Tidigt i morse åkte vi mot Dijon, och efter en kort resa från Juliénas lyckades vi ta oss in till city utan några större problem. Jag har inte varit i Dijon på många år (om jag ens har varit det under en av alla våra resor hit när jag var yngre, lite oklart) så det var roligt att lära känna en helt ny stad. En fantastiskt fin sådan, dessutom! Vi bokade ju boende bara för några dagar sedan och fick tag på en lite men ack så gullig lägenhet via Air BnB nära centralen.

I Dijon hittar man ugglor i varje hörna i princip, och det finns även små plaketter om man kikar ner på trottoarkanten. En fransman förklarade för mig att ugglan är Dijons symbol, och det är för att det finns en liten uggla på Notre Dame de Dijon som man, enligt legenden, ska röra för att den ska bringa lycka. Ugglan finns på Rue de la Chouette, och eftersom det är ganska många händer som har rört den lilla stenugglan ser den ut mer som en liten uggleformad sten som sitter på kyrkans vägg. Gulligt! Lika gulliga är kidsen som fick välja varsin uggla i en affär vi passerade på väg till kyrkan.

Dijon kallas ju lite ostigt för gastronomins huvudstad, men jag måste ändå säga det – det finns spännande mat- och vinbutiker i var och varannan hörna! Vi var både på Maille (svindyrt) och Edmond Fallot (mycket billigare och bättre) för att handla senap till familjen där hemma, och Crème de Cassis och spännande kryddor finns i nästan varje hörna. Ljuvligt!

I vårt område finns en promenad längst med floden L’Ouche som rinner genom staden. Lite längre bort hittade vi ett fint, nybyggt kvarter med restauranger, matbutiker och livemusik. Vi åt middag på Bamagotchi, en biergarten med bland annat pizza och öl. Trevligt! Nu ska vi se klart på Supermariofilmen här i vår lilla lägenhet, sen ska vi sova – imorgon bär det av tidigt mot Tyskland med ett stopp på vägen hos Sybille Kuntz i Lieser.

Det är svårt att inte bli vansinnigt förtjust i det här området. Jag har varit här som barn, ungdom och nu vuxen och det är som man brukar säga – gammal kärlek rostar ju faktiskt inte. Det är milsvida, böljande kullar med vinranka efter vinranka prydligt på rad efter varandra. Det är fransmän som pratar begränsat med engelska – perfekt för mig eftersom jag språkbadar när jag är här – och det är vingård efter vingård och dessutom nära till ett gigantiskt Carrefour med hylla efter hylla med ost och andra franska godsaker.

Imorgon lämnar vi alltså den här oasen och börjar ta oss hemåt igen, och jag längtar redan efter nästa gång vi kommer till Frankrike, när det nu blir. Au revoir, Beaujolais. Je t’aime!

Dagarna går fort när man är ledig. Vi kom till Juliénas i lördags, och har sedan dess hunnit med en hel del. Att fira franska nationaldagen, till exempel, och vår tolfte bröllopsdag! Vi har också provat en hel del vin och ätit massor med god mat. Poolen används flitigt, och barnen tycker det är toppen (även om vissa av oss andra tycker det är lite kallt emellanåt haha).

Vi har besökt Domaine Chignard, Domaine Perrachon et Fils och såklart Domaine Cordier i Fuissé. Nu är det två dagar av häng i huset innan vi åker vidare till Dijon i någon dag innan vi slingrar oss hemåt genom Tyskland och Danmark igen.

Note to self. Nästa gång vi åker till Frankrike kör vi inte genom Luxemburg. Idag skulle vi ha en lite enklare dag med färre timmar i bilen, men eftersom det var stau, omledningar och diverse avstängda vägar blev det en tur från Tyskland, en tur genom Luxemburg och sen in i Tyskland igen och vidare till Frankrike. Nu är vi incheckade på ett B&B någonstans söder om Metz och längtar tills imorgon när vi är framme i Juliénas. Hemresan har vi inte bokat ännu, men inte blir det samma väg tillbaka om man säger så.

Vi är en route, på väg mot Juliénas i Bourgogne. Har första övernattningen strax utanför Münster i Tyskland och checkade in tidigare ikväll. Fastnade i bilkö i Hamburg så det tog lite längre tid än väntat, men på det stora hela har det varit en fin första dag i bilen. Vi har lyssnat på tre P3 musikdokumentärer – en om Joni Mitchell, en om Nirvana och en om Bob Marley. Var bra i precis den ordningen dessutom, skulle jag säga.

Imorgon är det endast fem timmars bilkörning till norra Frankrike, så innan vi åker härifrån blir det bad och frukost. Men först – tysk, dubbad TV och lite sömn på det.