Brooklyn Bridge Park, sommar 2011.

Jag är så trött på den här kylan. Jag är då inte skapt för mer minsgrader än typ två, och inte heller för att skutta över isfläckar i storlek med Ryssland i den här väder-gudsförgätna staden. Varför, oh varför, valde jag inte att bosätta mig i en tropikdjungel? Det är sådana frågor man ställer sig när man står och väntar på spårvagnen (som alltid är försenad), en helt vanlig dag i februari.

Tur då att det faktiskt kommer en sommar. Och innan det kommer det ju dessutom en förträfflig vår, och då planerar jag att hänga i parken (ofta), gå barfota på gräsmattan (ibland) och gå på Liseberg (mer sällan). Passande nog har vi dessutom bokat en resa, och den vetskapen tar mig just nu igenom alla iskalla dagar. I början av juni mellanlandar vi i NYC i tio dagar innan vi drar vidare västerut för några veckors häng i SF (Alcatraz!), besök på otaliga vingårdar och bilresa upp till Seattle via Portland och en liten bit av HW1. Om jag längtar? Ja.