Vi har hunnit med två till fina dagar i Rom, men just like that är man hemma igen med jobb, uppackning och allt där emellan. Jag inser ju äldre jag blir hur mycket jag uppskattar hemma efter några dagar på resande fot. Men Rom, alltså. Vilken stad det är. Stökig, smutsig, urvacker och stillsam i en salig blandning. Från de hysteriska kvarteren runt Fontana di Trevi till den lugna, tysta parken runt Villa Borghese. Via Margutta eller Via Condotti. Kontrasternas stad. Kanske är det just därför  jag tycker så mycket om den.

Och maten, då. Jag älskar att båda barnen, och kanske framför allt Clara än så länge, har blivit sådana matälskare. Ett av våra mål var att prova äkta Rom-pizza, alltså inte den fluffiga napoletanska utan den tunna, och Clara hittade livets pizza på Papo e Lula och vi andra smakade allt från suplì (friterade risknyten som fylls med olika saker som exempelvis mozzarella) till friterade zucchiniblommor med buffelmozzarella.

Sigge tyckte att Colosseo var något av det coolaste han hade sett i sitt liv, och hade tvåtusen frågor om vad man egentligen gjorde där, om djuren verkligen dog när det var slagsmål och vad hade de egentligen på sig? Vi har varit där inne innan så vi valde att inte göra det denna gången vilket barnen var helt ok med, så vi traskade vidare till de mysiga Monti-kvarteren och hittade en riktig pärla till restaurang! Jag checkade av ännu en grej från listan och åt carciofi alla Romana vilket var himmelskt gott. Herregud, vad ljuvligt!

Jag checkade ännu en box när jag provade carciofi alla giudia men jag önskar att det inte hade varit på den enda restaurangen under resan som vi alla kände var meh. Nytt försök vid nästa besök. Resans mest välbesökta ställe får väl ändå vara Baccano, en pärla till drinkbar som låg i ett av de myllrande kvarteren, inklämd mellan ett helt gäng turistfällor. Vi var där tre gånger, varav två av besöken var på samma dag, haha. Men wow, vilka drinkar! Och vilken fin personal, hit kommer vi gå igen. Mysigt ställe för både aperitivo och en kvällsdrink.

Det var Rom för den här gången. Arrividerci, älskade stad. Vi ses snart igen.

Det var hela 10 år sedan vi var i Rom senast, och då var jag gravid med Clara och vi hade ännu inte upptäckt storheten med negroni. Nu är vi tillbaka i den eviga staden med två barn och en farmor, och Frasse lever livet på Drakenberget tillsammans med hans favorit-kompis Stella. Vi reste okristligt tidigt igår morse men landade lagom till lunch, så vi tog tåget in till stan och tog vårt pick och pack och åt årets första uteserveringslunch på La Matriciana, en institution som legat där sedan 1870. Vi hade inte reserverat men var där när de öppnade och knep ett bord på uteserveringen – resten av stället var fullbokat.

Det var #dåligstämning innan maten kom in för vi var uppe 05 på morgonen och samtliga var trötta. Det blev dock bättre när maten kom in. En helt vansinnigt god mozzarella med tomater och en sallad på färska kronärtskockor beställde vi till antipasti, tillsammans med en flaska italiensk rosato. Ah, livet! Varmrätterna i sig fick lite blandade betyg – Sigge var mer än nöjd med sin ”pasta bianco”, som han hottade upp med havssalt och nymald svartpeppar och en mikroskopisk nypa med pecorino, jag åt en jättegod linguine med kronärtskocka, Bibbi en Cacio e Pepe och Calle en Amatriciana som var jättefina, men Claras carbonara var sådär. Tur att vi vägde upp det med att beställa smultron med citronsorbet till efterrätt. Barnen jublade. Jag, Calle och Bibbi delade på en tiramisù.

Efter maten hann vi passera två av Roms sju kullar innan vi kom till vår lägenhet. På kvällen tog vi en runda i området (vi bor i Trevi – inte min favoritdel av Rom men med två barn i sällskapet är närhet till det mesta att föredra) och hann med ett besök i Pantheon innan vi slog oss ner på en av alla caféer för aperitivo. Middag åt vi på Nanà Vini et Cusina som till Claras stora lyckade hade spaghetti vongole, hennes stora favorit. Det här med att scouta restauranger i Rom är lurigt tycker jag, för många har höga betyg men levererar knappast därefter – speciellt i de turistiga delarna. Det här var dock en riktig höjdare, och extra glada blev vi när stora, bullriga och jätteitalienska familjer kom in för sin söndagsmiddag.

