Det är precis vad som pågår i vårt hem idag. Jag och min Proviva började igår och har än så länge gått igenom Nyckeln till framgång, Working girl, Major league, Top Gun, Cocktail och Can’t buy me love.

På fredag åker vi till skåne för att fira mammas födelsedag, och då får jag träffa den här godbiten.

Kvällen är räddad med hjälp av tabletter, så jag har laddat med mannagrynsgröt till magen och tre filmer till ögat; Everything you always wanted to know about sex but were afraid to ask, en gammal klassiker från 1972 av Woody Allen), The  Maltese Falcon (klassiker med min all time favorit Humphrey Bogart) och sist men inte minst den högkulturella filmen Major League med Charlie Sheen i huvudrollen.

Sedan jag kom hem från lunchen med Calle har jag legat på soffan och vilat. Välbehövligt känns det som, eftersom jag har vaknat tidigt om morgnarna den senaste tiden. Magkatarren gör sig påmind idag så dagens plan är att fortsätta ligga på soffan, och kanske vända mig om ett litet tag, sen kanske vända mig tillbaka igen.

Har haft bättre morgnar, men jag ska inte klaga – det är sol, och Calle var snäll och flyttade bilen så vi slipper böter. Tack.

En kombination av många I, Claudius-avsnitt och gårdagens barnprat har gjort att jag har drömt att jag var gravid. Mamma var med mig under förlossningen, för Calle var på jobbet (?!) och hade fullt upp. Bebisen såg ut precis som Calle med krulligt ljust hår och söt näsa (när jag tänker efter hade han även vissa likheter med Caligula haha) och jag meddelade Calle via telefon att jag var hemma med vårt barn, den blivande kejsaren av Rom, och att han fick träffa honom när han kom hem.

Nu har alla gästerna gått hem och jag ska lägga mig på soffan och titta på I, Claudius. Kalaset gick bra och kakan blev (nästan) klar i tid.

Calle har blandat goda drinkar i sina nya, fina glas. Snart blir det råbiff och en kall öl – perfekt avslutning på en perfekt dag.

I början av november flyger vi med SAS till Helsingfors för några dagars semester. Flygbiljetter blev med andra ord årets present till C. Jag har stora förhopnningar på Helsingfors och hoppas såklart att det ska finnas funkishus i var och varannan hörna.

Vaknade tidigt i morse och övervägde att väcka Calle och gratulera honom på födelsedagen men eftersom det var helt kolsvart ute väntade jag en timme. Klockan nio väckte jag honom på bästa tänkbara sätt – men en liten hög födelsedagspresenter. Hans reaktion? ”jag vill sova mer”. Precis den reaktionen jag ville ha (inte).