har ett helt gäng recept att skriva om men det får bli imorgon för nu ska jag tända en brasa, äta massor av lite popcorn och ta ett glas vin. Livet på en pinne, som man brukar säga.