Calle åt också vongole, men Bibbi slog till på en kycklingrollatini som såg jättefin ut! Jag åt resans första melanzane alla parmigiana och DOG nästan så god den var. Herregud. Vinet vi delade på var en italiensk Sauvignon Blanc och jag gör en mental notering om att köpa hem mer italienskt vitt. Nu ska jag väcka gänget och servera frukost. Idag bär det av mot Pincioträdgårdarna, Villa Borghese och området runt Pizza del Popolo.

Det senaste året har jag ätit på två restauranger som båda kvalar in på min topp-3-lista över bästa matupplevelser jag varit med om, och ändå har jag inte skrivit om det här. Skandal. Gwynnett St i Brooklyn där vi firade vår bröllopsdag förra året får vänta en liten stund till, men E’nosteria som vi besökte i Rom för några veckor sedan – vi börjar där.

E’nosteria ligger inte speciellt långt från Piazza di Spagna, Via Condotti och Via del Corso som är ett av de främsta turistområdena i Rom, och just därför blev jag lite förvånad över att det ligger en sådan pärla i närheten. I guideböcker läser man ofta att man ska undvika de mest turisttäta områdena när det gäller mat men gör man lite research innan är det uppenbarligen inga problem.

Restaurangen serverar klassisk, italiensk mat på ett väldigt oklassiskt sätt och vår servitör för kvällen var en riktig klippa. Jag var inne på att välja helt andra rätter på menyn men han insisterade på att jag skulle prova eggplant parmiggiana till förrätt och ja, alltså. Vilken förrätt! Vi pratar inte om en vanlig eggplant parmiggiana utan en demonterad version med parmesanmousse på toppen och en kräm på körsbärstomater i botten.

Till varmrätt åt jag en three-tomatoes tagliolini – som gjord för mig eller vad? Tomater på tre olika sätt – semitorkade, filéade och i en ljuvlig sås tillsammans med pasta perfekt al-dente. Cool idé med olika texturer och temperaturer på tomaterna.

Rom är en helt fantastisk stad. Den här gången plockar vi russinen ur kakan och kör en favorit-i-repris på de platser vi tycker lite extra mycket om. Igår strosade vi omkring på Palatinen, åt glass på San Crispino (två gånger…) och tog en välbehövlig paus på toppen av Pincioträdgårdarna.

Vet ni vad det står för?*

Jag är en supernörd när det kommer till romerska kejsare, och just därför är det extra kul att spatsera omkring på Palatinen och Forum. Det är ganska coolt ändå, att det finns så mycket kvar att något som byggdes för typ 2000 år sedan.

Jaja, tänker ni. Men vad har ni ätit då? Ja, erm, ok. Nytänkandet har inte flödat hos oss, om man säger så. Vi har varit på San Crispino två gånger och provat ett gäng olika smaker. Högst i kurs hos mig står nocciola, hasselnötsglassen, och hos Calle är det lakrits och grapefrukt som gäller. Äpplesorbeten var tyvärr inte alls lika god som jag kom ihåg den men bananglassen var riktigt fin!

I närheten av Berninis elefantobelisk vid Santa Maria Sopra Minerva sprang vi på Sant Eustachio (bakom Pantheon!) som vi även besökte sist vi var här. Roms godaste kaffe säger en del men jag vet inte, jag. Gott kaffe dricker man ju överallt i den här stan…

Ett av de mysigaste områdena i Rom är Monti, som ligger nära Forum. Pyttesmå gator, butiker och framför allt – vår favoritrestaurang i staden – Taverna dei Fori Imperiali på Via Madonna dei Monti. Jag vill nog påstå att det är den bästa italienska maten jag någonsin ätit, faktiskt.

Andra slutsatser? Här är så fasligt mycket amerikaner. Stora, brötiga OOHMYYGOOODLOOKATTHAAAT-DIDYOUSEETHAAAATHUUUGEFOOOUUUNNTAIIIIIN-amerikaner. Överallt. Via del Corso är som W 34th St och är abominabel, men går man ett snäpp norrut hamnar man istället på Via Margutta som är alldeles tyst och lugn. Och vacker! Nej, nu ska jag väcka Calle och försöka bestämma vilket museum vi ska gå på. *Senatus Populusque Romanus

”Va? Är inte New York din favoritstad?” frågade en kompis mig för ett tag sedan. NYC i all ära men det finns faktiskt ingen plats i denna värld som är så fantastisk som Rom. Pincioträdgårdarna ovanför Piazza del Popolo, glassen, trädgården utanför Santa Sabina på Aventinen, glassen, Berninis lilla elefant utanför Santa Maria Sopra Minerva, glassen…

Colosseo, 2010.

