Våra matpreferenser går väldigt mycket i vågor beroende på vad vi har hemma, vad vi känner för och vad Clara efterfrågar. Förra veckan när vi låg tysta och skedade och hon sov (trodde jag) hörde jag helt plötsligt “mamma, jag vill äta bacon imorgon”. Haha. Det blev inget bacon dagen efter eftersom vår leverans från RJ (vår lokala köttbutik på landet) inte ännu kommit och jag konsekvent vägrar köpa kött från något annat ställe än RJ. Imorgon ska hon dock få raggmunkar med bacon, och det brukar gå hem (hos samtliga i familjen).

Resten av min familj äter ju kött, och många frågar mig ofta om vi alltid äter olika grejer? Eller får barnen inte äta kött? Och är det inte jobbigt? Nej inte alltid, jo det får de, nej det är inte jobbigt. Det blir ganska naturligt att de andra inte äter så mycket kött heller eftersom det ofta är jag som lagar mat och well, jag äter ju inte kött. Men däremot gör vi ofta saker som man kan välja att ha kött till – som till exempel just raggmunkar, när de som vill kan ha bacon till medan jag nöjer mig med kikärtssallad och grovt rivna morötter.

Så funkar det för övrigt med nästan all mat vi äter, för Clara är inte alltid så pepp på att äta det vi lagar, men det mesta funkar om man ger henne en demonterad variant. Som med de vietnamesiska pannkakorna på bilden nedan – Clara tyckte själva pannkakan var döden, så då fick hon istället små högar med grönsaker och tofu, och en näve bönor till det (för vi har nästan alltid bönor till maten oavsett vad vi äter). Får hon dock välja mat är hon som de flesta andra barn – hon vill ha någon god pasta (tagliatelle och spaghetti är favoriterna) med farfars köttbullar (Calles duger också) och till det gärna lite mozzarella och gurka.