Innan idag fastnade jag för andra gången i vår stenålders-gamla hiss. Utan mobiltelefon. Första reaktionen: ok, det är lugnt, jag har det nyaste numret av sköna hem här. jag överlever. Kanske ska jag prova att ringa på den där nödsignalsknappen för säkerhets skull? Pling, pling. Andra reaktionen: är det här ett skämt? Kallas det där för nödsignal? Det är ju inte en människa i det här huset som hade hört den där fjuttiga signalen. PANIK! Efter två minuters ringande på ”nödsignalen” (och nej, inte en människa hörde den) tryckte jag beslutsamt på knappen till fjärde våningen och hissen åkte iväg. Var nära att jag grät av lycka (men bara nära). Sensmoral: jag tänker ALDRIG mer åka hiss själv i detta hus. Om jag är dum nog att göra det ska jag ALLTID ha mobil med mig.

I natt kom det där åskvädret som har varit på väg ett bra tag. Trots att vi (jaja, Calle då, jag låg gömd under täcket) stängde alla fönster ganska snabbt märkte vi att det läckte in genom sovrums- och vardagsrumsfönstret, flera tusen liter. vi (Calle) fick springa runt som en guttaperkaboll och placera ut skålar och torka upp det som hade läckt in. har med andra ord sovit sådär i natt och vaknade därför halv elva i morse – kan inte komma ihåg när jag sov så här länge senast. Idag är jag ledig och jag ska städa undan i lägenheten och kolla upp lite praktiska saker till NY. Ikväll blir det fortsättning på vårt Star Wars-maraton och i morgon jobbar jag.

Igår kväll när vi tittade på Psycho (ungefär när det var som läskigast) råkade jag titta ut genom fönstret precis samtidigt som en blixt lyste upp himlen. Jag hoppas på ungefär samma skräckfilmsväder ikväll för vi har kvar den sista halvtimmen på Psycho och efter det blir det The Birds eller möjligtvis Vertigo. Nu ska jag laga till en kreolsk gryta.

Vad är grejen med hockeyfruar, fotbollsfruar och tennisflickvänner som bloggar om livet som bihang till någon form av idrottsman? Jag förstår inte.

Jag önskar att jag också hade ett litet hus precis vid havet, så nära vattnet att jag nästan doppar fötterna när jag går utanför dörren. Jag skulle ha en krabb-fri zon precis nedanför, naturligtvis, och eventuellt en liten veranda med en fin gungstol som är perfekt för havsåskådning, vilopauser och kvällste. Jag skulle nöja mig med att ha en liten eka vid bryggan, mest för att Malin och jag skulle kunna åka ut och fiska (fast helst vill jag inte att vi ska få upp någon fisk, jag tycker mest att det är mysigt att sällskapa och kasta lite då och då). Nåväl, husplanerna får nog dröja något år eller två (eller tio), ja har hört att det är bra att ha jobb först…

Ibland önskar jag att alla dagar var som den fjärde juli 2009 (och happy 4th of July, såklart).

Dagen avklarad och avslutad på Tre Små Rum, tyvärr inomhus i typ trettiogradig värme (och jag beställde rödvin när alla andra satt och smuttade på kalla drycker, vad tänkte jag där?). Innan var vi på Liseberg – tre i vårt sällskap sprang som guttaperkabollar mellan karuseller, den ena värre än den andra, och jag och T satt och drack rosévin och tittade på sista delen av Carl-Einar Häckners Varieté.

Nu har våra gäster från Skåne anlänt och vi har spenderat kvällen på en filt i Vasaparken, naturligtvis med varsin Pad thai från favorithaket på Vasagatan och till det ett glas vin. Imorgon ska de tre lyckliga  (och lediga) själarna mot stranden (jaja, klipporna då) och jag och Calle ska jobba. På kvällen blir det Liseberg, Irish coffee och kanske en och annan öl.

Jag kan inte ha fönsterna stängda för då dör jag av värmeslag i vår icke-genomgående lägenhet. Jag kan inte ha fönsterna öppna eftersom de envisas med att gå med ogräsrensare vid Humanisten, och ogräsrensarna låter ungefär såhär: BZSSSSSSSSSSSSSSSSZZZZZZZZZZZZZZZZSSSSSSSSSSSSSSSSSSS. Jag kan inte nog understryka hur irriterande det låter.