På söndag åker vi dit och hänger några dagar. Vi har hyrt en lägenhet mitt emellan Prati och Piazza del Popolo som råkar vara min favoritdel i hela Rom. Om det ska bli skönt att komma iväg lite? Ja. Den här våren har varit en berg-och-dalbana och jag behöver lite lugn och ro… och glass.  Arrivederci, mina vänner! Vi hörs från den eviga staden.

Rom-rapport på gång! Håll till godo:

Bredvid vårt hotell fanns världens bästa lilla café, komplett med bakverk, kaffe, bröd och glass – och gott var det. Panini med ost blev snabbt favoriten, och Calle köpte espresso för åtta kronor – det är billigt. Caféet heter Le Faggiani och du hittar det på Via Guiseppe Ferrari 23 (i stadsdelen Vatican/Prati).

Vår första riktiga Rom-lunch åt vi (efter rekommendation) på en restaurang på Via Madonna dei monti – en genuin italiensk restaurang med tillhörande italiensk farfar/morfar och farmor/mormor som lagade himmelskt god mat. Resonabla priser och relativt fritt från turister! Via Madonna dei monti 16, nära Colloseo.

Den här butiken sprang vi på efter ett besök utanför San Pietro i Vatikanstaten. Den lilla butiken fullkomligen dignar med italienska maträtter, bakverk, viner, korvar, ostar och allt annat man kan tänkas önska. Vi köpte med oss en stor bit parmesan hem för en resonabel summa pengar (och en bit korv, men den var inte så god som den såg ut, Calle tycker den luktar hundhår – prova först, handla sen…) Franchi hittar ni på Via Colo di rienzo 200 i Vatikan/Prati.

Bakom Piazza della rotonda (där Pantheon ligger) ligger ett pyttelitet hål-i-väggen-café som enligt säkra, romerska källor är ett toppenhak för kaffeälskare. Jag benämner mig inte som en sådan och nöjde mig således med att stå utanför när Calle trängde sig in för att beställa en espresso. Gott var det, enligt honom, och väl värt ett besök. Sant Eustachio il caffé hittar ni på Piazza sant Eustachio 82.

Det är ju inte direkt en hemlighet att världens godaste glass finns i Rom. Många av glassbarerna serverar dock glass med varierande kvalitet, och just därför blev vi überglada när vi hittade Il gelato di San Crispino – den godaste glassen i stada. Den var faktiskt så god att vi var tvugna att äta ännu en glass nästan direkt efter vi hade ätit den första. Äpplesorbeten var fantastisk, för att inte tala om deras bananglass! Kolla in butiken på Via della panetteria 42.

Vilar ut på hotellrummet efter dagens långfärdspromenad från Colloseo (skulle åter igen ge Pallatinen en chans men tretusen amerikaner satte tyvärr stop för det) och hem. Det är ganska långt, kan jag lova, och gårdagens marathon tar ut sin rätt. Idag har vi annars ätit glass (flera gånger), ätit pizza (en ganska dålig), tittat på nya favoritgatan Via Margutta (en gång hem till fellini) och tittat på Ara pacis. Eftersom det är vår sista kväll i rom väntar snart storslagen middag. Ciao!

Det enda vi gör är att äta. Tur att man går så mycket då, för trerätters två gånger om dagen tar ut sin rätt – vi ligger utslagna på hotellrummet (med parmaskinka, kronärtskocka, oliver och pecorino i kylskåpet, vilket vi trodde att vi skulle orka efter kvällens middag – visst, säkert) och kommer somna inom en snar framtid. Till lunch åt vi resans första caprese på en av de bästa restaurangerna jag varit på (adress och namn kommer). Hann dessutom med en glass utanför Pantheon, och avslutade dagen med jordgubbar och pressad citron.

Calle sover och jag kollar igenom våra bilder, och hittade den här – vår förrätt igår kväll. Vi lagar frekvent bruschetta hemma och tycker att det är gott, men efter att ha smakat den här – well, det blir svårt att slå. Brödet var fantastiskt, för att inte tala om tomaterna. Åh, dessa italienska tomater… Till varmrätt åt jag napolitansk pizza (väldigt viktigt enligt vår servitör då napolitansk pizza har tjock botten) och Calle åt pasta carbonara (och han var inte helt imponerad). Hur som helst – idag blir det nya utmaningar, för vi ska till Aventinen, Palatinen, Colloseo och Circo massimo, och såklart avsluta kvällen med picknick på mitt absoluta favoritställe i Rom – Pincio, den fantastiska utsiktsplatsen ovanför Pincioträdgårdarna och Piazza del popolo.