Barnen och några av storkusinerna fick Lalehbiljetter i julklapp och igår var det dags. Förfest och uppvärmning hemma hos oss, sen traskade vi bort till livets första konsertupplevelse för de här fina kompisarna. Sigge somnade efter sin favoritlåt Bara få va mig själv och det första han sa när han vaknade i morse var “kan vi titta på Laleh ikväll igen?” haha. Clara ville aldrig att det skulle ta slut och sjöng med i nästan alla låtar.

Första gången jag var på Ullevi var 1997 när jag fick följa med Maria och hennes kompisar för att titta på U2, som då var mitt absoluta favoritband. Det var inget annat än en magisk upplevelse, precis så som kidsen upplevde det igår.

En vecka av vardag har snart passerat. Min låsning i bröstryggen har släppt och jag har kunnat träna yoga. Jag har klippt mig och surfar-looken är ett minne blott. Störst av allt är väl nog ändå att Clara har börjat i en ny klass på Johannebergsskolan, och än så länge trivs hon fint i sin montessoriklass. Det gör mig alldeles varm i hjärtat, eftersom det här har varit en följetång utan dess like. För min del har jag har tagit det lugnt på jobbet och praktiserar återhämtning, och när vi i jobbgänget i onsdags diskuterade det senaste året arbetsmässigt var vi alla överens om att vi måste ta det lugnt och se till att vi håller ihop, för med vår arbetsbelastning är det lätt att krasst kontrastera att det är lätt att gå över gränsen. Jag är glad över diskussionen, och jag förstår varför den kommer nu för det är när man är ledig som man för en gångs skull har tid att stanna upp och reflektera över hur otroligt jobbigt och tufft det senaste året har varit. Jag tänker på hur många gånger jag har valt bort saker som jag egentligen tycker är roliga, men som har fått stå tillbaka för ett jobbsamtal, ett möte eller något annat som måste göras trots att jag egentligen gått för dagen.

Intentionen för det kommande halvåret får helt enkelt bli att göra lite mer av det jag tycker om, och hålla mina arbetstider till de tider jag faktiskt arbetar. Jag tänker träna mer yoga, ta mig ut på fler promenader på lunchen, stryka omkring i Saluhallen, jobba hemma när jag känner att jag behöver göra det, använda min telefon i mindre utsträckning och läsa fler böcker. Tur då att jag har beställt hem en riktig tegelsten om Oppenheimer, för den lär ta ett tag att ta ta sig igenom. Skämt åsido, ibland behöver jag påminna mig själv om att ett jobb är bara ett jobb. Glöm inte det, Charlotta.

Vi laddar batterierna här hemma. Rensar i barnens rum, skrotar omkring på stan, tar en tur till Saluhallen. På kvällarna äter vi middagar med vänner eller tittar på Harry Potter. En vecka kvar av semestern och jag känner att mitt batteri helt klart är mer fulladdat än innan jag gick på semester. Vädret är ändå helt ok, perfekt för enklare utflykter runt stan. I måndags blev det aldrig något besök vid Delsjön, men däremot gick vi upp till utkiksplatsen i Johanneberg och mumsade på krabbelurer och spanade på Liseberg.

Vi har bjudit på och blivit bjudna på massor med god mat. Idag har vi haft fredagsfeeling och varit hos Arash på Zeytoon och bunkrat oliver och ny fin-olivolja. Några ostar från Hildas slank också ner. Ikväll ska vi till V & S i Örgryte och ha pizzzakväll, det ska bli mysigt!

Veckan som jag för evigt kommer att minnas som veckan då jag tittade på Depeche i Köpenhamn och sedan seglade rakt in i krishantering på jobbet. Stängde ner datorn igår men en bättre känsla än vad jag hade tidigare i veckan, och en klapp på axeln till mig själv för att jag tagit oss igenom oss igenom det. You did well, Charlotta.

