För någon helg sedan när vi var på väg för att hänga med Z-gänget (det vill säga Calles kompisar från Chalmers + familjer) skulle vi äta lunch på vägen och hamnade av en händelse på Råda Säteri och Crèpe et Ciel. Jag förstår inte varför vi inte har varit där innan? Det var så fint och fridfullt, och kanske bäst av allt – det finns ett magiskt litet ställe som serverar crêpes, på alla möjliga sätt! Jag och Calle tog varsin galette, hans var en traditionell historia med dijon, ägg och skinka, och min var fylld med pumpa, fetaost, pumpakärnor och ost. Herregud vad gott. Hit ska vi åka igen! Så snart vi bara kan.

Det var längesedan vi besökte Levantine, som ligger i Aschebergsbacken strax utanför Vasaparken, men när vi åt födelsedagsbrunch för att fira Calle var det dit vi styrde kosan, och det var så himla trevligt! Dels för att de har en utmärkt brunchmeny, men också såklart för att stället osar fransk bistro, vilket hela familjen frankofil tycker är toppen såklart. Jättebra för barn dessutom, för till Sigge fanns det fancy gröna oliver och perfekta pommes med bearnaise, och Clara beställde Eggs Royal med lax och pocherat ägg. Tummen upp från hela familjen! Hit ska vi snart gå igen, och då för söndagsmiddag tänkte vi.

PS. Väldigt hundvänlig också! Perfekt för er med fyrbenta kompisar. DS.

Många åker till Järntorget för att se blommande körsbärsträd, men det finns ett helt gäng i Bältesspännareparken utanför Trädgårdsföreningen också som är väl värda en kik. När jag gick till yogan tidigt i måndags morse var det blott knoppar man kunde se, men redan på tisdagen hade de börjat slå ut. Helt otroligt fint! Nu passar jag på att smita under träden och naturbada (älskar det ordet!) varenda gång jag går hem från Hagabadet.

Glöm inte av Trädgårdsföreningen. Den må vara liten, men otroligt fin. Där har jag gått många rundor med barnvagnen när jag har varit föräldraledig med både Clara och Sigge. Nu ska jag återgå till dagens kanelbullebak tillsammans med mamma, Clara och Sigge.

Vi bor på rullavstånd från Adamo, och har tänkt gå dit flera gånger – men har inte kommit dit. Förrän idag, vill säga. Barnen är i Skåne på camp och jag och Calle har haft två utekvällar helt själva. Otroligt exotiskt. Grymma drinkar! Gå dit.

Imorgon hämtar jag dock hem kidsen, hurra! Saknar våra små kompisar här hemma.

Jag var hemma strax efter 01 i natt och vaknade som vanligt pigg klockan 07. Men vilken fin kväll vi hade igår. Jag mötte upp J och S på Unity och vi åt ost, drack vin och lyssnade på musik innan vi rullade vidare över till Bruno där vi crashade en Tinderdejt och drack drinkar innan vi gick vidare till Puta Madre för drinkar, guacamole och tårta. Samtidigt. Jag och J tog en sängfösare på Avalon innan jag stapplade hemåt i slasken och kylan.

Vi har en tendens att hamna på Unity när vi går ut, och det finns många bra anledningar till det. God mat (ostfondue!) och goda viner, bra musik och trevligt häng. Väl värt ett besök oavsett om man är jazzentusiast eller inte. Gå dit, med andra ord.

Igår hade Claras kör julkonsert i Haga, och när de hade genrep pep resten av famijen till Andra Långgatan för att ta en drink. Vi hamnade helt oplanerat på Tvinky som var alla tyckte var toppen. Jag och Calle tog varsin Boulevardier (som i nuläget är en av våra favoritdrinkar, faktiskt) och Sigge beställde apelsinläsk och oliver. Alla nöjda, alla glada. Menyn såg spännande ut så we’ll be back, helt klart. Förhoppningsvis snart.

Om man går in på Matrepubliken via mobilen kommer man till en helt annan sida märkte jag igår, vilket de arbetar på att lösa bakom kulisserna. Under tiden det fixas får ni pausmusik i form av Göteborgstips. I helgen var vi nämligen på återbesök på Bruk, en liten men naggande god cocktailbar på Friggagatan, som är helt outstanding. Gå dit, är min starka uppmaning.

Förra veckan traskade vi hem genom ett sensomrigt Göteborg, från Slottsskogen genom Linné, över Risåsberget förbi Skansen Kronan, genom Vasastan och slutligen över Avenyn in på vår gata i stan. Göteborg är en otroligt fin stad och jag får nästan nypa mig i armen ibland när jag tänker på att vi bor mitt i allt det här, i vår lägenhet med utsikt över trädkronorna. Att våra barn får växa upp här med allt vad det innebär. Skramliga spårvagnar, lummiga stadsparker, spännande människor och massor med saker att upptäcka.

Det är helg på intåg, solen skiner och jag och Calle har just varit i Saluhallen och på väg hem köpte vi med oss burgarlunch från 2112. Jag har ett enda möte kvar innan jag ska traska mot föris och hämta kidsen, sen blir det vin och ost, pizza och fredagsfirande deluxe.

Den här våren har varit speciell på många sätt, och det känns som att det var flera år sedan vi satt i Idre i början av mars tillsammans med mina föräldrar och tittade på rapport efter rapport om coronavirusets framfart. Då hade vi inte en aning om vad som komma skulle. Det finns så mycket jag saknar nu för tiden. Familjemedlemmar (hundar inkluderade), mina kollegor, en normal vardag, att Sigges evighetslånga inskolning någonsin ska ta slut, vänner vi inte har sett på länge, lite mer stabilitet och en början på slutet.

Men, med det sagt – vår nya vardag har fört med sig bra saker också. Jag har kunnat träna en hel del, till exempel. Vi äter fredagslunch tillsammans. Vi provar oss igenom dyra viner med våra karantänskompisar (ok, det hade vi antagligen gjort ändå men det är träffar jag verkligen längtar efter så den får vara med ändå). Vi har städat på vinden. Vi njuter av att inte flänga så mycket.