Vårt golv är slipat. Hurra! Av alla saker som har renoverats i det här köket är golvslipningen det jag mest av allt har sett fram emot. Innan det slipades var vi bombsäkra på att vi skulle vaxa det i en nyans som heter antik ek, men när jag kom hem igår och såg den fantastiskta färgen på vårt nyslipade golv drabbades jag av akut ångest.

Just nu har vi alltså ingen aning alls om vad vi ska göra, så jag skulle behöva lite råd. Är det någon som har erfarenhet av såpat golv? Hur jobbigt är det att underhålla? Vi har även funderingar på att olja golvet, några tankar där? Alla åsikter tages tacksamt emot!

Idag är det faktiskt ingen vanlig dag, för idag fyller min bästa Calle 30 år, hurra hurra hurra! Vi har firat hela helgen lång – igår med stort kalas för släkt och vänner, idag middag med grannarna. Vi har haft rena rama lyxkvällen, komplett med hummer (inte för mig dock, jag nöjde mig med chèvre chaud), biff Rydberg och en helt fantastiskt god efterrätt.

Jag har sovit aningens för få timmar den här helgen, så nu ska jag sova trots att klockan bara är elva. Vi hörs imorgon!

Jag har ju helt glömt bort att göra ”här är ditt kylskåp”-grejen som Mårtenssons kök gjorde för ett litet tag sedan. Vi har ju ett alldeles sprillans nytt kylskåp, komplett med nymodigheter såsom chilled room (vad man nu ska ha det till – vi har i alla fall öl där…) och en vattenautomat på utsidan.

Det mest livsviktiga där inne är väl egentligen bara provivan (som dricks varje morgon, såklart), pappas saltgurka (sjukt god) och världens största flaska med Tabasco (som används till allt).

Trots att vårt kök ser ut som en mindre byggarbetsplats lyckades vi sätta vår glögg idag. Hurra! Det är fjärde året i rad som jag och Calle sätter glögg tillsammans, och detta året hoppas vi såklart att den blir precis lika god som föregående år.

Vanligtvis brukar vi ha apelsiner i, men det skippade vi denna gången. Provsmakning blir som vanligt när vi bjuder in till vår årliga glöggfest första söndagen i advent. Längtar redan.

När jag går på restaurang, oavsett vart jag befinner mig i världen, beställer jag alltid crème brûlée till efterrätt om det finns på menyn. Jag vet inget som är bättre i efterrätts-väg, och just därför är CBI ett alldeles utmärkt mått att använda sig av för att bedöma restaurangbesöket. Det är ett sorts Big Mac-index, fast med smak. Ungefär.

Jag har som ni märker inte ännu utarbetat själva stommen i CBI men det kommer. jag lovar. Nu vill jag att ni lovar, att nästa gång ni är på restaurang och beställer in en crème brûlée till efterrätt (en som är riktigt bra alltså) – berätta för mig! Jag vill veta, för när jag är pensionär (möjligtvis innan om jag har nog med material) ska jag sammanställa en CBI-bok med tips på vart man hittar världens allra bästa crème brûléer.

Det känns som om jag har sprungit minst fyra gånger (fram och tillbaka) över Manhattan bridge – så trött är jag efter ett helt dygn med transportering, säkerhetskontroller och flygplansmat. Nu är vi i alla fall hemma igen, vilket känns både kul och tråkigt på samma gång. Vi ska fira (?) genom att åka och köpa färska kantareller, vilket jag har längtat efter en masse sedan jag satte mig på flygplanet från NYC. Hej sålänge!

Sista kvällen i NYC (för den här gången) spenderades i Brooklyn, närmare bestämt i Brooklyn bridge park med öl (i brun påse såklart), fina kompisar och en helt fantastisk solnedgång. Idag är det måndag och senare idag åker vi mot Sverige igen – på onsdag börjar verkligheten igen, i alla fall i några veckor för i början av oktober åker vi mot Italien för att fira Calles trettioårsdag.

För någon dag sedan åt vi middag hos några vänner som just re-lokaliserat sig till en fin (och stor, i NYC-storlek) lägenhet i Chinatown. Mycket trevligt, såklart, och Calle blev fullkomlig fascinerad av vad det bjöds på – fish tacos. Har någon av er ätit tacos med fisk innan? Eller är det jag och Calle som har levt i en grotta de senaste åren?

Kan ju klart bero på att min fiskkonsumtion är lika med noll… men trots det är jag ju knappast avskärmad från omvärldens fiskrecept. Oh well, Sunshines tacos var helt enkelt mjuka tortillas (som hon värmde på direkt på gasplattan – så coolt! Varför har jag aldrig tänkt på det?!) med valfri fisksort, och till det hade hon gjort salsa, svarta bönor och sallad. Ett bra alternativ till fredagstacosen om man tycker om fisk.

Tretusen säkerhetskontroller senare… Vi är i Brooklyn, safe and sound. Har hunnit med häng med bästa vännerna, middag på Northeast Kingdom i Bushwick (åt zucchinibröd – mer om det senare) och knappast så mycket mer än det.

New York är varmt, som vanligt och ett åskoväder har redan hunnit passera. Imorgon bär det av mot biluthyrningen, för då börjar vår roadtrip på riktigt. Newport är destinationen, och vi får väl se vad vi hinner med på väg dit!

Väskan är packad (nåja, nästan i alla fall) och jag har ungefär tvåtusen saker som cirkulerar i huvudet. Pass, biljetter, visakort, kameraladdare, objektiv, stänga fönster… Hjälp. En hel del som ska kommas ihåg, med andra ord. Planen för de kommande veckorna är relativt spikad, och ser ut ungefär såhär: första veckan kör vi NYC-Newport-Plymouth-Boston-Niagarafallen och tillbaka till NYC.

Sista veckan hänger/bor vi hos våra vänner i Brooklyn. Kommer såklart matspana, provsmaka och tipsa under hela resan så att familj, vänner och alla andra (hejhej!) kan följa oss. Nu ska jag släcka lampan och sätta klockan på kvart över sex, ha det så fint här hemma så hörs vi när vi har landat.