Igår gick vi till Josefssons och fick plocka efterrätten direkt från grenen.

Det var sol och varmt, folk badade och vi var hemma okristligt sent. Som det ska vara.

Idag fyller jag 41! Jag avslutar en vecka med högt tempo och konferens i Fiskebäckskil med att fira på landet tillsammans med hela klanen som kommer upp. Jag hoppas den utlovade solen tittar fram lite senare så att vi har möjlighet att sitta ute och dricka lite champagne innan maten. Det hade varit en fin födelsedagspresent (hint, vädergudarna). Nu ska jag fixa i ordning våra nattjästa frallor och plocka fram frukost. Tack livet för 41!

För mig har Elin Kjos varit någon jag följt i periferin, någon som jag inte egentligen har vetat så mycket om mer än att hon varit elitidrottare och sedan drabbats av obotlig cancer. Ändå kändes det så ofattbart sorgligt när jag för några dagar sedan läste att hon gått bort i sviterna av sin sjukdom. Kärlek och mod, predikande hon. Lev livet och ta vara på varje sekund. Så klokt fokus, och lätt att glömma bort när man är mitt uppe i vardagen och allt vad det innebär. Det är en modig insikt att predika när man lever med en obotlig sjukdom. Jag ska ta med mig hennes klokskaper, och bli bättre på att se möjligheter och vara modig jag också.

@tomsurma blandar de magiska drinkarna på familjen

Efter att Ulf gick bort pratade vi också mycket om att leva life. Det gör vi genom att ibland göra precis tvärtemot det vi har planerat – som igår, när regnet öste ner, jobbet prövade en och vi hade tänkt vara hemma och skrota. Vi struntade i det, bokade bord på Familjen och åt en galet god middag och drack magiska drinkar innan vi gick hemåt igen. Barnen köpte godis på 4-gott och vi landade i soffan lagom till Bäst i Test. Innan vi somnade kikade vi klart på Annie, som jag och Clara haft som långkörare ett tag nu. Superfin musikalfilm! Såklart lite töntig och inget för märkvärdighetsministeriet men vi tyckte verkligen om den. Den här helgen laddar vi batterierna genom att äta en god frukost (jag och barnen i alla fall, Calle civilingenjören Ljungblad skriver högskoleprovet för att det är “spännande”), hänga hemma hos vänner i Örgryte och imorgon ska jag på Cabaret på Operan med T. Massor att se fram emot, med andra ord. Kärlek och mod, och vila i frid Elin.

Nejmen den här veckan blev inte alls som jag hade tänkt mig. Den började dock helt ok i måndags och dalade sedan stadigt nedåt och kulminerade i en förkylning som väl börjar ge med sig någorlunda efter några dagar där jag jobbat från sängen, sovit hur mycket som helst och där träning och inbokade grejer bara har varit att glömma. Stackars mig, osv.

Jag har drömt om blodapelsiner, men inte ens det har smakat speciellt gott. Säsongen sjunger väl på sista versen vid det här laget, men jag ska ge mig ut i veckan och se om jag kan få tag på ett gäng till innan de försvinner från butikerna igen. En favorit är den här blodapelsinsalladen med chili och mynta (eller så äter man dem bara rakt upp och ner).

Jag har inte hunnit öppna någon annan dator än den jag använder på jobbet, dagarna har flugit förbi och i matväg har det varit SÅDÄR. Haha. Alltså vissa veckor tar man sig för pannan, och detta har varit en sådan. Det blir en helg lugn helg.

@dissapointingaffirmations

Dagens främsta aktivitet blir att ta sig ner till stan och äta lunch och svänga inom Systembolaget och köpa något vin till kvällens middag, vad det nu kan tänkas bli. Clara velar mellan hemmagjorda hamburgare och potatisgratäng så vi får väl se vart vi landar. Helt säkert är att det i alla fall blir chips, drink och godis framför Zootropolis ikväll.