Mat för mig är nästan alltid förknippat med så många minnen. Som en så enkel grej som pizzasallad, till exempel. Min pappa gör världens godaste. Jag kommer exakt ihåg hur den smakade när jag var liten, fint riven med hjälp av matberedaren, med mycket vitvinsvinäger och svartpeppar. Mycket svartpeppar. Pappas pizzasallad är fortfarande den godaste och sist vi var nere fick jag med mig en stor bunke upp som nu försiktigt portioneras ut vid varje måltid så att den ska hålla så länge som möjligt. Den här omgången värmde han på vätskan innan han hällde den över kålen och då blir den mjuk och fin i smaken.

Pappa strimlar sin kål med osthyvel men jag kör oftast med mandolin. Och just det, i originalreceptet ska det egentligen vara vitvinsvinäger men pappa har istället vit balsamvinäger.