För något år sedan hade jag en plan på att börja äta grapefrukt eftersom Calle alltid ååhade och oohade över hur gott det är till frukost. Sedan dess har jag börjat äta grapefrukt mer och mer, men de senaste veckorna har jag fullkomligen gått bananas. Varför? För att jag har konstaterat att blodgrape är det som gör att jag går från halfway happy till helomvänd grapeälskare.

Eftersom blodgrapen (för det mesta) är så söt behöver man inte toppa med något sött. Bara skär  klyftorna och ät precis som den är.