Igår gick vi till Josefssons och fick plocka efterrätten direkt från grenen.

Det var sol och varmt, folk badade och vi var hemma okristligt sent. Som det ska vara.

Idag fyller jag 41! Jag avslutar en vecka med högt tempo och konferens i Fiskebäckskil med att fira på landet tillsammans med hela klanen som kommer upp. Jag hoppas den utlovade solen tittar fram lite senare så att vi har möjlighet att sitta ute och dricka lite champagne innan maten. Det hade varit en fin födelsedagspresent (hint, vädergudarna). Nu ska jag fixa i ordning våra nattjästa frallor och plocka fram frukost. Tack livet för 41!

För mig har Elin Kjos varit någon jag följt i periferin, någon som jag inte egentligen har vetat så mycket om mer än att hon varit elitidrottare och sedan drabbats av obotlig cancer. Ändå kändes det så ofattbart sorgligt när jag för några dagar sedan läste att hon gått bort i sviterna av sin sjukdom. Kärlek och mod, predikande hon. Lev livet och ta vara på varje sekund. Så klokt fokus, och lätt att glömma bort när man är mitt uppe i vardagen och allt vad det innebär. Det är en modig insikt att predika när man lever med en obotlig sjukdom. Jag ska ta med mig hennes klokskaper, och bli bättre på att se möjligheter och vara modig jag också.

@tomsurma blandar de magiska drinkarna på familjen

Efter att Ulf gick bort pratade vi också mycket om att leva life. Det gör vi genom att ibland göra precis tvärtemot det vi har planerat – som igår, när regnet öste ner, jobbet prövade en och vi hade tänkt vara hemma och skrota. Vi struntade i det, bokade bord på Familjen och åt en galet god middag och drack magiska drinkar innan vi gick hemåt igen. Barnen köpte godis på 4-gott och vi landade i soffan lagom till Bäst i Test. Innan vi somnade kikade vi klart på Annie, som jag och Clara haft som långkörare ett tag nu. Superfin musikalfilm! Såklart lite töntig och inget för märkvärdighetsministeriet men vi tyckte verkligen om den. Den här helgen laddar vi batterierna genom att äta en god frukost (jag och barnen i alla fall, Calle civilingenjören Ljungblad skriver högskoleprovet för att det är ”spännande”), hänga hemma hos vänner i Örgryte och imorgon ska jag på Cabaret på Operan med T. Massor att se fram emot, med andra ord. Kärlek och mod, och vila i frid Elin.

Nejmen den här veckan blev inte alls som jag hade tänkt mig. Den började dock helt ok i måndags och dalade sedan stadigt nedåt och kulminerade i en förkylning som väl börjar ge med sig någorlunda efter några dagar där jag jobbat från sängen, sovit hur mycket som helst och där träning och inbokade grejer bara har varit att glömma. Stackars mig, osv.

Jag har drömt om blodapelsiner, men inte ens det har smakat speciellt gott. Säsongen sjunger väl på sista versen vid det här laget, men jag ska ge mig ut i veckan och se om jag kan få tag på ett gäng till innan de försvinner från butikerna igen. En favorit är den här blodapelsinsalladen med chili och mynta (eller så äter man dem bara rakt upp och ner).

Jag har inte hunnit öppna någon annan dator än den jag använder på jobbet, dagarna har flugit förbi och i matväg har det varit SÅDÄR. Haha. Alltså vissa veckor tar man sig för pannan, och detta har varit en sådan. Det blir en helg lugn helg.

@dissapointingaffirmations

Dagens främsta aktivitet blir att ta sig ner till stan och äta lunch och svänga inom Systembolaget och köpa något vin till kvällens middag, vad det nu kan tänkas bli. Clara velar mellan hemmagjorda hamburgare och potatisgratäng så vi får väl se vart vi landar. Helt säkert är att det i alla fall blir chips, drink och godis framför Zootropolis ikväll.

I lördags tittade jag och Bibbi på Svansjön på Konserthuset. Det var Kyivs Nationalbalett som dansade, och det var… magiskt. Jag har full förståelse för om man har svårt att ta till sig balett, men jag tycker verkligen om det. Och Svansjön är en så fin historia. Jag gör härmed en mental notering om att återse Svansjön så fort möjligheten finns.

Våra julfiranden nu för tiden inger alltid en viss spänning. Ska alla hålla sig friska, kommer vi kunna ses, blir det som vi har tänkt osv. Det här året blir det inte som vi tänkt visade det sig igår, när Calles syster meddelande att hon fått influensa och snällt får hålla sig hemma i Stockholm. Ridå. Nåväl, julafton kommer ju ändå, och vi är på landet med fullt kylskåp.

Det är sista helgen innan jul- och nyårsledigheten tar vid. Vi hade en sådan fin kväll på Operan igår, med middag i restaurangen innan vi kikade på Julglitter och Operakaos. Vi såg den förra året också men då var Sigge lite för liten, men det här året gick den hem hos samtliga. Det fanns en del bekymmer kring de tre moderlösa spökena som historien kretsar kring, men Sigge var nöjd när de fick omhändertas i operans fina och varma gemenskap.

Idag är det 40 år sedan jag föddes. Tack till er som minns och som har uppmärksammat mig, det värmer. Tiden har inte räckt till den här veckan, och jag har prioriterat andra saker än att sitta framför datorn. Det blir ofta så nu för tiden. Tack livet för de här 40 åren och tack för allt jag har och allt jag gjort. Det är mer än jag någonsin kunnat önska.