Det var alldeles för längesedan vi var på landet men i torsdags åkte vi upp och här har vi skrotat omkring sedan dess. Det känns som en evighet sedan det var värmebölja och vi spenderade mer tid utomhus än inomhus, bad varje dag var nödvändigt och vi hade vår odling på trädäcket. Clara sörjer fortfarande sin solros (“den kommer ALDRIG att komma tillbaka mamma”) och jag ska erkänna att även jag saknar alla våra plantor. Jag tycker ju verkligen om hösten och vintern också (anonyma värmeljusmissbrukare, hej på er…) men att kunna plocka tomater från trädgården, det är ju helt klart något speciellt med det.