I en av mina favoritpoddar avslutar de alltid avsnitten med att gå igenom vad de inte har kunnat släppa i veckan. Jag har gjort väldigt mycket roligt de senaste sju dagarna, men det som jag inte har kunnat släppa är ödet för en kvinna vars blogg jag läst i många år. Att behöva abortera ett barn, bli diagnostiserad med ovarialcancer och sedan gå bort en månad senare är ju så ofattbart sorgligt att man knappt kan förstå det. Eller knappt och knappt, man kan inte förstå det.

Livet, alltså.

Utan krusiduller, för det är jag inte på humör för – baklängesmatsedeln.

I måndags gjorde vi zucchinibiffar med riven ost och majs som vi åt med fuskbearnaise och en quinoasallad med bland annat avokado, svarta bönor och vitkål.

I tisdags gjorde vi en enkel men ack så god pasta arrabitata.

I onsdags var jag i Malmö och rullade hatt och vi åt pizza på Bastard. Jag tog en med tallegio och picklad brysselkål och Emelie en med rysk kål och ‘nduja. Till det drack vi en übergod alkoholfri drink med grönt te, lime, tonic och sodavatten.

I torsdags firade vi nationaldagen med att äta något som för mig är starkt förknippat med sommar – nypotatis, gräddfil och gräslök.

I fredags åt vi såklart pizza men den här gången i lite annorlunda varianter. En var Bastardinspirerad och toppades med crème fraiche, tallegio, snabbsyrad sommarvitkål och babygrönkål, en annan hade tunt skivade rödbetor och getostricotta, en hade gorgonzola, päron och pinjenötter och en hade tomatsås, zucchini, buffelmozza och lök.

I lördags var det dåligt väder så vi kurade inomhus och festade på kvällen till det med Biff Rydberg. Till den stekte jag ett ägg och förutom det hade vi dijonkräm. Till efterrätt åt vi en knäckig rabarberpaj med vaniljglass.

Idag är det söndag och ikväll blir det enklaste enklast till middag – en slags tacosallad (eller tacobowl om vi ska prata Instagrammiska) med pulled oumph, rostad majs, grönsaker och chipotlemajonnäs.