Jag känner många som riktigt längtar efter julmat. Det gör inte jag. Vid den här tiden på året brukar jag koka pasta när julbordet dukas upp för femtielfte gången. Calle däremot, senapssillens skyddshelgon, är något mer traditionsenlig men eftersom vi inte vågade ta med oss sill på resan över gjorde Adam lite research och fann till sist en deli som skulle sälja både det ena och det andra. I East Village ligger Russ & Daughters, ett mecka för… det mesta. Pickles, saurkraut, swedish matjes filés, lax, Leksands knäckebröd och sist men inte minst – senapssill. I två timmar fick vi vänta på att det skulle bli vår tur men enligt sillätarna i sällskapet var det väl värt väntan. ”Finns knappast bättre sill i Sverige” var Calles utlåtande. Även icke-svenskarna åt matjessill och drack snaps (OP-såklart) och tyckte om båda. Mycket. För att verkligen komma i ”the swedish christmas mood” drack vi dessutom glögg, åt pepparkaksgrisar och kollade på Karl-Bertil Jonssons Christmas Eve (med engelsk text, såklart). Out of the question – you’ve had glögg!
Julafton firade vi tillsammans med Alexandras familj. Vi fick lära oss att bryta bröd (du får en bit oblat, går runt bordet och bryter av en bit av de andras bröd och ger dem lyckönskningar och önskar god jul) och lyssnade till julevangeliet. På polska. Enligt traditionen serveras det endast vegetariskt och fisk på julbordet (kött äter man på juldagen) och vi smakade på allt från rödbetssoppa till pierogis. På väg hem åkte vi inom Manhattan för att ta en drink (eller två) på St Regis. Drinkarna är hiskeligt dyra men den stora Maxwell Parrish-tavlan bakom baren gör det hela väldigt värt det. Kolla in om ni har vägarna förbi.
Nu är julen över och vi återgår till semester-mode på riktigt. Idag ska vi till the Met och kolla in Berniniskulpturer, och senare ikväll har vi bokat bord på Aska, en nyöppnad, svensk restaurang i Williamsburg (tack för tipset, Johan!). Återkommer med utlåtande, såklart. Hoppas ni har en fin jul!