Den senaste grejen nu för tiden verkar ju vara det här med hamburgare. Sådär spännande tycker jag som inte är någon stor köttätare, men så var vi ute och promenerade för några veckor sedan och då råkade vi gå förbi Burgersson, det nyöppnade haket vid Skanstorget.

Jag har läst om det här stället i tidningen och storyn bakom är som sig bör – man åker till USA för att finna den perfekta burgaren, man hittar den och man åker hem till Sverige och startar ett hak där kön ringlar sig lång och gästerna hyllar. Jag med. Trots något illvillig inställning till hamburgare överlag. Det är nämligen såhär, att det här med vegetarisk burgare kan ju vara ungefär hur som helst. För det mesta är de skittråkiga, hårt friterade och serverade med klyftpotatis (snark) och det får i alla fall inte mig att gå igång. Men, så finns det sådana vegburgare som man får på Burgersson, och oj, säger jag bara. Vilken skillnad. Bra textur – både mjuk och inslag av hela bönor, löjligt god dressing (någon majonnäsvariant med salvia och senap) och till det: pommes frites från snabbmatshimlen. Frasiga, hårda och alldeles perfekta. Burgaren med kött i då? Ingen aning, men Calle grymtade ett par gånger att det var den bästa burgaren han har ätit, och DET, det är onekligen bra betyg från mannen som vanligtvis är snålare än snålast med att dela ut höga poäng.